Äldste och lärare 1847

Med tanke med den debatt som pågår om pastorsutbildning ger jag nedan ett utdrag ur baptistpionjören F.O. Nilssons trosbekännelse i Borekulla. Den överensstämmer väl med J.G. Onckens tyska bekännelse från 1847.

"Äldsta, och Lärare.
Någon rangordning emellan de Äldste och Lärare ärkänna vi icke, utan hålla före, att den Heliga Skrifts benämningar: Biskop, Presbyter o. s. w. icke beteckna några rangsteg.
Lärdom och kunskaper hålla wi för önskvärda för detta embete, dock icke oumbärliga, mena framförallt böra de betingelser finnas, som nämnas i Joh. 21:15-17 och der egenskaper och den skicklighet, som i Pauli bref fordras.

De äldsta före Presidium uti församlingens sammanträden, hwilkas ledning de öfwertaga; de äro dermed beordrade att bringa församlingens beslut i utöfning. Dessutom äro de förpligtade till en trogen och speciel själawård.

Lärarne äro berättigade och förpligtade att predika uti församlingen. I hänseende till den Evangeliska renheten af deras föredrag, stå de under hela Församlingens uppsigt, som, i den händelsen en predikant aflägsnar sig från Evangeliska läran, såsom den blifwit uppfattad uti denna trosbekännelse, och framhärdar, oaktat all förmaning, wid sin afwikelse, kan skilja dem ifrån deras embete.

Den heliga döpelsen och den heliga Nattwarden förvaltas såwäl af de Äldste såsom ock af Lärarne.
Embetet för en Äldste och det för en Lärare hafwa ofta blifwit förenade på en person.
Det förlikar sig ganska wäl med hans embete, att en äldste eller Lärare öfwar ett werldsligt kall, dock är det under wissa förhållanden önskwärdt, att han uppoffrar sig uteslutande åt sitt andeliga embete. I denna händelsen församlingen önskar detta, är den, enligt Guds befallning, förpligtad att gifwa honom ett anständigt underhåll, efter sin förmögenhet."