Jesu återkomst är ett viktigt ämne i Bibeln. På samma gång är det också ett ämne som bibeltroende ärliga kristna ofta har olika uppfattning om. Det är viktigt att ha med sig att olika uppfattningar verkligen är OK i denna fråga.
Det kan vara intressant att reflektera över vad de tidiga baptisterna i Sverige tänkte om Jesu återkomst. Ett sätt att få en slags inblick i vad det tänkte är att se vad Charles Spurgeon undervisade i frågan. Spurgeon hade ett viktigt inflytande på svenska baptister, särskilt i Göteborgstrakten.
Intressant nog finns en text av Spurgeon i ämnet översatt till svenska från 1896. Det bör därför ha varit en av de texter baptister vid den tiden läste. Det är "Predikningar till Svenska Högmässotexterna" med predikningar av C.H. Spurgeon i svensk översättning ordnade enligt det svenska kyrkoåret . Nionde söndagen efter Trefaldighet har högmässotexten Luk 12:42-28 och temat "Väntan på Kristi Ankomst". Här är ett utdrag ur denna predikan:
"En ämbetsbroder besökte mig och han sade, när vi sutto och samtalade med hvarandra: "Jag skulle tycka om att göra dig åtskilliga frågor, rörande framtiden." Jag svarade då: "Jag kan ej besvara dem, ty jag vet ej mera därom än du." "Men", sade hand, "hvad tror du om Kristi andra ankomst, skall det blifva ett tusenårigt rike först?" Jag sade: "Jag kan ej säga hvilket, med detta vet jag, att skriften afsiktligt har lämnat hela saken, så långt jag kan se, otydlig, på det av vi alltid måtte vänta Kristus och att vi må vara redo hvilken stund han än kommer. Jag tänker att det tusenåriga riket skall börja efter hans ankomst och ej förut. Jag kan ej tänka mig ett rike med konungen frånvarande. Det tyckes för mig vara en viktig del af den tusenåriga härligheten, att konungen skall uppenbaras, men på samma gång vill jag ej uttala mig med bestämdhet angående denna sak. Han kommer kanske ej ännu på tusen år, han kan komma i afton. Skriften lärer oss att "den stund I icke vänten, kommer människosonen". Det är klart att om det vore uppenbaradt, att det skulle dröja tusen år innan han komme, så kunde vi mycket gärna sofva öfver en tid, ty vi skulle ej hafva anledning att vänta honom, när ordet säger att han icke skall komma förr""
""Nå väl", svarade min vän, "men då Kristus kommer, skall icke då den allmänna domen hållas?" Då anförde jag de orden: "De döde i Kristus skola först uppstå." "Men de andra döde fingo icke lif förrän tusen år äro fullbordade. Detta är den första uppståndelsen." Jag sade: "Det finns en uppståndelse från de döda, hvilken aposteln Paulus sträfvade att komma med uti. Vi skola alla uppstå, med de rättfärdige skola uppstå tusen år före de ogudaktige. De skall blifva denna mellantid emellan den ena och dena andra; om detta är den tusenåriga härligheten, eller icke, det säger jag icke, ehuru jag så tror. Men det viktigaste i saken är, att Herren skall komma. Vi veta ej när vi skola vänta hans ankomst; vi böra ej bestämma någon viss förutsagd tid eller någon afgörande omständighet, som skulle tillåta oss att sofva till den förutsägelsen vore uppfylld elle den omständigheten hade inträffat.""
""Skola icke judarne omvändas till Kristus och återkomma till sitt land?" frågade min vän. Jag svarade: "Jo, jag tror så. De skola säkerligen se på honom, som de hafva genomstungit och begråta honom och sörja såsom öfver sin ende son; och Gud skall gifva dem riket och härligheten, ty de äro hans folk, som han icke har för alltid förkastat. Judarne, som är de naturliga grenarna i oljeträdet, skola åter inympas i sitt eget oljeträd och då skall hedningarnas fullhet ha inträdt." "Skall detta ske innan Kristus kommer, eller efter hans ankomst?" frågade min vän Jag svarade: "Jag tänker det blir efter hans ankomst; men hvilket som hälst, så kan jag ej uttala någon bestämd åsikt rörande detta ämne""
söndag 21 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar