Leta i den här bloggen

Läser in...

tisdag 9 augusti 2011

Anders Wiberg och kalvinismen

Anders Wiberg, den kanske viktigaste svenska baptistledaren under pionjäråren, studerade den amerikanska baptismens lära och församlingsliv under över två år på plats i staden Philadelphia. Några lärofrågor var svåra att acceptera.

I Gunnar Westins bok "Brev från och till den svenska baptismens banbrytare 1850-1855" i den historiska inledningen skriven av Gunnar Westin kan vi läsa:

"I Philadelphia och annorstädes hyllade baptisterna ganska allmänt en calvinsk åskådning och särskilt var utkorelsefrågan en svårighet för Wiberg. Varken han eller Palmqvist antogo den. De strikta baptistera (Particular Baptists) hade också de, börjat vika från sina gamla positioner, icke minst tack vare den engelske baptistteologen Andrew Fuller, William Careys vän och hjälpare. Han märkte också att många av baptistpastorerna omfattade "den allmänna försoningen", således icke trodde på den begränsade utkorelsen. Obetingar omfattade den bland baptisterna i Amerika "slutna kommunionen", vilket det arbete om dopet som han författade i Philadelphia, visar. Likaledes var han benägen att omfatta den del av utkorelsenläran som innebar den verkligt pånyttfödda nännsikans ovillkorliga bestämmelse till slutlig salighet ("the perserverance of the saints"). Möjligheten till avfall vore sålunda utesluten."

Vem var då Andrew Fuller som Anders Wiberg uppskattade? En i grunden kalvinistisk baptistpastor som såg allvarliga problem i en kalvinism som inte var evangeliserande. På många sätt är Fullers teologi främst en stark reaktion mot hyper-Kalvinism, som är en osund avart av kalvinism. Det handlar mycket om att vi fritt ska predika evangelium till alla, och att alla på ett sätt har ett ansvar att reagera på evangelium. Gerald L. Priest vid Detroit Baptist Theological Seminary skriver:

"Andrew Fuller (1754–1815), as a leader of the evangelical Particular Baptists, helped save his denomination from the deadening effects of hyper-Calvinism with his promotion of an all-sufficient atonement. Indeed, it was this doctrine that helped launch the modern missions movement in 1792 from Kettering, England. The ethical impetus for the movement was “duty faith,” the two-fold responsibility of every unbeliever to receive the gospel and of every minister to faithfully and indiscriminately offer it."
(. Vol. 7: Detroit Baptist Seminary Volume 7. 2002 (114). Detroit: Detroit Baptist Seminary.)

Jag skulle nog vilja säga att Fuller på många sätt har en kalvinistisk teologi, men en mer moderat kalvinism. Jag svårt att bedöma Fuller, jag är inte tillräckligt inläst. När det gäller Wiberg så får man väl säga att det är sunt att han reagerar på hyper-kalvinismens inbyggda problem och dras till Fullers evangeliserande kalvinism. Kanske ligger här en del av grunden till den svenska baptismens framgångar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar