Leta i den här bloggen

Läser in...

tisdag 29 juni 2010

Att bevara kultur och tradition

Det är länge sedan jag läste den nu, Richard Handlers "Nationalism and the Politics of Culture in Quebec". För mig var det en bok som väckte många tankar om kultur och bevarande av kultur. Barndomens hembygdsgård framstod i nytt ljus och olika traditioner som jag hade trott varit uråldriga visade sig vara skapade och påbättrade mer nyligt än av vad jag någonsin kunnat tro.

Men, det stor grejen i boken var idén om när kulturen blir ett objekt. När man vill bevara kulturen och därför sätter etikett på den så att man kan sätta den på på hyllan och ta fram när man vill visa upp den. Vi kan se ett folkdanslag idag som turnerar på Skansen och ålderdomshem, hur äkta och levande är det egentligen? Frågan är hur äkta Skansen alls är.

En poäng är också att när man tar en bit kultur, sätter etikett på den och ger den en definition så har man också gjort ett val, man har valt de delar man tycker är värda att bevara. Historiskt har man också ofta gjort förbättringar av den kultur man vill bevara, man skapar alltså ett äkta som är bättre än det egentliga äkta.

Idag tänker jag på hur vi i församlingen bevarar traditioner. Ibland tror jag att risken är att vi bevarar traditioner som objekt, inte som levande föränderliga traditioner.

Gör vi handlingen X för att det är en del av vår vackra baptisttradition, med etikett och allt? Eller gör vi handlingen X för att det är en levande del av vår sätt att ära och tillbe Gud?

Det är inget fel på traditioner, men när man gör saker på riktigt och på allvar ska det vara levande traditioner. En levande tradition är öppen för förändring. En levande tradition behöver ingen etikett och definition.

Nu har jag bloggat ett halvår om en trosbekännelse från 1861. Mitt mål har varit att beskriva den tid som var då, vad man trodde då och hur dessa grunder kan användas i en levande tradition idag.

Den dag vi samlas i bönhus i gammaldags kläder kring 1861 års bekännelse, läser en predikan av Charles Spurgeon i gammal översättning, ett kapitel ur Karl XII:s Bibel och sjunger gamla sånger, den dagen är vi traditionalister mer än levande baptister i en stark tradition. Det finns risk att man dödar en tradition i försöken att bevara och frysa den.

För mig är frågan hur traditionen från F.O. Nilsson och Anders Wiberg kan leva vidare in i 2000-talet. Hur grunderna kan vara de samma, men hur de kan tillämpas in i den kultur som är idag. Inte som ett objekt med fin etikett där det står "Gammal traditionell Baptistförsamling i traditionellt bönhus", utan som en levande församling som möter människor idag med samma budskap om frälsning och gemenskap.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar