En sak han tar upp i Senilia är hur en del människor når framgång, eller tror sig nå framgång, genom att gnälla på allt. Genom att förklara vad som är fel på det som finns, tror många att man automatiskt själv har ett bättre alternativ. Visst är det så i församlingen också, att många gnäller på allt istället för att vara med och göra något bra av det.
Ett exempel. På nästa församlingsmöte ska jag och en vän berätta hur sociala media kan användas för att berätta om Jesus och tala gott om församlingen. När jag berättar det för X så hittar han direkt en massa fel med det. Han menar att vi inte evangeliserar som det är nu, att vi har dålig kunskap om evengelium och att det inte kommer att bli bra. Så ett försök att presentera en ny väg dela med sig av Jesus för en framväxande ung generation var tydligen inte bra, och naturligtvis var jag inte betrodd med att presentera evangelium heller. Nu är kanske inte allt perfekt hos oss, men det var det ju inte i Korinth heller, och Paulus gjorde ju sitt bästa för att ordna saker där.
Genom att klaga på allt och genom att förklara att allt bra är omöjligt hos oss har X hittat en väg att bygga självkänsla som en jättebra kristen utan att behöva tillföra så mycket och utan att behöva konfronteras med sina egna svagheter. Sedan går X på en bönegrupp där alla andra också tycker att allt är fel i församlingen, men att de i bönegruppen vet precis vad som man borde göra om det inte vore så omöjligt i just vår församling. Så X och bönegruppen är jättebra, för de vet hur allt borde vara, men det är inte deras fel att inget blir gjort, för alla andra är så dåliga.
Känner mig gammal idag, men jag har inte givit upp. Jag kommer att fortsätta göra saker som riskerar att visa att jag inte är perfekt, om det är det kors jag har att bära som kristen så gör jag det gärna.
Och läs Turgenjevs noveller, de är underbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar