Leta i den här bloggen

Läser in...

torsdag 8 augusti 2013

Vad gick fel i Svenska Baptistsamfundet?

När jag började blogga om baptisthistoria 2009 var en viktig drivkraft att försöka spåra vad det var som gått fel i Svenska Baptistsamfundet. Jag ville studera den svenska baptismen när den var i sin krafts dagar. När elden brann, när bekännelsen var tydlig och när man ivrigt delade med sig av budskapet om "Jesus Kristus och honom som korsfäst". Men, jag ville också förstå vad som gjort att Svenska Baptistsamfundet förlorat numerärt och nu mest sågs som en partner för gemensamma församlingar.

Mer och mer tänker jag att LarsÅke W Perssons lilla bok "Varför inte i Svenska Baptistsamfundet - En omvänd ordlista från A till Ö" ger uttryck för vad som gått fel. I en intervju i Dagen skriver LarsÅke W Persson:

För några år sedan fick jag ett uppdrag att skriva en baptistisk "katekes", det vill säga vad man ska tro som baptist. Det visade sig då lättare att förklara vad vi inte gör och vad vi inte tror, berättar Larsåke W Persson vars lilla skrift fick namnet "Varför inte i Svenska Baptistsamfundet - en omvänd ordlista från A till Ö"".

Så man beställde en skrift om grundläggande trosinnehåll, det som kunde håller ihop ett samfund, det som ger kraft att nå ut med ett budskap. Men tydligen upptäckte man att man inte längre hade något riktigt gemensamt som höll ihop, och istället skrev man "Varför inte" och beskrev allt som man inte gör. Jag tror att Larsåke W Persson gjorde sitt allra bästa, problemet var att samfundet inte hade något stabilt gemensamt att berätta. Det var lättare att beskriva vad svenska baptister inte tror.

En sak är viktig att notera. Baptisternas världsallians och Europeiska baptistfederationen har inga problem att ta fram skrifter med positiva saker som beskriver baptisters teologiska identitet. Budskapet från BWA:s jubilumskonferens 2005 är i formen av en samtida trosbekännelse, inte bindande på något sätt, men beskriver en grundläggande trosinnehåll så som det ofta kan ses av baptister, en djärv och spännande teologi att var stolt över. Europeiska baptistfederationen beskriver baptistisk tro och liv på 521 sidor i boken "A Dictionary of Europeand Baptist Life and Thought" 2009. Det finns alltså inte något inbyggt i baptiströrelsen som gör att det inte går att beskriva något om gemensamt trosinnehåll. Bröder och systrar i andra länder har inte svårt att sätta samman skrifter med positivt trosinnehåll och beskriva saker man har gemensamt, detta utan att binda samvetet hos enskilda.

Så vad gör att man i svenska baptistsamfundet inte hade något att berätta för världen? Jag vet inte, men någonstans började man definiera sig i förhållande till andra mer än definiera sig som något man själv var. Kanske gjorde splittringen med Pingströrelsen och Örebromissionen att man började definiera sig själva som vi som stannade kvar, och inte gjorde en massa konstigheter som de andra. Sedan får man känslan att många goda ledare hamnade i Pethrus och Ongmans rörelser. Kanske var det också på något sätt att Bethelseminariet förvaltade ett arv från K.O. Broady som gjorde att man var svag i troslära och inte hade något att sätta emot mot trender från olika håll i den moderna teologin. Jag vet inte riktigt.

Tänk om Equmeniakyrkan kan bli ett samfund som tydligt förmedlar budskapet om "Jesus Kristus och honom som korsfäst", eller som det står i Bibeln 2000 "Jesus Kristus, den korsfäste Kristus".

En utmaning för Equmeniakyrkan är att snabbt börja beskriva sig i positiva termer. Hur vi är som kyrka, vad vi gör som kyrka, vad vi tror som kyrka. Att vi har en bredd, men att vi har ett gemensamt center som vi vill dela med oss av till världen. Lyssna på oss, vi har något att berätta! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar