Att frysa och bevara

Jag tänker lite på min församlings historia, eller snarare berättelsen om de församlingar som nu är en gemensam församling. Det har funnits pionjärtider, tider av väckelse, tider av stabil växt. Dotterförsamlingar har planterats, missionshus i utposter har byggts. Vi har också lagt ned utposter, stängt söndagsskolor och någon av dotterförsamlingarna finns inte längre. Det har funnits tider av framgång och tider av tillbakagång.

Ibland känns det som att man vill frysa och bevara saker från tider med framgång. Visst är det något sunt med det, att hålla fast vid något som en gång fungerat. Men, samtidigt var kanske just dessa former då nyskapande för att kommunicera evangelium i ljust den tiden och med just de kulturella förutsättningarna. Kanske är att vara trogen mot församlingens arv är att se hur vi kan dela med oss av evangelium på ett sätt som är kulturellt relevant i vår tid, i vår stad, med våra människor.

Hur skulle en Anders Wiberg, en Charles Spurgeon, en John Ongman eller en Levi Pethrus gjort idag? Förmodligen skulle de inte exakt upprepa samma sätt att undervisa och bygga församlingar. Nog skulle evangelium och respekten för Bibelordet vara detsamma, det vill jag tro. Men, jag tror också att man skulle se över former och annat.

Nu tror jag att vi gör gott i att läsa mycket om den nytestamentliga tiden och lära oss av församlingarna där. Ivrigt läsa Nya Testamentet och med detta som underlag utveckla och plantera församlingar. Jag tror också att vi gör gott att ägna mycket tid att studera de som gått före, särskilt pionjärerna i Sverige och Europa. På ett unikt sätt tror jag att Anders Wiberg och pionjärerna genom sina skrifter kan vara diskussionspartners i vårt samtal om hur vi kan utveckla och starta församlingar som fungerar idag.

Så jag vill blicka tillbaka till baptistpionjärerna, inte för att frysa och bevara, utan för att utveckla och bygga nytt. Jag vill sikta mot framtiden säkert förankrad i historien och trygg i att i alla fall försökt att inte göra om de misstag som gjorts i historien. Förväntansfull att samma evangelium som fungerade då ska fungera idag, särskilt om vi är lyhörda för den kultur vi lever i idag.

Jag vill vara med i en levande församling, inte ett museum över en väckelse som varit. Samtidigt är ett av de bästa sätten att få en levande församling att leva i dialog med dem som gått före i väckelsetider.

Idag har jag beställt en samling av Charles Spurgeons predikningar på svenska för att ge till en ungdomsledare. Tidigare har han fått P.P. Waldenströms troslära. Det blir spännande att se vad det kan få för konsekvenser för evigheten.

Med rötter i historien och blicken riktad mot framtiden. Inte för att skapa ett museum, utan för att förbereda den kommande väckelsen.