Att bli kallad farisé

Det är en tid sedan nu. I en av församlingens arbetsgrupper hade vi ett möte där vi samtalade om en av samtidens moralfrågor. Som i många andra GF-församlingar hade vi lite olika uppfattningar i frågan.

Det är då det händer. Hon är en gudaktig dam som jag alltid känt stort förtroende för. I den bön som avslutar mötet förklarar hon att de som har den uppfattning i frågan som jag har är fariséer. Kanske menade hon inte så mycket. Men jag, jag tog det som en hälsning från Gud.

Inte hade jag sagt något kärlekslöst. Inte hade jag varit en hycklare. Inte var jag som en vitkalkad grav, vit och skinande på utsidan, men död på insidan. I alla kärlek hade jag försökt förmedla vad skriften säger i frågan i från det som jag uppfattade som en rimlig tolkning som har stöd i stora delar av den levande världsvida kyrkan.

William A Simons bok "Peoples of the New Testament World" var nyläst och levande för mig. Nog kunde man se att det fanns mycket välment hos många av fariséerna. Och visst fanns det flera av de, som försvarade Jesus. På ett sätt så var det avarter bland fariséerna Jesus tog tag i, mycket för att han hade så mycket gemensamt med dem.

Det var min oväntade reaktion som fick mig att tänka att det var från Gud. Ödmjukt kände jag en tacksamhet över att lilla jag fick vara en av dem fick skällsord för att vilja stå för Skriften. Att vara en av dem i den långa raden bespottade, Menno Simons, F.O. Nilsson och Gresham Machen.

Men framför allt var den djupa insikten att det var en hälsning för framtiden. Att den bekväma huvudfårans kristendom inte var mitt uppdrag. Att en del av mitt uppdrag kommer att vara få motstånd och att det kanske är minoritetens röst som som jag ska vara, även när det skaver mot etablissemangets uppfattning.

Händelsen har fått mig mer ödmjuk. Att lita mindre till mig själv och mer på Gud. Att lägga mer tid på skriften och mindre tid på de senaste teorierna för församlingsutveckling.

En dag ska jag få möta Jesus vid Bema. Frikänd genom tro. När den dagen kommer vill jag att mitt samvete ska vara rent, att jag försökte göra rätt. Att jag inte backade när jag blev kallade farisé.

Tänkvärd video om att dela med sig av Jesus

Ligonier Ministries rekommenderar Bibellexikon och teologiskt lexikon

R.C. Sproul har betytt mycket för mig, han skriver både bibliskt, bildat och tillgängligt. Tillsammans med vännerna på Ligonier Ministries vill han nå ut med solid reformert teologi på ett sätt som folk i kyrkbänken kan ta till sig.

I deras shop kan man köpa ett bibellexikon och ett teologiskt lexikon:

• "Westminster Dictionary of Theological Terms". En mycket användbar resurs jag haft stor glädje av. Korta definitioner av teologiska termer. Rekommenderas till alla som läser engelskspråkig teologisk litteratur.

• "Illustrated Dictionary of the Bible". Det som utmärker det här bibellexikonet är en kombination av solid teologi och att det vänder sig till den vanlige personen i kyrkbänken. Lätt att förstå utan förkunskaper. Enkelt och rättframt. En pastor jag känner brukar säga att man alltid ska kolla efter referensböcker där F.F. Bruce är med på något sätt, det här bibellexikonet fyller det kriteriet.

• "The Dictionary of Latin and Greek Theological Terms - Drawn Principally from Protestant Scholastic Theology". Det här är väl kanske lite av ett speciallexikon som kanske inte alla har nytta av. Jag blev rekommenderad det personligen av Keith Mathison på Ligonier. Jag använder det inte ofta, men när det behövs är det ovärderligt.

Barth D. Ehrman rekommenderar bibellexikon

Bland det bästa man kan göra för att få bibelläsningen mer givande och mer spännande är att ha ett bibellexikon bredvid när man läser. De bibellexikon jag vill rekommendera beskriver jag i inlägget "Gordon Fee rekommenderar bibellexikon".

Bart D. Ehrman är en av vår tids ledande bibelforskare bland de som har en mer sekulär utgångspunkt. I boken "A brief introduction to the New Testament" rekommenderar han följande bibellexikon:

• "The Mercer Dictionary of the Bible"

• "Harper's Bible Dictionary" som jag tror ersatts av "HarperCollins Bible Dictionary"

• "The Anchor Bible Dictionary"

Om du har ett bra och pålitligt bibellexion kanske något av Bart D. Ehrmans förslag vara ett bra komplement. Själv använder jag ofta "Anchor Yale Bible Dictionary" som ett komplement till övrig litteratur, en användbar resurs, men ibland ett mycket liberalteologiskt innehåll.

Barth D. Ehrman

Inser att Barth D. Ehrman kommer att bli mer och mer predikad och diskuterad under 2012. Jag har redan hört en predikan som ger ekon av honom. Snart kommer tankar för honom användas som argument i församlingslivet, det är jag rätt säker på. Så jag har börjat förbereda mig lite smått.

Ett på besök på Hedengrens lite då och då ger en bild av vad som är inne, och för mig är det tydligt att det är Ehrman som är grejen just nu.

För att möta redan vi källan har jag börjat bläddra i hans "A Brief Introduction to the New Testament". Jag tror på att följa med och förstå och allmännbilda sig en del. Att sätta sig in i frågor och bemöta på ett genomtänkt sätt. Just nu är jag mycket tacksam för att ha läst Alister McGraths bok om villoläror, jag skriver om den här.

Delar av kristenheten sätter istället skygglappar på och ignorerar, jag tror inte det håller i längden. Om det jag tror på inte tål att diskuteras är det kanske något fel i det jag tror på.

Samtidigt blir jag bara mer och mer övertygad om en klassisk kristen tro och en
evangelikal bibelsyn är väldigt rimliga. Det är gott när hjärtats tro och hjärnans studier vandrar samma väg.

John MacArthur

Förra söndagen var jag på hemmagudstjänst med en familj jag känner. John MacArthur stod för predikan genom webben. Sång, bön och samtal om predikan stod vi själva för. Det fungerade rätt så bra.

En längre tid har jag följt John MacArthur. Jag har djup beundran för hans mod och för hans kärlek till Bibeln. Något jag märker är att det är viktigt för mig att veta var han står i olika frågor, vi behöver inte tycka lika, men hans tankar är viktiga för mig. Ett av skälen för mig att vilja förstå honom mer är den popularitet han har bland baptister i öst.

För en tid sedan kom en biografi över honom "John MacArthur - Servant of the Word and Flock". Gary Gilley har skrivit en recension här. En bok som jag hoppas kunna läsa när när våren kommer. En bra biografi gör sig verkligen i den första solen.

Vi har valt olika vägar...

Han och jag, vi har valt olika vägar. Mycket gemensamt, men olika i ett avgörande vägval. Frågan om att separera är det handlar om.

I kväll läser jag en bok om Karl Bart "The Great Passion" i syftet att få nya vinklar på långtidsprojektet att hantera arvet från 80-talets missionsförbund och Lars Lindbergs barthianska inflytande. Det gör mig inte så radikal och ibland känns det som jag kompromissar. Men, samtidigt är det så att många lyssnar med intresse på det jag har att säga, även de som är av rätt så motsatt åsikt i frågan. Att någon rätt så reaktionär som mig ändå får en plattform förundrar mig en smula, men jag är mycket tacksam. Det ger mig möjlighet att tjäna den kristna kyrkan och det gör mig gott.

Han är nog hemma och ser på en ny webbsändning med Mark Driscoll i kväll, det brukar han göra. På ett annat sätt än mig följde han sitt samvete och tog konsekvenserna av det. Några plattformar har stängts, kanske har andra öppnats.

Kanske är det olika personligheter, kanske är det något i teologi som skiljer. Ibland undrar jag det att jag läser R.C. Sproul istället för att som han ser Mark Driscoll på webben påverkar oss åt olika håll.

Jag undrar ibland om jag valt rätt väg. Men, när jag får bry mig om och finnas till hands då känns det rätt. En kompromiss som leder till att jag får be tillsammans med en gammal dam som har svårt att ta sig till kyrkan kan inte vara helt fel. Då känns det som jag är på den plats Gud vill att jag ska vara på.

Det är inte lätt att veta alltid. Men jag söker fortsatt ledning i Bibeln.

Baptiströrelsens centrum - från dop till frälsning via församlingen

Som många andra tänkte jag nog att troendedopet var det som var grunden för baptiströrelsen. Och nog är dopet viktigt.

Baptisthistorien fick mig sakta att förstå församlingssynen var grunden för baptister. Att tanken om troendeförsamlingen är det som baptiströrelsen kretsar kring och att dopet på många sätt är en logisk konsekvens av läran av församlingen som bestående endast av troende.

När jag läst mer om baptistpionjärerna så inser jag mer och mer att det drivande för den tidiga svenska baptiströrelsen var individens frälsning. Att man på många sätt var en del av en luthersk folkväckelse där Jesus förvandlade individ efter individ. Den dubbla utgången ansågs självklar i motsats till universalism i olika former. Det personliga avgörandet för Jesus var viktigt.

Så sakta tänker jag mer och mer att rätt lära om dopet inte är det centrala. Och även om jag tror att troendeförsamlingen är det bibliska sättet att leva det kristna livet och det mest naturliga utifrån en läsning av Nya Testamentet, så är det inte det viktigaste av allt. Det viktigaste av allt är att predika de goda nyheterna om frälsning genom Jesus.

Samtidigt så är frälsning och försoning kontroversiella ämnen. Mer och mer känner jag att utan en riktig förståelse av synd och Jesu ställföreträdande offerdöd så blir påfallande mycket i klassisk kristen tro rätt så svårt förstå. Varför måste Jesus dö för våra synder? En viktig komponent för att förstå det är förstå något om Guds helighet och något om synd och syndens roll i världen, i historien och i våra liv.

Är du en god människa? from Josef Löwdin on Vimeo.

Intellektuella äventyr

Jag senaste inlägget från tankesmedjan Erevna om en av skribenterna som nu gått andra vägar. Det väcker en del tankar.

Samtidigt står jag lite i en brytningstid i mitt lokala sammanhang. Lite av att välja sida på ett sätt, utan att någon av sidorna känns helrätt. Det känns lite olyckligt allt samman. Nu tror jag att det kommer att bli bra, men det är lite jobbigt. Hur det än blir så blir det lite av en kompromiss med tro och övertygelse. På något sätt tycks en evangelikal baptistisk övertygelse av lite ålderdomligt snitt placera en mitt emellan på ett sätt som tycks göra att ingen riktigt kan placera en. Varken liberal eller karismatisk.

Det första jag tänker är att jag är väldigt glad att den kristna tron för mig inte i första hand är ett spännande intellektuellt äventyr. Jag gillar teologi och så, men det är den levande kristna tron som är det viktigaste. Att jag får stå i en levande församling är en gåva som jag är mycket tacksam för. Ibland går det också upp för mig att den tid man lägger ned på att tjäna andra formar en på ett underbart sätt. Det är så påtagligt att den kristna tron har med allvarliga och viktiga saker att göra. Att kantra i doktrin är inte en lek, det är något som kan få allvarliga konsekvenser för verkliga människor av kött och blod, människor jag känner och har ett ansvar för.

Vill man ha intellektuella äventyr finns det så mycket annat, varför inte sätta sig in i Alfred Tarskis sanningsteori eller läsa något av Saul Kripke. Personligen tror jag att det är ett misstag att snöa in på det nya perspektivet på Paulus. Jag har ett blogginlägg om problem med N.T. Wright på gång, men vill vara säker på att jag inte förmedlar fel signaler innan jag delar det.

Ibland önskar jag att jag vore mer radikal och vågad, att bloggen också blev bättre då. Men, samtidigt känner jag att det är förankringen normala församlingsarbetet som i längden gör bloggen stabil. Att vardagslunken ger en slags provocerande radikalitet som är svår att bli av med. Jag hoppas kunna uttrycka det bättre någon gång, men för mig är det tydligt att de mest radikala i församlingen ofta inte är de som säger att de radikala, och framför allt inte de som ser radikala ut.

Det andra jag tänker på är evigheten. En dag kommer Jesus tillbaka, då ska allt bli bra. För mig är det viktigt att ha det i fokus. Utan en längtan efter Jesu återkomst är det något fel på kristen tro, det är jag övertygad om.

Villoläror

Alister McGraths bok "Heresey - A History of Defending the Truth" ger flera viktiga inspel till en del av de debatter som pågår i vår samtid. En mycket intressant bok. Den kanske viktigaste tanken är att villoläror uppkommer i kyrkan i all välmening i syftet att göra kristen tro bättre, ofta är det för att presentera budskapet bättre för den omgivande kulturen. Ibland blir det lyckat, och blir en mer bärkraftig framställning av kristen tro. Ibland blir det mindre lyckat och blir en villolära, något som blir en tro som inte håller i längden, som innehåller motsättningar och problem, en tro som inte är överlevnadsduglig i praktiskt liv och i ljuset av Bibeln.

Man vill väl, men det blir så fel. Det är slutsatsen av McGraths bok om villolära. Man vill skapa en modern och bra kristendom och lösa ett problem, men det blev inte bra. I ljuset av insikten hos kyrkan att det inte blev bra, så framhärdar man, det är så det blir en villolära. Det var på det sättet de tidiga villolärorna kom till. Man vill väl, men det blir fel, och sedan vägrar man inse att det blev fel. Kanske kan samma sak hända i biblestudiegruppen eller bönegruppen, att man vill väl men inte ser fulla konskvenserna av det man tänkt ut för att lösa ett teologiskt proble i all välmening.

McGrath menar att det inte är maktstrider som avgör vad som är villolära, det är livskraften hos läran som är avgörande. Han finner gott stöd för detta i historien.

Under medeltiden gick det till på ett annat sätt än den tidiga kyrkan. Då var kyrkan en maktfaktor, som försvarade sig själv mot avvikande läror. Jag skulle inte direkt säga att valdenser skulle vara villolärare, tvärtom är de nog mycket närmare mig än vad vad den medeltida katolska kyrkan är.

Idag är intresset för de klassiska villolärorna större än på väldigt väldigt länge. När jag för en tid sedan kollade in religonshyllan på Hedengrens bokhandel var påfallande mycket det gnostiska böcker i olika former.

McGraths bok är intressant läsning som jag kan rekommendera.

Billy Graham testet

Var hör du hemma i den protestantiska kristenheten? Ett klassiskt sätt är att se vad du tycker om Billy Graham. Inte för att sätta etiketter på varandra, utan för att kunna tala om skillnader så att vi inte missförstår varandra allt för mycket.

Om du tycker att Billy Graham är för konservativ och talar för mycket om korset och individens frälsning drar du nog åt den mer liberala delen av kristenheten. Med glädje ser du hur Rob Bell mjukar upp den evangelikala rörelsen, även om du kanske tycker att Rob Bell är lite onödigt konservativ.

Om du i känner dig hemma med Billy Graham så är du nog en klassik evangelikal. Kanske saknar du John Hedlund och Frank Mangs. Kanske var du på Torpkonferensen eller Hönö i somras.

Om du tycker att tycker att Billy Graham predikar ett rent evangelium, men djupt sörjer att han kompromissade budskapet genom att samarbeta med dem som förnekar trons grunder drar du nog åt den kristenhet som ibland sänder sina unga till Bob Jones University.

Och jag då. Jag trivs på på Torpkonferensen, att lyssna till Mikael Hallenius där är underbart. Jag tror också att det ligger något i att evangelisation ibland kan förtas av välja fel samarbeten och att det nog kan ha hänt Billy Graham. Jag tror att man bör välja samarbeten med omsorg.

Baptister söker konsensus (och röstar om det behövs)

Bläddrar i "The Encyclopedia of Christianity" och läser om baptisters församlingsordning. Den här texten berättar att baptister söker sig mot samförstånd och samsyn i sina beslut.

”I församlingens beslut siktar baptister mot konsensus, i vilket de kan se Helig Andes verk. En särskild egenskap är att de försöker undvika att såra enskilda kristnas samveten.”

Jag tror att en viktig poäng är att man tydligt söker Guds vilja, att man ber om Helig Andes ledning och försöker hitta vad Jesus Kristus som vår Herre vill med vårt beslut. Att det inte är en demokrati där något ska röstas igenom med majoritet, utan att det är en samling troende som försöker finna vad Gud vill att vi ska göra. I 1861 års baptist bekännelse kan vi läsa att en baptistförsamlingen är "erkännande Christus allena såsom sitt Öfwerhufwud". I och med att Kristus är vårt överhuvud är det Kristi vilja vi vill och ska följa.

Nu tror jag att det av praktiska skäl är rätt med rösta. Men, målet bör vara konsensus och röstningen bör oftast vara en formalitet. I den tyska baptistbekännelsen från 1847 kan man läsa om röstning:

"På församlingens anförda möten ska alla angelägenheter, så långt det går, avgöras genom röstning. Vid röstningen har alla medlemmarna lika röster, och avgörandet sker genom en majoritet av rösterna. Minoriteten måste villigt underkasta sig ett sådant avgörande, därför att frihet och ordning i Guds hus bara kan bibehållas på det sättet."

Alla kan inte alltid kan få precis som de vill utan måste avstå från något, att det kan innebära kompromisser för att nå konsensus. Ibland är röstning med majoritetsbeslut den enda lösningen. Då är det viktigt att minoriteten accepterar beslutet och att man står enade som församling. Personligen tänker jag att Gud är med också i röstningen och att det är något särskilt med omröstning i ett församlingsmöte, att det kan vara något att böja sig inför.

En viktig tradition hos baptister är att "undvika att såra enskilda kristnas samveten". Det måste vara en del av våra beslut, att noga vakta så att inte våra beslut skadar enskilda medlemmars samveten, även om majoriteten är enig i frågan. Jag tror att kristenheten växer och frodas där kristen tro förknippas med frihet, vi måste akta oss att skada varandra.

Det jag vill göra är att mer tydligt be om och förvänta Guds närvaro i våra församlingsbeslut. Att med det som utgångspunkt sikta mot samförstånd och samsyn. Om det behövs röstar vi, men ibland kan det vara bättre att invänta konsensus än att rösta igenom ett förhastat beslut.

Ingrid Superstar

Andy Warhol och gänget på "The Factory" började få problem. Edie Sedgwick hade så smått insett sitt värde som stjärna och skådespelare. Lösningen var att skapa superstjärnan Ingrid Superstar för att psyka ned henne. På siten warholstars.org kan man läsa vad Rene Ricard har att säga om det:

”Warhol och hans gäng kände att Edie gav dem problem. De vara rasande på henne för att hon inte samarbetade. Så de gick en bar på 42:e gatan och hittade Ingrid Von Scheflin. De hade gjort iakttagelsen ”Ser inte den tjejen ut som en ful Edie? Låt oss ge Edie en läxa. Vi gör en film med henne och säger till Edie att hon är den stora stjärnan”. De klippte hennes hår som Edies. De gjorde henne som Edie. Hennes namn blev Ingrid Superstar .. bara ett påhitt för att få Edie att må dåligt.”

Något jag tänker på ibland är vårt sätt att tala om kända pastorer som är så bra. Om andra församlingar där allt fungerar på rätt sätt. Att vi så lätt upphöjer andra på andra platser, så att de som är i vår församlingar kan känna sig nedtryckta.

Hur känns det för en pastor i en liten församling att ständigt hör om den fantastiska Niklas Piensoho i Stockholm och om det underbara arbetet i Klara Kyrka? Oftast är det nog omedvetet. Men, medvetet eller omedvetet tror jag att syftet ibland är att göra sig fri från lokalt ansvar, att framhålla något bra någon annanstans och trycka ned det lokala ledarskapet så att man inte riktigt behöver stå till svars lokalt. I vilket fall tror jag att det nog ofta gör ont, ondare än vi ofta tänker oss när vi skapar en kristen version av Ingrid Superstar.

Arthur W. Pink, Karl Barth och Emil Brunner

Jag har börjat läsa i Arthur W. Pinks "Sovereignty of God" med smått skräckblandad förtjusning.

Jag kollade runt lite om vad andra tyckt om boken, för mig är att vara del av kyrkan också att lyssna till vad viktiga lärare i kyrkan tycker och tänker i olika frågor. Att kalibrera min egen läsning av Bibel och teologi mot den levande världsvida kyrkan.

Det är då jag hittar ett intressant citat av den brittiska predikanten och kyrkomannen Martyn Lloyd Jones:

"Släng inte bort din tid på att läsa Barth och Brunner. Du får inget från dem som hjälper dig predika. Läs Pink".

I vår tid så är nog Emil Brunner inte i ropet längre. Men, Karl Barth har fortfarande ett starkt inflytande, kanske till och med ett ökande inflytande i evangelikala kretsar.

Spontant känner jag att Martyn Lloyd Jones nog har lite av en poäng. En av de bästa predikanter jag känner kan så gott som inget om den moderna teologiska diskussionen om Barth och sådant som emergent church. Men, han kan sin Bibel och med en levande relationen till Levi Pethrus skrifter och en djup förståelse för människan så flödar det över av Bibel och evangelium i predikan på ett sätt som fångar många av oss.

Jag har en julklappsbok om Karl Barth, "The Great Passion - An Introduction to Karl Barth's Theology", som snart är på tur att läsa. Det ska bli intressant att se hur den boken möter upp mot Arthur W. Pink och om den föder predikan.

The Baker Illustrated Bible Handbook

Jag köpte "The Baker Illustrated Bible Handbook" efter att ha läst intryck i inlägget "The Baker Illustrated Bible Handbook" på bloggen Pyromaniacs.

För mig blev det Olive Tree Softwares digitala version. Det är en mjukvara som rullar fint både på skrivbordsmac, på iPad och på androidmobilen. Jag tror jag gav under 150 kronor, vilket inte är något annat än ett fynd.

Jag har bekantat mig lite kort med boken, och så långt ser det bra ut. En smidig liten resurs att alltid ha med sig i mobilen och nyttig översiktlig läsning vid skrivbordet. Kanske kommer jag tillbaka med en recension när jag använt boken ett tag.

Just nu känns det som det kanske blir ett köp av pappersutgåvan också, det är något visst att läsa en fint illustrerad bok i läshörnet. Gärna med en kopp te bredvid sig och en filt över benen. Det blir aldrig riktigt det samma med iPad som med en riktigt bok.

Boktips från Gary Gilley

Gary Gilley är pastor i Southern View Chapel. Han är läser mycket och är flitig att skriva bokrecensioner som han lägger ut på församlingens hemsida. En mycket sympatisk pastor, både som predikant och i verkliga livet. Han tar teologi på allvar och är inte rädd för att säga ifrån när teologi driver iväg, lite osvenskt uppfriskande.

Gary Gilley har satt samman tre artiklar med bokrekommendationer från sitt perspektiv. Kanske hittar du något som kan var nyttigt för dig. Jag har haft god nytta av Gary Gilleys boktips och recensioner.

My Favorite Books - Part 1

My Favorite Books - Part 2

My Favorite Books - Part 3

Kanske är 2012 året då du breddar din teologiska läsning.

Vad är en reformert baptist?

Vad är en reformert baptist? Reformed Baptist Fellowship förklarar utifrån sitt perspektiv i artikeln "What is a reformed baptist?" En riktigt intressant artikel om en rörelse som jag tror vi kan lära en del av. Tänk om det gick att få artikeln på svenska.