Intellektuella äventyr

Jag senaste inlägget från tankesmedjan Erevna om en av skribenterna som nu gått andra vägar. Det väcker en del tankar.

Samtidigt står jag lite i en brytningstid i mitt lokala sammanhang. Lite av att välja sida på ett sätt, utan att någon av sidorna känns helrätt. Det känns lite olyckligt allt samman. Nu tror jag att det kommer att bli bra, men det är lite jobbigt. Hur det än blir så blir det lite av en kompromiss med tro och övertygelse. På något sätt tycks en evangelikal baptistisk övertygelse av lite ålderdomligt snitt placera en mitt emellan på ett sätt som tycks göra att ingen riktigt kan placera en. Varken liberal eller karismatisk.

Det första jag tänker är att jag är väldigt glad att den kristna tron för mig inte i första hand är ett spännande intellektuellt äventyr. Jag gillar teologi och så, men det är den levande kristna tron som är det viktigaste. Att jag får stå i en levande församling är en gåva som jag är mycket tacksam för. Ibland går det också upp för mig att den tid man lägger ned på att tjäna andra formar en på ett underbart sätt. Det är så påtagligt att den kristna tron har med allvarliga och viktiga saker att göra. Att kantra i doktrin är inte en lek, det är något som kan få allvarliga konsekvenser för verkliga människor av kött och blod, människor jag känner och har ett ansvar för.

Vill man ha intellektuella äventyr finns det så mycket annat, varför inte sätta sig in i Alfred Tarskis sanningsteori eller läsa något av Saul Kripke. Personligen tror jag att det är ett misstag att snöa in på det nya perspektivet på Paulus. Jag har ett blogginlägg om problem med N.T. Wright på gång, men vill vara säker på att jag inte förmedlar fel signaler innan jag delar det.

Ibland önskar jag att jag vore mer radikal och vågad, att bloggen också blev bättre då. Men, samtidigt känner jag att det är förankringen normala församlingsarbetet som i längden gör bloggen stabil. Att vardagslunken ger en slags provocerande radikalitet som är svår att bli av med. Jag hoppas kunna uttrycka det bättre någon gång, men för mig är det tydligt att de mest radikala i församlingen ofta inte är de som säger att de radikala, och framför allt inte de som ser radikala ut.

Det andra jag tänker på är evigheten. En dag kommer Jesus tillbaka, då ska allt bli bra. För mig är det viktigt att ha det i fokus. Utan en längtan efter Jesu återkomst är det något fel på kristen tro, det är jag övertygad om.