Andy Warhol och gänget på "The Factory" började få problem. Edie Sedgwick hade så smått insett sitt värde som stjärna och skådespelare. Lösningen var att skapa superstjärnan Ingrid Superstar för att psyka ned henne. På siten warholstars.org kan man läsa vad Rene Ricard har att säga om det:
”Warhol och hans gäng kände att Edie gav dem problem. De vara rasande på henne för att hon inte samarbetade. Så de gick en bar på 42:e gatan och hittade Ingrid Von Scheflin. De hade gjort iakttagelsen ”Ser inte den tjejen ut som en ful Edie? Låt oss ge Edie en läxa. Vi gör en film med henne och säger till Edie att hon är den stora stjärnan”. De klippte hennes hår som Edies. De gjorde henne som Edie. Hennes namn blev Ingrid Superstar .. bara ett påhitt för att få Edie att må dåligt.”
Något jag tänker på ibland är vårt sätt att tala om kända pastorer som är så bra. Om andra församlingar där allt fungerar på rätt sätt. Att vi så lätt upphöjer andra på andra platser, så att de som är i vår församlingar kan känna sig nedtryckta.
Hur känns det för en pastor i en liten församling att ständigt hör om den fantastiska Niklas Piensoho i Stockholm och om det underbara arbetet i Klara Kyrka? Oftast är det nog omedvetet. Men, medvetet eller omedvetet tror jag att syftet ibland är att göra sig fri från lokalt ansvar, att framhålla något bra någon annanstans och trycka ned det lokala ledarskapet så att man inte riktigt behöver stå till svars lokalt. I vilket fall tror jag att det nog ofta gör ont, ondare än vi ofta tänker oss när vi skapar en kristen version av Ingrid Superstar.
Seven Surprises of the First Christmas
15 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar