Den sjungna teologin

Igår läste jag klart "Currents in Baptistic Theology of Worship Today" red Keith G Jones och Parush R Parushev. Det är ett häfte från 2007 utgivet av Europeiska Baptistfederationens seminarium i Prag. Många aspekter av gudstjänsten gås igenom, och det har varit nyttig läsning för mig. Många argument för en porös gemenskap som tillber Gud i gudstjänsten, att gudstjänsten verkligen får vara tillbedjan och inte måste vara något annat. Jag tror alltmer att Willow Creek och den sökarvänliga gudstjänsten var ett misstag vi gjorde, det blir inte bra i längden.

Men, det riktigt intressanta är artiklarna ""As Songs Turn into Life and Life inte Songs: On the First-order Theology of Baptist Hymnody" av Lina Andronoviené och "The Ausbund as a Source and Expression of Anabaptist Primary Theology and the Moral Sence of Virtue" av Meego Remel. Jag har tänkt en del kring dem och nedan är mina reflektioner:

1. På ett sätt är det som sker i gudstjänsten och våra samlingar den primära teologin, det är där vi ber, sjunger, predikar och undervisar, det är den teologin vi lever och tror i församlingslivet. Vad teologerna på THS tycker att vi ska tro kan skilja sig betydligt från hur tron tar sig uttryck i vårt församlingsliv. Teologernas tro är på ett sätt en sekundär tro, ett sätt att beskriva församlingarnas levda tro och också ett försök att föreskriva vad församlingarna borde tro på.

2. I gudstjänsten sjunger vi nästan lika mycket som vi lyssnar till predikan. Det borde gå att argumentera för att församlingens tro ges uttryck minst lika mycket i de sånger vi väljer och inte väljer som den predikan som ges. Det borde också gå att argumentera föra att många församlingsmedlemmar lär sig minst lika mycket teologi i våra sånger som i predikan, kanske är det till och med att sångerna har större betydelse än predikan. Att välja psalmer och sånger till gudstjänsten är en ansvarsfull uppgift.

3. Hur vi tacksäger, ber och förväntar bönesvar i gudstjänsten säger väldigt mycket om hur vi som församling tror att Gud verkar i världen. Att be om och förvänta helande och kanske också ge tacksamhet för något som blivit helt, är kanske den viktigaste undervisning i ämnet som församlingen kan ge. Ber vi för staden, Sverige och världen i gudstjänsten, eller ber vi bara för våra egna problem, det säger mycket om vårt fokus

4. Vill man studera tro i det tidiga Missionsförbundet, då är frågan om inte Missionsförbundets sångbok är minst lika viktig som Waldenströms Troslära. Allra intressantast vore att få reda på vilka sånger som sjöngs riktigt ofta, församlingens favoritsånger. Samma gäller den tidiga baptismen. Kanske var Theodor Truvés inflytande som sångdiktare och redaktör för sångböcker minst lika viktigt som predikan och andra böcker, kanske viktigare.

Så jag rannsakar mig själv, och inser att jag tänkt för lite på den sjungna teologin.