Dopteologi 1847

På det här sättet skrev man om dopet i den tyska baptistbekännelsen 1847.

"8 ARTIKELN.
Om det Heliga Dopet.
Vi tror, att det Heliga Dopet, som är förordnat av Kristus och efter Nya Testamentets bestämda uttalande, skall stå fast i kyrkan till hans återkomst, det består i att den som döps skall av en därtill förordnad herrens tjänare i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn neddoppas under vattnet och åter ur detsamma upplyftas. Endast på detta sätt blir den Gudomliga befallningen uppfylld, och den djupa ursprungliga betydelsen av denna Kristi ordning bibehållen. Även så ha personerna noga blivit betecknade i den Heliga Skrift, som ska underkasta sig denna anordning och med tacksamma hjärtan anta detta Nådemedel, nämligen bara sådana människor, lika mycket vilket folk de tillhör, som förut genom Evangelium och Guds fria nåd har blivit omvända ifrån sina synder till Kristus, och tro på honom av allt hjärta såsom deras Återlösare. Dopet är förstlingsfrukten av tro och kärlek till Kristus, inträdet till tro och lydnad emot Herren och hans församling. Den är den högtidliga förklaring, syndarens bekännelse, som har erkänt syndens förskräckelse och hela sitt väsens fördömelse: att han sätter allt sitt hopp endast på Jesu Kristi, sin frälsares, död och uppståndelse och tror på honom såsom återlösare ifrån förbannelsen och syndens lön, att han överlämnar sig med kropp och själ åt Kristus, och antar honom som sin rättfärdighet och styrka, att han dödar sin gamla människa och önskar att vandra med Kristus i ett nytt liv.

Men dopet är även Guds högtidliga förkunnande och försäkran till den trogne, som blivit döpt, att han har blivit nedsänkt i Kristus Jesus, och alltså dött, blivit begraven och uppstånden med honom; att hans synder är borttvättade, och att han är ett kärt Guds barn, till vilket Fadern har välbehag. Dopet skall framkalla uti den döpte ett bestämt och kraftigt medvetande om hans frälsning och salighet, och sådant ska Gud tillvägabringa genom en besegling med den Helige Ande, likväl bara då, om han förut genom denna Ande har verkat den sanna tron på Guds Son, på hans döds kraft och på hans uppståndelse.

Döpelsen har det egendomliga, att den bara en gång skall verkställas, då däremot de andra nådemedlen under hela en Kristens levnad blir upprepade och förnyade, därför är det i synnerhet nödigt att denna handling sker rätt."

Med glädje ser jag att man vill lämna en aningens öppning för en sådan dopteologi i det nya samfundet, läse gärna i Sändaren "Dop och kyrkosyn i remissen".

Compact Bible Dictionary

I dagarna har jag bekantat mig lite med Compact Bible Dictionary. Det är ett billigt bibellexikon (132 SEK), det är litet och lätt att ta med (ett halvkilo), redaktörerna är bra (bland annat F.F. Bruce) och nivån på artiklarna är anpassad till den vanliga kyrkobesökaren på samma gång som kopplingen till akademin är bra.

För mig är det ett bra släng-bibellexikon. Lätt att ha med sig i väskan, lätt att ge bort och lätt att slå upp saker i Bibelstudiegruppen.

Önskar att det fanns på svenska, det skulle vara bra för församlingsarbetet.

I studiehörnet väljer jag andra bibellexikon och uppslagsverk. Men, på fältet känns Compact Bible Dictionary som en hitt. Får se efter några månaders användande om jag är lika positiv då.

Medelklassnormen igen

Ibland känns det som att det är lätt att en församling för väldigt låga trösklar i teologi, men höga trösklar i medelklassnormen. Det där med Jesus får inte vara ett hinder, du är välkommen ändå, men du bör passa in och bete dig som oss.

Socialt arbete och diakoni är viktigt för församlingen för att nå ut till människor utanför den trygga församlingsvärlden. Men, kanske finns det mer att göra. Nu tror jag inte att vi desperat ska satsa allt på att vara relevanta. Snarast bör vi öva på att vara öppna för att möta människor i olika livssituationer och olika sätt att vara.

För mig är en stor fråga hur man gör för att möta unga och medelålders män ur arbetarklassen. Där längtar man ofta inte efter det förstående terapeutiska samtalet som vi blivit så bra på. Vad längtar man efter? Hur presenterar man Jesus för dem?

"Jag har en sockersjuk hund"

Man talar om låga trösklar in i församlingen, men ofta är ändå ganska mycket medelklassnorm som gäller för samtalsämnen. Man ska tala om rätt saker på kyrkkaffet. Senaste avsnittet av Idol får man inte tala om, det är förnedrings-TV och Filip och Fredrik har jag inte ens vågat försöka ta upp.

Jag längtar efter en församling där man naturligt i ett kyrkkaffe kan tala både om Filip och Frediks serie "Lite Sällskap" och naturligt gå över till att tala om sin längtan efter Jesu återkomst (Jesu andra tillkommelse).

Man ska kunna känna sig hemma i församlingen även om man gillar Idol och Filip och Fredrik. Vi har församling för att vi tror på Jesus, inte för att vi har en god uppfostran och gillar att visa det för varandra. Man är med i församlingen för att man erkänner Jesus som Herre och Frälsare, inte för att man har en politiskt korrekt åsikt om TV-programmet Idol.

Klippet nedan är verkligen humor.

Här är ditt liv

Jag såg tv-programmet här är ditt liv igår. Det berörde mig. Gästen var Lena-Maria Klingvall. Se det avsnittet i efterhand på SVT play om du missade.

Ömsesidigt beroende i Borekulla och Remissen

I Remissen för det nya samfundet kan man läsa:

"Kyrka och församling existerar på olika nivåer. Den ena nivån kan inte tänkas utan den andra; de lever i ett ömsesidigt beroende av varandra. Det ömsesidiga beroendet relaterar till överlåtelse, solidaritet, kärlek till de svaga och betydelsen av gemensam tillsyn.
Kyrkans uppgift är att främja de lokala församlingarnas utveckling, utöva den del av Guds mission som förutsätter samverkan, utbildning samt ordination och avskiljning. Den ger plats för en andlig gemenskap som sträcker sig längre än den lokala. En av kyrkans uppgifter är att utöva en ömsesidig tillsynsfunktion. De lokala församlingarna vakar över den gemensamma organisationen och de som har fått förtroendet att utöva tillsyn, över församlingar och de ordinerade tjänsterna, vakar över dem."

Min första tanke om det här verkligen är baptistiskt, har vi inte tanken om den fria församlingen? Sedan läser jag vad man säger i frågan 1861 punkt 9:

"att hwar och en sådan församling är ett oberoende samfund, fritt uti sitt förhållande till alla andra christna församlingar, och erkännande Christus allena såsom sitt Öfwerhufwud."

Men, sedan kommer jag att tänka på Borekulla. Dit kom baptismen genom J.G. Oncken. Den tyska baptismen som Oncken stod för var kanske inte rent toppstyrd från Hamburgförsamlingen och Oncken, men, det ömsesidiga beroendet var viktigt och tillsynen från Hamburg var tydlig. Hamburg ville gärna ha sitt att säga om trosbekännelse och tillsättning av pastorer. Oncken använde 1847 års tyska baptistbekännelse som ett intstrument för att hålla ihop sin rörelse i trosfrågor. F.O. Nilsson fick i Hamburg lova att han hade samma tro som de i Hamburg. Vi ser sedan att F.O. Nilsson översatte den tyska baptistbekännelsen till svenska för bruk i församlingen. Historien om hur Oncken styrde den danske baptismen (med motstånd från danska församlingar) finns att läsa i artikeln "Julius Købner - Onckens superintendent i Danmark".

Historiskt sett är det alltså inte obaptistiskt med ett visst mått av tillsyn över församlingarna från en central organisation. J.G. Oncken utövade en rätt rejäl tillsyn över de församlingar han hade i sin vård.

Bibeln i Borekulla och i Remissen

Det är intressant att jämföra vad man skriver om Bibeln i Remissen för det nya samfundet jämfört med den F.O. Nilsson hade i Borekulla.

I Borekulla är man mycket specifik med vad man menar med de Heliga Skrifterna och deaa inspiration. Det är också tydligt att det är den "Gudomliga uppenbarelsen för menniskoslägtet och den enda källan till Guds kännedom såsom den enda regel och rättesnöre för tro och lefnad." Att Bibeln är till för tro och levnad har alltid varit en del av väckelsetraditionen. Att Bibeln behandlar livet även utanför klockan 11-12 på söndag förmiddag. Att det Bibelns läror även tar upp mitt vardagsliv, allt jag gör. Att rättvisemärkt kaffe är en bra sak, inte bara på kyrkkaffet, utan även hemma på onsdag kväll, ja till och med på jobbet. Jag vill också säga att den tidiga baptismen var öppen för olika tolkningar, att tolkningarna av Bibeln inte stod skrivna i sten.

"Wi tro, att de Heliga Skrifter af Gamla Testamentet, nemligen de fem Mose Böckerna Josua bok, Domareboken, Ruths bok, de tvenne Samuels böckerna, de tvenne Chrönike böckerna, Esra bok, de tvenne Konungaböckerna, Nehemia bok, Esters bok, Jobs bok, Psalmerna, Salomins Ord-språk, Salomons Predikare, Salomons Höga Visa, Profeterna, Esaias, Jeremias, Jeremie Klagovisor, Hesekiel, Daniel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Micha, Nahum, Habakuk, Zephanja, Haggai, Zacharias och Malachia, — likaså de Heliga Skrifter af Nya Testamentet, nemligen Mathei, Marci, Lukas och Johannes Evangelium, Apostlarnas historia af Lukas, Pauli bref till Romarna, Pauli tvenne bref till Chorintherna, Pauli bref till Galaterna, Ephesierna, Philipperna och Colosserna, Pauli tvenne bref till Thessalonikerna, Pauli tvenne bref till Timotheus, Pauli bref till Titum, Pauli bref till Philemon, Petri tvenne bref, Johannes trenne bref, Brefwet till Ebreerna, Jacobs bref, Judas bref, Johannes Uppenbarelse — verkligen äro ingifna af den Heliga Anda, så att dessa böcker alla tillsammans måste utgöra den Gudomliga uppenbarelsen för menniskoslägtet och den enda källan till Guds kännedom såsom den enda regel och rättesnöre för tro och lefnad."

I Remissen är man väl så tydlig att Bibeln är Guds ord. Det är väl inte rimligt att tolka det annorlunda än att man menar att Gamla och Nya Testamentets 66 böcker verkligen är Guds ord. Det är mycket bra, här finns grunden för en god bibelsyn.

"Bibeln är Guds ord. Var och en som möter Ordet har att, under Andens ledning, tillsammans med andra, tolka och förstå. I Jesus Kristus uppenbaras hela den gudomliga fullheten och därmed möter Guds ord oss tydligast i Jesus Kristus. Ordet är grunden för personlig tro och församlingens gemenskap. Det förkunnas i församlingens gudstjänst och genom dess liv."

Jag tror att det är rätt att "under Andens ledning, tillsammans med andra, tolka och förstå". Tillsammans med traditionen och församlingen förstår man bäst Bibeln. Det viktiga är att aukoriteten ligger i Bibeln, inte i gruppen som samlats.

Den evangelikala Lausannedeklarationen är tydlig om att det inte finns några färdiga tolkningar för allt framtid. "Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom."

Men är det verkligen Bibeln man talar om i Remissen när man skriver "Ordet"? I Johannes evangelium blir Ordet en person, den inkarnerade Jesus Kristus, den trancendente och preexisterande Logos. Jag kan inte det här tänkandet riktigt, men för mig står det helt klart att det är långt ifrån självklart att det är Bibelns 66 böcker man talar om när man skriver "Ordet".

Så vad betyder det då att "Ordet är grunden för personlig tro och församlingens gemenskap."? En sak är att det inte självklart betyder att Bibelns 66 böcker är regel och rättesnöre för tro och levnadssätt. Levnadsättet är inte med alls, och frågan är om Ordet står för Bibeln eller Jesus.

"Just kids"

Jag läser om Patti Smiths bok "Just kids". Om det fria obekymrade livet i ett New Yorks musik och konstnärskretsar i slutet av 60 talet och början av 70. Jag undrar om det inte slog tillbaka rätt hårt mot huvudpersonerna. Hur leken förvandlas till en hård verklighet. När man en dag inte längre är odödlig. När val som framstod som revolutionärt oskyldiga visar sina fulla konsekvenser.

Tänker också på att jag själv lämnat en oskyldig lekfull ungdom. För några dagar sedan talade jag med femtonårig tjej i församlingen. Plötsligt inser jag att hon talar med någon från etablissemanget, visst känns det som hon är glad att just jag är en del av etablissemanget, men ändå. Vara vuxen, ta ansvar. Gå igenom församlingens budget, svara på remiss om Gemensam Framtid. Vara förstående, inte alltid säga vad man tycker. Vara en del av etablissemanget.

Inser att påfallande stor del av det jag läser är skrivit av människor som för länge sedan är döda. Att jag skriver en blogg om baptistisk teologi från 1800-talet. Men, kanske är det här jag är lite rebell ändå. Jag vill drivas av samma revolutionära teologi som J.G. Oncken och Anders Wiberg. Nu känns det bättre. Upp på barrikaderna för evengelium. Jesus dog för dina synder.

Ernviks i Thailand

Visst värmer det hjärtat att följa missionärers arbete. Nu på morgonen har jag läst om Ernviks i Thailand som bland annat jobbar med att översätta Gamla Testamentet till ett lokalt språk.

Det finns mycket att glädjas över.

Nysande panda

Tänk att jag är så lättroad!

GF-kyrkan om Bibeln (Var är levnadssättet?)

1861 skriver man om Bibeln:

"1. Wi tro, att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel."

Jag tror man fångar något där som jag inte hittar i remissen. Att Bibeln är auktoritet för tro och församling, men också för det sätt som vi lever på som individer. Det klassiska ordet vandel är det som saknas, även om man kanske ska tala om levnadssätt idag.

I remissen för GF-Kyrkan kan man läsa om Ordet:

"Bibeln är Guds ord. Var och en som möter Ordet har att, under Andens ledning, tillsammans med andra, tolka och förstå. I Jesus Kristus uppenbaras hela den gudomliga fullheten och därmed möter Guds ord oss tydligast i Jesus Kristus. Ordet är grunden för personlig tro och församlingens gemenskap. Det förkunnas i församlingens gudstjänst och genom dess liv."

Jag tror att man kan tala om Bibelns roll för individens levnadssätt även idag. Nedan är några exempel på någorlunda moderna formuleringar från samfund som vi har relationer till och som liknar vårt.

Man kan jämföra med systersamfundet Evangelical Covenant Church som skriver i sina Affirmations (Brief form):

"We affirm the centrality of the word of God. We believe the Bible is the only perfect rule for faith, doctrine, and conduct. The dynamic, transforming power of the word of God directs the church and the life of each Christian. This reliance on the Bible leads us to affirm both men and women as ordained ministers and at every level of leadership. It is the reason we pursue ethnic diversity in our church and is the inspiration for every act of compassion, mercy, and justice."

Reformerta Världsalliansen där Missionskyrkan är medlem skriver i sina stadgar att man församlingar:

"Which holds the Word of God given in the Scriptures of the Old and New Testaments to be the supreme authority in matters of faith and life"

Baptisternas världsallians och Europeiska Baptistfederationen där Baptistsamfundet är medlem skriver 2005 i Centenuary Message / Statement of Identity:

"4. Declare that the divinely inspired Old and New Testament Scriptures have supreme authority as the written Word of God and are fully trustworthy for faith and conduct;"

"5. Believe the Christian faith is best understood and experienced within the community of God’s people called to be priests to one another, as these Scriptures are read and studied together. We thank God for all those who study God’s word and seek to put its teachings into practice individually and collectively through congregational polity;"

Jag tycker det är rimligt att skriva att Bibeln utgör den enda och fullkomliga regeln för vår kristna tro och levnadssätt. Andra samfund som liknar oss har i modern tid skrivit att Bibeln inte bara är viktigt för tro och församling. De tar också upp vikten av Bibeln som regel för vårt levnadssätt. Varför skulle vi inte kunna göra det i GF-kyrkan?

Är det något jag missat? Är det något jag inte förstår? Är vi i en väldigt speciell situation i Sverige? Finns det något som gör att vi bara ska följa Bibeln i tro och församling, men inte i livet?

Inbördes ansvar och omsorg i Schleitheim

Anabaptism är rejält inne i några kretsar. Det finns goda anledningar till det. Många saker finns att lära från denna rörelse som kanske talar till vår tid på ett särskilt sätt. Fokuset på den troende gemenskapen med Jesus i centrum är starkt. På något sätt känns det som det är kristendom för ett senmodernt samhälle.

Jag har en aning om att där man fokuserar mycket på gemenskapen så kommer någon form av regler för uteslutning att växa fram. Vi kan se hur man skriver i Schleitheimbekännelsen från 1527:

"2. Vi har förenats omkring följande som gäller församlingstukt. Uteslutning skall tillämpas på alla dem som, efter att ha överlämnat sig till Herren för att vandra med Honom i allt vad han befaller, de som blivit döpta till att utgöra en kropp i Kristus, och blivit kallade bröder och systrar, men ändå på något sätt slinter och faller i villfarelse och synd och så blivit övervunna utan återvändo. Dessa skall först varnas två gånger privat och tredje gången offentligen bli förmanade inför hela församlingen enligt Kristi befallning (Matt 18). Med detta skall göras i överensstämmelse med Guds Andes ordning innan brödsbrytelsen så att vi alla i en ande och i kärlekens enhet bryter och äter av det ena brödet och dricker från den ena bägaren."

När jag senare läser Anabaptist Networks core convictions undrar jag inte om fröet till uteslutning finns även där:

"5. Churches are called to be committed communities of discipleship and mission, places of friendship, mutual accountability and multi-voiced worship. As we eat together, sharing bread and wine, we sustain hope as we seek God’s kingdom together. We are committed to nurturing and developing such churches, in which young and old are valued, leadership is consultative, roles are related to gifts rather than gender and baptism is for believers."

Vad gör man till exempel av en sak som "mutual accountability"? Finns det en gräns för hur långt det inbördes ansvaret för varandra kan sträcka sig? Vad gör man när någon ändå på "något sätt slinter och faller i villfarelse och synd och så blivit övervunna utan återvändo"? Vad gör man när någon i gruppen kommit i ett läge där den skadar gemenskapen allvarligt? Innebär inbördes ansvar och omsorg att man måste ta till åtgärder när någon glider bort från den gemensamma tron?

Det är med stort intresse jag följer den nya anabaptistiska rörelsen. Kommer det bli en innesak som snart går över när man tröttnat, eller är det verkligen en djupt biblisk väg för kristenheten in i 2000-talet? Något som jag tror är avgörande är frågan om hur man håller fokus på Bibeln och hur man löser frågan om hur man håller gemenskapen trogen till den kristna tron.

Att utöfwa christlig församlingstuckt

Församlingstukt har dåligt rykte idag, och det finns goda anledningar till det. Många kärlekslösa handlingar har utförts av svenska frikyrkor och många har blivit skadade.

Samtidigt finns det något bibliskt över en mjuk och kärleksfull omsorg om församlingen som inkluderar att medlemskap i församlingen inte är en rättighet för vem som helst, utan att medlemskap i församlingen bör vara för dem som verkligen är en del av församlingens kropp, lemmar i kroppen.

På 9 Marks kan man idag läsa om en församling som rensat matrikeln och uteslutet 575 medlemmar. Pastor David King motiverar det såhär:

"Well, it's not so much what they did but what they didn't do. The members we removed were no longer actively involved with our church. Half of them had moved away, and the other half still lived in the area but never worshiped with us.

Inactive membership is contrary to what the New Testament teaches about the life of the church, so our action in removing members was motivated fundamentally by a desire to become a more biblically-functioning church."

I 1847 års tyska baptistbekännelse formulerade man sig på det här sättet:

"Kyrkotukt.
Kristi förordning i Matt. 18:e kapitel från vers 15 till 17 skall varje medlem utan undantag strängt följa. Det är varje medlems plikt att ta emot en förmaning i kärlek, utan att låta något det minsta av det komma till den tredjes kunskap. En broder eller syster av medlemmarna bör efter uteslutandet ur församlingen icke behandlas eller betraktas såsom Guds folk (Matt 18:15-17).
Uteslutning.
Församlingen är enligt dess stiftares regel berättigad och förpliktad att genom ordentlig omröstning utesluta sådana medlemmar, vars levnadsätt motsäger deras bekännelse, som överträder något av Guds bud och sig genom de på dem riktade förmaningar inte vill föra sig till hjärtlig, öppen ådagalagd ånger och till föresats av uppriktig bättring och som alltså framhärdar i synden. De bör även berövas medlemmarnas rättigheter (1 Cor 5:1-13 2 Thess 3:6 Tit 3:10,11 1 Tim 1:19,20 1 Tim 6:3-5). Medlemmar, som göra sig skyldiga till svår offentlig åstadkommen förargelse eller förnyade synder, och vars blotta ord icke förtjänar någon tro, blir utan avseende på försäkran om bättring på samma sätt uteslutna (1 Cor 5:1-13 Matt 3:8) .
En uteslutens återupptagande sker, såsom med varje annans upptagande, efter säker prövning och avlagd syndabekännelse inför församlingen, genom omröstning. (2 Cor 2:6-8)."

Till sin ungdoms drömland har han nått

Gustaf Frödings dikt "Skalden Wennerbom" är riktigt bra. Den beskriver något djupt tragiskt på ett sätt som man ändå kan förstå en viss skönhet i. Det är drinkaren Wennebom som för en stund är lycklig i ruset och en harmonisk del av naturen.

"Jag var glad i tron och stor i tanken,
tills jag drunknade i denna dranken,
det är slut med mig sen femton år,
hejsan, bror butelj, allt skönt förgår,
låt oss ta en tår,
Wennerbom är full, det ger han fanken!"

Det finns mycket att kommentera i dikten, men det jag tänker på nu hur Wennerbom mitt i alla misär får känna något av ungdomens glädje, hopp och harmoni. Tiden då allt var oskyldigt, tiden då allt gick att göra.

Jag tänker lite på det inför helgen. Just nu är jag lite samfundsuppgiven efter arbete med remissen och en del församlingstrött efter en mycket arbete med arrangemang och annat. Därför vill jag för en helg gå tillbaka till det oskyldiga, min ungdoms drömland. Bara läsa uppbygglig litteratur. Inte åstadkomma något. Glädjas över bibelordet. På ägna någon timme på Answers in Genesis och glädjas av att det går att läsa första mosebok så enkelt och rättframt. Läsa Scofields referensbibel och förundras över hur bibeltrogen darbyismen är. Läsa något av John MacArthur och undra om han inte är den bästa bibelläraren i vår tid, en samtida Spurgeon. Enkelt och oskyldigt, så som jag tänkte mig att det var som ung och nyfrälst.

"Djup och rik är nu hans gudagåva
och i själen stinga inga dova
ångerns smärtor över last och brott,
till sin ungdoms drömland har han nått,
sover ganska gott,
det är skönt för skalder att få sova."

(Inser att det här inlägget ber om att bli missförstått, men känner inte för att göra något åt det. Jag vill bara notera att jag är absolutist.)

Den första människan, Adam

I Svenska Baptisters Bekännelse 1861 skriver man i punkten 3:

"3. Wi tro, att den första menniskan, Adam, war skapad helig, efter Guds beläte, men föll genom friwillig öfwerträdelse af Guds lag uti ett tillstånd av synd och död; och att i följe deraf alla hans naturliga efterkommande hafwa ärft hans förderf; sakna all wilja att omvända sig till Gud, och förmåga att fullkomligen hålla Hans lag; samt äro derföre skyldiga till Guds wrede och ewigt straff."

Jag blir bara mer övertygad om den roll som den Adam spelar i kristen tro. Jag är också övertygad om rimligheten i en historisk Adam, den första människan. Nu är det här något som är ifrågasatt i samtiden.

Bloggen Pyromaniacs har en artikel "My last post om Biologos" där Frank Turk konstaterar att Biologos Foundation gått över en viktig gräns när man ifrågasätter den historiska Adam. Frank Turk skriver:

"they reject the historical Adam. After that, it's only a matter of a few faculty meetings before they have called Jesus a manifestation of first century Jewish imagination and a deconstructing of Greek ethos to suit the likes of Philo and Paul.

Don't think so? You didn't think they'd reject Adam as a historical person, either. There's no sense fighting about it when any milestone that can be set up and then passed by these guys is not seen by their advocates as the bridge too far."

Jag tänker ibland att när man väl börjat förneka grundläggande frågor i klassisk kristen tro, då är det lätt att fortsätta av bara farten.

"Evolutionens Gud" av Francis S Collins var en bok jag gillade mycket när jag läste den. Mycket välskriven och Collins berättar också personligt om sin tro. Jag oroades en aning över Collins fria attityd till Bibeln. Mer och mer inser jag att det här kan vara en teologisk ansats som kan sluta riktigt illa. När man börjar frigöra sig från Bibeln kan man hamna var som helst till slut, det finns inget som håller tillbaka annat än viljan att vara politiskt korrekt.

En del saker fungerar bra i den första generationen som har minnen och fostran i det klassiska. Nästa generation tar den nya ansatsen vidare mot dess fulla inneboende konsekvenser.

Idag tror jag att den historiske Adam är en doktrin att vara rädd om.

Zondervan Encyclopedia Of The Bible

Jag har använt "Zondervan Encyclopedia Of The Bible" en tid nu. Det är ett uppslagsverk jag verkligen kan rekommendera. Tillgängligt och omfattande på samma gång. Fina bilder som gör det roligt att bläddra i. I allmänhet får jag svar på det jag letar efter. Jag känner mig trygg med författarna och redaktörerna.

Bokverk av den här typen kan vara lite dyra att köpa i Sverige, jag tar dem i allmänhet från CBD, 119 dollar plus frakt är helt OK för fem band fulla med bra analys och information.



Dan Philips gör en recension här.

Isagogik - Libris, Zahn och Carson

Jag bläddrar i "Libris stora handbok till Bibeln", en bok som enligt Bokus "speglar nuläget inom bibelforskning".

Det slår mig att jag dras mer åt nuläget och lite mer konservativ bibelforskning än vad Libris stora handbok till Bibeln gör. Lika samtida, lika bildad, men som resonerar sig fram till delvis andra slutsatser.

Nu erkänner jag att det är rätt gammaldags att ha Theodor Zahn som auktoritet, och även om det är charmigt så bör man hänga med moderna akademiker. Men, jag kan inte förstå varför man inte skulle följa D.A. Carson. Just nu skulle jag vilja slå ett slag för den förkortade versionen av Carson med vänners introduktion till nya testamentet "Introducing the New Testament: A Short Guide to Its History and Message". Det är en god utgångspunkt att ta sig vidare ifrån.

Jag tror inte bibelkritiken är en kallsup man måste svälja och gå vidare. Faktiskt tror jag att "Chicago-manifestet om Bibelns ofelbarhet" är betydligt rimligare än vad vi många gånger tror. Vi ska forska om Bibeln och ifrågasätta och diskutera. Men, med olika utgångspunkter är det också troligt att man drar olika slutsatser av samma källmaterial. Vetenskapsteorin har om och om visat observationens teoriberoende, och visst är det väl så också i bibelforskning.

Ovanstående är en orsak till att jag läser ganska lite svensk litteratur. Man tycks ofta ha bestämt sig för vilket angrepssätt som är god vetenskap och vilka slutsatser som ska dras. Det finns större akademisk bredd ute i världen. Och, jag undrar vilken frukt vår svenska attityd verkligen har givit oss.

GF-Lasses blogg

Idag hittade jag en blogg från GF-kyrkans processansvarige Lasse Svensson. Där finns en del intressant att läsa.

Det är snart dags för mig att ta ett nytt tag med remissen för det nya samfundet, då är det bra med lite inspiration. Börjar dagen med Shai Linne.

shai linne - acapella rap (MML) from kyle otto on Vimeo.

En vanlig församling med Jesus som frälsare och förebild

Ungdomsförbundet equmenia har varit lite av en framgångssaga. Vad är det då som driver ledaren och vad har han för drömmar för det nya samfundet? Är det den senaste inneteologin? Är det helt nya tankar om församlingen som ställer allt på ända? Ska man äntligen tvåla dit de konservativa?

I en intervju i Världen Idag i artikeln "Han drömmer om en helt vanlig kyrka" kan vi läsa om det som equmenias ledare Johan Nilsson drömmer om.

"– Vår största utmaning är hur vi talar tro och framför allt hur vi lever tro så att den blir förståelig och attraktiv som livsval.
När nu en gemensam framtid mellan samfunden planeras, har han efterfrågat mer drömmande och mindre färdiga svar.
– Jag är sjukt dålig på att tänka utanför lådan. Jag tror jag längtar efter en helt vanlig församling. En kyrka där Jesus får vara både frälsare och förebild. Där har vi delat upp honom mellan oss, men han är först min frälsare och då tvingas jag också in i ett lärjungaskap där han är förebild."

När jag läser det här tänker jag att det kanske blir bra med det nya samfundet ändå. Att det inte är 40-talisters och 50-talisters trötta revolutionära agenda som tillslut ska råda. Att det inte är vad lite bittra män och kvinnor i övre medelåldern i trots mot sin konservativa uppväxt gör ett sent tonårsuppror mot som kommer att avgöra samfundets väg.

Den viktigaste rollen i längden kommer att utgöras av ungdom som inte har några gamla agendor och inga gamla väderkvarna att slås mot. Det är inte vad Pastor X och ordförande Y sa och gjorde för dumt 1962 som kommer att avgöra för dem. Det är Jesus som frälsare och förebild som kommer att vara i centrum. Då är plötsligt en ganska vanlig församling en bra sak. Man behöver inte göra revolution, man behöver bara göra bra saker med Jesus i centrum. Inte gammalt groll i centrum.

Scholarly articles from a fundamentalist perspective

Fundamentalism har blivit ett skällsord och ingen vill vara fundamentalist. Ursprunget till benämningen kommer från det tidiga 1900-talet då konservativa kristna vill lägga fokus på de grundläggande läror som ligger till grund för Bibelns lära om frälsning. Orsaken till rörelsens början var den radikala liberalteologi som spreds genom de traditionella samfunden. Man upplevde att nästan allt grundläggande kristet ersattes med humanism och etik. Karl Barth var skolad i denna liberalteologi men kom att lämna den för sin egna mer klassiska teologi där man återigen kunde predika om synd och frälsning. Problem med Karl Barths teologi är värt många separata inlägg.

I U.S.A kom många att samlas ekumeniskt kring trons grunder, trons fundament. Man ville bevara den kristna trons supernaturalistiska element och fokusera på läran om frälsning. En god inblick i tidens rörelse kan man få genom att se på R.A. Torreys "The Fundamentals". Rörelsen finns än idag och lämnar fortfarande god frukt, även om det finns avarter även där. De som menar att Gud andades igen 1611 och inspirerade King James översättning av Bibeln så att den är ofelbar är rätt snett ute tycker jag.

Detroit Baptist Theological Seminary har en tidskrift som är påtagligt intressant, "Detroit Baptist Seminary Journal". Där kan man se hur man skriver god teologi utifrån ett separatistiskt konservativt perspektiv. Efter att ha läst några artiklar där är det svårt att kalla dem för obildade bokstavstroende. Det har måhända inte rätt i allt, men mycket är åtminstone väl försvarbart.

En bra Bibel

Jag har en bekant som är mycket intresserad av löpning. Han räknar att det kostar 1 krona per kilometer med skor. Han har tre par skor av bästa sort, de får vila två dagar mellan varje löpning, därav tre par. Det märks fort att löpning betyder mycket i hans liv. Löpning är ingen materialsport, men ändå är rätt material viktigt.

Ibland tänker jag på hur vi väljer biblar. Om "både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel", då borde valet av en eller flera bra Biblar vara viktigt för en kristen.

En dyr Bibel gör dig inte mer kristen och en sönderläst Bibel gör dig inte mer andlig. Det är också sant att några av världens bästa löpare springer utan skor. Men, på något sätt är det naturligt att ett viktigt verktyg i livet får vara valt med omsorg.

Wikipedia har en artikel "Studiebibel" som jag gillar. För den personliga bibelläsningen på kammaren använder jag "Svensk Studiebibel" mycket nu, det är inte förlaget som räknas, utan redaktören och Thoralf Gilbrant är OK. Som alltid bör man läsa noter och extra material med urskiljning. Jag trivs mycket bra med Folkbibelns översättning.

För församlingsbruk håller jag på att göra i ordning ett exemplar av Verbums studiebibel. Det jag vill åt är Bibel 2000 i kombination med breda marginaler för anteckningar. En del av ordningställandet är att gå igenom alla inledningar och skriva in författare, årtal och bakgrundsinformation från konservativ synvinkel. En mycket enkel och tillgänglig bok i detta är "Introducing the New Testament: A Short Guide to Its History and Message", jag har stort förtroende både för Andy Naselli och D.A. Carson. Bra forskning måste inte vara liberal, det finns goda konservativa akademiker i samtiden.

Vilken Bibel som passar just dig vet jag inte. Men, om Bibeln är viktig i ditt liv, då borde du lägga omsorg vid val av Bibel och kringlitteratur, kanske lika stor tid som en löpare lägger på valet av löparskor.

Colin Gunton: The Christian Faith

Har läst klart Colin Guntons introducerande troslära "The Christian Faith- An Introduction to Christian Doctrine".

På många sätt är det en mycket sympatisk bok. Gunton vill vara i den klassiska kristna traditionen och är det också på många sätt. Ofta tar han inte ställning och ger två alternativ, utan att säga vilket han förordar. Så på det sättet går det att läsa boken som en evangelikal troslära, samtidigt som det går att tolka den friare. En stor tillgång är att Gunton tar upp samtidsfrågor integrerat med framställningen av grundläggande teologi.

Jag gillar det fokus som ligger på skapelsen och treenigheten. Tillsammans med respekten för traditionen så är det detta som är den stora behållningen för mig. Gunton har en sund vetenskapsteori och har inte fastnat i något flum, för honom kan människa använda sina gåvor för att ta reda på saker om Gud och världen. Det finns objektiva fakta i världen som vi kan försöka få tag på med vår metoder. Metoder som visserligen inte är perfekta. Det finns en verklighet ute där som vi försöker förstå.

Gunton gillar inte Augustinus. En konsekvens av det är att Gunton när det gäller synd och utkorelse till frälsning står betydligt närmare Karl Barth än den klassiska baptistbekännelsen från 1689. Jag undrar hur djupgående konsekvenser för det kristna livet det här egentligen får. Ibland anar jag att det är ett radikal förändring av kristen tro.

Gunton skriver inte sin troslära särskilt nära Bibeln. Det är faktiskt påfallande hur fritt han ibland förhåller sig till Bibeln och hur sällan han går i närkamp med bibeltexten.

Colin Gunton var en skicklig teolog. I den här trosläran finns mycket att vara tacksam över. Samtidigt så känns det på många sätt att det är en troslära som på många sätt står för en tradition så är tydligt annorlunda än den tradition som ligger till grund för 1861 års svenska baptistbekännelse.