"Just kids"

Jag läser om Patti Smiths bok "Just kids". Om det fria obekymrade livet i ett New Yorks musik och konstnärskretsar i slutet av 60 talet och början av 70. Jag undrar om det inte slog tillbaka rätt hårt mot huvudpersonerna. Hur leken förvandlas till en hård verklighet. När man en dag inte längre är odödlig. När val som framstod som revolutionärt oskyldiga visar sina fulla konsekvenser.

Tänker också på att jag själv lämnat en oskyldig lekfull ungdom. För några dagar sedan talade jag med femtonårig tjej i församlingen. Plötsligt inser jag att hon talar med någon från etablissemanget, visst känns det som hon är glad att just jag är en del av etablissemanget, men ändå. Vara vuxen, ta ansvar. Gå igenom församlingens budget, svara på remiss om Gemensam Framtid. Vara förstående, inte alltid säga vad man tycker. Vara en del av etablissemanget.

Inser att påfallande stor del av det jag läser är skrivit av människor som för länge sedan är döda. Att jag skriver en blogg om baptistisk teologi från 1800-talet. Men, kanske är det här jag är lite rebell ändå. Jag vill drivas av samma revolutionära teologi som J.G. Oncken och Anders Wiberg. Nu känns det bättre. Upp på barrikaderna för evengelium. Jesus dog för dina synder.