Örebromissionen och Baptistsamfundets splittring

Korskyrkan i Borlänge bjuder här på en ögonvittnesskildring från hur församlingen tar beslutet att lämna Baptistsamfundet 1936. Nedan ger jag ett kort utdrag om de orsaker som angavs:

"I motiveringen framhöllo vi hurusom en del av samfundsledningen bidragit till att genom konferensbeslut syfta på att kringskära församlingarnas självständighet och bestämmanderätt i olika frågor. Vi ansågo att vi i Apostlagärningarne hade mönsterbilden till de fria församlingarna och dessa visste ej av någon samfundsbildning. Även hade vi tyckt oss finna att lärarna vid Betelseminariet ej fullt höllo sig fria från nyteologiska uppfattningar av bibelordet. Och framför allt sågo vi i samfundsledningens inställning till Andens verk och deras kritiska syn på pingstväckelsen, som för oss var av så allvarlig och genomgripande betydelse, att vi ej heller längre kunde känna oss förbundna med dem som visade sitt motstånd häremot."

Om man summerar ganska hårddraget i tre punkter:

1. En väg mot ökad toppstyrning från samfundsledningen

2. Tendenser till liberalteologi på pastorsutbildningen

3. Kritik mot pingstväckelsen och de karismatiska uttrycken från samfundsledningen

Det hade kunnat slutat på ett annat sätt. Visst borde man kunna få plats i samma samfund. Men, samtidigt, för den enskilde bör de tre punkterna ovan varit väl så viktiga. Församlingens frihet, tydlig evangelikal teologi och karismatiken är viktiga saker för många än idag.

Ändå vill jag tro att det skulle gått att hålla ihop Baptistsamfundet och Örebromissionen, att det funnits plats för båda riktningarna i samfundet. Att båda sidor kunnat visa större förståelse för varandra, man hade mått bra av att ha varandra.

Jag tror att den här historien är något att lära av i vår situation som är idag. Att visa öppenhet och förståelse för de som är annorlunda än mig själv. Finns det plats för en evangelikal och döpande baptistförsamling i det nya samfundet?

Gunnar Westin skriver i sina memoarer "Minnen och kommentarer - Åren 1930-1946" följande om splittringen:

"Jag hade aldrig drivit de tesen, att baptistförsamlingarna måste vara likartade i allt. Jag trodde även där på friheten, den enskilda församlingarnas frihet att prägla sin egen typ inom samfundet. Någon väsensskillnad behövde det inte innebära."

Min övertygelse att Gunnar Westins attityd i den här frågan är en viktig även i vår tid.

Att mäta höjden på en pyramid utan geometri

Hur mäter man höjden på en pyramid?

Ingenjörens svar
Första tanken är kanske en hög ställning och ett måttband. Men, frågar du en ingenjör svarar han eller hon att man ställer sig en given längd från pyramiden och mäter vinkeln till toppen. Med enkel trigonomtri kan man sedan räkna ut hur hur hög pyramiden är. Det kräver en del matematisk kunskap, men det är lätt för den som är tekniskt utbildad.

Humanistens metod
När jag bland tekniskt kunniga vänner berättade att man i antiken hade en mycket enklare metod som inte krävde någon matematisk kunskap alls, blev vi nästan ovänner. Theodor Gomperz bok "Griechische Denker" kan man läsa om hur Thales löste det i antiken.

Det är enkelt, man behöver ingen matematik. Man tar en pinne och sätter den i marken och observerar dess skugga. När pinnens skugga är lika lång som pinnen är hög, då är pyramidens skugga lika lång som pyramiden är hög. Då är det bara att stega upp längden på pyramidens skugga vilken då är densamma som pyramidens höjd.

Det behövs ingen som helst matematik, bara observation. På samma gång är det ingen tumregel som ger det ungefärliga svaret, det ger ett mycket exakt svar. Ingen ingenjörsutbildning krävs. Är man tveksam på metoden är det bara att prova på pinnar av olika längder och se att det alltid stämmer, utifrån det är en giltig slutsats att det även stämmer för pyramiden.

Begränsningar i humanistens metod
Humanistens metod räcker inte för att bygga avancerade broar eller dimensionera delar till en lastbil. Vi behöver ingenjörer och professorer i geometri, matematik och mekanik. Men, en del saker går faktiskt att göra riktigt bra även med enkla metoder.

I kyrkan
Ibland anar jag att vi gör vår bibelläsning och vår teologi lite onödigt avancerad för vissa syften. Ibland verkar det som kunskapen om de senaste inne-teologierna blivit nödvändig för evangelism och församlingsplantering. Att man hellre diskuterar teori än gör. Att vara på den rätta sidan av det teologiska modets gränser tycks ibland ha större betydelse än görandet av det praktiska.

Vi behöver de som sysslar med akademisk teologi, både de som gör det utifrån de klassiska bekännelserna och de som tycker det viktigaste är att komma på nya tolkningar och nya läror.

Men, ibland får vi inte glömma hur mycket som går att göra med en ganska enkel och rättfram bibelläsning tillsammans med de apostoliska och niceanska trosbekännelserna. Man ska inte heller underskatta det som ges i att sjunga ur Psalmer och Sånger eller Segertoner och ivrigt deltagande i gudstjänster och bönemöten i en bra församling.

Så visst behöver vi avancerad geometri, men påfallande mycket går att göra med enklare metoder, till exempel att mäta höjden på en pyramid.

Den Gudomliga Lagens ändamål (tygel, spegel, regel)

Jag läser Phil Jonsons inlägg "A Primer on Antinomianism" och reflekterar över Svenska Baptisters Bekännelse 1861 punkten sju, om lagen:

"7. Wi tro, att det är den Gudomliga Lagens ändamål att wara: 1) en tygel för det ogudaktiga, till att afhålla dem ifrån utöfwandet af allt deras hjertans onda uppsåt; 2) en tuktomästare att bringa syndare till Christum, i det den förehåller dem Guds rättwisa fordran och Hans wrede öfwer synden, visar dem deras oförmåga att uppfylla denna fordran, och sålunda hos dem uppwäcker behofwet af nåd och syndernas förlåtelse; 3) en regel för de troendes wandel, att efterföljas i det Nya Förbundets anda; — samt att lagen i och för dessa bruk bör inskärpas hos alla."

Man kan konstatera att det ser ut att vara väl i harmoni med de lutherska Konkordieformelns punkt VI Om lagens tredje bruk:

"Lagen har av tre orsaker givits åt människorna, nämligen för det första för att bevara en yttre ordning gent emot den råa och ouppfostrade hopen, för det andra för att föra människorna till kännedom om sin synd och för det tredje för att giva dem, som blivit pånyttfödda, men vilka köttet ännu vidlåder, en säker regel, efter vilken de skola ställa och rätta sina liv."

Kontroversen som Konkordieformeln särskilt tar upp är lagens tredje bruk:

"Beträffande detta sistnämnda tredje bruk av lagen har en strid uppstått mellan några teologer. Frågan gäller, huruvida man bland de pånyttfödda kristna skall driva detta lagens bruk eller icke. Den ena parten har svarat ja, den andra nej på denna fråga."

Ola Österbacka beskriver lagens tre bruk på det här sättet i trosläran "Hoppets bekännelse":

"1 ) Lagens första bruk är att fungera som tygel: den håller tillbaka de grövsta synderna genom att hota med straff. Samhällets yttre lag är exempel på detta bruk.

2) Lagens andra bruk är spegeln: den visar oss vår synd inför Gud och driver oss till Kristus för att få frid i samvetet genom att vi ser hans verk för oss. Lagen bryter ned vår självgodhet och egenrättfärdighet och gör oss ödmjuka. Hjärtat fylls med ånger och förkrosselse över synden. Denna syndakännedom är lagens egentliga syfte.

3) Lagens tredje bruk är att fungera som regel för den kristnes liv. Pånyttfödda kristna är fria från lagens band. De står under nåden och drivs av Kristi kärlek. Men de älskar Guds lag, för de har insett att lagen är god och vill människornas bästa, även om den ytligt sett kan verka hård."

Dopet

Artikeln "Barndop stötesten i ny storfrikyrka" är väl värd att läsa.

Se även Baptistbloggens "Att bekräfta ett dop jag inte tagit emot" och Klassisk Baptisms "TT:s artikel om barndop, GF-kyrkan och Klassisk Baptism".

Det är en nyttig diskussion och jag tror det kommer att komma något gott utav det. Det som är mycket viktigt och avgörande för mig är hänsyn till individen. Per Westblom ger som grund för sin syn "en stark respekt för individens upplevelse och integritet" och har man det som grund så tror jag det kommer att bli åtminstone tillräckligt bra. Att dopkandidaten är i fokus, inte relationen till Svenska Kyrkan.

När jag läser Augustanas punkt IX inser jag att jag är vederdöpare och stolt över det.

Synden 1847

Synden i 1847 års tyska baptistbekännelse i min provöversättning med utgångspunkt i F.O. Nilssons översättning i Borekulla.

"3 ARTIKELN.
Om synden.
Vi tror, att Gud skapade den första människan efter sin avbild, en uppriktig, helig och oskyldig varelse, i stånd till att förhärliga sin Gud och i förening med Honom leva salig. Genom Satans list föll människan i synd, avföll från Gud och förlorade Guds avbild och råkade då till kropp och själ i dödens tillstånd. Då nu alla människor har framsprungit ur Adams säd, så har de genom det blivit delaktiga av samma fallna och helt fördärvade natur, så att de, avlade och födde i synd, är vredens barn, helt oförmögna och ovilliga till allt gott, men förmögna och benägna till allt ont."

Det är tydligt hur central Adams roll är när man beskriver vad synd är. Hur vi tolkar Första Mosebok har inverkan på vår syn på synd.

Jag tolkar också att fokus ligger på relationen till Gud. Att oförmögenhet till allt gott handlar om relationen till Gud, inte om relationen till medmänniskan. Att det är skillnad på ett vertikalt och horisontellt perspektiv. Den Augsburgska bekännelsen skriver i punkte II "Vidare lära de, att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, födas med synd, det vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse". Där syns det hur fokus ligger på relationen med Gud, inte på relationen mellan människor.

Adam och synd

Idag har jag bläddrat i Ian D. Campbells "The Doctrine of Sin" och inser att jag tycker att den roll man ger Adam 1861 är ganska rimlig.

"3. Wi tro, att den första menniskan, Adam, war skapad helig, efter Guds beläte, men föll genom friwillig öfwerträdelse af Guds lag uti ett tillstånd av synd och död; och att i följe deraf alla hans naturliga efterkommande hafwa ärft hans förderf; sakna all wilja att omvända sig till Gud, och förmåga att fullkomligen hålla Hans lag; samt äro derföre skyldiga till Guds wrede och ewigt straff."

Om kyrkan

Vad är det som kännetecknar den sanna kyrkan? I Augsburgska bekännelsen har man en tydlig syn på detta. Rätt lära om frälsning och rätt förvaltning av dop och nattvard är det som gäller, om jag tolkar "evangelii lära och förvaltningen av sakramenten" rätt.

"VII. Om kyrkan

1] Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium *rent* 2 förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. 2] Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. 3] Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika.

4] Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc."

Min tolkning är att den sanna kyrkan inte behöver ha alla församlingar likadana. "Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika." Vi måste inte alla samlas i samma samfund eller världsorganisation för att erkänna varandra som samma kyrkor. Vi måste inte vara lika i allt. Församlingar kan vara påtagligt olika, både i uttryck, organisation och lära, och ändå tillhöra den sanna kyrkan.

Frågan är hur man på bästa sätt beskriver "evangelii lära". Personligen tycker jag att Lausannedeklarationen är en bra grund att börja diskusionen från. Samtidigt är Augustana själv en bra grund för diskussionen om läran om frälsning och rättfärdiggörelse genom tro.

Ledarskap 1847 och 2010

2010 ger Lamp Mode Recordings ut skivan "The Church - Called and Collected", där man rappar om församlingen och dess syfte. Nedan är Flames sång om ledarskap:



Jag skissar på en svensk version av 1847 års tyska baptistbekännelse. Utgångspunkten är F.O. Nilssons översättning från Borekulla. Jag tror nu inte att vi ska gå tillbaka till 1847, men jag tror det är nyttigt att diskutera vår historia för att se vad som finns att lära idag i vår situation. När kristna värderingar får allt mindre plats i samhället kan det vara lärorikt att se hur man gjorde församling i en tid med mycket motstånd. Att se på anabaptismen är en väg, jag tror att den kan kompletteras med klassisk baptisthistoria.

Nedan är vad man sade om församling och ledarskap 1847:

"10 ARTIKELN.

Om Herrens Församling.
Genom dopet blir vi upptagna i Kristi Församling på jorden, och Herren har förordnat den till ett Nådemedel för oss. Överensstämmande med Jesu Kristi och hans Apostlars befallning, likasom med den Apostoliska tidens exempel, och för att kunna bringa alla Nya Testamentets anordningar i utövning, är det varje till Gud omvänd troendes plikt, att icke stå där ensam för sig själv utan att förena sig med andra herrens Lärjungar, såsom lemmar av en kropp och såsom ett Gudshusets levande stenar för att uppbygga sig inbördes, att trösta och fortbringa på salighetens väg, för att framhärda i Apostlarnas lära, i gemenskap, i bröds brytande, i bön. En sådan förening av Kristi Lärjungar, ordnad efter Guds ord, är en Kristlig Församling. Nya Testamentet förblir församlingens oföränderliga regel och rättesnöre.

Ämbeten i Församlingen.
Endast Herren Jesus Kristus själv är densammas överhuvud; synbara överhuvuden på jorden känner den icke. Församlingen väljer ur medlemmarnas antal sina Äldste, Lärare och Tjänare, som genom ordination kläds med detta ämbete.
Med ordination menar vi det bruk, som den Heliga Skrift lär oss, att personer av församlingen, till tjänst utvalda av deras eller en annan församlings äldste, avskiljas med händers påläggande och genom bön till detta kall.
Med avseende på levnadssättet blir de, såsom varje församlingensmedlem, underkastade kyrkotukten, dock med iakttagelse af 1 Tim 5:19.

Äldste, och Lärare.
Någon rangordning emellan de Äldste och Lärare erkänner vi inte, utan hålla före, att den Heliga Skrifts benämningar: Biskop, Presbyter o.s.v. inte betecknar några rangsteg.
Lärdom och kunskaper håller vi för önskvärda för detta ämbete, dock icke oumbärliga, men framförallt bör de betingelser finnas, som nämnas i Joh. 21:15-17 och de egenskaper och den skicklighet, som fodras i Paulus brev.
De äldsta för presidium i församlingens sammanträden, och leder dessa; de är därmed beordrade att bringa församlingens beslut i utövning. Dessutom är de förpliktade till en trogen och särskild själavård.
Lärarna är berättigade och förpliktade att predika uti församlingen. I hänseende till den evangeliska renheten av deras undervisning, stå de under hela församlingens uppsikt, som, i den händelsen en predikant avlägsnar sig från evangeliska läran, såsom den blivit uppfattad uti denna trosbekännelse, och framhärdar, oaktat all förmaning, vid sin avvikelse, kan skilja dem ifrån deras ämbete.
Det heliga dopet och den heliga nattvarden förvaltas såväl av de Äldste om av Lärarna.
Ämbetet för en Äldste och det för en Lärare har ofta blivit förenade på en person.
Det förlikar sig ganska väl med hans ämbete, att en äldste eller lärare har ett världsligt kall, dock är det under vissa förhållanden önskvärt, att han uppoffrar sig uteslutande åt sitt andliga ämbete. Om församlingen önskar detta, är den, enligt Guds befallning, förpliktad att ge honom ett anständigt underhåll, efter sina möjligheter.

Tjänarna.
Diakonerna eller Tjänarna måste ha de egenskaper som antyds i Skriften. De understödjer de Äldste och Lärarna i deras ämbeten, och hjälper dem, i synnerhet i församlingens världsliga angelägenheter.

Medlemmarnas Plikter.
Församlingsmedlemmarnas plikter består i en ömsesidig hjärtlig kärlek, i ett livligt, verksamt deltagande såväl till andeliga välfärden, samt i allt lekamligt gott och i ett samvetsgrant begagnande av Nådemedlen och föreskrifternas efterföljd, som Herren, såsom Församlingens huvud, själv har givit. I synnerhet är det varje medlems plikt att infinna sig vid den Heliga Nattvardens firande regelmässigt och närvara vid församlingens bestämda sammankomster på söndagen såväl som på en veckodag.
Bara genom den högsta nödvändighet eller för sjukdoms skull får en församlingsmedlem frånvara från den heliga Nattvardsfesten och gudstjänstens besök.

Röstning.
På församlingens anförda möten ska alla angelägenheter, så långt det går, avgöras genom röstning. Vid röstningen har alla medlemmarna lika röster, och avgörandet sker genom en majoritet av rösterna. Minoriteten måste villigt underkasta sig ett sådant avgörande, därför att frihet och ordning i Guds hus bara kan bibehållas på det sättet.

Intagning (av medlemmar).
En ny medlems intagande kan endast efter föregående bekantskap om hans själstillstånd och efter personlig avlagd bekännelse genom röstning ske. Vid en sådan omröstning är det på det högsta önskansvärt, att rösterna är enhälliga.

Kyrkotukt.
Kristi förordning i Matt. 18:e kapitel från vers 15 till 17 skall varje medlem utan undantag strängt följa. Det är varje medlems plikt att ta emot en förmaning i kärlek, utan att låta något det minsta av det komma till den tredjes kunskap. En broder eller syster av medlemmarna bör efter uteslutandet ur församlingen icke behandlas eller betraktas såsom Guds folk.

Uteslutning.
Församlingen är enligt dess stiftares regel berättigad och förpliktad att genom ordentlig omröstning utesluta sådana medlemmar, vars levnadsätt motsäger deras bekännelse, som överträder något av Guds bud och sig genom de på dem riktade förmaningar inte vill föra sig till hjärtlig, öppen ådagalagd ånger och till föresats av uppriktig bättring och som alltså framhärdar i synden. De bör även berövas medlemmarnas rättigheter. Medlemmar, som göra sig skyldiga till svår offentlig åstadkommen förargelse eller förnyade synder, och vars blotta ord icke förtjänar någon tro, blir utan avseende på försäkran om bättring på samma sätt uteslutna.
En uteslutens återupptagande sker, såsom med varje annans upptagande, efter säker prövning och avlagd syndabekännelse inför församlingen, genom omröstning."

Om det borgerliga livet - Augustana

I genomläsningen av Augsburska Trosbekännelsen med Leif Granes kommentar har jag kommit till kapitlet om det borgerliga livet.

"XVI. Om det borgerliga livet

1] Om det borgerliga livet lära de, att lagliga borgerliga ordningar äro Guds verk, 2] att det är de kristna tillåtet att bekläda överhetsämbeten, vara domare, döma mål enligt kejserlig eller annan gällande lag, ådöma kroppsstraff enligt lag, föra rättmätiga krig, göra krigstjänst, köpa och sälja enligt lag, besitta egendom, avlägga ed, då myndigheterna fordra, samt ingå äktenskap.

3] De fördöma vederdöparna, som förbjuda de kristna att befatta sig med dessa borgerliga uppgifter.

4] De fördöma även dem , som icke anse den kristliga fullkomligheten bestå i gudsfruktan och tro, utan i övergivandet av de borgerliga uppgifterna; 5] evangelium förkunnar ju en evig hjärtats rättfärdighet. Dock upplöser det icke stat och familj, utan fordrar eftertryckligt, att de skola vidmakthållas såsom gudomliga ordningar och att man inom dylika ordningars ram skall öva kärlek. 6] Därför böra de kristna ovillkorligen lyda sin överhet och sina lagar, blott dessa icke bjuda något, som är synd, 7] ty då böra de mera lyda Gud än människor. Apg. 5."

Om man jämför med motsvarande delar i den anabaptistiska Schleitheimbekännelsen är kontrasten betydande.

I den församlingsgemenskap jag lever i så tänker vi nog många gånger mycket mer som Augsburg än som Schleitheim. Även om det finns många som inte gjort militärtjänst så är engagemanget i och för samhället stort och ett antal har "iklätt sig överhetsämbeten". För oss känns det naturligt att vara ett salt i samhället genom att vara en del av samhället och engagera oss i politik, kultur och samhällsliv.

Samtidigt är det intressant att se Anabaptist Networks Core Convictions. Särskilt punkten 3:

"3. Western culture is slowly emerging from the Christendom era when church and state jointly presided over a society in which almost all were assumed to be Christian. Whatever its positive contributions on values and institutions, Christendom seriously distorted the gospel, marginalised Jesus and has left the churches ill-equipped for mission in a post-Christendom culture. As we reflect on this, we are committed to learning from the experience and perspectives of movements such as Anabaptism that rejected standard Christendom assumptions and pursued alternative ways of thinking and behaving."

Ligger det något i den kritiken? Har samhället ändrats på det sättet? Förändrar det villkoren för en missions- eller baptistförsamling?

Min läsning av boken "Deep Church: A Third Way Beyond Emerging and Traditional" har övertygat mig om att församlingens delaktighet i politik, kultur och samhällsliv är synnerligen relevant även i vår tid. Men, kanske med vinklingen att det är församlingens medlemmar som gör det med stöd från församlingen, inte församlingen som organisation som gör det i första hand..

Kom som du är!!!

Så här kändes när jag kom till tro. Du är också välkommen till Jesus. Kom som du är.

Om den borgerliga överheten

I 1847 års tyska baptistbekännelse kan man se avgörande skillnader jämfört med anabaptisterna när det gäller den borgeliga överheten.

Jag har provat att lägga in Julius Köbners bibelreferenser som stöd för bekännelsen. Vi får se hur det fungerar.

14 ARTIKELN.
Om den borgerliga överheten.
Vi tror, att överheten är förordnad av Gud (Rom 13:1,2), och att han är beklädd med makt till de anständigas skydd och till missdådares bestraffning (Rom 13:3,4 Deut 16:18). Vi anser oss förpliktade att bevisa en ovillkorlig lydnad för alla dess förordningar (Rom 13:5-7 Tit 3:1 1 Pet 2:13,14,17 ), om dessa inte inskränker den fria utövningen av vår kristliga trosbekännelse (Mt 22:21 Acts 4:19,20 Acts 5:29,42), och genom ett stilla och lugnt leverne i all Gudsfruktan lätta för den dess tunga arbetsbörda. Även anser vi oss pliktiga efter Guds befallning att be för överheten (1 Tim 2:1.3), att den efter Guds vilja och hans nådiga skydds det kan använda sin anförtrodda makt, att frid och rättvisa därigenom vidmakthålls.
Därför anser vi, att edens missbruk är en kristen förbjudet (Mt 5:34-37 Jas 5:12), men att eden — nämligen det vördnadsfulla, högtidliga anropande av Gud som vittne av sanningen — Lagligen avfordrad och avgiven, endast är en bön av en ovanlig form (Rom 1:9 2 Cor 1:23 Gal 1:20 Phil 1:8 1 Thess 5:27 Rev 10:5,6 Heb 6:13,16-18 Heb 7:20,21,28 Gen 24:3,9 Ezra 10:5 Deut 6:1 Deut 10:20 Isa 65:16,17 Jer 12:15,16).
Vi tror, att överheten, som även under Nya Testamentet icke bär svärdet förgäves, har rättighet och skyldighet att straffa med döden (Mt 26:52 Gen 9:6), även att bruka svärdet emot landets fiender till sina anförtrodda undersåtars skydd, och vi anse oss därför pliktiga, om vi blir uppfordrade av överheten, att göra krigstjänst (Luk 3:14 Acts 10:1,2 Acts 23:12-24 Mt 8:5-13). Icke destomindre kan vi även uppriktigt förena oss med sådana, som i hänseende till eden och krigstjänsten icke dela vår övertygelse.
Vi se oss genom vår troslära icke hindrade att bekläda ett Överhetsämbete. (Luk 3:12,13 Rom 16:23 Phil 4:22 Acts 13:7,12 Acts 16:34-36)

Väckelsen tabun

I ett nyhetsbrev "Now, About Those Differences, Part 6 - Standards of Conduct" talar Kevin Bauder om de tabun som uppstod i väckelserörelserna:

"By revivalistic taboos, I mean standards against activities such as theater, dancing, card-playing, drinking alcohol, and smoking, among others. These taboos are labeled “revivalistic” because they were preached and promoted by the revivalists of the 19th and 20th centuries. Other Christians often disagreed with them. For example, J. Gresham Machen was a fan of Charlie Chaplin and went to see his movies. The Princeton theologian Charles Hodge wrote vigorously against the demand for total abstinence from alcohol. Some early American Baptist preachers actually received part of their compensation in whisky!"

Bio, dans, kortspel och rökning är sådant som också varit (och är) känsligt också i de svenska väckelserörelserna. Jag noterar att jag själv antingen är absolutist eller synnerligen återhållsam med dessa saker.

I en väckelsesituation blir det tydligt att man vänder om från dåliga vanor in i ett nytt liv med nya bättre vanor. Min bedömning är att väckelsens tabun kom till i glädjen i att vara fri från sådant som man såg hade förstört det liv man levde. Man upplevde en glädje över att vara fri från syndens bojor.

Personligen är jag glad varje dag över att vara fri från alkoholsug, jag vet hur det en gång var, och att församlingen är en alkoholfri miljö betyder mycket för mig.

Som allt yttre kan det stelna till. Det som en gång var glädjen att leva fri kan stelna till hårda regler som man ibland glömmer att förklara för församlingsbarn och nya medlemmar. Det blir tabun som man inte kan förklara.

Min far kunde aldrig förklara varför vi inte spelade kort i familjen. Mor kunde berätta någon gång om bönder som spelat bort sina gods och i skolan fick vi berättat om hur det kunde gå till när männen på bruket spelade bort löningen med en halvliter och en kortlek. Som konsekvens har nätpoker aldrig varit någon risk för mig.

I väckelsen var dessa tabun självklara. Det är nyttigt för oss att reflektera över dessa också idag. Vad lär Bibeln om dessa? Vad är nyttiga saker att hålla sig undan även idag? Hur ska församlingen hålla sig i dessa frågor? Har det stelnat till hårda regler vi inte kan förklara? Har kärleksfulla råd förvandlats till fariseiska beteeenderegler?

Församlingsledarna och deras medhjälpare

I Bibel 2000 kan man läsa i 1 Tim 3:1-13 om "Församlingsledaren och hans medhjälpare".
Motsvarande avsnitt i Folkbibeln är delat i "En församlingsledares egenskaper" och "Församlingstjänarnas egenskaper". Visst ligger det mycket teologi och tolkning gömd i de rubriker som finns i våra bibelöversättningar.

1861 talar man om att församlingen "att under den Heliga Andas ledning utwälja ibland sig sjelfwa h e r d a r eller t i l l s y n i n g s m ä n, och t j e n a r e;".

I den engelska översättningen av 1861 års bekännelse kan vi läsa: "under the guidance of the Holy Spirit to choose among themselves shepherds or overseers, and deacons".

För mig är den naturliga tolkningen att man 1861 tänkte sig att varje församling hade flera församlingsledare och flera församlingstjänare. Dessa valde man ur församlingen, bland sina egna, inte utifrån.

Deras rubrik på 1 Tim 3:1-13 skulle alltså rimligen bli: "Församlingsledarna och deras medhjälpare".

Vad som är bäst översättning, medhjälpare eller församlingstjänare är svårt att avgöra. Vissa skulle tala om diakoner, kanske är det lite gammaldags. Lite granna klingar det konstigt i mina öron att välja medhjälpare, ta fram dem på estraden och lägga händerna på dem. Av den anledningen föredrar jag nog församlingstjänare.

Jag tror att vi får vara ärliga mot varandra och se att den tidiga svenska baptismen troligtvis såg ett flertal församlingsledare/äldste som naturligt. För mig är det också något som kommer naturligt ur en läsning av Bibeln. Jag tror också att församlingsledare och äldste är samma ämbete, det är bara olika betoningar på samma ämbete.

Nu är vi inte bundna av det, men det är en del av vår historia.

Deep Church - en tredje väg

Idag läste jag sista kapitlet i Jim Belchers "Deep Church: A Third Way Beyond Emerging and Traditional".

Det är en bok jag kan rekommendera av flera anledningar:

1. Den hjälper att förstå vad det man egentligen vill i Emergent-rörelsen.

2. Den hjälper att se vad man kan se för sunt i Emergent-rörelsen.

3. Den visar varför Emergent-Church inte är någon självklar väg framåt för kyrkan och vilka problem som finns i inneboende i dess ansats.

4. Den visar på en tredje väg, där man går bort från stel traditionalism, men har sund doktrin. Frågan är om det verkligen är en tredje väg, utan bara ett sätt att vara en bra och sund kyrka som är rätt vanligt.

5. Mycket av det man talar om i boken finns sedan länge i många baptist och missionsförsamlingar i Sverige. Därför är det en mycket nyttig spegel för oss. Det kan bli ett riktigt bra diskussionsmaterial i församlingsledningar.

Det är mina tankar. En riktigt bra recension gör Kevin DeYoung här.

En kritik av BioLogos

Bloggen pyromaniacs är intressant att följa. Den är ibland ganska hård i sina omdömen, och jag kan inte rekommendera den oreserverat även om jag själv följer den ganska regelbundet.

Senaste inlägget är intressant genom dess skarpa kritik av BioLogos Foundation. Den som läst "Evolutionens Gud" vet att det är än en mycket välskriven bok med en intressant och viktig framställning av evolutionistisk teism, dess författare grundade sedan BioLogos. Det kan vara nyttigt att jämföra boken med Pyromanacs inlägg "Socinianism in Lab Coats", poängen som Phil Johnson gör att det inte handlar så mycket om skapelsen som om grundläggande doktriner.

Min tanke när jag läste "Evolutionens Gud" var att Francis S Collins har en bibeltolkningsmetod öppnar för en väldig frihet att tolka Bibeln. För den första generationen kan det kanske fungera, men det kan snabbt driva iväg senare när ingen riktigt fast punkt finns. Kanske är det den här driften som börjat om man får tro Phil Johnson, och vi vet inte än var det tar vägen.

Jag vill fortfarande säga att "Evolutionens Gud" är en bok som är värd att läsa om man vill se på hur vetenskap och tro kan gå hand i hand. Men, jag vill också föreslå att man allvarligt tänker på konsekvenser av en alltför fri bibeltolkning. När allt är tillåtet kan det tillslut betyda att just allt är tillåtet. Har evolutionen i kristen tappning öppnat för en framtida heresi?

Vederbörlig kallelse

Det allmänna prästadömet är naturligt för mig, men Augustana inspirerar mig att se över några bekännelser i frågan om vederbörlig kallelse till att "predika offentligen eller förvalta sakramenten."

Jag läser i Augsburska bekännelsen:

"XIV. Om det andliga ståndet

"Om det andliga ståndet lära de, att ingen utan vederbörlig kallelse bör i kyrkan predika offentligen eller förvalta sakramenten."

I den tidiga baptismen i Borekulla med den Tyska bekännelsen från 1847 som förlaga:

"Embeten uti Församlingen.
Blott Herren Jesus Christus sjelf är densammas öfwerhufwud; synbara öfwerhufwuden på jorden känner den icke. Församlingen utwäljer utaf medlemmarnas antal sina Äldste, Lärare och Tjenare, hwilka genom ordination beklädas med detta embete.
Med ordination mena wi det bruk, hwilket den Heliga Skrift lärer ass, att personer af församlingen, till tjenst utwalda af deras eller en annan församlings äldste, avskiljas med händers påläggande och genom bön till detta kall.
Med afseende på lefnadswandelen blifwa de, såsom hwarje Församlingens medlem, underkastade kyrkotuckten, dock med iakttagelse af 1. Tim. ,5, 19."

1861 talar man om att:

"att under den Heliga Andas ledning utwälja ibland sig sjelfwa h e r d a r eller t i l l s y n i n g s m ä n, och t j e n a r e;"


Och i European Baptist Federations Statement of Identity 2005:

"14. Declare that God gives spiritual gifts to believers who are called to live a life of worship, service and mission. These gifts are discerned and confirmed by the believing community together;"

Så, vad är då vederbörlig kallelse i baptistisk tradition? Min slutsats är att församlingen och den vidare troende gemenskapen väljer och bekräftar gåvor för tjänst. Särskilt gäller det då den som uppgiften att "predika offentligen eller förvalta sakramenten".

Augustana och baptisterna

I sommarvärmen läser jag Leif Granes bok om Augsburska Bekännelsen. Jag anar att den bekännelsen kan komma att betyda en del i det framtida samtalet om trons grunder.

En av de mest betydelsefulla baptistbekännelserna, 1689 års baptistbekännelse, kom till genom att man med Savoydeklarationen och Westminsterbekännelsen som utgångspunkt gjorde anpassningar till den baptistiska tron,

Jag har tänkt en del idag om man i Sverige hade skrivit en baptistbekännelse med Augustana som utgångspunkt. Hur skulle det sett ut och vad skulle det haft för resultat baptismens framväxt?

Nu inser jag att något liknande faktiskt gjordes i Danmark. I Köbnerkirkens historik över Julius Köbner, "Julius Købner - Onckens superintendent i Danmark" kan man läsa följande:

"I 1845 var der stiftet fem menigheder. Mønster stod som baptismens leder, og som sådan måtte han gå i fængsel i fem omgange. Han tilbragte i alt næsten to år bag tremmer. Herfra kæmpede han videre. Han sendte et "Forslag angående almindelig Religionsfrihed i Danmark" til kongens rådgivende Stænderforsamling. Mønster blev banebryder i Danmark, idet ingen tidligere havde ønsket religionsfrihed for alle. Men forslaget blev afvist uden forhandling. I fængslet måtte Mønster også på kongens forlangende forfatte de danske baptisters første trosbekendelse. Ifølge Mønster kunne intet sættes ved siden af Skriften, hvorfor svaret blev en "baptist"-kommentar til lutherdommens Augsburgske Bekendelse fra 1530. Her viste Mønster sig som en særdeles kompetent teolog. Han hævdede, at baptismen kunne følge den lutherske bekendelse overalt - bortset fra teologien om dåb og nadver (CA §9-10)."

Dop och Nattvard är alltså det som Mönster såg som avgörande skillnader i.

Mikael Karlendal skriver om Augustana i inlägget "Stefan Swärd i blåsväder – kyrkan och staten" att:

"Jag har inget emot den Augsburgska bekännelsen. Som pingstpastor med en viss reformert anstrykning, så känner jag mig ganska bekväm med den bekännelsen. Jag delar kanske inte allt som står där, t.ex. är jag troendedöpare och inte spädbarnsdöpare osv. Men, som Åke Bonnier skrev (fast han kanske menar lite annorlunda än jag), så ska ”den bekännelsen tolkas in i sin samtid”. Förmodligen, är jag som evangelikal pingstpastor minst lika ”bekännelsetrogen” i förhållande till den Augsburgska bekännelsen, som den genomsnittslige prästen i Svenska kyrkan idag. Kanske betydligt mer! Det är även vanligt att man bland reformerta världen över ser på denna bekännelse som en del av sitt eget arv, dvs förutom de egna mer reformert präglade bekännelsedokumenten. Jag tycker det skulle vara bra om vi läste lite mer av denna typ av bekännelseskrifter och verkligen ägnade tid åt att reflektera över om vår förkunnelse uttrycker samma djup och samma klarhet och samma bibliska sanning som dessa."

Vi ska också notera att Jean Calvin skrev under en lätt ändrad version, "Variata".

Det finns flera skäl till att ta Augustana som grund för samtal, ett av dessa skäl var att den skrevs i en situation där man ville framhålla den klassiska tron från apostlarna och kyrkofäderna.

Traditionen

Just nu tänker jag mycket på traditionens roll i gudstjänsten, för mig kretsar mycket kring den apostoliska trosbekännelsen och dess uråldriga tradition. I dagens senmoderna samhälle är det viktigt att knyta an till den levande tradition vi är en del av. Att kyrkan inte var något som uppfanns med Luther, Waldenström eller Willow Creek, utan det är en tvåtusenårig tradition vi är en del av och som vi både är trogna till och anpassar efter dagens förhållanden.

Stel traditionalism är illa, men ett sunt förhållande till den kristna traditionen är både nyttigt och en viktig del i att nå dagens människor. I det förvirrande kaos som dagens samhälle i bland framstår som, är det viktigt att vissa på det trygga fundament som finns i församlingen. Bibeln är det fundament vi står fast vid och allt måste prövas mot Bibeln. Men, jag tror många gånger att traditionen kan vara ett av flera uttryck för vår tro på Bibelns oföränderliga sanningar.

Församlingen som baptistmuseum

Thomas Forslin skriver i inlägget "När det vänder upp, del 4" följande:

"Faktum är att alla församlingar jag mött som drivit Baptistmuseum har präglats av en stadig nedgång. Medan de fåtalet församlingar som präglats av rejäl uppgång nästan alltid har haft sin egen speciella profil och lyckats nå just den målgrupp som församlingen haft nära till. Eftersom församlingarnas omgivningar ser så olika ut måste församlingarna själva också bli väldigt olika för att nå ut."

Vi behöver museum över vår historia, men som avsatta museum dit vi går för att lära oss, inte som församlingar. I församlingen vill vi predika klassiskt evangelium i de former som passar vår tid.

I den här bloggen vill jag att det ska vara lite som museum, en plats dit man går för att lära sig en del historia för att sedan gå hem och tillämpa i den tid som är idag. Det bör inte vara den enda blogg man läser och jag tror inte allt löses genom att plocka fram en gammal bekännelse.

Vi har mycket att lära av dem som gått före i väckelserörelsen, av den eld som brunnit för evangelium hos dem och fortsätter brinna hos oss.

Så, jag tror inte att församlingen ska vara ett baptistmuseum. Däremot tror jag att det är bra att spegla oss i det gamla när vi ständigt förnyar oss för att nå vårt sammanhang med det glada buskapet om Jesus. Kanske kan den här bloggen vara ett litet bidrag till vårt arbete med att spegla oss i det som varit.

Ny teknik i kristen tjänst

Just nu sitter jag och gör i ordning en HTC mobiltelefon med Android operativsystem. Bibel 2000 och Folkbibeln är på plats i den tillsammans med lite enkelt kommentarmaterial. Just nu är frågan om vilka uppslagsverk som ska in, ägnar lite surftid åt det i eftermiddag. Det känns verkligen semesterskönt.

James White har en video där han går igenom hur han använder iPod Touch, iPad, Kindle och andra verktyg för studier, debatter och predikan.

Trons fundament - då och nu

Vad är egentligen trons grunder? Det är intressant att jämföra två olika framställningar av trons fundament, en från den tidiga kyrkan och en från samtidens evangelikala rörelse, samt fem punkter som var avgörande vid reformationen.

Hur skulle vi formulera de viktigaste punkterna i Sverige idag? Bibeln är grunden, men den vikt man lägger vid olika punkter i en kort sammanfattning beror också den situation församlingen befinner sig i. Vi ser att det är olika saker som varit ifrågasatta i den tidiga kyrkan, i reformationen och i 1900-talets U.S.A.

APOSTOLISKA TROSBEKÄNNELSEN
Med Theodor Zahn tror jag att ursprunget till den apostoliska trosbekännelsen kan spåras till apostlarnas tid, andra är mer försiktiga och menar att den är belagd tidigast i början av 200-talet. Under 700-talet fick bekännelsen den form vi känner. Jag kan inte annat än att se det som en sammanställning av de viktigaste grunderna i kristen tro, särskild vikt ligger på det som var omdiskuterat i den tidiga kyrkan.

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader,
himlens och jordens skapare.
Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes,
steg ner till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån för att döma levande och döda.
Vi tror på den heliga Anden,
den heliga, universella* kyrkan, de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse
och det eviga livet. Amen.

Reformations grundsatser
Den protestantiska reformationen med Martin Luther formulerade fem korta grundsatser, fem sola. Jag kan inte annat än att se det som en sammanställning av de viktigaste grunderna för reformationen, där de visar de avgörande skillnaderna från det sammanhang man ville reformera.

* Sola gratia ("genom nåden allena")
* Sola fide ("genom tron allena")
* Sola scriptura ("genom skriften allena")
* Solus Christus ("allena Kristus")
* Soli Deo gloria ("ära vare Gud allena")

Dallas Theological Seminary Core Beliefs
Dallas Theologicals Seminary är ett tydligt evangelikalt teologiskt seminarium i U.S.A. De har en detaljerad bekännelse som bas för undervisningen, men kräver inte mer av sina studenter än att de omfattar sju grundläggande punkter. Jag kan inte annat än att se det som en sammanställning av de viktigaste grunderna i evangelikal kristen tro, särskild vikt ligger på de punkter som var omdiskuterat under 1900-talet.

* the Trinity
* the full deity and humanity of Christ
* the spiritual lostness of the human race
* the substitutionary atonement and bodily resurrection of Christ
* salvation by faith alone in Christ alone
* the physical return of Christ
* the authority and inerrancy of Scripture.

I Sverige idag?
Vilka punkter är det som är viktiga att trycka på i Sverige idag?

Svenska Evangeliska Alliansen beskriver sin grund så här:

Med inspiration från den världsvida evangelikala rörelsen och i överensstämmelse med Lausannedeklarationen och World Evangelical Fellowship's trosgrund står föreningen för

• tilltro till Bibelns auktoritet som Guds sanna ord
• bekännelse av Jesus som den ende Frälsaren och Herren
• nödvändigheten av personlig omvändelse och tro
• missionsuppdragets brådskande utmaning
• behovet av den helige Ande för liv och tjänst.

Det kan vara en nyttig övning i samband med arbetet med remissen för GF-kyrkan att tänka igenom hur man bäst sammanställer trons grund i några punkter på ett sätt som är bibliskt och relevant för dagens frågeställningar.

Jag tänker att mycket är vunnit i att stå upp för den apostoliska och nicenska trosbekännelserna som sammanfattningar av kristen tro och sedan fylla på med reformationens lära om frälsning. Sedan bör man ta upp 1900-talets frågor om Bibelsyn och Bibelns mirakel samt 2000-talets frågor om relativism och sanning.

Deep Church - En missionsförsamling?

Har nu kommit igenom halva boken "Deep Church: A Third Way Beyond Emerging and Traditional.

Något som slår mig om och om igen när jag läser den är att den på många sätt beskriver en väl fungerande missionsförsamling som är lite åt det evangelikala hållet. Kanske just därför är det nyttig läsning för många svenska missions och baptistförsamling och spegla sig i. Det för in sådana saker som vi kanske gör av gammal vana in i den samtida diskussionen bland amerikanska evangelikaler. Det kan vara bra att se att inte bara Brian McLaren som talar om att inte fastna i stel traditionalism.

Jag tror på den tredje vägen, kanske Deep Church hjälper oss att reflektera över det. Jag vill också rekommendera att följa Kevin DeYoungs blogg. Man kan ha traditionella doktriner, men låta församlingen ha ett samtida uttryck.

Studier på iPod/iPhone

Ska ut på resa några dagar. Den här gången kompletterar jag Thompsons kedjereferensbibel med iPod Touch.

Sedan en tid har jag ESV Study Bible på iPoden. Det fungerar mycket bra. Lätt att snabbt få fram översiktlig information, både en enkel kommentar och inledningar och översikter. Jag har kompletterat med Folkbibeln och Bibel 2000.

Igår laddade jag hem Eerdmans Dictionary of the Bible och Little Kittel.

Jag får säga att Kittel inte riktigt gör sig på en iPod, men det är fantastiskt att ha en sådan resurs till grekiska och nya testamentets teologi lätt tillgängligt. Jag vet inte om jag kan rekomendera den i det här formatet, i bokform eller på dator gör den sig nog bättre.

Eerdmans Bibellexikon fungerar bra på iPod. Snabbt får man en bra översikt över ett ämne. Samtidigt är det ett ganska ojämnt verk. Från klassik kristen tro till liberalaste liberalteologi. Man får läsa man urskiljning. Ett bra komplement till ESV Study Bible.

Ny musik

Köpte precis skivan "My Cry Ascends: New Parish Psalms" på tips från Justin Taylor:

My Cry Ascends | Greg Wilbur from Compass Cinema on Vimeo.

1. Now Unto Jehovah—Psalm 29 (2:39)
2. Come Ye Souls (3:06)
3. Savior and Friend (3:34)
4. Mighty Lord, Extend Your Kingdom (3:26)
5. Call Jehovah Your Salvation—Psalm 91 (3:14)
6. O God To Thine Anointed King—Psalm 72 (3:12)
7. O Bless the Lord My Soul—Psalm 103 (2:30)
8. Come Ye Disconsolate (3:18)
9. Lord, Hear My Prayer—Psalm 102 (4:00)
10. Alas and Did My Savior Bleed (3:31)
11. How Blest the Man—Psalm 41 (4:36)
12. Let God Arise—Psalm 68 (3:28)
13. Lord Jesus Think on Me (2:51)
14. From Depths of Woe—Psalm 130 (3:59)
15. Blest Is the Man—Psalm 32 (2:56)