Konsten som katalysator för kreativitet

Jag fascineras av konst, hur konsten kan få medvetandet att på något sätt bränna igenom våra hinnor av fördomar och förutfattade meningar. Att för en stund se verkligheten så tydlig och ren, så provocerande vacker, så skönt oroande.

Ibland fastnar man i en lite jolmig medelklassig frikyrkovardag där det går lite på rutin. Men, så plötsligt på ett kvällsmöte i kyrkan, där jag sitter i bänken, börjar hjärnan arbete för fullt. Var det så att Marinetti kanske hade en viktig insikt i sitt manifest? Vad skulle det innebära om det ens fanns ett korn av insikt där?

Enda sedan skoltiden har den tvångslästa "Du sköna nya värld" av Aldous Huxley oroat mig, att vi skolas in som harmlösa tankelösa mönstermedborgare genom propaganda och indoktrinering. Allt för statens behov. Aningslösa tror vi på det överheten matar oss med. Lyckliga slavar i konsumtionssamhället.

För mig är det gott att skakas om lite ibland, att se på eller läsa någon som provocerar lite, en aning avant garde. Sådant som gör mig lite mer kreativ och klarsynt för en stund. Ofta är det sådant som får mig att bli mer hungrig efter bibelläsning. Ikväll är det Marinettis manifest i animerad version som är katalysatorn och Efesierbrevets första kapitel som jag blandar med. Får se vad som kommer ut av det.