Didaché

Tycker att det här är ett rätt intressant projekt. Didaché på modern svenska och tillhörande webbplats. Jag tror att det kan leda till många nyttiga diskussioner ute i våra församlingar.

Didaché intro from Kristen Underjord on Vimeo.

Något som är intressant är att Didaché har flera referenser till Nya Testamentet, även om det ibland är ganska fritt citerat. Norman Geisler berättar:

"The Didache, or Teaching of the Twelve (c. 120–150). This was widely used in the early church as a religious handbook. It followed the loose quote and allusion pattern of the Shepherd but gave wide variety to its quotations, as the following survey testifies. Matthew 5:5 (chap. 3); 5:26, 39–42, 46 (chap. 1); 6:9–13, 16 (chap. 8); 7:6 (chap. 9); 10:10 (chap. 13); 21:9 (chap. 12); 22:37, 39 (chap. 1); 24:10–13, 24, 30 (chap. 16); 25:13 (chap. 6); 28:19; Mark 11:9 (chap. 12); and Luke 6:27–35 (chap. 1); 9:2–4 (chap. 8); 12:35, 40 (chap. 16); 19:38 (chap. 13); 21:12 (chap. 16) witness to the widespread use of the gospels. Other portions of the New Testament cited in the Didache include Acts 4:32 (chap. 4); Romans 12:9 (chap. 5); 1 Corinthians 16:22 (chap. 10); Hebrews 8:7 (chap. 4); 1 John 4:18 (chap. 10); Jude 22 (chap. 2)."
Geisler, N. L., & Nix, W. E. (1996). A general introduction to the Bible (Rev. and expanded.) (424). Chicago: Moody Press.

Jag vågar inte dra för stora växlar på det hela, William Varner vid Masters College konstaterar att det kanske bara är Matteusevangliet som citeras med säkerhet:

"The reader of the Didache who is familiar with the Gospels is struck by its preference for the Gospel of Matthew. Possibly the Didachist clearly cites only that Gospel to the exclusion of the other Gospels and probably to the exclusion of all other NT books. The question of how writers cite Scripture is complicated by the question of what constitutes a quotation from an earlier work. How close to the original source does it have to be to qualify as a “quotation”?"
. Vol. 16: Master's Seminary Journal Volume 16. 2005 (1) (130). Sun Valley, CA: The Master's Seminary.

Men ändå, för mig är det tydligt att man har tillgång till åtminstone delar av Nya Testamentet redan på den tiden.

Hippolytus och profetia

Vaknade tidigt i morse och har slösurfat en del om montanism, en kristen karismatisk rörelse i den tidiga kyrkan som har vissa likheter med delar av vår tids frikyrka. På många sätt var det en bra väckelserörelse, men av flera skäl kom den av kyrkan att anses som en heresi. Frågan om profetia var viktig, men nog var det frågan auktoritet i kyrkan var det som ledde till att man ansåg att montanisterna var villolärare. Anchor Yale Bible Dictionary skriver:

"Montanism arose when the Church was consolidating its authority in its bishops, creed, and canon. Whether it arose because of this trend and was an effort to revive a more primitive form of the Church, or whether its appearance was simply coincidental to this trend cannot be determined conclusively. It was, nevertheless, the issue of authority which made Montanism a heresy."
Freedman, D. N. (1996). The Anchor Yale Bible Dictionary. New York: Doubleday.

I den tidiga kyrkan fanns det nog en blandad syn på frågan om profetia, men det är ändå intressant att se att det fanns de som ifrågasatte profetia efter att Bibeln var färdig. Att tanken att det inte ges någon ny uppenbarelse utanför Bibeln inte var något som kom med B.B. Warfield vid det förra sekelskiftet, det det var en syn som redan fanns hos Hippolytes. Anchor Yale Bible Dictionary sammanfattar Hippolytes syn på profetia i ljuset av montanisternas anspråk på det här sättet:

"He stressed the importance of basing everything on the authority of Scripture in opposition to believing in visions and dreams. He considered prophecy to have ended. The words of the prophets and apostles contained in the Scriptures should guide the Church. He asserted that the Montanists, however, claimed to have learned more through their prophets “than from the law, the prophets, and the Gospels” (Haer. 8.19; 10.25). The crux of the question for Hippolytus was the issue of additional revelation."
Freedman, D. N. (1996). The Anchor Yale Bible Dictionary. New York: Doubleday.

Baptister idag har olika syn gällande profetia. Kanske Wayne Grudem den som givit det bästa argumentet för att profetia gäller även idag, även om det är profetia i felbar form.

Ongman - några glimtar om nådegåvorna

John Ongman (1845-1931) var en svensk baptist som lade grunden för det som nu är Evangeliska Frikyrkan.

I boken "Kortfattade Framställning av Bibelns Grundsanningar" utgiven 1911 kan man om den heliga Andes ämbeten punkt c läsa:

"c) Han utdelar nådegåvor. 1 Cor 12:8-11, 1 Cor 14:1-34, Ex 31:2-3, Ex 35:31, 1 Sam 11:6."

I boken "Dopet i den helige Ande" utgiven 1920, kan man läsa:

"... sedan 1907, i vår tid, kom dennas sanning att utbreda sig mera allmänt över hela kristenheten, och därefter har flera av Andens nådegåvor uppenbarat sig, vilka förut ej voro kända med undantag av mycket sällsynta och enstaka fall. Men dessa sällsynta fall voro för den de troende i allmänhet helt och hållet okända"

Ongman berättar vidare, att det ändå funnits många som längtat alla apostlatidens Andens nådegåvor skulle "uppväckas och komma i verksamhet".

En slutsats att dra av ovan att de svenska baptistpinjärerna innan 1907 kan ha haft en längtan efter mer av helig Ande och nådegåvor, men att det var först med väckelsen på Azusa Street som det kan beskrivas i termer från dagens karismatiska rörelse. Jag tror att det kan vara lätt att tolka in saker i äldra dokument, t.ex. Svenska Baptisters Bekännelse 1861, som inte riktigt var det man tänkte sig då.

Theopedia

Jag vill bara tipsa om webb-uppslagsverket Theopedia.

Det är ett fint komplement till Wikipedia. Poängen är att uppslagsverket har kristen tro som utgångspunkt. Tillsammans med The International Standard Bible Encyclopedia Online går det att få reda på väldigt mycket alldeles gratis.

Som alltid så är allmän vakenhet och källkritik viktigt. Det gäller både tryckt material och material på webben.

Nådegåvor

Två vänner har bett mig skriva något om nådegåvorna. Anledningen i båda fallen är möten mellan svenska och utländska kristna, där skillnader i tradition och terminologi gjort diskussionen svår. Kanske kan det här vara något till hjälp.

Linda Bergling
Linda Berglind är Pastor Församlingen Arken. Hon är en av trosrörelsens mer kända profiler. Att notera att även en mer eller mindre karismatisk webbplats som Bibelfokus varnar för att läsa hennes böcker. I boken "Den helige Ande - Jesu härlighets Ande" kan man att "Andens nådegåvor är nio och vittnar om Jesus". Hon berättar att de nio nådegåvorna ofta dela upp i tre grupper (även om det inte finns någon tydlig uppdelning. De nio gåvorna i tre grupper är:

1. Tal och inspirationsgåvorna

• Profetia
• Tungotal
• Uttydning av tungotal

2. Uppenbarelsegåvorna

• Gåvan att skilja mellan andar
• Visdomens ord
• Kunskapens ord

3. Kraftgåvorna

• Helandets nådegåvor
• Kraftgärningarnas gåva (mirakelgåvan)
• Trons nådegåva

Personligen ser jag en svaghet att ha denna uteslutande lista på nio gåvor. I en diskussion med dem som ser flera nådegåvor kan det bli många missförstånd. Peter Halldorf skriver i boken "Drick djupt ur Anden" att "De nådegåvor han [Paulus] räknar upp i brevet till Korinth har en alldeles särskild relevans i just den församlingen och är inte tänkt som en slutgiltig katalog"

Gunnar Bergling
Gunnar Bergling också vid Arken talar i boken "Guds vilja för dig och församlingen" om tjänstegåvor utifrån Eph 4:11-16. Utifrån det beskriver han det femfaldiga ämbetet:

• Apostlar
• Profeter
• Evangelister
• Herdar
• Lärare

Det kan vara nyttigt att tjäna till en del om trosrörelsen, dess litteratur är betydligt spridd än man kan tro. Tankar från trosrörelsen kan poppa upp lite varstans i församlingslivet och det kan vara bra att ha tänkt ut bra svar.

Hans Weichbrodt
Hans Weichbrodt är präst och arbetar som inspiratör i Oasrörelsen. Han är en omtyckt talare på många kristna konferenser. Många känner sig hemma med det han undervisar. I boken "Den helige Ande - Ett bibelstudium från Apg 2" berättar han att Bibeln har flera listor över nådegåvor och att "I princip kan det finnas hur många nådegåvor som helst!". Senare tar beskriver han några nådegåvor, men enligt tidigare är det alltså inte en uteslutande lista över alla nådegåvor som finns:

• Profetians gåva
• Kunskapens ord
• Tungotalets gåva
• Gåvan att tolka tungotal
• Vishetens ord
• Helandets gåva
• Gåvan att utföra kraftgärningar
• Gåvan att skilja mellan andar
• Trons gåva

Gordon Fee
Gordon Fee är kanske den pentakostala kristenhetens mest betydande teolog, och en erkänd exeget som är nyttig att läsa. I boken "Anden och Guds folk" (som tyvärr inte tycks vara i tryck längre) går han igenom nådegåvorna:

1. Olika former av tjänst

• Att hjälpa (1 Cor 12:28)
  
• Att styra (1 Cor 12:28)
  
• Tjänandets gåva (Rom 12:7-8)
  
• Gåvan att frikostigt dela med sig (Rom 12:7-8)
• Vara nitisk som ledare (Rom 12:7-8)

Fee är lite tveksam inför denna kategori och noterar att "Dessa är de minst "karismatiska" av gåvorna, och de som man minst förknippar med gudstjänstgemenskapen" och senare "Att ta med dem i en diskussion av charismata skulle öppna dörren för att se allt Anden gör som charismata, vilket skulle göra själva definitionen av kategorin värdelös"

2 Underverk

• Tro (1 Cor 12:9-10)
  
• Gåvan att bota (1 Cor 12:9-10)
• Gåvan att göra under (1 Cor 12:9-10)

Fee noterar "I originaltexten står orden "gåva" och "under" i pluralform, vilket tyder på att de sistnämnda gåvorna inte är permanenta, utan att varje tillfälle då de förekommer är en gåva i sig."

3. Andeinspirerat tal

• Gåvan att meddela vishet (1 Cor 12:8, 10)
  
• Meddela kunskap (1 Cor 12:8, 10)
• Att tala profetiskt (1 Cor 12:8, 10)
• Att skilja mellan andar (1 Cor 12:8, 10)
• Tala olika slags tungomål (1 Cor 12:8, 10)
• Tolka tungotal (1 Cor 12:8, 10)
• Uppenbarelse (1 Cor 14:6)
• Undervisning (1 Cor 14:6)
• Sång (1 Cor 14:26 i ljuset av Eph 5:19 och Col 3:16)

Illusterat Bibellexikon (3-bandsutgåvan)
Illustrerat Bibellexikon är kanske det bästa bibeluppslagsverket på svenska. Redaktörer är Hugo Odeberg och Thoralf Gilbrant. De listar upp nådegåvorna i två grupper där den sista gruppen är delad i tre undergrupper:

Olika nådegåvor (Rom 12:6-8)

• Gåvan att profetera
• Gåvan att tjäna
• Gåvan att lära
• Gåvan att förmana
• Gåvan att utdela gåvor
• Gåvan att vara föreståndare
• Gåvan att öva barmhärtighet

Till det föreslår man att man ska jämföra med de åtta gåvorna i 1 Cor 12:28 och och de fem gåvorna i Eph 4:11.

Utomordenliga nådegåvor (1 Cor 12)

1. Förståndsgåvorna

• Visdomens tal
• Kunskapens tal
• Förmågan att kunna skilja mellan andar

2. Inspirationsgåvorna

• Olika slags tungomål
• Uttydning av tungotal
• Profetiskt tal

3. Kraftgärningsgåvorna

• Trons nådegåva
• Gåvan att utföra kraftgärningar
• Helbrägdagörelsens gåva
  

John MacArthur
John MacArthur får representera en mer konservativ baptistisk syn. Han är en välkänd bibellärare och pastor för en stor församling. Jag utgår från hans bok "The Body Dynamic". Nådegåvorna är viktiga för honom, dagens församling måste vara andefylld, han skriver:

"For the church today to be an effective witness it must be as spiritually healthy as the early church. Not just organized, but also Spirit–filled. Not just supercommitted, but also exercising spiritual gifts. Not just giving out publicity, but also preaching the gospel."
MacArthur, J. (1996). The body dynamic (100). Colorado Springs, Colo.: Chariot Victor Pub.

MacArthur är också övertygad om att andens gåvor inte är är naturliga talanger, det är inte en nådegåva att baka bullar. Det är gåvor som kommer genom helig Andes kraft:

"A spiritual gift is not the same as a natural ability. You can’t say, “My gift is baking pies.” That’s a wonderful ability, but it is not a gift of the Spirit. Other believers might say, “My gift is to work with my hands,” or “My gift is to sing.” Those are not spiritual gifts; those are natural abilities. The spiritual gifts are sovereignly bestowed manifestations of the Spirit’s power."
MacArthur, J. (1996). The body dynamic (102–103). Colorado Springs, Colo.: Chariot Victor Pub.

Så långt är nog även den mest karismatiske pingstvän med. Det är när det kommer till uppräkning av gåvorna det skiljer en del. MacArthur delar upp andens gåvor i permanenta och temporära. De permanenta är till för att bygga upp kroppen, kyrkan, och finns även idag. De temporära gåvorna fanns för att visa att apostlar och profeter talade med ord från Gud, teckengåvor, dessa tonade ut med apostlarna. Till dessa temporära teckengåvor som tonade ut med apostlarna räknar MacArthur:

• Gåvan att göra mirakel
  
• Helandets gåva
  
• Tungotal
• Uttolkande av tungotal
  

"God’s Word indicates two kinds of spiritual gifts: permanent and temporary. Permanent gifts edify or build up the Body. These are the gifts that do not cease. They began in the early church and continue operating today. The temporary gifts, on the other hand, were not designed for edifying the Body, but were for confirming that the apostles’ and prophets’ words were from God. Scripture deals in various places with four such gifts: miracles, healing, tongues, and interpretation of tongues. They have no continuing role in the Body. (For a full discussion of these gifts, see my book Charismatic Chaos [Grand Rapids: Zondervan, 1992], especially chaps. 5, 9, and 10.)"
MacArthur, J. (1996). The body dynamic (105–106). Colorado Springs, Colo.: Chariot Victor Pub.

Sedan räknar MacArthur upp gåvor som finns idag för församlingens uppbyggelse:

• Profetians gåva (som MacArthur ser som predikan)
• Undervisningens gåva
• Trons gåva
• Visdomens gåva
• Kunskapens gåva
• Urskiljande mellan andar
• Gåvan att visa barmhärtighet
• Gåvan att trösta, förmana och uppmuntra
• Givandets gåva
• Administrationens gåva
• Att tjäna och hjälpa
  

MacArthur summerar:

"In this chapter we have discussed eleven edifying gifts, or ones that build up. Every gift was characteristic of Jesus Christ during His earthly ministry. He was a teacher; He was full of faith; He was wisdom personified; He had all knowledge; He was the discerner of spirits; He showed mercy; He was the true paraclete; He was the ultimate giver; He was ruler and leader; and He was servant and minister."
MacArthur, J. (1996). The body dynamic (111–112). Colorado Springs, Colo.: Chariot Victor Pub.

Europeiska Baptistfederationen
I "A Dictionary of European Baptist Life and Thought", framtaget vid Internationella Baptistseminariet i Prag, kan man läsa andens frukt och andens gåvor. De Bibelställen man anger är:

• Andens frukter: Gal 5:22-23
• Kristi gåvor: Eph 4:11-13
• Andens gåvor: 1 Cor 12:8-11
• Gåvor: Rom 12:6-8

En summering från en europeiska baptistisk synvinkel är att oavsett hur man ser på den karismatiska rörelsen, så är den lokala församlingen för baptister mottagare av Andens gåvor och samtidigt gemenskaper där man odlar Andens frukter. Gåvorna är inte för individen, de gör så att Guds folk kan användas för Guds arbete:

"Whatever their views about the charismatic movement, Baptists see local congregations as recipients of spiritual gifts and as communities where the fruit of the Spirit is nurtured. Gifts are, therefore, not so much the possesions of those through whom they are manifested as dynamic ways in which God's people are used by God's Spirit to fulfil God's work."

Summering
1. Om någon i Linda Berglings tradition skulle möta någon i John MacArthurs tradition och de skulle diskutera nådegåvorna, då är risken för missförstånd många. Påtagligt stora skillnader finns. Personligen tycker jag att Linda Berglings lista med nio nådegåvor missar mycket av det viktiga.

2. Gordon Fee är nyanserad och gör ett bra case för en pentakostal förståelse av nådegåvorna. Hans Weichbrodts tankar har jag tagit från ett tunt litet häfte, så man kan inte vänta sig så mycket djup, men det som står är ändå rimligt. För de som tillhör den karismatiska delen av kristendomen kan jag rekommendera båda, men framför allt Gordon Fee.

3. Om nådegåvornas uppgift att bygga upp församlingen, då känner jag mig mest hemma med John MacArthurs lista. Även om det kan kännas främmande i svensk kristenhet att mena att gåvan att göra mirakel, helandets gåva, tungotal och uttolkande av tungotal tonade ut med apostlarna, så undrar jag om det inte går att göra ett case utifrån 1900-talets kyrkohistoria. Så mycket splittring och andlig stolthet har kommit ur användning av de här gåvorna. Så många problem att jag undrar om de verkligen bygger upp församlingen. Nu är jag helt säker på att vi ska be för sjuka enligt Jakob 5 (James 5:13-16) och att Gud helar. Jag är också säker på att Gud kan och gör mirakel. Det jag är mer och mer osäker på är om det verkligen är gåvor inblandade här, det känns som det inte fungerar som på apostlarnas tid idag. Huruvida tungtalet är uppbyggligt för församlingen har jag svårt att bedöma, det jag vet är att det går fullkomligt utmärkt att ha en församling utan tungotal och utan tungotal med uttolkning i gudstjänsten. Jag kan inte se att en församling är död eller allvarligt skadad bara för att tungotalet och profetian inte ljuder i gudstjänsten, så som en del karismatiker framför det. För mig är det här en fråga att fundera allvarligt på, många vänner har olika uppfattningar i frågan. Allt talar för att det gick alldeles utmärkt för baptister i Sverige 1861 utan att de var karismatiker, branden för evangelium och beroendet av helig Ande var ändå starkt.

4. Även om man tror att gåvan att göra mirakel, helandets gåva, tungotal och uttolkande av tungotal tonade ut med apostlarna, så finns det många gåvor kvar för församlingens uppbyggelse. Nästa gång någon talar om "Gåvorna i Funktion", kodordet för den karismatiska gudstjänsten, så undrar jag om jag ska konfrontera med en längre lista med gåvor och fråga om de inte också räknas när de är i funktion. Men att ta upp detta är kanske inte att visa andens frukt, så jag gör väl som vanligt och håller tyst.

5. Om jag låter våldsamt anti-karismatisk nu, så ber jag er att notera att jag rekommenderat att läsa Gordon Fee. Det borde väl vara bra?

Humor: Faran att blanda sig i problem

Att engagera sig i församlingslivet ger ofta mycket tillbaka. Ibland är det dock svåra frågor och problem som kan vara svåra att hantera. Denna norska video förklarar en väg att lösa problem som kanske inte är så förebildlig.

Söppel: Sopor

Tuckla: Mixtra med, vara inblandad

Equmeniakyrkan

Då finns äntligen ett namnförslag till GF-Kyrkan. Equmeniakyrkan har man tänkt att det nya samfundet ska heta.

Det känns OK, varken mer eller mindre. Lite som stämningen i en sång av Lou Reed, det blir aldrig bättre än OK.

Jag är nog på lite Laurie Anderson humör i kväll, White Lily klippet är underbart och beskriver lite vad jag känner både inför livet och equmeniakyrkan just nu.

Laurie Anderson - White Lily from Gab Trux on Vimeo.

Rob Bell - Är den evangelikala rörelsen på väg att splittras?

Kevin DeYoung gör en recension "God Is Still Holy and What You Learned in Sunday School Is Still True: A Review of “Love Wins”" av Rob Bells senaste bok. DeYoung skriver verkligen läsvärt, både tydligt och nyanserat.

DeYoung ger sin bild av vilka som är publiken för "Love Wins":

"Love Wins is for those who have heard a version of the gospel that now makes their stomachs churn and their pulses rise, and makes them cry out, “I would never be a part of that” (viii). This is a book for people like Bell, people who grew up in an evangelical environment and don’t want to leave it completely, but want to change it, grow up out of it, and transcend it. The emerging church is not an evangelistic strategy. It is the last rung for evangelicals falling off the ladder into liberalism or unbelief."

Sedan ger han sin förklaring över varför debatter i sådana här frågor blir så heta, jämför gärna med motsvarande debatt i Sverige:

"Love Wins has ignited such a firestorm of controversy because it’s the current fissure point for a larger fault-line. As younger generations come up against an increasingly hostile cultural environment, they are breaking in one of two directions—back to robust orthodoxy (often Reformed) or back to liberalism. The neo-evangelical consensus is cracking up. Love Wins is simply one of many tremors."

Kanske ser vi den evangelikala rörelsen sakta bryta samman och splittras i flera rörelser. Kanske är det därför man talar om dåligt samtalsklimat i vissa rörelser, för att man sakta börjar glida ifrån varandra.

Universalism är förresten inget nytt och spännande i missionsförbundet. En av Missionsförbunders ledande teologer var under slutet av 1900-talet Lars Lindberg "Sveriges enda Barthian". Jag erkänner att jag inte läst Lars Lindbergs troslära "Ny skapelse" från pärm till pärm och att jag känner mig tveksam till en del av den teologi den ger uttryck för. Otvivelaktigt är dock att boken ger en inblick om ett viktig strömning i svenska missionsförbundet vid den tiden. På sidan 205 skriver Lindberg:

"Nya testamentet talar om förtappelsens risk och kyrkan har har inte i uppdrag att förkunna att allt står väl till eller att alla kommer att bli frälsta. Med det finns heller inget uppdrag att utesluta allas frälsning som en gudomlig möjlighet, eftersom det heter att Gud vill att alla ska bli räddade."

Så Lindberg säger i praktiken att det kanske är så att alla kommer till himlen. Barths otydlighet i frågan finns också hos Lindberg. Ett resonemang som leder fram till en slags universalism. Jag har hört en antal predikningar på det här temat, där slutsatsen alltid är att apokatastasis är det kärleksfulla alternativet. De flesta universalister jag känner är trötta pensionärer som längtar tillbaka till Lars Lindbergs tid. Jag har faktiskt väldigt svårt att se något ungt, modigt och revolutionärt med Rob Bell och hans variant av universalism. Det har predikats många gånger i min församling och många av de gamla tror på det. I missionsförbundet är det gammalt, vi har provat. Jag vill inte döma i det här fallet, men jag kan säga att den frukt jag sett av universalism i olika varianter inte varit imponerande. Jag är övertygad om att varken Lars Lindberg eller Rob Bell är framtidsvägen för den evangelikala rörelsen.

När man i Dagen skriver att Rob Bells bok rör upp känslor, så konstaterar jag att i vår församling är det här ingen ny och revolutionerande teologi, det är gammal missionförbundarteologi i ny förpackning. Inget att uppröras över. Kanske mer att fundera över vart den svenska evangelikala rörelsen är på väg, är den på väg mot Lars Lindberg och Rob Bell? Eller finns det andra vägar att ta? Personligen tror jag att det alltid kommer att finnas en klassiskt kristen evangelikal rörelse, jag tror att det är där framtiden finns.

Äter vi för lite tillsammans i kyrkan?

Är jag den enda som ibland haft lite dåligt samvete för att gilla kyrkkaffe väldigt mycket? Borde man inte vara mer andlig, och inte så köttsligt fikaintresserad? Ofta är jag sist kvar på kyrkkaffet, borde jag ha dåligt samvete?

Så börjar jag fundera om vad Nya Testamentet lär om att äta tillsammans och hur att äta tillsammans var viktigt i den tidiga kyrkan.

I Anchor Yale Bible Dictionary kan man läsa en analys:

"There is abundant evidence in the NT to suggest that early Christians often gathered to eat communal meals (Acts 2:46; 1 Cor 11:20–32; Jude 12). The sharing of common meals was one activity which characterized Jesus’ followers before and after his crucifixion." (Freedman, D. N. (1996). The Anchor Yale Bible Dictionary. New York: Doubleday.)

New Bible Dictionary skriver:

"The principal sacred meal of Christianity was the *LORD’S SUPPER, instituted by Christ just prior to his crucifixion (Mk. 14:22–25; Mt. 26:26-29; Lk. 22:14–20). In the early church the Agape, a communal meal denoting brotherly love among believers, frequently preceded celebrations of the Lord’s Supper." "Wood, D. R. W., & Marshall, I. H. (1996). New Bible dictionary (3rd ed.) (745). Leicester, England; Downers Grove, Ill.: InterVarsity Press."

Och vidare:

"The Christian duty to love one another has always been expressed in gatherings for fellowship. Such fellowship was realized from early times by participation in a common meal, and love feasts, agapai, are mentioned by Jude (v. 12; cf. 2 Pet. 2:13, RV). Among the Jews meals for fellowship and brotherhood were common, and similar convivial gatherings took place among the Gentiles. It was natural, therefore, that both Jewish and Gentile Christians should adopt such practices. The name agapē was later given to the fellowship meal." "Wood, D. R. W., & Marshall, I. H. (1996). New Bible dictionary (3rd ed.) (702). Leicester, England; Downers Grove, Ill.: InterVarsity Press."

Min slutsats är att äta tillsammans är fullkomligt bibliskt. Kyrkkaffet är ett underbart tillfälle för kristen gemenskap och ett tillfälle för troende att leva i kärlek och gemenskap på samma gång som man delar med sig av kärlek och gemenskap till de som besökt gudstjänsten. Och visst äter vi en måltid tillsammans i kyrkan ibland, men det är faktiskt rätt sällan. I små grupper samlas vi i hemmen och fikar, ber och läser Bibel, kanske är det där vi kommer närmast kärleksmåltiden.

Visst borde vi ha en kärleksmåltid i kyrkan en gång i månaden med nattvard efteråt. Bjuda in frikostigt, den som är nyfiken är välkommen. En tät kärleksfull gemenskap av troende, men där det är lätt att känna sig välkommen även om man inte tillhör församlingen och mest är nyfiken på kristen tro.

Kyrkkaffet är bra, men vi kan äta mer än kakor och bullar. Ska jag ha dåligt samvete är det för att vi inte har den tydliga kärleksmåltid som jag tycker mig se att de tidiga kristna hade. Kyrkkaffet är det inget fel på.

Bibellexikon eller Bibelencyklopedi?

Ska man välja ett bibellexikon eller en bibelencyklopedi? Nedan ger jag en artiklarna om Stakys i Rom 16:9, jag tycker det är ett uppslagsord som illustrerar skillnaderna bra.

Illustrerat Bibellexikon i tre band under redaktion av Hugo Odeberg och Thoralf Gilbrant är ett respekterat svenskt uppslagsverk. Finns idag på antikvariat och kostar ofta kring tusenlappen, kanske det bästa som finns på svenska idag:

"Stakys grek. ax; planta; ättling. En kristen i Rom, av Paulus kallad "min älskade broder". Rom 16:9."

The International Standard Bible Encyclopedia under redaktion av James Orr i utgåvan från 1939 är en konservativ bibelencyklopedi. Något som är riktigt bra att är en version finns alldeles gratis att använda på webben:

"STACHYS sta'-kis (Stachus): The name of a Roman Christian to whom Paul sent greetings. The name is Greek and uncommon; it has been found in inscriptions connected with the imperial household. Paul designates him "my beloved" (Romans 16:9)."

New Bible Dictionary från 1996 är ett modernt evangelikalt bibellexikon. För 274 kronor är det ett fynd:

"STACHYS. A friend of Paul (Rom. 16:9) with an uncommon Gk. name (but see instances in Arndt). Lightfoot (Philippians, p. 174) finds one Stachys a medicus attached to the Imperial household near this time. (*AMPLIAS.) A. F. WALLS."

Anchor Yale Bible Dictionary från 1996 under redaktion av David Noel Freedman är den mest omfattande moderna bibelencykopedin. Det går inte att kalla det varken evangelikalt eller konstervativt, kanske inte ens kristet (det utger sig för att vara "interfaith"). Styrkan är omfattningen och det vetenskapliga djupet:

"STACHYS (PERSON) [Gk Stachys (Σταχυς)]. A Roman Christian who received greetings from Paul in Rom 16:9 as “my beloved.” Having been close to Paul in the E of the Roman empire, he had immigrated to Rome. This latter fact is confirmed by the inscriptions of the city of Rome; that only thirteen epigraphical matches of “Stachys” exist shows that the Romans seldom used the name (Lampe StadtrChr, 139). Stachys was probably a gentile Christian. See NEREUS. It has been proposed that Stachys was a (freed) slave, but the inscriptions do not reveal a significant occurrence of the name for slaves (see Lampe StadtrChr, 150, 152–53); only three out of eleven possible 1st-century “Stachys” inscriptions refer to slaves of freedmen. For further discussion see the commentary on Romans in EKKNT. PETER LAMPE"

Slutsatser:

1. Illustrerat Bibellexikon ger grundläggande information på Svenska. Men jag känner att det saknar en del viktig information. Jag är inte färdig med studiet när jag läst den artikeln.

2. ISBE från 1939 finns i gratis webbversion och ger egentligen alla information jag behöver. Det går att göra ett bra studium gratis om man har tillgång till internet.

3. New Bible Dictionary har i grunden det jag behöver. Egentligen är det väl så att ett enbands bibellexikon räcker långt och det går att köpa till en överkomlig peng.

4. Anchor Yale Bible Dictionary är en bibelencyklopedi som helt klart är mycket mer utförligt jämfört med de andra. Kanske inte någon hyperviktig information utöver det som finns i ISBE eller New Bible Dictionary, men ändå. Utförligt och uppdaterat med de senaste arkeologiska fynden. Jag vill gärna ha ett evangelikalt bibellexikon och en evangelikal bibelencyclopdi (t.ex. Zondervan Encylopedia of the Bible) som bas och utgångspunkt för studierna, en trygg grund. Men, för att få en utförlig genomgång av den senaste arkeologiska forskningen och för att få ett mer liberalt och interfaith perspektiv så känner jag att jag behöver Anchor Yale Bible Dictionary.

En kväll med Anchor Yale Bible Dictionary

Det blev ett inköp av Anchor Yale Bible Dictionary, en julklappspeng var med och finansierade versionen för Logos. Det innebär att jag kan använda denna bibelencyclopedi både på datorn och på iPad. Jag använder iPad mer och mer för bibelstudier, där har jag Logos, Accordance och Olive Tree.

Här är några tankar efter en kväll med Anchor Yale Bible Dictionary

1. Efter att ha bläddrat runt i artiklar i ämnen som jag studerat lite djupare tidigare så känner jag tydligt att inget studium i fortsättningen kan vara komplett utan att se vad Anchor har att säga. Det är långa utförliga artiklar knutna till den senaste forskningen. Det känns som ett ansvar mot församlingen och kolla upp vad Yale Anchor Bible Dictionary har att säga i ett ämne innan jag undervisar i församlingen, även om undervisningen i grunden kommer från andra källor.

2. Utan tvivel är Anchor Yale Bible Dictionary inget stabilt evangelikalt uppslagsverk. Yale skriver att det är "An unprecedented interfaith exploration of the Bible". Custer skriver i sin översikt över bibellitteratur att "The Anchor Bible Dictionary, 6 vols. (New York: Doubleday, 1992.), edited by David Noel Freedman, expresses the hard-line liberal position." Det är utger sig varken för att vara eller är ett evangelikalt uppslagsverk. Det utger sig inte ens för att vara ett kristet uppslagsverk, interfaith är ordet Yale använder. Däremot vill man vara nära den senaste forskningen, forskning som ofta utgår från att Bibeln inte är trovärdig som källa. Jag får nog säga att en sekulär naturlistisk världsbild präglar en hel del av Anchor Yale Bible Dictionary. När jag i morse läste artikeln "Bibeln står i vägen för arkeologin" så slog det mig att Hans "Hatte" Furuhagen kanske aldrig bläddrat i Anchor Yale Bible Dictionary, då hade han nog fått modifiera sin hypotes. I det här uppslagsverket kan det nog mer kännas som att en sekulär världsbild står i vägen för arkeologin.

3. Jag tror att en mogen kristen mår bra av att läsa om resultaten av liberal och sekulär bibelforskning. Men, det bör inte vara det enda man läser. Jag skulle aldrig köpt Anchor Yale Bible Dictionary om jag inte hade "Zondervan Encyclopedia of the Bible" och "The Internationel Standard Bible Encyclopedia" att jämföra med. Ibland i Sverige får man det ibland att framstå att liberal och sekulär bibelforskning är den vetenskapliga sanningen, det enda trovärdiga och det som måste undervisas på pastorsseminarierna. Det finns mycket trovärdig kristen evangelikal forskning som med håller högsta akademiska klass. D.A. Carson är ett namn jag följer noga (allt han skriver är bra) och Dallas Theological Seminary är ett exempel på institution med högklassig forskning. Jag lämnar inte huvudet hemma när jag går till kyrkan, men det betyder heller inte att jag lämnar evangelikal kristen tro.

4. Ett område av verkligheten kan angripas från flera olika perspektiv. Många sociologiska fenomen kan förklaras av sociologins vida familj av teorier, men också intressant nog av nationalekonomins verktyg som har helt andra grundantaganden. Jag tänker mig nog att olika sätt att forska om Bibeln kan beskrivas med del som Imre Lakatos kallar för forskningsprogram. Jag har inte tänkt det här riktigt färdigt, men jag tänker mig att sekulär bibelforskning är ett fullt legitimt forskningsprogram, vid sidan av liberal kristen bibelforskning som är ett fullt legitimt forskningsprogram, vid sidan av evangelikal kristen bibelforskning som är ett fullt legitimt forskningsprogram. Tillsammans angriper man ett område av verkligheten med olika grundförutsättningar och olika grundantaganden. Om den naturalistiska världsbilden är utgångspunkten så tolkar man med det som grund, om en kristen teistisk världsbild är utgångspunkten är så tolkar man med det som grund. Olika grundförutsättningar ger olika resultat, så är det i alla vetenskaper, och det flesta vetenskapsområden har flera olika forskningsprogram parallellt. Något man läser om i tidningarna och som vännerna på universiteten talar om nu är psykiatrin där psykoanalysen, det psykodynanmiska perspektivet och kognitiv beteendeterapi slåss vilket som är bäst och som ska användas i vård och forskning. Jag tror att det är sunt att forskning med olika grundförutsättningar pågår parallellt, men ibland bör vi ärliga mot varandra och vara öppna för hur ett grundantagande påverkar hur vi tolkar data.

Uppslagsverk för Bibeln

Nog är det så att Thoralf Gilbrants "Illustrerat Bibellexikon" räcker långt som uppslagsverk till Bibeln, jag har utgåvan som är i tre band. Jag hittar det mesta där.

Samtidigt så gillar jag verkligen att bläddra i bibellexikon av olika typer.

En budgetvariant är att använda ISBE från 1939, den finns att läsa på webben här. I
Custers "Tools for preaching & teaching the Bible" kan man läsa omdömet:

" The most helpful and practical work for the average Bible student is the International Standard Bible Encyclopaedia, 5 vols. (Grand Rapids: Eerdmans, 1939. 3,541 pp. in addition to maps and photographs), edited by James Orr. If a pastor has this one work, he will probably need no other in this field. Not only is the ISBE dominantly conservative, but many of the articles are outstanding contributions by the greatest scholars of their generation"

Jag har också den nya utgåvan av ISBE, och jag tycker den är helt OK. Men, jag märker att jag oftare använder "Zondervan Encyclopedia of the Bible". Båda är i grunden konservativa och trevliga i tonen.

Ibland känner jag att jag vill allmänbilda mig i den senaste mer liberala bibelforskningen. Jag känner också ett behov av att ha mer tillgång till den senaste arkeologiska forskningen. Det får mig intresserad av Anchor Yale Bible Dictionary. Custer skriver att "The Anchor Bible Dictionary, 6 vols. (New York: Doubleday, 1992.), edited by David Noel Freedman, expresses the hard-line liberal position." Får se om jag skaffar den snart.

Vart är Europeiska Baptistfederationen på väg?

Ett kristen rörelse har inte tappat tron först när man börjar kompromissa med en trosbekännelse. Därför kan en bekännelse vara en dålig indikation på hur rörelsen mår. Men, Europeiska Baptistfederationens statement of identity är ganska färskt skrivet och färskt antaget. "Bekännelsen" ger uttryck för en stabil evangelikal kristen tro.

Vad man utbildar pastorer i på rörelsens ledande seminarium är kan vara den bästa indikatorn. Det jag gjort är att gå igenom ett kursunderlag för Pastorns tjänst ”The Practice of Ministry - An Introductory Handbook Author” redigerad av IBTS rektor Keith G Jones som utges och används vid IBTS, Internationella baptistseminariet i Prag. Anabaptism och mjuk evangelikalism det som präglar materialet. Man lägger ett fokus på den täta gemenskapen, något som ju är klassiskt baptistiskt. Skriften avslutas med en slags trosbekännelse.
Nedan är några reflektioner utifrån "The Practice of Ministry".

1. Jag ser inga referenser eller antydningar till Emergent-rörelsen i det material jag gått igenom. Trygga stabila författare rekommenderas. EBF-tycks inte drivas av någon upprorslust mot det befintliga, snarare är den kristna historien man speglar sig i och ser hur den historiska anabaptistiska och baptistiska tron kan tillämpas i vår tid.

2. Jag känner många som tror att den karismatiska rörelsen är räddningen och det är den enda riktiga kristna tron. Det är tydligt att EBF inte har samma syn. Beroende av Helig Ande, men inte fokuserad på Andens gåvor på något spektakulärt sett.

3. Spurgeon och jätte-församlingar fokuserade på predikanten dissar man ibland. EBF talar hellre om en församling på kanske 100 medlemmar där gemenskapen av troende är i centrum.

4. Jag ser inga tendenser till folkkyrka, det är den täta gemenskapen av troende som är centrum. Övertygelsen är att en tät, men porös gemenskap drar till sig människor. Vi fostras till Jesus lärljungar, det är målet, inte något annat.

5. Baptister i öst gör att akademiker från väst måste hålla sig ganska ödmjuka i vissa frågor. Skriften präglas av en öppenhet både för djupt konservativa baptister och mer mjuka riktningar. Vi har goda anledningar att tacka Gud för baptisterna i öst.

Min slutsats är att det känns hoppfullt för framtiden. Även om man ibland kan läsa sådant som jag kan fundera över, så är det på det hela en sund riktning. Kanske jag är mer positiv till Spurgeons riktning av baptiströrelsen, men jag tror det anabaptistiska perspektivet dels kommer ur en historiskt fungerande riktning i döparrörelsen, dels att anabaptismen kanske på ett särskilt sätt är anpassat till vår tid och vår kultur.