R.C. Sproul om vikten av kristologi

Sveriges enda barthian

Gustaf Wingrens recension av Lars Lindbergs troslära "Ny Skapelse" i Tro & Liv 5/86 har titeln "Sveriges enda barthian". Nog finns det fog för att kalla Lars Lindberg för detta, det stöds av en genombläddring av Ola Sigurdsons "Karl Barth som den andre".

"Ny skapelse" är en tillgänglig troslära komplett med studieplan för studiecirklar. Wingren ser ett det som en i grunden barthiansk troslära, även om det finns andra inflytanden och även kritik av Barth. Jag får nog hålla med Wingren om att det är som Wingren skriver "ett imponerande verk".

Jag erkänner att jag inte läst "Ny skapelse" från pärm till pärm och att jag känner mig tveksam till en del av den teologi den ger uttryck för. Otvivelagtigt är dock att boken ger en inblick om ett viktig strömning i svenska missionsförbundet vid den tiden.

I det här inlägget är mitt fokus apokatastasis. På sidan 205 skriver Lindberg:

"Nya testamentet talar om förtappelsens risk och kyrkan har har inte i uppdrag att förkunna att allt står väl till eller att alla kommer att bli frälsta. Med det finns heller inget uppdrag att utesluta allas frälsning som en gudomlig möjlighet, eftersom det heter att Gud vill att alla ska bli räddade."

Så Lindberg säger i praktiken att det kanske är så att alla kommer till himlen. Barths otydlighet i frågan finns också hos Lindberg.

Man kan nog lungt säga att baptistpionjären Oncken hade en annan syn på det hela. I 1847 års tyska baptistbekännelse kan vi läsa följande:

"15 ARTIKELN.
Om Herrans återkomst, de dödas uppståndelse och den yttersta Domen.
Vi tror på Herrans Jesu Kristi återkomst i makt och härlighet. Vi anser hans uppenbarelses dag för återlösningsverkets krona, för på den ska alla världens ögon skåda hans sanning och underbara härlighet; de ska se den krönte ärans Konung, och med honom hans brud Församlingen; ty de avsomnade i Kristus ska kroppsligen uppstå i oförgänglig härlighet, de ska se honom såsom han är, tillika vara med honom och regera med honom.
Vi tror även på de ogudaktigas uppståndelse och på världsransakningen, då alla människor måste uppenbaras för Kristi domstol, att få efter deras handlingssätt under livstiden. Då skall Guds Son ge åt en och var, som i tro tjänat och efterföljt honom, evig salighet, även så skall han fälla över alla ogudaktiga den eviga fördömelsens dom. Vi tror fast på den Heliga Skrifts bestämda och klara förkunnande, som avmålar människans salighet och osalighet efter detta livet såsom oföränderligt, och tro, att båda tillstånden är eviga, alltså att ingen övergång ifrån det ena tillståndet till det andra äger rum, och att ingen frälsning efter döden är möjlig.
Vi påminner oss vår Herre Jesu Kristus ord: Se jag kommer snart! och med Anden och bruden, såsom vars väsentliga lem vi betrakta oss, ropar vi amen. Ja, kom, Herre Jesus!"

Församlingen som de troendes gemenskap

Internationella federationen av fria evangeliska kyrkor är en slags sammanslutning av kyrkor som liknar Svenska Missionskyrkan. Något som är intressant hur tydliga man är i frågan om församlingen som de troendes gemenskap. Man kan läsa i konstitutionen att:

"They are churches inasmuch as Jesus Christ is present through his Word and Spirit, gathering and commissioning them and they acknowledge that all believers and only believers are members of the church."

För mig är det klassisk friförsamlingsteologi. Att endast troende är med i församlingen. Nu kan något sådant aldrig bli perfekt, och vi får vara ganska ödmjuka med en sådan princip. Men som grundläggande princip tillsammans med pastoral försiktighet tror jag att det är en bra grund för den fria församlingen.

Vad händer då när man har någon slags Barthiansk teologi som grund? Nog blir skillnaden mellan troende och icke troende betydligt mindre. Och visst har missionsförbundet på sina håll en historia av kollektivanslutning av konfirmander och annat som medvetet suddar ut gränserna mellan församlingen och världen.

Och om apokatastatisläran på ett sätt ligger inbyggd i Barths teologi, och om då alla ändå kommer till himlen. Då är det väl inte så meningsfullt att ha skillnader på jorden som inte finns i himlen där vi alla, ja alla, får vara tillsammans.

På det sättet tror jag att Barths teologi på ett sätt luckrar upp det som jag ser som själva grunden för den klassiska friförsamlingen.

Berkouwer om Barth och universalism

I mitt förra inlägg påstod jag att det finns klara universalistiska tendenser i Karl Barths teologi. För att visa att jag inte bara hittar på något ger jag ett citat av Berkouwer:

"There is no alternative to concluding that Barth´s refusal to accept apokatastasis (universalism) cannot be harmonized with the fundamental structure of his doctrine of election"
(The Triumph of Grace in the Theology of Karl Barth 1956 116)

Van Genderen och Velema skriver i "Concise Reformed Dogmatics" sid 875:

"There are places in Barth´s works where he rejects apokatastasis and other instances where he inclines toward it."

Min bedömning är att det finns grund för att se universialistiska tendenser i Barths teologi.

Alla kommer till himlen?

Läser Colin Guntons "The Christian Faith" och börjar närma mig slutet. Något som för mig är påtagligt är den starka tendensen till universalism, att alla till slut kommer till himlen. Det är inte klart utsagt, men det framstår för Gunton som det rimligaste tycks det. Jag tror också att det är en naturlig konsekvens av den Barthianska teologi som Gunton har som utgångspunkt.

Är det kärlekslöst att tro att inte alla kommer till himlen?

Är bibeln verkligen så oklar om den dubbla utgången som Gunton menar?

1861 var man påtagligt tydliga i frågan. Punkt 12 skriver man:

"12. Wi tro, att denna werd skall hafwa en ända; att wår Herre Jesus Christus på den yttersta dagen skall åter uppenbara Sig på jorden, uppwäcka de döda ifrån deras grafwar och hålla en allmän dom, uti hwilken alla ogudaktiga skola blifwa oåterkalleligen fördömda till ewigt straff, men alla troende och rättfärdiga högtidligen insatta uti besittningen af det rike, som dem tillredt war ifrån werldens begynnelse."

Att ta sig tid med Gud

En äldre pingstpastor gav mig en gång ett råd: "När du har mycket engagemang i församlingen är det av yttersta vikt att du sätter av tid att bara vara med Gud och Bibeln." Jag har försökt följa det rådet.

Att ta sig tid att umgås med Gud. Utan krav på att läsa ett visst antal verser, utan krav på att få ut något att berätta för någon annan, utan krav på att gå igenom någon bönelista. Ibland är jag bara tyst långa stunder.

Nu har jag läst första kapitlet Joseph S. Carrolls "How to Worship Jesus Christ". Där står mycket tänkvärt om den personliga andakten och om att låta kärleken och gemenskapen med Jesus Kristus vara det som driver det kristna livet.

Colin Gunton vs John MacArthur

Senaste tiden har jag läst i Colin Guntons "The Christian Faith" parallellt med John MacArthurs "Romans 1-8". Båda böckerna är god läsning som ger mycket tillbaka.

Det som slår mig är ändå en viktig skillnad. Guntons bok från mig att känna mig smart och bildad. Han tar upp samtidsfrågor på ett väldigt genomtänkt sätt och är akademiskt riktigt skarp. Friheten från sträng bibeltolkning gör att det är lätt att säga någon smart och välgenomtänkt.

John MacArthur imponerar inte direkt med akademisk skärpa, här är det respekten för bibelorder som är slående. MacArthur får mig att känna mig ödmjuk inför bibelordet och Gud. Även när Bibeln är obekväm så står MacArthur upp för texten. En ganska sträng bibeltolkning gör att han inte kan göra annat. Något slående är också hur MacArthur ser Bibeln som en enhet, där verser stöder verser och förklarar varandra.

Båda böckerna är nyttig läsning, men jag noterar att MacArthur är den som ger den bästa frukten i mitt andliga liv.

Varför gillar alla Kirkegaard?

Många jag talar med berättar att de gillar Sören Kierkegaards tänkande. Jag förstår inte riktigt varför. Uppenbarligen är det något jag missat eller ens har möjligheten att förstå.

Jag inser ibland att Bertrand Russells inflytande på mig är större än vad jag vill erkänna för mig själv. Nu tror jag att Russell hade fel i många frågor. Men jag tror många gånger att Russells metod och attityd är rätt. Analytisk tradition är alltså min grej. Jag gillar Carnap, Wedberg och Popper. En av de bästa böcker jag läst är Anders Wedbergs filsofihistoria i tre band.

Jag tror att Russells attityd med öppenhet för historiska fakta tillsammans med Andens ledning ger en god grund för kristen tro.

Heidegger är obegriplig för mig, även om jag försökt flera gånger.

En konsekvens är att betydande delar av 1900-talets teologi är mycket svår att tränga in i för mig. När man använder existensialismens filosofi som grund för teologin innebär det att jag inte fattar. Ibland undrar jag om det är bra eller dåligt. Just nu tror jag att det finns betydande fördelar med att inte riktigt fatta Bultmann, Brunner och Barth. Får se hur det går i längden. Kanske är det bra att inte förstå Kierkegaard.

Logos i macversion

Logos 4 för Mac har kommit. Det är en bibelmjukvara som fått fina recensioner. Själv har jag en äldre version av Accordance som jag använder måttligt ofta. Undrar om det är värt att skaffa Logos. Det är bland annat ett sätt att hålla sig med referenslitteratur utan att behöva köpa nya bokhyllor.

Teologisk utbildning utan kostnad

Jon Rising delar med sig av tips på teologisk utbildning som är gratis i inlägget "Free
Theological Education". Kanske fick du aldrig möjlighet att gå bibelskola eller ta kurser på teologiskt seminarium. Här är en chans att i ta några enkla kurser på distans alldeles gratis.

Kanske är det "BiblicalTraining.org" som är det mest intressanta alternativet. Lärarna är väl meriterade och flera är kända röster i den evangelikala världen.

Introduction to BiblicalTraining.org from Bill Mounce on Vimeo.

Finns Gud?

Don Carson ger ett bra svar:

Nobody ever got fired for buying an IBM

Ett amerkianskt ordspråk i datavärlden är "nobody ever got fired for buying an IBM". Ingen har någonsin fått sparken för att köpa en IBM-dator.

Ordspråket är från den tid då IBM var det trygga valet av dator. Många gånger fanns det billigare eller snabbare och bättre alternativ. Men, att välja ett sämre men tryggt och okontroversiellt alternativ ansågs bättre. Du kanske inte fick en befordran eller ens beröm för att köpa en IBM, men du fick heller inte sparken. Om ett annat märke gav problem kunde det sluta med att du blev av med jobbet.

Ibland känns det nog som att vi ibland väljer IBM i kyrkan. Det trygga valet som inte föder kontrovers. Att göra som vi alltid har gjort. Att inte ändra befintlig verksamhet. Att inte genomföra de nya idéerna som känns så rätt. Att inte utmana för mycket. Att lugna ner de unga som brinner, så att de inte rör om för mycket. Följa samfundet i allt, inte ifrågasätta det som kommer från Stockholm.

"Nobody ever got fired for buying an IBM"

Ditt viktigaste val

TRAILER 2 Ditt viktigaste val from Ditt viktigaste val on Vimeo.

Shai Linne börjar blogga igen

Äntligen ser det ut som om den kristna rapartisten Shai Linne börjar blogga igen. Giftermål och församlingspraktik har hållit honom upptagen det senaste halvåret. Läse gärna hans blogg "Lyrical Theology".

BWA om GF-Kyrkan

Senaste numret av Baptisternas Världsallians tidning "Baptist World" har en artikel om GF-Kyrkan. Mycket intressant om ekumenik i Sverige.

Neville Callam skriver bland annat om splittringarna i Baptistsamfundet:

"the Swedish Baptist family itself experienced the pain of division. This resulted from a number of factors, including a tradition of not accommodating church congregations that did not comply fully with the doctrinal positions and church practices the BUS leaders believed were required of all Baptists associated in their union."

Jag undrar om det är helt rätt analys, kanske fanns det andra orsaker. Men, jag tänker allvarligt på vad som kan tillåtas i det nya samfundet. Kommer det att finnas frihet i doktrin och praktik? Jag tänker på friheten att vara evangelikalt tydlig i vissa frågor. Framtiden för utvisa, men jag tror det är en avgörande fråga för en positiv utveckling i det nya samfundet.

Baptistsamfundet har en kommentar i inlägget "Callam om svensk enhet".

Om Utkorelsen till Saligheten

Punkt fem i min provöversättning av 1847 års tyska baptistbekännelse. Som grund har jag F.O. Nilssons översättning från Borekulla.

"5 ARTIKELN.
Om Utkorelsen till Saligheten.
Vi tror, att det av evighet har varit det fria, av intet utom sig själv ledsagade välbehaget, som bestämde Guds föresats att återlösa syndare. Därför, såsom det före Världens grundläggning beslöts av den outgrundliga förbarmande kärleken i Gudomligheten att Jahve, den smorde, genom sitt människoblivande och sin död skulle bli frälsare, så blev personer av det förlorade människosläktet, åt vilka den verkliga återlösningen under tidernas lopp skulle bli tillägnad, även utvalda av Fadern, deras namn uppskrivna i Himmelen, de själva överlämnade åt återlösarens händer såsom hans folk, såsom hans hjords får, för vilka han skulle låta sitt liv, såsom hans arv, såsom hans dödskamps byte, och såsom hans brud. Det eviga livet i Kristus beskäres åt dessa personer. Tillika förordnades alla medel som skulle bringa dem till tro på Kristus, till helighet och slutligen till evig salighet. Sådant Guds oföränderliga och evigt fastställda rådslut, så att de, som det träffade, de utvalda, kunna icke ryckas ur Kristi händer; långt mer blir de bevarade genom Guds makt i tro och kärlek på Kristus, tills de har blivit medarvingar av hans härlighet."

En ny studiebibel

Att välja studiebibel kan vara svårt. Det mest stabila evangelikala valet är NIV Study Bible, den har betytt mycket för mig för några år sedan. En omtalade nyare studiebibel är ESV Study Bible, mycket noter och material, med många kända teologer som givit bidrag, jag använde webbversionen.

Just nu ser jag fram mot John MacArthurs studiebibel i ESV översättningen. John MacArthur är påtagligt självsäker och är kanske inte alltid rättvis mot alternativa ståndpunkter, men hans bibeltrohet är uppfriskande. MacArthur är inte det enda man ska läsa, men jag mår gott av att läsa MacArthur ibland.

MacArthur ESV Study Bible from Crossway on Vimeo.

Sommarlycka

Lycka är att börja en söndag med att dricka kaffe med sin käraste, sedan sätta sig i solen och i lugn och ro läsa om Karl Barths syn på synd i Ian D Campbells "The Doctrine of Sin".

Dagen fortsätter med att laga en enkel bondomelett och sedan gå vidare med att läsa om Rudolf Bultmann samtidigt som jag ser fram mot kvällens gudstjänst.

Senkvällen blir det te i soffan och en avslutning med ett kapitel i Romarbrevet.

En underbar sommardag.

Rädda iPhone i vatten med okokt ris

Så räddar man en iPhone som man tappat i vatten så den blivit blöt. Tänk om allt vore så enkelt, om allt gick att fixa med en påse okokt ris.



Samtidigt ser det ut som iPhone faktiskt kan tåla ett snabbt dopp. Se här:

Kreativitet, Amanda Palmer och synd

I helgen ska jag författa en eller två artiklar och redigera några till. Ett sätt för mig bli kreativ när jag skriver är att lyssna på musik som skakar bort lite frikyrkotrygghet och vardagsslentrian. Då lyssnar jag gärna på Amanda Palmer.



Det mesta hon sjunger är knappast uppbyggligt. I längden mår jag inte bra av att lyssna på henne, jag måste ha uppbygglig musik i stor dos. Men, på något sätt så visar hon så tydligt på livet som det ser ut utan Gud. Per Gessle sjunger på om ett sminkat och trevligt liv. Amanda Palmer sjunger om livet som det ser ut klockan fem på morgonen utan make up. Så ärligt och utan några rosafärgade solglasögon. Undrar om det är såhär postmodernism ser ut egentligen, inte så fint och förstående, utan mer som något av Nietzsche. Det är en hård värld vi lever i.



Jag skulle vilja kunna skriva teologi lika naket och rakt som Amanda Palmer sjunger. Undrar lite om det är därför jag dras till de gamla rättframma trosbekännelserna. Ska nog läsa någon paragraf i 1861 års bekännelse innan jag går och sätter mig på balkongen och skriver. Varför inte avsnittet om synden:

"3. Wi tro, att den första menniskan, Adam, war skapad helig, efter Guds beläte, men föll genom friwillig öfwerträdelse af Guds lag uti ett tillstånd av synd och död; och att i följe deraf alla hans naturliga efterkommande hafwa ärft hans förderf; sakna all wilja att omvända sig till Gud, och förmåga att fullkomligen hålla Hans lag; samt äro derföre skyldiga till Guds wrede och ewigt straff."

Socialt arbete

Socialt arbete är viktigt för en församling. Jag kan inte läsa Bibeln annorlunda. Idag läser jag i Dagen artikeln "En kyrka med rätt att kalla sig kyrka" som tar upp vikten av socialt arbete. Det är en artikel att bli inspirerad av. Bland annat skriver man:

"Jim Wallis berättade under konferensen om en kvinna som arbetade frivilligt i ett projekt för att dela ut matkassar till fattiga under finanskrisen. Hon bad: "Jesus, hjälp oss att känna igen dig när du står där i kön.""

Min övertygelse är att socialt arbete är viktigt i församlingar och att det är en möjlighet för oss att visa vår kärlek i samhället. Jag vill särskilt inspireras av Hindustani Covenant Church i Indien.

Samtidigt kan det här gå ut över annat. Socialt arbete är inte det enda en församling ska göra. Ibland kan det kännas nästan som vi åter snuddar vid "the social gospel". För mig hör socialt arbete samman med ett klassiskt rent och klart evangelium om frälsning genom tro på Jesus. En av mina förebilder på det här området är Levi Pethrus som tidigt förstod att detta och startade sociala hjälpinsatser på samma gång som han evangeliserade och predikade för församlingen.

Kevin DeYoung gör en sansad analys i artikeln "A Brief Wrap Up on The Poor and Social Justice". Han efterfrågar en balans i när vi tolkar vad Bibeln säger om fattigdom och social rättvisa. Många gånger kan vi vara blinda för vad Bibeln säger om fattigas behov, men många gånger kan vi också göra mer av det än vad Bibeln egentligen säger. Gör vi socialt arbetet av kärlek, eller för att det är synd att inte göra socialt arbete? Ett utdrag av DeYoungs artikel:

"I’ve also been concerned that when talking about the poor and social justice some Christians speak of ministry priorities instead of ministry possibilities and global responsibilities instead of global opportunities. The difference between a possibility and a priority or between an opportunity and a responsibility is not mere semantics. It’s the difference between saying “Here’s what God may be calling you to do in the name of love” and saying “Here’s what God says you must do if you are to stop sinning.”"

Läs Gustaf Frisells artikel i Dagen tillsammans med Kevin DeYoungs blogginlägg och ta en stund och reflektera över om det är något du kan göra lokalt i din egen församling.

Gunton- The Christian Faith

Igår kväll fick jag hem Colin Guntons "The Christian Faith: An Introduction to Christian Doctrine". Jag har bläddrat i den och den är spännande. Det är en ganska annorlunda attityd jämfört med en hel del annat jag läser, och jag tror det blir nyttig läsning för mig.

Andy Goodlif har en hel del inlägg om Gunton på sin blogg.

Jag ska se om det kommer en kort recension av Guntons bok om några veckor.

Tamara Lowe at Christ Fellowship

Les Puryear tipsade om den här videon

Rötter i en tid då mycket flyter

I det senmoderna Sverige kan kännas som att inte mycket är fast. Politik, moral och kristen doktrin ser ibland ut att vara utan någon fast grund. Det som var otänkbart för bara en tid sedan är nu ibland verklighet.

I vår tid tror jag att det blir allt viktigare att utforska våra rötter bakåt i tiden. Inte bara för att råda bot på vår allmänna känsla av rotlöshet, men också för att hålla oss stabila över tid så att man inte drar iväg i hög hastighet på en väg som sedan visar sig helt fel.

Idag fick jag hem "Our Legacy, The History of Christian Doctrine" av John D. Hannah. Gary Gilley har skrivit en positiv recension. I allmänhet sätter jag stort värde på Gary Gilleys recensioner, även om han är påtagligt tydlig när det är något han inte gillar. Jag tror att det är nyttigt att ägna tid åt teologins historia för att förstå varför vissa vägar valdes vid olika tillfällen, många gånger fanns det goda anledningar.

Kristendomen började inte med Martin Luther, F.O. Nilsson, P.P. Waldenström eller Levi Pethrus. Det finns mycket att vinna genom att följa historiens vägar. En av de böcker som givit mig mest är Gunnar Westins "Den kristna friförsamlingen genom tiderna", den följer den fria församlingen från begynnelsen.

Jag tror nog också att många utanför kyrkorna kommer att dras till kyrkor som visar sin historiska koppling. Kyrkor som visar rötter djupt ner historien i en tid då allt flyter. Inte museum, utan levande församlingar som är en del av vår tid med många unga som håller församlingskulturen levande. Men, församlingar som på samma gång är tydligt förankrade i en två tusen år gammal kristen tradition och som reflekterar 400 år av baptisters vittnesbörd.

Believe, Christ, God and Holy

Wordle med den engelska översättningen av 1861 års baptistbekännelse.

Bilder av ord

Idag provar jag Wordle - som gör en analys av orden i en text.

Först 1861 års baptistbekännelse:


Sedan den här bloggen: