Om Utkorelsen till Saligheten

Punkt fem i min provöversättning av 1847 års tyska baptistbekännelse. Som grund har jag F.O. Nilssons översättning från Borekulla.

"5 ARTIKELN.
Om Utkorelsen till Saligheten.
Vi tror, att det av evighet har varit det fria, av intet utom sig själv ledsagade välbehaget, som bestämde Guds föresats att återlösa syndare. Därför, såsom det före Världens grundläggning beslöts av den outgrundliga förbarmande kärleken i Gudomligheten att Jahve, den smorde, genom sitt människoblivande och sin död skulle bli frälsare, så blev personer av det förlorade människosläktet, åt vilka den verkliga återlösningen under tidernas lopp skulle bli tillägnad, även utvalda av Fadern, deras namn uppskrivna i Himmelen, de själva överlämnade åt återlösarens händer såsom hans folk, såsom hans hjords får, för vilka han skulle låta sitt liv, såsom hans arv, såsom hans dödskamps byte, och såsom hans brud. Det eviga livet i Kristus beskäres åt dessa personer. Tillika förordnades alla medel som skulle bringa dem till tro på Kristus, till helighet och slutligen till evig salighet. Sådant Guds oföränderliga och evigt fastställda rådslut, så att de, som det träffade, de utvalda, kunna icke ryckas ur Kristi händer; långt mer blir de bevarade genom Guds makt i tro och kärlek på Kristus, tills de har blivit medarvingar av hans härlighet."