Bibelstudier på iPad

Jag blir mer och mer förundrad över iPad som platform för bibelstudier. Huvudsakligen använder jag Olive Tree Bible Softwares Bible Reader. Idag ska jag ladda ner utgåva 5 av mjukvaran. I nyårspresent till mig själv har jag skaffat Zondervan Encyclopedia of the Bible i Olive Tree version, det ska bli spännande att se hur den blivit anpassad till det formatet.

Att tolka tillsammans med andra

I förslaget till teologisk grund för GF-kyrkan kan man läsa:

"Var och en som möter Guds ord har att, tillsammans med andra i församlingen under Andens ledning, tolka och vägledas av det (2 Tim 3:16–17)"

Nu på morgonen tänker jag att det här är något intressant. Tolkningen av Bibeln ska göras i församlingen tillsammans med andra. Det är inte att fråga experter på teologiska högskolan, inte att fråga påven eller någon biskop, inte ens pastorerna nämns. Tolkningen av Bibeln ligger hos församlingen. Församlingsmötet är också högsta instans, inte ensamma experter. Det här går på ett sätt på djupet av baptistisk tradition.

Sedan är vi ömsesidigt beroende av och med de andra församlingarna. Den teologiska grunden för GF-kyrkan har vi som grund för bibeltolkningen som en del av gemenskapen med de andra församlingarna. Där nämns också att "De apostoliska och nicenska trosbekännelserna är sammanfattningar" av den tro som bygger på Bibelns grund, det är vår utgångspunkt.

Vi får också vårt arv med oss i tolkningen, vi lyssnar till de tolkningar församlingarna gjort genom tiderna. Att lyssna till traditionen är inte att underordna Bibeln, det är att ta hänsyn till vad kristna tillsammans kämpat med när de försökt tolka och tillämpa Bibeln i de problem och frågeställningar som funnits i deras samtid. Det innebär att vi i tolkningen också lyssnar till den röst traditionen har:

"GF-kyrkan har del av arvet från fornkyrkan och kyrkofäderna, den romersk-katolska kyrkans mission i Sverige, reformationen samt väckelserörelsernas betoning av den personliga avgörelsen för Kristus och den enskildes ansvar i gemenskapen. Den har sina historiska rötter i Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan."

När man läser Paul Fiddes bok "Tracks and Traces: Baptist Identity in Church and Theology", är det slående hur han hela tiden går tillbaka till de gamla baptistbekännelserna, hur han grundar sin diskussion av teologi för samtiden (och han är väl rätt så progressiv ibland) i dialog med baptister från tidigare århundraden. För oss betyder det bland annat att vi nog ofta gör gott i att göra vår tolkning i dialog med bland andra Luther, Waldenström, Wesley, Spurgeon, Oncken och Anders Wiberg.

Teologin ligger hos församlingen, tillsammans har vi att tolka och tillämpa under andens ledning. Samtidigt lyssnar vi i vår tolkning gärna till andra. Församlingens pastor representerar genom utbildning och ordination i samfundet den vidare kyrkan, visst är det en röst som vi lyssnar extra noga till. Vi tar gärna mot besök av predikanter och lärare från den vidare kyrkan, deras erfarenheter hjälper oss i vår tolkning. Litteratur i olika former tar vi hjälp av. Tillsammans gör vi det bästa för att under andens ledning tolka och låta oss vägledas.

Jag undrar om inte det här är aningens radikalt baptistiskt, nästan anabaptistiskt - det kan bli riktigt intressant att följa (eller så tar jag helt fel nu på morgonen).

Anders Wibergs älsklingsprojekt

Anders Wibergs älsklingsprojekt var att skriva en kommentar till Nya Testamentet, i samma stil som Matthew Henrys kommentar till Bibeln. Det är intressant att spekulera över vad det kunnat betyda som sammanhållande kraft för den svenska baptiströrelsen. Jag har inte hört talas om några rester av projektet, kanske finns det i något arkiv.

Idag har jag installerat Logos Bible Software på iMac. Tidigare har jag använt Accordance en del, men det bredare utbudet av resurser och möjligheten att koppla till iPad gjorde att en det blev en av Logos enklare paket som julklapp.

Logos gör det enkelt att läsa en favoritöversättning tillsammans med en vald kommentar. På ett sätt känns det som det förverkligar lite av det Anders Wiberg längtade efter. En svensk bibeltext med bra kommentar på samma sida.

The Scofield Reference Bible

Förutom förslaget till Teologisk grund för GF-Kyrkan har julläsningen varit Todd Mangum och Mark Sweetnams bok om The Scofield Reference Bible.

Scofield skrev noter som kommenterade bibeltexten och tillsammans med kedjereferenser och bokintroduktioner blev det 1909 en studiebibel som kom att sälja miljoner exemplar. Den modiferade och systematiserade darbyism som fanns i de teologiska noterna kom ha mycket stor betydelse för både konservativa evangelikaler och pingstvänner. Än i dag ser man ett stort inflytande från Scofield i många pingströrelser och baptissamfund.

Än så länge trivs jag i stort sätt med GF-Kyrkans teologiska grund. Det börjar nästan kännas som om det här kan bli något bra.

Noterar att det går att skriva blogg på iPad, men att det inte är helt optimalt.

Julklappar

Julklapparna är utdelade. Roligast att ge var Viktorias bönbok och en julkrubba i lekvänligt tyg.

Bland det jag fick var böckerna Anthony Kennys "Västerlandets filosofi" och Eric Metaxas "Boenhoeffer Pastor, Martyr, Spy".

Men det kanske bästa är GF-Kyrkans nysläppta teologiska grund. Ett välarbetat och välgenomtänkt dokument. Efter några genomläsningar så känns det väldigt bra. Först när man bearbetat lite mer tillsammans med andra går det väl att säga något slutgiltigt om innehållet, men idag är jag glad. Det känns gott att man lyssnat till församlingarna som remissinstanser. Och, visst känns det att en hel del av som togs upp i min församlings remissvar är ändrat. Många tack till GF-gänget.

Förväntansfull...

Jag vet inte vad som gör mig mest förväntansfull, att få julklappar, att ge julklapper eller att läsa dokumentet "Teologisk grund för GF-kyrkan".

Det ska bli fina juldagar.

This Is Christmas - Kutless

Ibland behöver man påminnas om orsaken till vårt julfirande.

En tidig julklapp (om teologi i Missionsförbundet)

En äldre man ringde mig i lördags och berättade att han hade böcker över efter att ha gjort en ordentlig genomgång av bokhyllorna. Efter gudstjänsten gick vi igenom tillsammans för att se vad som var användbart för mig. Med mig fick jag en hel väska med böcker.

Det är spännande att se vad en intellektuell missionsförbundare samlat på sig genom åren. Man kan se 70-talets karismatiska rörelse, med ledare som Michael Harper. Lars Lindberg och Karl Barths tid på teologiska seminariet visar på missionsförbundets nära kontakter med den riktningen i reformert kristendom. Biskopar och sociologer skriver tankeväckande böcker. Någon mystiker är med i blandningen. Böcker av Jürgen Moltmann och Helmut Thielicke visar att man hängt med i den kontinentala teologi som var i ropet.

Jag får se vad som blir läst under vinter och vår och vad som blir använt som referens. På något sätt känner jag ett ansvar att hålla mig lite inläst inom de här områdena, det är en del av församlingens arv som man bör förhålla sig till.

I juldagarna har jag tänkt att läsa en historik över Scofields Referensbibel och "Teologisk grund för GF-kyrkan".

Eerdmans Dictionary of the Bible

Upptäcker att jag använder "Eerdmans Dictionary of the Bible" mer och mer. En anledning är att jag har den det fungerat väldigt bra med lexikon på iPad. Lätt och enkelt att slå upp, lätt att ha med sig överallt.

När man läser recensioner av "Eerdmans Dictionary of the Bible" får man flera gånger rådet att inte ha det som enda bibellexikon. Visst är det ett bra råd, det är ett ganska spretigt lexikon, både liberalt och konservativt på samma gång fast i olika artiklar, känns ofta lite tendensiöst. Men, tillsammans med ett annat bra lexikon blir det riktigt riktigt bra.

iPad har varit med mig någon vecka nu. Märker att jag trivs bättre och bättre med den för bibelläsning. Skärmen är riktigt bra. Olive Trees bibelmjukvara är det jag använder mest, sedan kommer spel (som risk) och sedan surf.

Jag gillar Apple!

The Prophecy Answer Book (Estetikens roll)

På fredagen kom det ett litet brunt kuvert med posten. Jag ser att det är från staterna och öppnar ivrigt. Det är "The Prophecy Answer Book" av David Jeremiah. Teologiska Seminariet i Dallas har sänt mig en julgåva.

På något sätt känns både formgivning och attityd lite spekulativ, inte i min stil. Samtidigt vet jag inte om jag egentligen i sak har så mycket att invända.

Jag har länge trott att estetik har större betydelse för val av teologisk litteratur och val av predikanter än vad vi kanske är medvetna om.

Om man är bildad vill man läsa litteratur som stärker sin egen bild som bildad. Om man är mer är arbetartypen, då vill man ha en predikant som inte får en att känna sig dum. Klädsel, bilder och sådant ger en första bedömning av en predikant, är hon värdigt kläd, ser han ut som en gubbe, förstår hon ungdomskultur och så vidare.

Min uppfattning att det estetiska blir allt mer viktigt i en tid när man mer och mer tonar ner teologin i förkunnelsen. Man skulle kunna förvänta sig att nya unga ledare skulle lägga stor vikt vid ett distinkt utseende. Det är exakt det här vi ser hos Shane Claiborne, tjocka glasögonskalmar, jazzskägg, tovigt hår.

Får se om jag läser "The Prophecy Answer Book", trots utseendet och attityden, eller om jag läser något som ser mer sobert och bildat ut, som "Things to Come".

Förbundskyrkan

Läser i Paul S Fiddes bok om baptistisk identitet, "Tracks and traces: Baptist identity in church and theology". Där kan man se vilken betydelse förbundet, eller covenant, har haft för baptister och hur viktig del det kan vara för framtiden. Förbund är något naturligt för baptister.

Man kan också se att förbundsstanken borde vara naturliga för Missionskyrkan som tidigare kallades Missionsförbundet.

Av den anledningen så gillar jag namnet "Förbundskyrkan" för det nya samfundet som samlar baptister, missionsförbundare och metodister.

Lecrae om ödmjukhet

Det har varit lite dåligt med Hip Hop på bloggen ett tag nu. Här kommer Lecrae.

Resurser för bibelläsning

Jag läst just Jack K. Kuhatscheks artikel "The Careful Handling of the Word". Där ger han nyttiga tips vid läsning av Bibeln. Till artikeln finns också en lista på föreslagna böcker att ha tillgängliga bredvid Bibeln. God läsning.

Tillbedjan - En handbok

Långsamt har jag gått igenom J Carrolls "How to Worship Jesus Christ". Det är en tunn liten bok, men innehållet är mycket bra, mycket som jag tagit till mig. Framför allt har det fått mig att längta efter, och sätta större värde på, att sätta av mer tid med Jesus, för enkel tillbedjan. Gud är Helig och värd vår tillbedjan.

Det är en bok värd att läsa, den ger kanske ett lite annorlunda perspektiv på tillbedjan än det som kommer från t.ex. Hillsong-generationen. Jag kommer att läsa om boken minst en gång till under 2011.

Nattvarden, remissen och baptisterna

Šárka Valley Community Church i Prag har på sin hemsida ganska utförliga riktlinjer för sin gudstjänst. Det som gör det särskilt intressant är att församlingen har starka band till Internationella Baptistseminariet i Prag som drivs av Europeiska Baptistfederationen.

I våra sammanhang diskuterar man en del om nattvarden i Remissen, särskilt då om vem som helst kan leda nattvarden, till exempel i bönegruppen, eller om det är pastorn eller någon som är utsedd av församlingen som leder. I Remissen kan man läsa:

"Sakramenten förvaltas av kyrkan och församlingen under den ordinerade pastorns ansvar. När pastor saknas kan någon annan väljas och avskiljas genom bön och handpåläggning."

Jag tycker det är en rätt så vettig text. Sakramenten är något viktigt som man bör ta på allvar. Att sakramenten förvaltas under pastorns ansvar är rimligt, också att någon annan kan avskiljas om man inte har pastor tillgänglig (t.ex. för små församlingar). Och att det sker under pastorns ansvar, behöver inte betyda att pastorn är närvarande varje gång.

Det är ganska intressant att jämföra Remissens text med den text som man kan läsa hos Šárka Valley Community Church:

"The president at the table is normally the Moderator or an ordained Baptist pastor (male or female) who is a member of ŠVCC. This takes account of the sensibilities of many Baptists that only an ordained person should preside at the table and that he/she should be a member of the church."

Där ser man att många baptister vill ha en ordinerad pastor som leder nattvarden. Inte alla baptister är sådan, men man tar i det här fallet hänsyn till dem som tycker det är viktigt. Det är inte någon regel som alltid gäller, det allmänna prästerskapet gäller även där. Men, det normala är att att en ordinerad pastor leder nattvarden.

Min slutsats är att Remissens text om vem som ska leda nattvarden inte bryter mot något baptistiskt. Även för många baptister är det naturligt med ordning och reda kring nattvarden, och många tycker att det är det naturliga att pastorn ansvarar.

Personligen är jag annars rätt nöjd med gudstjänstbokens text:

"Nattvarden leds av kvinnor och män som har församlingens förtroende och uppdrag."

Šárka Valley Community Church - Worship Guidelines

Just nu tänker jag en del på riktlinjer för gudstjänster i Šárka Valley Community Church i Prag. Riktlinjerna finns att läsa här. Jag vet inte om jag är med på allt, men det är helt säkert riktlinjer som är värda att reflektera över. Vi vill ju inte vara ett museum över gudstjänst som den var förr, vi vill var här och nu. Hur kan vi göra i vår kultur, i vårt sammanhang och med de människor som besöker vår gudstjänst?

Our Anabaptist foreparents

Keith Jones vid IBTS , internationella baptistseminariet i Prag, berättar i ett blogginlägg om adventsfirandet i Sarka Valley Community Church. På ett sätt är de rätt så progressiva, och det kan vara intressant att ha inlägget som underlag för reflektion över vårt eget adventsfirande.

Det som slår mig är hur lätt och naturligt Keith Jones refererar till "our Anabaptist foreparents", hur det är naturligt att se anabaptisterna som våra anfäder. Baptismen har sitt ursprung ur brittisk separatism, men det var brittisk separatism som var i kontakt med, inspirerades av och hade inflöden från anabaptister, främst mennoniter.

Jag tror det är nyttigt för oss att ta vårt anabaptistiska arv på allvar, det finns mycket att lära där. I Sverige finns t.ex. ett anabaptistiskt nätverk, som jag tror mycket gott kommer att komma från.

Samtidigt så tycks det mig som det är den riktning av baptismen som legat närmare Luther och Calvin som varit den mer livskraftiga. När vi inspireras av anabaptismen ska vi inte glömma bort att också se de bidrag till baptismens utveckling som finnes till exempel i 1689 års baptistbekännelse och de tyska baptisternas bekännelse från 1847.

1866 Betelseminariet grundas

I boken "Anders Wibergs Lif och Verksamhet" kan man läsa att man vid treårskonferesnen 25-28 augustio 1866 beslöt att bilda Betelseminariet. Det är intressant att se vilkas som valdes till föreståndare och lärare till seminariet.

Föreståndare:

• K.O. Broady, utbildad vid Madison University i U.S.A (Hamilton)
  

Lärare:

• A.Drake, utbildad vid Uppsala Universitet

• J.A. Edgren, utbildad vid Teologiska Seminariet i Hamilton, U.S.A

• G. Palmqvist, utbildadt kantor och organist vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Tillbringade åren 1851-1857 i U.S.A. Avled 1867.
  

• Anders Wiberg, utbildad vid Uppsala Universitet, tillbringat flera år i U.S.A, 1855 utsänd som "missionär" av American Baptist Publication Society.

• Dr. J.E. Nyström, utbildad vid Uppsala Universitet. Tillträdde 1867, lämnade baptistsamfundet 1873 pga den betänkligheter gällande baptisternas nattvardssyn.

Något som är tydligt är dominansen av:

1. Uppsala Universitet, eller
   
2. Utbildning i Nordamerikanska baptistseminarier, eller
   
3. Har bott ett antal år i Nordamerika

I det tidiga Betelseminariet syns det för mig som det saknas personer med djupare koppling till J.G. Onckens kontinentala baptiströrelse och de brittiska öarnas baptism. Visst hade man personliga kontakter och utbytte med Oncken, Spurgeon och andra men det tycks som den teologiska utbildningen kommer från det lutherska Uppsala och Nordamerikanska baptister.

1852-1855 Anders Wiberg i Förenta Staterna

I boken "Anders Wibergs Lif och Verksamhet" kan man läsa att Anders Wiberg 31 juli 1852 reste till Amerika. Han evangeliserade och predikade mycket bland svenskamerikaner. På många sätt trivs han bra, särskilt religionsfriheten och frånvaro av stadskyrka är gott.

1 augusti 1853 reste han till Filadelfia och "The American Baptist Publication Society" för att översätta evangeliska småskrifter. Redaktören Herman Lincoln berättar i ett brev till Wiberg att småskrifterna "Framställa baptisternas åsikter i ett klart ljus och på ett kraftigt sätt". Förutom några missionsresor stannade han där i två år. Han skrev en hel del, "Det Kristeliga Dopet" och några mindre arbeten.

21 Juni 1855 beslöt American Baptist Publication Society att sända Anders Wiberg "att verka som superintendent för skriftspridningsverksamhet i Sverige".

Tre korta slutsatser jag vill dra:

1. Anders Wiberg hade alla möjligheter att under vistelsen i Amerika lära känna den amerkanska baptismens teologi. Inte bara genom att resa runt i kyrkor, utan även genom att direkt jobba i American Baptist Publication Society med översättning av deras skrifter.

2. Anders Wiberg måste ha kännt sig så trygg med den amerikanska baptismen att han såg det naturligt att översätta småskifter från dem för svenskt bruk.

3. American Baptist Publication Society måste ha ansett att Wiberg teologiskt låg i rimlig närhet med deras teologi så att de kunde sända honom för missionsarbete i Sverige.

Jag tror att Wiberg behöll mycket av den lutherska teologi han växt upp med och skolats in i, men samtidigt så kan man se möjligheter till ett starkt nordamerikanskt inflytande hos Wiberg.

Den amerikanska baptismen vid den tiden kan man nog gärna se igenom 1833 års New Hampshire Confession of Faith. En uppmjukad reformert trosbekännelse. Vi bör därför i Wiberg förvänta att se både lutherska och reformerta inslag.

När Wiberg kom hem till Sverige hade han en trosbekännelse med sig, med vissa ändringar blev det den bekännelse som antogs av svenska baptister på konferensen 1861.

1847 Anders Wiberg avlägger pastoralexamen

4 mars 1847 avlade Anders Wiberg pastoralexamen. Han försvarde åtta teser på latin. Här är en av teserna (källan är "Anders Wibergs Lif och Verksamhet" tryckt 1916):

"Tes II. Vi tvivfla på, huruvida de, som i utöfningen af det heliga ämbetet äro, så som det heter i Uppb. 3:15,16 (Rev 3:15-16), hvarken kalla eller varma, mindre skada Kristi rike, än de som öppet förkasta Kristi lära"

Det är tydligt att Wiberg ville vara radikal och att han frustrerades av den ljumhet som fanns i den kyrka han tillhörde. Men, han var utbildad till luthersk präst och tjänade också som sådan.

I de lutherska församlingarna predikade han väckelse och människor kom till tro. Ofta predikade han runt om i byarna och även i stugor. Samtidigt läste han Martin Luther och John Wesley och umgicks med planer på att översätta dem till Svenska. Det verkar som det framför allt är Luther som fångar den unge Anders Wiberg. För mig verkar det som det finns en djup radikalitet i Luther som vi inte alltid tänker på.

Det vi har 1847 är en ung präst i den Lutherska Svenska Kyrkan som predikar så mycket att han ofta blir översansträngd, som längtar efter radikalitet och ofta finner den i Luthers skrifter. Han oroas över ljumhet i sin kyrka och undrar om det är rätt att dela ut nattvarden så fritt till så många som inte är väckta och som lever uppenbar synd. Nattvardsfrågan är sedan en orsak till att han lämnar tjänsten som präst.

Tracks and traces: Baptist identity in church and theology

Jag beställde just Paul S. Fiddes "Tracks and traces: Baptist identity in church and theology". Det kan nog bli god läsning i julhelgen. Kanske är han den viktigaste brittiske baptistteologen just nu. På något sätt känner jag att vill hänga med mer i den diskussionen, mycket av det jag läser nu är antingen väldigt gammalt eller presbyterianskt. Just nu läser jag en biografi över Anders Wiberg.

Finding God in Stories from CPX on Vimeo.

Popgruppen Wiwa

Kanske är popgruppen Wiwa i dokusåpan Böda Camping det som roar mig mest nu på förmiddagen. Så enkelt, så lekfullt, så totalt humor.

Ett gott avbrott i en förmiddag vikt åt att studera försoningen, särskilt i form av boken "Pierced for our Transgressions"

Vitryssland

Baptistsamfundet har ett Nätverk för Vitryssland, även församlingar från andra samfund är med. Jag följer nyhetsbloggen därifrån, nu på det senaste har man varit riktigt aktiva med uppdateringar. Det är gott att läsa om att vi kan hjälpa bröder och systrar i Vitryssland.

Jag brukar också titta in på Ernviks blogg från Thailand och Agnetas loggbok från Kongo.

Vi är uppmanade att stödja Baptistsamfundets internationella arbete. Personligen ska jag se vad jag kan avvara vid detta månadsslut.

Engelsk bibelöversättning till församlingen

Snart är det dags att köpa in en mindre mängd engelsk-språkiga Biblar till församlingen, för att underlätta för besökare som inte har svenska som första språk. Kanske kommer fler språk på sikt.

Det jag tänker på nu är vilken engelsk översättning som jag bör välja. King James är inte ett alternativ, en av orsakerna är att det är för svår för den som inte har engelska som första språk. Personligen gillar jag ESV, en modern översättning som är lätt att läsa, men ändå trogen grundtexten. HCSB är nog den översättning som jag läser mest till vardags, men den är nog inte så känd, det bör vara en populär översättning i kyrkan. Mycket talar för NIV, det är en populär översättning som är lätt att läsa, och som är rätt så evangelikal. Det som talar mot NIV är att den börjar kännas rätt gammaldags.

Slutsatsen av ovan att det står mellan ESV och NIV. Båda har fördelar. Hjärtat säger ESV, men frågan är om det inte blir NIV av orsaken att den är så allmänt accepterad.

ESV Trusted By Leaders - Thabiti Anyabwile from Crossway on Vimeo.

Tillsyn i remissen och hos J.G. Oncken

Idag har jag läst kapitel 10 i boken "Communities of Conviction - Baptist Beginnings in Europe". Det kapitlet handlar om baptismens början i Nederländerna, Schweiz och Polen. Det som är påtagligt är den betydelse J.G. Oncken och baptistförsamlingen i Hamburg hade i stora delar av Europa.

På något sätt hade de hittat ett sätt att sprida evangelium som verkligen fungerade. Jag tror jag ska ta lite tid att reflektera över vad som de gjorde som var bra. En sak var att de hade ett tydligt evangelium, en annan sak var vikten vid predikan, en tredje sak vad mödan att trycka skrifter och traktater, en fjärde sak var nog att man nådde sjömän, handelsmän och kringresande som tog med sig budskapet. Men, frågan är om inte det viktigaste var fokus på att träna ledare och stötta dem i arbetet. Träna dem att fungera i en stabil teologi utifrån en skriven bekännelse och hela tiden med stöttning från Hamburg.

När vi har diskussionen om "Tillsyn" i remissen så är det intressant att se på Oncken. Han var mycket noga med att välja och träna ledare. Den tyska baptistiska trosbekännelsen var han mycket noga med. Jag har läst om när F.O. Nilsson fick åka ned till Hamburg och lova församlingen där att han stod för samma bekännelse. Oncken hade tydlig tillsyn över församlingarna och var inte rädd för att gripa in om det var något han inte gillade. Ändå gick det så bra.

Kanske ett mått av tillsyn kan var gott. Vad hade den svenska pingstörelsen varit utan Levi Pethrus tillsynsfunktion?

Jag är för den fria församlingen, och nog var det också budskapet i vår remiss. Men, historien föreslår nog att både J.G. Oncken och Levi Pethurs var starka ledare som i sin tillsyn över församlingarna nog åstadkomm mycket gott. Så kanske bör vi var ödmjuka när det gäller frågan om tillsyn. Kanske kan det ändå vara något gott.

Teddybjörnen Fredriksson

En klassisk låt i ny version av sångerskan september. En sång om barndomens trygghet.



I Japan har de börjat med hologram i stället för mänsklig sångerska på konserten. Undrar hur det ska sluta.

Böcker

Reformation 21 har en artikel "The Christian and his Books" som handlar om vikten av böcker för kristna, artikeln rekommenderar även böcker inom olika områden. Intressant läsning.

Trosbekännelsen är grunden, evig och orubblig

Jag läser i GF-Kyrkans vision:

"trosbekännelsen är grunden, evig och orubblig"

Det ligger i sammanhanget mångfald, i kontext står det;

"Vi vill ha mångfald i kyrkan. Vi är alla olika som människor och det måste avspeglas också i kyrkan. Alla ska få plats. Kärnan är densamma och där är vi alla ett, trosbekännelsen är grunden, evig och orubblig."

Är det en mångfald med utgångspunkt i de orubbliga Apostoliska trosbekännelsen och Nicenska trosbekännelsen? I så fall är det en mycket bra grund man lagt. Jag skulle gärna lägga till något om Bibeln som Guds ord och arvet från reformationen och väckelsetiden.

Eller är det hela texten i remissavsnittet trons grund som är orubblig?

"Gud är en, helig och annorlunda än allt som människan känner till genom sina sinnen. Gud har själv valt att uppenbara sig i världen och bli förnimbar som den treenige: Fader, Son och helig Ande. Genom att Gud på detta sätt har uppenbarat sig, kan varje människa ha en personlig relation till Gud.
Det tre samfunden har sin grund i väckelser och förnyelserörelser efter reformationen. Tron har sin grund i Kristus och de apostoliska och nicenska trosbekännelserna vittnar om denna tro. Kyrkan är bygd på apostlarnas grund med Kristus som hörnsten. Baptistsamfundets, Metodistkyrkans och Missionskyrkans historia och spiritualitet är grund för GF-kyrkans bidrag in i svensk kristenhet och samhällsliv. Mångfalden av de församlingar och människor som utgör GF-kyrkan är en tillgång i kyrkans uppdrag att leva evangeliet om Jesus Kristus. Därigenom är GF-kyrkan ett tecken på Guds närvaro i, och kärlek till, världen."

Nu har jag något att fundera på idag. Det kommer nog att klarna med tiden. Men det känns gott, att:

"trosbekännelsen är grunden, evig och orubblig"

Vision för GF-kyrkan

Nu på morgonen har jag läst igenom GF-kyrkans Vision. Jag kan inte säga annat att jag är positivt överraskad. Spontant är det här en kyrka jag vill vara med i. Denna vision kan bli mycket användbar för det nya samfundet.

Thomas Forslin har lovat att göra en analys och kommentar på Klassisk Baptisms blogg. Jag har läst första inlägget i serien och gillar det.

The International Standard Bible Encyclopedia

I dagarna har jag byggt om lite i bokhyllorna. Äntligen har jag återigen gjort plats för The International Standard Bible Encyclopedia. Där finns många nyttiga artiklar. Även om jag den senare tiden föredraget Zondervan Encyclopedia Of The Bible, så inser jag att jag behöver ha tillgång till båda. En äldre utgåva av ISBE, från 1939 finns på webben här.

På något sätt är det gott för själen att koppla av från allt annat och bara flytta om böcker i bokhyllan, och sedan sätta sig i fåtöljen med en kopp te och bläddra i böckerna. Det är vila för mig.

Klassisk liberalteologi

Ibland är kan vi vara lite oförsiktiga när vi talar om liberalteologi, det är lätt att bunta ihop allt som man inte gillar och ge det en etikett. Att ge något en etikett avgör knappast en fråga, det måste finnas goda argument också. Men, det kanske största problemet är att vi kan missa de djupgående problem som fanns i den klassiska liberalteologin, den som skapade en ibland nästan anti-intellektuell konservativ motrörelse som är aktiv än idag.

Klassisk liberateologi ifrågassatte grunderna i kristen tro på ett djupgående sätt. Många såg problemen, bland annat Karl Barth. Visst är Karl Barths teologi i stora stycken en uppgörelse med klassiska liberalteologi, med Barth gick det återigen att predika grunderna i tron. Samtidigt kan man få känslan att Barth inte alltid behandlar Bibeln som man borde, att teologin ibland bygger mer på filosofi än på Bibel. För mig är Barths teologi något jag funderar en hel del på.

Gresham Machen var en av dem i motrörelsen mot klassisk liberalteologi. I boken "Christianity and Liberalism" från 1923 gör han en jämförelse mellan klassisk kristen tro och den tidens liberalteologi. Kjell O Lejon tar upp detta i boken "Till kristendomens försvar : om John Gresham Machen och hans kamp mot liberalteologin".

Idag har Gary Gilley skrivit en kort recension "Christianity and Liberalism by J. Gresham Machen" av Machens bok, där han listar upp doktriner i klassisk liberalism.

Nu tror jag att klassisk liberalteologi ibland dyker upp under nya etiketter. När vi ska vara relevanta måste vi ändra på gamla mossiga saker kan vi får höra. Vem har inte hört att vi ska följa Jesus exempel, istället för att fastna i jobbiga lärofrågor. Steget är inte långt till punkt 9 på Gilleys lista

"9. That we are to follow the example of Jesus, not be concerned with His redeeming work"

eller punkt 12 på listan

"12. Enslavement to law and works by minimizing grace"

Det här kanske är lite ett lite negativt inlägg, men jag tror att vi bör vara vakna för när teologin glidet bort från klassisk kristen tro. Inte bara riskerar vi människors frälsning, vi bör också veta att sådant ofta föder en motreaktion. Det vore mycket intressant att se en avhandling över sambandet mellan Lars Lindbergs troslära "Ny skapelse" och framgångarna för Livets ord i missionsförbundet på 80-talet. Är det bara jag som tror att det finns ett samband? Att teologi som mjukat upp klassisk kristen tro ofta föder en starkt konservativ motreaktion, som ibland kan tappa vett och sans.

Det är tidigt på morgonen och jag kanske tar helt fel. Jag ska nog ta och planera in en läsning av Machens bok den närmaste tiden.

Heresy - Alister McGrath

Idag har jag har läst klart Alister McGraths bok "Heresey - A History of Defending the Truth". En mycket intressant bok. Den kanske viktigaste tanken är att heresier uppkommer i kyrkan i all välmening i syftet att göra kristen tro bättre, ofta är det för att presentera budskapet bättre för den omgivande kulturen. Ibland blir det lyckat, och blir en mer bärkraftig framställning av kristen tro. Ibland blir det mindre lyckat och blir en heresi, något som blir en tro som inte håller i längden, som innehåller motsättningar och problem, en tro som inte är överlevnadsduglig i ljuset av Bibeln.

Man vill väl, men det blir så fel. Det är slutsatsen av McGraths bok om heresi. Man vill skapa en modern och bra kristendom och lösa ett problem, men det blev inte bra. I ljuset av insikten hos kyrkan att det inte blev bra, så framhärdar man, det är så det blir en heresi. Det var på det sättet de tidiga heresierna kom till. Man vill väl, men det blir fel, och sedan vägrar man inse att det blev fel. Kanske kan samma sak hända i biblestudiegruppen eller bönegruppen, att man vill väl men inte ser fulla konskvenserna av det man tänkt ut för att lösa ett teologiskt proble i all välmening.

McGrath menar att det inte är maktstrider som avgör vad som är heresi, det är livskraften hos läran som är avgörande. Han finner gott stöd för detta i historien.

Under medeltiden gick det till på ett annat sätt än den tidiga kyrkan. Då var kyrkan en maktfaktor, som försvarade sig själv mot avvikande läror. Jag skulle inte direkt säga att valdenser skulle vara heretiska, tvärtom är de nog mycket närmare mig än vad vad den medeltida katolska kyrkan är.

Idag är intresset för de klassiska heresierna större än på väldigt väldigt länge. När jag i somras kollade in religonshyllan på Hedengrens bokhandel var påfallande mycket gnostiska böcker i olika former.

McGraths bok är intressant läsning som jag kan rekomendera.

Nytestamentligt Ledarskap- Paul Zettersten

Jag läste igenom Paul Zetterstens lilla bok "Nytestamentligt Ledarskap" nu på eftermiddagen. Intressant och nyttig läsning om församlingens organisation och ledarskap utifrån ett svensk pingstperspektiv.

Två saker får mig att tänka till lite extra:

1. För Zettersten är det naturligt att församlingen har äldste, och det är inte svårt för honom att på ett naturligt sätt hitta bibliskt stöd för detta. Min övertygelse är att den tidiga baptismen i Sverige tog någon form av äldste som naturligt, men att det av någon anledning försvann på vägen. Svenska Baptisters Bekännelse 1861 och F.O. Nilssons bekännelse från Borekulla stöder båda idén om äldste. Brittisk och amerikansk baptism har ofta inte äldste utan låter "deacons" göra mycket av det jobbet. På amerikansk mark sker nu en viss renässans för äldste/elders i baptistförsamlingar, ofta tillsammans med mer reformert teologi. Det vore riktigt intressant att se en ordentlig historik över detta ämne. Var det så att det saknades kvalificerade äldste?

2. Zettersten föreslår att samfundväsendet ledder till samarbetsproblem och splittring. Att fria obundna församlingar hade kunnat samarbeta mycket bättre. Ligger det något i det?

Gud som har skapat, uppehåller och regerar all ting

I Svenska Baptisters Bekännelse 1861 kan i sektion läsa:

"2. Wi tro, att det är blott en lefwande och, sann Gud som är en Ande, oändelig i alla fullkomligheter —; som har skapat, uppehåller och regerar all ting —; och som har uppenbarat Sig uti tre jemnlika personer, Fadren, Sonen och den Heliga Anda."

Det som fångar mig idag är Gud "som har skapat, uppehåller och regerar all ting".

• Gud har skapat allting
• Gud uppehåller allting
• Gud regerar allting

Det finns många anledningar till att vi "böra församlas till allmän gudsdyrkan", men en Gud som har allting i sin hand är verkligen någon att tillbe. Gud är många gånger större än vi vanligen tror.

I bland känns det som vi tappat det här perspektivet i våra sammanhang, vi har en "må gott Gud" som är till för att vi ska må bra. Något jag verkligen gillar i reformerta sammanhang är att Gud får den plats som jag tycket mig se i Bibeln, Gud "som har skapat, uppehåller och regerar all ting". En Gud att frukta och tillbe, en Gud att känna sig trygg med, en Gud för hela livet.

Om Gud 1861

Så här skrev man om Gud i Svenska Baptisters Bekännelse 1861:

"2. Wi tro, att det är blott en lefwande och, sann Gud som är en Ande, oändelig i alla fullkomligheter —; som har skapat, uppehåller och regerar all ting —; och som har uppenbarat Sig uti tre jemnlika personer, Fadren, Sonen och den Heliga Anda."

"4. Wi tro, att wår Herre Jesus Christus, som uti sin enda person förenande en sann Gudom med en sann mandom, har genom sin fullkomliga lydnad för Guds lag och sin försoningsdöd öppnat för alla en wäg till återlösning och frälsning ifrån detta förtappade tillstånd; samt att hwar och en, sam af hjertat tror uppå Honom warder delaktig af denna återlösning och frälsning, utan någon egen förtjenst eller wärdighet."

Jämför med Europeriska Baptistfederationens Statement of Identity 2005:

"OUR TRIUNE GOD

2. Believe in the one eternal God who revealed Himself to us as Father, Son and Holy Spirit;

3. Rejoice that our Lord and Saviour Jesus Christ, revealed in the Scriptures as fully God and fully human, and whose life shows us the way of true discipleship, was crucified for us and was raised from the dead on the third day to save us from our sins;"

Min uppfattning är att båda bekännelserna fångar grunderna om Gud och stämmer överens rätt så bra.

Smågrupper

Visst är den lilla gruppen en välsignelse för församlingen och den enskilde. Samtidigt så finns det faror och många påpekar vikten av ett gott ledarskap i smågruppen som också är i nära samarbete med pastor och församlingsledning. I artikeln "Small Groups: Positively Dangerous?" kan man läsa:

"Col added that what makes the trellis of small groups helpful is the vine work of training leaders. He advised the pastors to not even have small groups unless they are willing to really train leaders. He explained that small groups without pastor-trained leaders are dangerous. They can create schisms and doctrine can go askew. The gospel could be lost."

Det är starkt, om man inte är beredd att träna och stötta smågruppsledare, då ska man heller inte ha några smågrupper. Det är något som pastorer och församlingsledare bör tänka över. Stämmer slutsatsen?

DTS - En besvarad kärlek

Med jämna mellanrum ger jag ett bidrag till DTS - Teologiska Seminariet i Dallas. Det är den skola som Roland Hellsten studerat vid. För mig är DTS en modell för hur god bibelgrundad undervisning kan vara väl förankrad i forskning och vetenskap. Jag lyssnar på deras podcast och läser deras tidskrift Bib Sac. Bible Knowledge Commentary som är i två volymer använder jag ofta om jag vill ha en snabb kommentar till ett avsnitt i Bibeln.

I dag är jag glad som ett barn, DTS har sänt mig boken "Swindoll's New Testament Insights on John" som tack för gåvor jag sänt. Av någon barnslig anledning känns det rätt gott.

Personligt rekord i kyrkkaffe

I söndags slog jag personligt rekord i kyrkkaffe. Först drygt 3,5 timme efter förmiddagsgudstjänsten sedan drygt en timme efter kvällsgudstjänsten. Det ger nästan fem timmer med kaffe, kakor och intressanta samtalsämnen.

Javisst, vi var sist kvar båda gångerna.

Det som det cirklade runt var hur man bäst delar med sig av evangelium 2010. Flera unga brinner för att dela med sig av budskapet om Jesus på sta´n i någon form. Kanske pannkakskyrka, kanske med buller och evangelium, kanske på något annat sätt.

Jag tror det här kan bli riktigt bra om det får mogna.

Församlingen 1861

I eftermiddag kommer jag att ägna mig åt uppbygglig läsning om församlingen och församlingens organisation. Särskilt tänker jag på uppgifterna som föreståndare, församlingsledare och församlingsmedhjälpare och deras inbördes relationer. Som utgångspunkt tar jag punkt 9 i Svenska Baptisters Bekännelse 1861:

"9. Wi tro, att en ordentlig Christi Församling är ett samfund af troende och döpta christna, som hafwa med hwarandra öfwerenskommit att söka hålla allt hwad Han hafwer befallt: att uppehålla offentlig gudsdyrkan; att under den Heliga Andas ledning utwälja ibland sig sjelfwa h e r d a r eller t i l l s y n i n g s m ä n, och t j e n a r e; att iakttaga Dopet och Herrans Nattward; att utöfwa christlig församlingstuckt; att befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek; och att bidraga till evangelii allmänna utbredande; — samt att hwar och en sådan församling är ett oberoende samfund, fritt uti sitt förhållande till alla andra christna församlingar, och erkännande Christus allena såsom sitt Öfwerhufwud."

Kristologi

Har just läst klart Donald MacLeods "The Person of Christ". Visst finns det många argument för en klassisk kristologi. Samtidigt så upplever jag att det är något som är påtagligt ifrågasatt i vår tid.

Inte bara akademisk teologi är en faktor här, utan även hemförsamlingsrörelsen och anabaptistiska rörelser ställer ger nya förutsättningar för en klassisk kristologi. Bland den spirande anabaptistiska rörelsen i Sverige har man redan börjat ifrågasätta treenigheten. I Gunner Westins "Den kristna friförsamlingen genom tiderna" kan man läsa om hur anabaptisterna ibland avvek i kristologi. När teologin blir decentraliserad till husgruppen eller en lös samling troende utan teologisk skolning är det lätt att göra misstag och det missa viktiga insikter kristenheten gjort genom historien.

Jag tror att det finns anledning att den del av döparrörelsen som fick stor framgång och växte också var den del som snabbt tog till sig av klassisk teologi, ett exempel är den brittiska baptismen som snabbt skrev 1689 års baptistbekännelse med Westminsterbekännelsen som utgångspunkt.

Kanske kommer kristologi vara det viktigaste för församlingarna att studera åren som kommer.

Reformationen

Var anabaptismen och baptismen en del av reformationen, eller var och är det en separat rörelse? På många sätt känner jag mig hemma med baptismen som en del av reformationen, där Luther och Calvin tillhör vårt arv.

Ligonier Ministries har en del bra resurser om reformationen samlade i artikeln "Reformation Day Resources, Plus 4 Free MP3 Downloads".

The Good News We Almost Forgot

Läser Kevin DeYoungs bok "The Good News We Almost Forgot - Rediscovering the Gospel in a 16th Century Catechism". Det är en utläggning över Heidelberg Katekesen. Jag trivs mycket bra med den.

För den som vill höra en rap-sång över Heidelberg katekesen så finns det här.

Att tro på Bibeln men att ha olika tolkningar

Keith Mathison tar upp frågan om tolkningar och Bibelns ofelbarhet i artikeln "We Believe the Bible and You Do Not". Det handlar om när man delar upp i den egna rörelsen som läser Bibeln som den är, och de andra rörelserna som inte ser vad som klart står i Bibeln. Mycket nyttig läsning.

Keith Mathison skriver:

"The fact of the matter is that people who believe equally in the authority and inerrancy of Scripture sometimes disagree in their interpretation of some parts of that Scripture. We know God’s Word is not wrong, but we might be. God is infallible; we are not. We are not free from sin and ignorance yet. We still see through a glass darkly. In hermeneutical and theological disputes, we need to make an exegetical case, and we need to examine the case of those who disagree with us. It proves nothing to make the bare assertion: “We believe the Bible and you don’t.”"

För en tid sedan talade jag med en dam efter ett bibelstudium. För henne var det som om att antingen var Bibeln läst så bokstavligt att man inte behöver tolka, eller så tolkar man och då är alla (och då menade hon verklige alla) tolkningar lika bra.

Jag berättade för henne att jag tror att grunden för vår kristna tro är Bibeln, det Gud berättat för oss, Guds ord. Till hjälp vid läsning och tolkning har vi den helige Andes belysning av Bibelordet och de som gått före. Vi får vara ödmjuka, vi är människor som kan ta fel och tagit fel många gånger. Goda kristna, som tar Bibeln på allvar, har tolkat olika genom historien.

Det finns fortfarande saker att lära, tiden tog inte slut med den Augsburska bekännelsen, Westminsterbekännelsen, 1689 års baptistbekännelse, Svenska Baptister Bekännelse 1861, Scofields Referensbibel eller Remiss för GF-kyrkan. Även om de gamla klassiska bekännelserna ofta är mycket trogna till det Bibeln lär, är de inte skrivna i sten, och vi måste alltid vara beredda att ompröva i Bibelns ljus.

Men, alla tolkningar är inte lika bra. Om vi tror att Bibeln är Guds ord är det också rimligt att tro att det finns bättre och sämre tolkningar av Guds ord till oss. Om Gud har talat till oss, är det inte då viktigt att ta reda på hur vi ska förstå det han sagt. Då är inte allt lika bra, även om det känns rätt eller eller låte trevligt. Vi måste verkligen samlas runt våra Biblar för att göra vårt bästa att förstå vad Gud vill säga oss. Låta tolkning brytas mot tolkning. Närma oss Guds sanning.

GF-Lasses blog om remissvar

Jag gläds åt alla remissvar som kommit in, GF-Lasse rapporterar om 491 svar. Det är med stort intresse jag kommer att följa hans blogg den närmaste tiden.

Av någon anledning känner jag mig påtagligt positiv till arbetet. Jag vill verkligen göra det bästa av den situation som är. Vi får be för arbetet med läsning och sammanställning av remissvaren.

Statement of Baptist Identity

Jag gillar det "Statement of Baptist Identity" som Europeiska Baptistfederationen har antagit. Det är samma text som Baptisternas Världsallians har antagit.

EBF beskriver den såhär:

"At its Council in September 2006 the EBF adopted the Message of the 2005 Baptist World Alliance Congress as a Statement of Baptist Identity which can helpfully summarise the core beliefs and values which are common among European and Middle Eastern Baptists. Each member Union has its own Doctrinal Basis or Declaration of Principle and these can be obtained by contacting the particular Union."

Jag tror att det är ett bra dokument att ha med i tankarna under arbetet med teologisk grund för GF-kyrkan. Inte minst tonen i är värd att lära av tänk om GF-kyrkans text kunde sluta med "Amen and Amen. Maranatha, come, Lord Jesus, come."

The Illustrated Everyday Bible Companion

Jag håller på att fylla en portfölj med resurser för bibelstudier, portabla bibelstudier.

Senaste tillägget är The Illustrated Everyday Bible Companion. Det är flera resurser i en. Den fungerar som bibellexikon, konkordans, bibelhandbok och guide till seder och bruk.

Det är inte värsta akademiska boken, men hittills känns det som en riktigt bra bok som alla i gruppen kan bläddra fram nyttig information i. Jag tror på att låta alla vara delaktiga i studiet och slå upp saker själva. Att inte allt kretsar kring ledaren som vet allt bäst.

Nu verkar det inte gå att köpa den här boken ny på webben. En vän i Amerika jagade tag på ett begagnat exemplar och skickade till mig. Jag är mycket tacksam.

Havet ligger blankt och gömmer en skatt

"Haver ligger blankt" med bandet Reeperbahn har betytt mycket för mig genom åren. Den ger en konstig resonans i mitt liv.

Jag tänker att många sådan som unga människor som låten beskriver har en djup hunger efter Gud. Hur gör vi i församlingen när det kommer unga män och kvinnor som inte gått den vanliga vägen. Som inte gått via ungdomsarbete eller konfirmation. Som kommer genom en obeskrivlig längtan, en törst som livet inte lyckats släcka hittills. Som vill ha sitt liv som nålar i sitt bröst, vill se och uppleva allt. Där det enda som är kvar att prova är Jesus.

Om Gud 1847

1847 års tyska baptistbekännelse om Gud.

"2 ARTIKELN.
Om Gud.
Vi tror, att blott en levande sannfärdig, och evig Gud är: Fadern, Sonen och den Helige Ande. Till sin natur och sina egenskaper är de fullkomliga, eviga lika och oskiljbara, så att Fadern är sann och evig Gud, Sonen sann, evig Gud och den Helige Ande sann, evig Gud. Vi tror dock icke på tre gudar utan blott på en evig, allsmäktig, allvis, allvetande, allestädes närvarande Gud. Till kunskap om denne Gud kan människan komma allenast genom den Heliga Skrifts och den Helige Andes gudomliga uppenbarelse."

Groupthink - gruppdynamiskt fenomen

Groupthink är ett mycket intressant gruppfenomen. Det uppstår när en beslutsgrupp är så lika varandra att man inte klarar att ge vettig intern kritik av beslut man tar. Enheten i gruppen blir en så naturlig sak, att man tappar förmågan att se kritiskt på förslag man tar fram.

Jag undrar om det inte kan uppstå sådan saker i församlingsledningar också. Att man på något sätt tappar förmågan att se utanför sig själv. Man ser ett problem, och tar fram en lösning som alla i gruppen jublar åt. Lösningen är sådan att alla direkt känner att det här är rätt. Ingen idé att ifrågasätta, alla fattar ju att det här är det rätta. Groupthink. Man undviker konflikter. Det är jobbigt att ifrågasätta varandra. Visst är det skönt att nå konsensus, alla är överens. Groupthink.

Fanns det tendenser till groupthink i de tidiga baptistförsamlingarna? Det kan man nog tänka att det gjorde ibland. Men, jag tänker nog att det var först när en tid hade gått och man många hade växt upp i församlingen och formats lika som risken ökade ordentligt. Ibland undrar jag om inte en del av de uteslutningar som gjordes är grundade i sådant här tänkande. Stereotypt likriktat tänkande. Ingen plats för en kreativ ifrågasättande individ. Groupthink.

Nu tror jag att det här kan bli bättre om man är lite vaken, och många församlingsledningar är nog ganska vakna för det här.

Theologisches Begriffslexikon zum Neuen Testament

Jag fick hem "Theologisches Begriffslexikon zum Neuen Testament" i mitten av veckan. Det är ett lexikon som reder ut vanliga grekiska begrepp i Nya Testamentet. Nu är jag inte så bra på tyska som jag vill vara, men de kunskaper jag har räcker för att tränga igenom en artikel om det är något som är riktigt intressant. Så vitt jag kan se med mina begränsade tyska-kunskaper är det en bok jag kan rekommendera.

Mer användbart för mig är den engelska motsvarigheten "New International Dictionary Of New Testament Theology" i fyra band. Jag gillar den skarpt, när man läst igenom en artikel för man känslan av att fått allt viktigt. Ibland använder jag "Little Kittel" som jämförelse för att få en "second opinion".

För det vanliga bibelstudiet när man bara vill ha en snabb förklaring av ett ord i nya eller gamla testamentet så använder jag "Mounce's Complete Expository Dictionary Of Old And New Testament Word". Där ser man snabbt vad det engelska ord man läser i Bibeln har för bakomliggande grekiska eller hebreiska ord. Snabbt och översiktligt. Alla bibelläsare borde ha tillgång till den här boken. Nu vet jag att många använder Vine's och gillar den, och det är väl en äldre motsvarighet som många gillar.

Rom1017 - Bra undervisning på svenska

Jag gläder mig åt den nya sidan Rom1017. Det är stabil och bibeltrogen undervisning på Svenska. Hittills är allt material av Roland Hellsten.

Roland Hellsten har studerat vid mitt favoritseminarium, Dallas Theological Seminary. Lyssnar du gärna på engelska finns det mycket att lyssna till där också, särskilt gillar jag DTS Chapel.

Med Rom1017 känns det som det äntligen finns en resurs på svenska som jag helhjärtat och utan förbehåll kan rekommendera. Jag tror det här kommer att vara mycket positivt för svensk kristenhet.

Dagens skriver om detta i artikeln "Ladda ner predikan på ny webbsajt". Läs också gärna artikeln "Hellsten väjer inte för svåra texter i sin bibelundervisning".

Den lokala församlingens frihet

I Dagen kan man läsa att det kommit in många svar på remissen om det nya samfundet med arbetsnamnet GF-kyrkan.

En förhandstitt på de remisser som kommit in visar sig enligt artikeln "500 remissvar är målet för nya kyrkan":

"Exakt vad remissvaren innehåller kan han inte redovisa i dagsläget men generellt reagerar instanserna mot sådant som de inte känner igen och som inte tillhör den egna kyrkotraditionen.

- Det känner vi igen sedan tidigare. Invändningarna handlar till stor del om kyrkosyn, vilken roll sakramenten har och vilken ämbetssyn den nya kyrkan ska ha, sammanfattar Lasse Svensson."

Min tanke att det blir mycket viktigt för det nya samfundet att ge en betydande frihet åt de lokala församlingarna att leva i de särdrag som är viktiga för den egna identiteten, som bäst tjänar det kringliggande samhället och som förverkligar det uppdrag att vinna människor för Jesus på det sätt som församlingen har förutsättningar för. Jag tror inte på enhetslösningar, församlingar består av olika individer och lever i olika samhällen. En mer högkyrklig församling kan passa bäst på en plats, och en mer lågkyrklig i ett annat sammanhang.

Samtidigt tror jag inte på att benhårt hålla fast vid traditioner. Vi måste låta allt vi gör gå igenom Bibelns ljus, och det som bara är övervintrade traditioner bör vi vara försiktiga med att göra något heligare av än vad de egentligen är.

Det kanske främsta skälet för stor frihet för den lokala församlingen är den lokala ekumeniken. Att samfundet finns på ett kontor i Stockholm istället för flera har betydligt mindre betydelse än lokal ekumenik. Det nya samfundet måste lämna den frihet som behövs lokalt samarbete av olika art. För en del missions- och baptistförsamlingar är det inte självklart att det är Svenska Kyrkan som ligger närmast, speciellt när det gäller ungdomsarbete står man ibland närmare pingstförsamlingen. Kanske går man en dag ihop med pingstförsamlingen, då gäller att det finns möjlighet till lokalt anpassade stadgar och en frihet att forma församlingslivet så att det passar även ett sådant samarbete.

Det är många utmaningar vi står inför. Mycket att be för. Kanske kommer en vind av Jesus-centrerad och Bibeltrogen undervisning strömma ut från processen, det är vad jag hoppas.

Edie Sedgwick och remissen

Slutputsen på remissen ligger nu för justering. Det känns bra. Då kan jag skicka in i tid.

I kväll över jag på att leva mig in i någon människa liv och fundera på hur man bäst berättar om evangelium och hur man kan ta mot personen i församlingen. Ämnet för kvällen är Edie Sedgwick, Andy Warhols superstar. Det är en person som inte lämnar en oberörd. Psykiska problem och droger präglade hennes liv. Inte blev det bättre att hänga med Andy och de andra på The Factory, det blev bra konst, men troligen trasslade det till många liv.

Hur skulle det gått om Edie fått möta Jesus? Om hon fått höra ett starkt evangelium och kommit till tro. Jag vill inte tro att hon varit mindre levande eller mindre vacker. Kanske hade hon varit en underbar söndagskolelärare. Mycket troligt hade hon levt nu, istället för att dö av narkotika. Kanske hade hon fått ordning på livet och funnit en trygghet. Jag kan tänka att hon varit den där tanten på bönemötet som ber så levande, nästan febrigt, i sin tacksamhet för Jesus och sin längtan efter hans återkomst.

Vad skulle jag göra om någon som Edie kom till församlingen en söndag förmiddag? Hur kunde vi ta hand om henne, ger kärlek, trygghet och ge en grund för att berätta om frälsning genom tro på Jesus? Det är min lilla läxa till mig själv ikväll.

John MacArthur och baptister i öst

Läser om att ryska baptister hade en stor pastorskonferens för någon dag sedan. Björn O. Hansen rapporterar i inlägget "Pastorkonferanse samlet 500 pastorer i Russland".

Kanske intressantaste med konferensen kanske är att det är ytterligare ett exempel på den betydelse John MacArthur har bland baptister i öst. Björn Olav skriver:

"Årets hovedtaler var hentet inn fra USA, pastor Tom Pennington, som er pastor for The Bible Church i Dallas, Texas. Pennington har vært personlig assistent for John MacArthur, og i lederskapet for The Church of the Grace Community i 16 år, hvor MacArthur er hovedpastor. Siden 2003 har Pennington vært pastor for menigheten i Dallas. Det er ikke første gangen Tom Pennington gjester baptistkirken i Samara, det gjorde han også i 2002. John MacArthur er nemlig en forkynner russiske baptistpastorer verdsetter høyt, og Tom Pennington står i samme tradisjon, det vil si at de understreker Bibelens absolutte autoritet i alle spørsmål hva angår liv og lære."

När vi talar om baptister i öst och hur härligt andliga de är, bör vi ibland tänka på att de ofta har en teologi och bibelsyn som ger en starkare grund för andlighet än vad vi ibland har i vår teologi och bibelsyn.

Själv går jag av rent uppbyggliga själ igenom John MacArthurs "Fundamentals of The Faith" och antecknar flitigt i marginalen på Verbums studiebibel (jag älskar breda marginaler). Kanske är det det mest uppbyggliga för anden jag läst på länge. Jag undrar lite hur en svensk version skulle fungera i svenska församlingar, det är inte självklart att det skulle bli bra.

Strömmar i evangelikal kristenhet

Collin Hansen, Owen Strachan, och Justin Taylor samtalar om strömmar i evangelikal kristenhet och diskuterar särskilt den reformerta rörelsens roll.

Remissvar på remiss

Nu är vårt svar på remissen på remiss hos församlingsledningen innan församlingsmötet får säga sitt.

Det har varit spännande att jobba med remissvaret och jag hoppas att GF-ledningen lyssnar till våra tankar.

Jag noterar att det är lätta att vara radikal om man inte behöver ta ansvar för vad man ställer till med. Nu när vi församling ger våra förslag till GF-ledningen så är det påtagligt sansade och genomtänkta förslag till förbättringar vi ger. Alla kommer inte att gilla det i församlingen, men jag tror att det är att ta ansvar att svara så.

Vi får se hur om den slutgiltiga skrivelsen om stadgar och trons grunder blir det samlande dokument GF-kyrkan behöver. Jag ber för det. Det är också viktigt att be för att rätt personer kommer i ledningen för GF-kyrkan, det kommer att var avgörande för om det här blir ett lyckat projekt.

Fungerar samma sak i Sverige som i Turkiet?

Jag kan inte säga annat än att jag tycker att IBRAs arbete i via radio och TV i Turkiet är mycket intressant. Lite undrar jag om man kunde gör motsvarande saker i Sverige med framgång.

Tänk om GF-kyrkan kunde gör en satsning på evangeliserande TV-program rakt in i ungdomars vardagsrum. Med en ansats som speglar vårt sätt att vara kyrka. Många gånger blir det väldigt mycket trosrörelsen när det gäller svensk kristen TV. Visst skulle J.G. Oncken och Anders Wiberg gillat tanken på evangeliserande kristen TV.

Rättfärdiggörelse genom döden

R.C. Sproul har skrivit ett riktigt intressant inlägg om en populär syn på rättfärdiggörelse. Sprouls noterar att många tycks ha den teologin att vara död är tillräcklig grund för rättfärdiggörelse. Det är något annat än rättfärdiggörelse genom tro.

Läs artikeln "Justification by Death?", jag fann den mycket intressant.

Församlingen är som en hund

Många undrar varför Apples nya typ av dator, iPad, blivit en sådan framgång. En stor framgång trots att specifikationerna på papperet är sämre än konkurrenternas motsvarigheter. IDG.se ger en förklaring i artikeln "iPad är som en hund":

"iPad är som en hund. Folk köper inte en hund utifrån dess ”specifikationer” utan för den rena glädje de får av att kela och leka med den."

Jag tänker att det är lite så med en väl fungerande församling. Det är inte i första hand fakta om församlingen eller vilka aktiviteter som finns som gör församlingen bra för nya kristna. Det är en varm och tydlig andlighet tillsammans med kärleksfulla människor. Det är inte den ärofulla historien. Det är inte den på papperet perfekta teologin. Det är inte att man följer alla "regler". Det är inte en uppräkning av aktiviteter.

Jag vet inte om församlingen är som en hund. Jag vet också att många köper en hund utifrån stamtavla och vetrinärbesiktning. Men, att det är en varm och tydlig andlighet och inte "specifikationer" som lockar nya människor i Sverige idag, det är jag övertygad om.

Brödet, brutit av den därtill i församlingen förordnade

Tyska Baptisters bekännelse 1847:

"Denna av Herren åt församlingen givna nådefulla stiftelse, som vi betraktar som ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör användas (Acts 2:42,46 Acts 20:7) består av, att brödet, brutit av den därtill i församlingen förordnade, under uttalandet av instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall tas av församlingens medlemmar, och likadant även vinet ur kalken.(Mk 14:22-24, Mt 26:26-28, Luk 22:17-20, 1 Cor 11:23-25)"

Skiljer det mycket från Remissens:

"Sakramenten förvaltas av kyrkan och församlingen under den ordinerade pastorns ansvar. När pastor saknas kan någon annan väljas och avskiljas genom bön och handpåläggning."

Jag tror inte det. För båda är det naturligt att nattvarden är församlingens. Att det är genom församlingen nattvarden förvaltas. Att någon särskilt vald eller förordnad bryter brödet. Att nattvarden är helig och ska i ordning och helighet.

I grunden är det samma attityd. Nattvarden är att ta på allvar, den är något heligt. Heligt Heligt Heligt. Om det sedan är Luther, Calvin eller Zwingli som står för tolkning må så vara för många församlingsmedlemmar. Men, ordning, glädje, allvar och helighet bör prägla nattvarden. Det är inget att bara ta lätt på som någon konstig gammal tradition.

Så därför stöder jag remissens skrivning. Även om vi samtalade en del om det i församlingen och det kunde kännas främmande för någon, så tror jag att det är OK enligt baptistisk tradition. Den baptistiska traditionen är bredare och djupare än vi många gånger tror.

"Sup mig snygg!"

Det är en av Sveriges högskolestäder. Hon går där med en särskild klädedräkt som studenter i tekniska ämnen har när de ska ut på särskilt röjiga fester. För mig ser det ut som en slags pyjamas full med olika tygmärken. Med tuschpenna har hon och hennes vänner skrivit en del skämtsamma saker på festdräkten. Bland annat:

"SUP MIG SNYGG!"

Jag undrar vilken världsbild det speglar. Visst är det skämtsamt. Det är på skoj. Men, djupt bakom ligger tanken om köttmarknaden. Den öppna marknaden där man hittar en partner för livet, eller för natten. Där utseendet är så viktigt. Där individens värde är kopplat till hur man ser ut.

Alkoholens starka roll finns där. Ett socialt smörjmedel. Är man inte tillräckligt vacker så kan man ta hjälp av kemin och låta den potentiella partnern berusa sig tills man når den nivå av skönhet som behövs för att vara en attraktiv partner. Har man klarat en tenta dricker man för att göra glädjen starkare. Har man missat en tenta dricka man för att glömma. Är det tråkigt att spela sällskapsspel dricker man öl till Risk. Är man trött på livet låter man alkoholen trösta. Har drickandet givit ångest dricker man för att ta bort ångesten. Är man inte vacker så låter man någon dricka till denne tycker man är snygg. Allt är kemi.

Jag vet att det är med humor hon skrivit så. Förmodligen lever hon ett studentliv fritt från bekymmer, lite som Sebastian Flyte i boken Brideshead Revisited. Men, nog tror jag att texten på overallen är ett ironiskt skämt över en hård värld och kall världsbild. Att försöka hålla en skämtsam distans till en kultur som är svår att leva och som äter av kärleken.

Det är mycket jag skulle vilja säga henne. Om Guds kärlek. Att vara älskad för sin egen skull. Om att ett annat liv är möjligt. Att man inte behöver bli mer och mer cynisk för var dag som går, att Jesu kärlek läker sår.

Men jag går vidare åt mitt håll, hon åt sitt håll. Undrar vad hon gör nu. Kanske dyker hon upp i någon församling snart, längtande efter kärlek som varar. Tänker på vad hennes första fråga på en Alphakurs skulle vara. Kommer hon att träffa rätt människor på kyrkkaffet? Kommer att evangelium träffa hennes hjärta i predikan? Jag vill så gärna att vi ska möta henne som hon är. Med ett evangelium som leder till förvandling.

Nattvardsteologi 1847

På det här sättet skriver man om nattvarden i den tyska baptistbekännelsen från 1847:

"9 ARTIKELN.

Om den Heliga Nattvarden.

Denna av Herren åt församlingen givna nådefulla stiftelse, som vi betraktar som ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör användas, består av, att brödet, brutit av den därtill i församlingen förordnade, under uttalandet av instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall tas av församlingens medlemmar, och likadant även vinet ur kalken.

De av Herren återlösta ska genom denna måltid, efter den givna heliga och saliga befallning åt dem, förkunna hans död till dess han kommer, såsom den enda grund för deras liv och välfärd. Genom detta förkunnande blir Guds Sons åminnelse levande i deras hjärtan, han visar sig återigen för själen i sin blodiga skönhet.
Vi tror, att Kristus i dessa heliga tecken på ett andligt sätt ger åt de rättrogna sin kropp och sitt blod till att äta och dricka. Kristi kropps och blods gemenskap i åtnjutandet av den Heliga Nattvarden skall vara en gudomlig underpant för den rättrogne, som igenom medvetandet av hans andel i Kristus och i hans offer ökas och stärks, och som igenom syndernas förlåtelse alltid åter blir den rättrogne förnyad och förvissad.

Den Heliga Nattvarden är uteslutande för sådana, som, omvända genom Guds nåd, har blivit hans egendom och fått det heliga dopet."

Dopteologi 1847

På det här sättet skrev man om dopet i den tyska baptistbekännelsen 1847.

"8 ARTIKELN.
Om det Heliga Dopet.
Vi tror, att det Heliga Dopet, som är förordnat av Kristus och efter Nya Testamentets bestämda uttalande, skall stå fast i kyrkan till hans återkomst, det består i att den som döps skall av en därtill förordnad herrens tjänare i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn neddoppas under vattnet och åter ur detsamma upplyftas. Endast på detta sätt blir den Gudomliga befallningen uppfylld, och den djupa ursprungliga betydelsen av denna Kristi ordning bibehållen. Även så ha personerna noga blivit betecknade i den Heliga Skrift, som ska underkasta sig denna anordning och med tacksamma hjärtan anta detta Nådemedel, nämligen bara sådana människor, lika mycket vilket folk de tillhör, som förut genom Evangelium och Guds fria nåd har blivit omvända ifrån sina synder till Kristus, och tro på honom av allt hjärta såsom deras Återlösare. Dopet är förstlingsfrukten av tro och kärlek till Kristus, inträdet till tro och lydnad emot Herren och hans församling. Den är den högtidliga förklaring, syndarens bekännelse, som har erkänt syndens förskräckelse och hela sitt väsens fördömelse: att han sätter allt sitt hopp endast på Jesu Kristi, sin frälsares, död och uppståndelse och tror på honom såsom återlösare ifrån förbannelsen och syndens lön, att han överlämnar sig med kropp och själ åt Kristus, och antar honom som sin rättfärdighet och styrka, att han dödar sin gamla människa och önskar att vandra med Kristus i ett nytt liv.

Men dopet är även Guds högtidliga förkunnande och försäkran till den trogne, som blivit döpt, att han har blivit nedsänkt i Kristus Jesus, och alltså dött, blivit begraven och uppstånden med honom; att hans synder är borttvättade, och att han är ett kärt Guds barn, till vilket Fadern har välbehag. Dopet skall framkalla uti den döpte ett bestämt och kraftigt medvetande om hans frälsning och salighet, och sådant ska Gud tillvägabringa genom en besegling med den Helige Ande, likväl bara då, om han förut genom denna Ande har verkat den sanna tron på Guds Son, på hans döds kraft och på hans uppståndelse.

Döpelsen har det egendomliga, att den bara en gång skall verkställas, då däremot de andra nådemedlen under hela en Kristens levnad blir upprepade och förnyade, därför är det i synnerhet nödigt att denna handling sker rätt."

Med glädje ser jag att man vill lämna en aningens öppning för en sådan dopteologi i det nya samfundet, läse gärna i Sändaren "Dop och kyrkosyn i remissen".

Compact Bible Dictionary

I dagarna har jag bekantat mig lite med Compact Bible Dictionary. Det är ett billigt bibellexikon (132 SEK), det är litet och lätt att ta med (ett halvkilo), redaktörerna är bra (bland annat F.F. Bruce) och nivån på artiklarna är anpassad till den vanliga kyrkobesökaren på samma gång som kopplingen till akademin är bra.

För mig är det ett bra släng-bibellexikon. Lätt att ha med sig i väskan, lätt att ge bort och lätt att slå upp saker i Bibelstudiegruppen.

Önskar att det fanns på svenska, det skulle vara bra för församlingsarbetet.

I studiehörnet väljer jag andra bibellexikon och uppslagsverk. Men, på fältet känns Compact Bible Dictionary som en hitt. Får se efter några månaders användande om jag är lika positiv då.

Medelklassnormen igen

Ibland känns det som att det är lätt att en församling för väldigt låga trösklar i teologi, men höga trösklar i medelklassnormen. Det där med Jesus får inte vara ett hinder, du är välkommen ändå, men du bör passa in och bete dig som oss.

Socialt arbete och diakoni är viktigt för församlingen för att nå ut till människor utanför den trygga församlingsvärlden. Men, kanske finns det mer att göra. Nu tror jag inte att vi desperat ska satsa allt på att vara relevanta. Snarast bör vi öva på att vara öppna för att möta människor i olika livssituationer och olika sätt att vara.

För mig är en stor fråga hur man gör för att möta unga och medelålders män ur arbetarklassen. Där längtar man ofta inte efter det förstående terapeutiska samtalet som vi blivit så bra på. Vad längtar man efter? Hur presenterar man Jesus för dem?

"Jag har en sockersjuk hund"

Man talar om låga trösklar in i församlingen, men ofta är ändå ganska mycket medelklassnorm som gäller för samtalsämnen. Man ska tala om rätt saker på kyrkkaffet. Senaste avsnittet av Idol får man inte tala om, det är förnedrings-TV och Filip och Fredrik har jag inte ens vågat försöka ta upp.

Jag längtar efter en församling där man naturligt i ett kyrkkaffe kan tala både om Filip och Frediks serie "Lite Sällskap" och naturligt gå över till att tala om sin längtan efter Jesu återkomst (Jesu andra tillkommelse).

Man ska kunna känna sig hemma i församlingen även om man gillar Idol och Filip och Fredrik. Vi har församling för att vi tror på Jesus, inte för att vi har en god uppfostran och gillar att visa det för varandra. Man är med i församlingen för att man erkänner Jesus som Herre och Frälsare, inte för att man har en politiskt korrekt åsikt om TV-programmet Idol.

Klippet nedan är verkligen humor.

Här är ditt liv

Jag såg tv-programmet här är ditt liv igår. Det berörde mig. Gästen var Lena-Maria Klingvall. Se det avsnittet i efterhand på SVT play om du missade.

Ömsesidigt beroende i Borekulla och Remissen

I Remissen för det nya samfundet kan man läsa:

"Kyrka och församling existerar på olika nivåer. Den ena nivån kan inte tänkas utan den andra; de lever i ett ömsesidigt beroende av varandra. Det ömsesidiga beroendet relaterar till överlåtelse, solidaritet, kärlek till de svaga och betydelsen av gemensam tillsyn.
Kyrkans uppgift är att främja de lokala församlingarnas utveckling, utöva den del av Guds mission som förutsätter samverkan, utbildning samt ordination och avskiljning. Den ger plats för en andlig gemenskap som sträcker sig längre än den lokala. En av kyrkans uppgifter är att utöva en ömsesidig tillsynsfunktion. De lokala församlingarna vakar över den gemensamma organisationen och de som har fått förtroendet att utöva tillsyn, över församlingar och de ordinerade tjänsterna, vakar över dem."

Min första tanke om det här verkligen är baptistiskt, har vi inte tanken om den fria församlingen? Sedan läser jag vad man säger i frågan 1861 punkt 9:

"att hwar och en sådan församling är ett oberoende samfund, fritt uti sitt förhållande till alla andra christna församlingar, och erkännande Christus allena såsom sitt Öfwerhufwud."

Men, sedan kommer jag att tänka på Borekulla. Dit kom baptismen genom J.G. Oncken. Den tyska baptismen som Oncken stod för var kanske inte rent toppstyrd från Hamburgförsamlingen och Oncken, men, det ömsesidiga beroendet var viktigt och tillsynen från Hamburg var tydlig. Hamburg ville gärna ha sitt att säga om trosbekännelse och tillsättning av pastorer. Oncken använde 1847 års tyska baptistbekännelse som ett intstrument för att hålla ihop sin rörelse i trosfrågor. F.O. Nilsson fick i Hamburg lova att han hade samma tro som de i Hamburg. Vi ser sedan att F.O. Nilsson översatte den tyska baptistbekännelsen till svenska för bruk i församlingen. Historien om hur Oncken styrde den danske baptismen (med motstånd från danska församlingar) finns att läsa i artikeln "Julius Købner - Onckens superintendent i Danmark".

Historiskt sett är det alltså inte obaptistiskt med ett visst mått av tillsyn över församlingarna från en central organisation. J.G. Oncken utövade en rätt rejäl tillsyn över de församlingar han hade i sin vård.

Bibeln i Borekulla och i Remissen

Det är intressant att jämföra vad man skriver om Bibeln i Remissen för det nya samfundet jämfört med den F.O. Nilsson hade i Borekulla.

I Borekulla är man mycket specifik med vad man menar med de Heliga Skrifterna och deaa inspiration. Det är också tydligt att det är den "Gudomliga uppenbarelsen för menniskoslägtet och den enda källan till Guds kännedom såsom den enda regel och rättesnöre för tro och lefnad." Att Bibeln är till för tro och levnad har alltid varit en del av väckelsetraditionen. Att Bibeln behandlar livet även utanför klockan 11-12 på söndag förmiddag. Att det Bibelns läror även tar upp mitt vardagsliv, allt jag gör. Att rättvisemärkt kaffe är en bra sak, inte bara på kyrkkaffet, utan även hemma på onsdag kväll, ja till och med på jobbet. Jag vill också säga att den tidiga baptismen var öppen för olika tolkningar, att tolkningarna av Bibeln inte stod skrivna i sten.

"Wi tro, att de Heliga Skrifter af Gamla Testamentet, nemligen de fem Mose Böckerna Josua bok, Domareboken, Ruths bok, de tvenne Samuels böckerna, de tvenne Chrönike böckerna, Esra bok, de tvenne Konungaböckerna, Nehemia bok, Esters bok, Jobs bok, Psalmerna, Salomins Ord-språk, Salomons Predikare, Salomons Höga Visa, Profeterna, Esaias, Jeremias, Jeremie Klagovisor, Hesekiel, Daniel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Micha, Nahum, Habakuk, Zephanja, Haggai, Zacharias och Malachia, — likaså de Heliga Skrifter af Nya Testamentet, nemligen Mathei, Marci, Lukas och Johannes Evangelium, Apostlarnas historia af Lukas, Pauli bref till Romarna, Pauli tvenne bref till Chorintherna, Pauli bref till Galaterna, Ephesierna, Philipperna och Colosserna, Pauli tvenne bref till Thessalonikerna, Pauli tvenne bref till Timotheus, Pauli bref till Titum, Pauli bref till Philemon, Petri tvenne bref, Johannes trenne bref, Brefwet till Ebreerna, Jacobs bref, Judas bref, Johannes Uppenbarelse — verkligen äro ingifna af den Heliga Anda, så att dessa böcker alla tillsammans måste utgöra den Gudomliga uppenbarelsen för menniskoslägtet och den enda källan till Guds kännedom såsom den enda regel och rättesnöre för tro och lefnad."

I Remissen är man väl så tydlig att Bibeln är Guds ord. Det är väl inte rimligt att tolka det annorlunda än att man menar att Gamla och Nya Testamentets 66 böcker verkligen är Guds ord. Det är mycket bra, här finns grunden för en god bibelsyn.

"Bibeln är Guds ord. Var och en som möter Ordet har att, under Andens ledning, tillsammans med andra, tolka och förstå. I Jesus Kristus uppenbaras hela den gudomliga fullheten och därmed möter Guds ord oss tydligast i Jesus Kristus. Ordet är grunden för personlig tro och församlingens gemenskap. Det förkunnas i församlingens gudstjänst och genom dess liv."

Jag tror att det är rätt att "under Andens ledning, tillsammans med andra, tolka och förstå". Tillsammans med traditionen och församlingen förstår man bäst Bibeln. Det viktiga är att aukoriteten ligger i Bibeln, inte i gruppen som samlats.

Den evangelikala Lausannedeklarationen är tydlig om att det inte finns några färdiga tolkningar för allt framtid. "Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom."

Men är det verkligen Bibeln man talar om i Remissen när man skriver "Ordet"? I Johannes evangelium blir Ordet en person, den inkarnerade Jesus Kristus, den trancendente och preexisterande Logos. Jag kan inte det här tänkandet riktigt, men för mig står det helt klart att det är långt ifrån självklart att det är Bibelns 66 böcker man talar om när man skriver "Ordet".

Så vad betyder det då att "Ordet är grunden för personlig tro och församlingens gemenskap."? En sak är att det inte självklart betyder att Bibelns 66 böcker är regel och rättesnöre för tro och levnadssätt. Levnadsättet är inte med alls, och frågan är om Ordet står för Bibeln eller Jesus.

"Just kids"

Jag läser om Patti Smiths bok "Just kids". Om det fria obekymrade livet i ett New Yorks musik och konstnärskretsar i slutet av 60 talet och början av 70. Jag undrar om det inte slog tillbaka rätt hårt mot huvudpersonerna. Hur leken förvandlas till en hård verklighet. När man en dag inte längre är odödlig. När val som framstod som revolutionärt oskyldiga visar sina fulla konsekvenser.

Tänker också på att jag själv lämnat en oskyldig lekfull ungdom. För några dagar sedan talade jag med femtonårig tjej i församlingen. Plötsligt inser jag att hon talar med någon från etablissemanget, visst känns det som hon är glad att just jag är en del av etablissemanget, men ändå. Vara vuxen, ta ansvar. Gå igenom församlingens budget, svara på remiss om Gemensam Framtid. Vara förstående, inte alltid säga vad man tycker. Vara en del av etablissemanget.

Inser att påfallande stor del av det jag läser är skrivit av människor som för länge sedan är döda. Att jag skriver en blogg om baptistisk teologi från 1800-talet. Men, kanske är det här jag är lite rebell ändå. Jag vill drivas av samma revolutionära teologi som J.G. Oncken och Anders Wiberg. Nu känns det bättre. Upp på barrikaderna för evengelium. Jesus dog för dina synder.

Ernviks i Thailand

Visst värmer det hjärtat att följa missionärers arbete. Nu på morgonen har jag läst om Ernviks i Thailand som bland annat jobbar med att översätta Gamla Testamentet till ett lokalt språk.

Det finns mycket att glädjas över.

Nysande panda

Tänk att jag är så lättroad!

GF-kyrkan om Bibeln (Var är levnadssättet?)

1861 skriver man om Bibeln:

"1. Wi tro, att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel."

Jag tror man fångar något där som jag inte hittar i remissen. Att Bibeln är auktoritet för tro och församling, men också för det sätt som vi lever på som individer. Det klassiska ordet vandel är det som saknas, även om man kanske ska tala om levnadssätt idag.

I remissen för GF-Kyrkan kan man läsa om Ordet:

"Bibeln är Guds ord. Var och en som möter Ordet har att, under Andens ledning, tillsammans med andra, tolka och förstå. I Jesus Kristus uppenbaras hela den gudomliga fullheten och därmed möter Guds ord oss tydligast i Jesus Kristus. Ordet är grunden för personlig tro och församlingens gemenskap. Det förkunnas i församlingens gudstjänst och genom dess liv."

Jag tror att man kan tala om Bibelns roll för individens levnadssätt även idag. Nedan är några exempel på någorlunda moderna formuleringar från samfund som vi har relationer till och som liknar vårt.

Man kan jämföra med systersamfundet Evangelical Covenant Church som skriver i sina Affirmations (Brief form):

"We affirm the centrality of the word of God. We believe the Bible is the only perfect rule for faith, doctrine, and conduct. The dynamic, transforming power of the word of God directs the church and the life of each Christian. This reliance on the Bible leads us to affirm both men and women as ordained ministers and at every level of leadership. It is the reason we pursue ethnic diversity in our church and is the inspiration for every act of compassion, mercy, and justice."

Reformerta Världsalliansen där Missionskyrkan är medlem skriver i sina stadgar att man församlingar:

"Which holds the Word of God given in the Scriptures of the Old and New Testaments to be the supreme authority in matters of faith and life"

Baptisternas världsallians och Europeiska Baptistfederationen där Baptistsamfundet är medlem skriver 2005 i Centenuary Message / Statement of Identity:

"4. Declare that the divinely inspired Old and New Testament Scriptures have supreme authority as the written Word of God and are fully trustworthy for faith and conduct;"

"5. Believe the Christian faith is best understood and experienced within the community of God’s people called to be priests to one another, as these Scriptures are read and studied together. We thank God for all those who study God’s word and seek to put its teachings into practice individually and collectively through congregational polity;"

Jag tycker det är rimligt att skriva att Bibeln utgör den enda och fullkomliga regeln för vår kristna tro och levnadssätt. Andra samfund som liknar oss har i modern tid skrivit att Bibeln inte bara är viktigt för tro och församling. De tar också upp vikten av Bibeln som regel för vårt levnadssätt. Varför skulle vi inte kunna göra det i GF-kyrkan?

Är det något jag missat? Är det något jag inte förstår? Är vi i en väldigt speciell situation i Sverige? Finns det något som gör att vi bara ska följa Bibeln i tro och församling, men inte i livet?