Edie Sedgwick och remissen

Slutputsen på remissen ligger nu för justering. Det känns bra. Då kan jag skicka in i tid.

I kväll över jag på att leva mig in i någon människa liv och fundera på hur man bäst berättar om evangelium och hur man kan ta mot personen i församlingen. Ämnet för kvällen är Edie Sedgwick, Andy Warhols superstar. Det är en person som inte lämnar en oberörd. Psykiska problem och droger präglade hennes liv. Inte blev det bättre att hänga med Andy och de andra på The Factory, det blev bra konst, men troligen trasslade det till många liv.

Hur skulle det gått om Edie fått möta Jesus? Om hon fått höra ett starkt evangelium och kommit till tro. Jag vill inte tro att hon varit mindre levande eller mindre vacker. Kanske hade hon varit en underbar söndagskolelärare. Mycket troligt hade hon levt nu, istället för att dö av narkotika. Kanske hade hon fått ordning på livet och funnit en trygghet. Jag kan tänka att hon varit den där tanten på bönemötet som ber så levande, nästan febrigt, i sin tacksamhet för Jesus och sin längtan efter hans återkomst.

Vad skulle jag göra om någon som Edie kom till församlingen en söndag förmiddag? Hur kunde vi ta hand om henne, ger kärlek, trygghet och ge en grund för att berätta om frälsning genom tro på Jesus? Det är min lilla läxa till mig själv ikväll.