Idag har jag läst kapitel 10 i boken "Communities of Conviction - Baptist Beginnings in Europe". Det kapitlet handlar om baptismens början i Nederländerna, Schweiz och Polen. Det som är påtagligt är den betydelse J.G. Oncken och baptistförsamlingen i Hamburg hade i stora delar av Europa.
På något sätt hade de hittat ett sätt att sprida evangelium som verkligen fungerade. Jag tror jag ska ta lite tid att reflektera över vad som de gjorde som var bra. En sak var att de hade ett tydligt evangelium, en annan sak var vikten vid predikan, en tredje sak vad mödan att trycka skrifter och traktater, en fjärde sak var nog att man nådde sjömän, handelsmän och kringresande som tog med sig budskapet. Men, frågan är om inte det viktigaste var fokus på att träna ledare och stötta dem i arbetet. Träna dem att fungera i en stabil teologi utifrån en skriven bekännelse och hela tiden med stöttning från Hamburg.
När vi har diskussionen om "Tillsyn" i remissen så är det intressant att se på Oncken. Han var mycket noga med att välja och träna ledare. Den tyska baptistiska trosbekännelsen var han mycket noga med. Jag har läst om när F.O. Nilsson fick åka ned till Hamburg och lova församlingen där att han stod för samma bekännelse. Oncken hade tydlig tillsyn över församlingarna och var inte rädd för att gripa in om det var något han inte gillade. Ändå gick det så bra.
Kanske ett mått av tillsyn kan var gott. Vad hade den svenska pingstörelsen varit utan Levi Pethrus tillsynsfunktion?
Jag är för den fria församlingen, och nog var det också budskapet i vår remiss. Men, historien föreslår nog att både J.G. Oncken och Levi Pethurs var starka ledare som i sin tillsyn över församlingarna nog åstadkomm mycket gott. Så kanske bör vi var ödmjuka när det gäller frågan om tillsyn. Kanske kan det ändå vara något gott.
Seven Surprises of the First Christmas
14 timmar sedan
http://maxalas,blogspot.com νεα απο ολη την γη ,βιντεο ,αθλητικα
SvaraRadera