Året då en av de bästa tonåringarna gick ur församlingen

På ett sätt blev jag lite överraskad när en av församlingens bästa tonåringar lämnade gick ur församlingen. Samtidigt hade jag på ett sätt omedvetet anat att det inte skulle hålla i längden. Det intressanta att orsaken inte var att hon förlorat tron eller tappat glöden, snarast tvärt om.

Som engagerad i det ungdomsarbete hon var en del av har jag funderat en del över det här. Det jag kommit fram till är att vi som församling varit med och fostrat en tonåring som tar ansvar för sin egen tro och som är bered att ta självständiga beslut utifrån sin övertygelse och sin vilja att nå ut med evangelium. Det vi fostrat är inte någon som är med och har skoj i kyrkan, för att sedan låta det sjunka undan som ett lite pinsamt minne. Även om hennes beslut gör ont på ett sätt, så är jag glad att hon låter tro och övertygelse vara viktigt i sitt liv. Kanske är det här ett av en lång rad av viktiga beslut hon kommer att ta, där tron på Jesus får vara i centrum.

Så jag tänker att det kanske ändå inte är ett misslyckande, även om det kanske kändes lite under hösten. Jag kommer fortsätta att be och uppmuntra henne i hennes vilja att följa Jesus. Det blir spännande att följa vad det till slut blir av det hela.

Lite tänker jag att Anders Wiberg nog hade stöttat henne i hennes beslut.

Att älska Equmeniakyrkan

Jag har så mycket att vara tacksam för när det gäller Equmeniakyrkan. Så många goa människor, så mycket evangelium.

Men, under 2013 har jag mer och mer undrat var man är på väg. Här är några tankar:

• Istället för ett samarbetsorgan för fria församlingar, så drar det mer och mer mot en kyrkoorganisation. Ett förkyrkligande helt enkelt. Det finns definitivt fördelar med det, men för dem med ursprung i baptiströrelsen kan det kännas ovant.

• Samtalet om försoningen är intressant på flera sätt. Bland annat för att den klart visar hur det nya samfundet vill hantera frågor av den här arten. Personligen börjar det locka att att ta Thomas Kazen på orden och följa hans råd. Ekumenisk öppenhet och pluralism är inte alltid det främsta draget i samtalet.

• Jag ser mer och mer en tydlig blockbildning bland frikyrkorna där de rörelser som samlas kring ÖTH (Pingst, EFK, Allians) går i en riktning och de som samlas kring THS (Equmeniakyrkan) går i en annan riktning.

• När vägen mot det nya samfundet började för några år sedan ägnade jag en del kraft för att låta den nya kyrkan få plats för mer klassiskt evangelikala församlingar. Idag undrar jag ibland om den platsen i längden kommer att finnas.

Samtidigt älskar jag Equmeniakyrkan. Frågan är om kärleken kommer att fortbli besvarad.

Apokryferna

Har de gammaltestamentliga apokryferna full biblisk auktoritet och är de likvärdiga med andra bibelböcker?

Hos en del pastorer kan det låta så, och många utgåvor av Bibel 2000 har "Tillägg till Gamla Testamentet - Apokryferna eller de deuterokanoniska skrifterna".

I Westminsterbekännelsen 1646 kan vi dock läsa:

 "The books commonly called Apocrypha, not being of divine inspiration, are no part of the canon of the Scripture, and therefore are of no authority in the Church of God, nor to be any otherwise approved, or made use of, than other human writings. (Luke 24:27, 44, Rom. 3:2, 2 Pet. 1:21)"

I den trosbekännelse skriven av Anders Wiberg som antogs av svenska baptister 1861 kan vi läsa:

"Wi tro, att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel."

I F.O. Nilssons trosbekännelse från Borekulla, som är en översättning av J.G. Onckens tyska bekännelse från 1847 kan man läsa:

"Wi tro, att de Heliga Skrifter af Gamla Testamentet, nemligen de fem Mose Böckerna Josua bok, Domareboken, Ruths bok, de tvenne Samuels böckerna, de tvenne Chrönike böckerna, Esra bok, de tvenne Konungaböckerna, Nehemia bok, Esters bok, Jobs bok, Psalmerna, Salomins Ordspråk, Salomons Predikare, Salomons Höga Visa, Profeterna, Esaias, Jeremias, Jeremie Klagovisor, Hesekiel, Daniel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Micha, Nahum, Habakuk, Zephanja, Haggai, Zacharias och Malachia, — likaså de Heliga Skrifter af Nya Testamentet, nemligen Mathei, Marci, Lukas och Johannes Evangelium, Apostlarnas historia af Lukas, Pauli bref till Romarna, Pauli tvenne bref till Chorintherna, Pauli bref till Galaterna, Ephesierna, Philipperna och Colosserna, Pauli tvenne bref till Thessalonikerna, Pauli tvenne bref till Timotheus, Pauli bref till Titum, Pauli bref till Philemon, Petri tvenne bref, Johannes trenne bref, Brefwet till Ebreerna, Jacobs bref, Judas bref, Johannes Uppenbarelse — verkligen äro ingifna af den Heliga Anda, så att dessa böcker alla tillsammans måste utgöra den Gudomliga uppenbarelsen för menniskoslägtet och den enda källan till Guds kännedom såsom den enda regel och rättesnöre för tro och lefnad."

Helt klart ser man i både protestantisk och baptistisk tradition apokryferna som ej inspirerade och ej en del av Bibelns kanon. Det är också intressant att man i äldre tid var väl bekanta med existensen av apokryferna och såg sig ha god anledning att avgränsa mot dem.

Luther menade att apokryferna var god och nyttig läsning, men inte helig Skrift. Visst går det att lära sig historia och etik av apokryferna, men de är ändå inte något att bygga tro och lära på.

Lika oss: församlingen som en avbild av treenigheten

I frikyrkorna märker jag ofta att förståelsen för det egna sammanhangets specifika bidrag till kristenheten ofta inte riktigt är vad den borde. Man ser sig inte alltid som kyrka på riktigt, så som t.ex. Svenska Kyrkan. Man kan se det ibland när man väljer sig att gifta sig i Svenska Kyrkan, eller i den frikyrkliga fascinationen inför Oasrörelsen. Allvarligt vet jag inte vad jag ska säga nästa gång någon från en stabil frikyrkoförsamling berättar hur underbart det är med en luthersk präst som talar i tungor.

Miroslav Volf ger i boken "After Our Likeness: The Church as the Image of the Trinity" en förklaring av en frikyrklig förståelse av läran om kyrkan. Kanske är boken lite tung. Noggrant börjar Volf med att gå igenom hur den grekisk ortodoxe John D. Zizioulas och den romersk katolske Joseph Ratzinger tänker om kyrkan. Andra halvan av boken handlar sedan om hur man i dialog med dem kan utarbeta en teologi om församlingen som tar sin utgångspunkt i treenigheten.

Min slutsats är att den friförsamlingsrörelse som vi är en del av har en god teologisk grund. Att frikyrkan gör gott i att söka sig mer mot de frikyrkliga rötterna och mindre mot att vara en sämre sorts kopia av svenska kyrkan.

En vidare slutsats är kanske också att vi frimodigt kan göra frikyrkoteologi i dialog med grekisk ortodox och romersk katolsk teologi utan att förlora oss själva.

Vi förvaltar ett arv från en del av reformationen som inte alltid får så mycket uppmärksamhet. Låt oss vara stolta över friförsamlingen och dess teologi och låt oss i glädje dela med oss av det till resten av kristenheten.

En baptistförsamling föds på 1880-talet

Ett utdrag ur ett protokoll från grundandet av en baptistförsamling på 1880-talet säger en del om hur man tänkte om teologi för den fria församlingen:

"Undertecknande, denna dag gemensamt församlade hafva, sedan vi, efter aflagd bekännelse om vår tro på Kristus, blifvit döpta, enhälligt beslutat sammansluta oss till en församling enligt Guds ord, samt kalla densamma xx baptistförsamling. Och vilja vi såsom enskilda och såsom församling ställa oss Guds ord till efterrättelse och erkänna intet annat såsom rättesnöre för eller myndighet över församlingen."

Kyrkan - en definition från baptiströrelsens grundare

Baptiströrelsens grundare, John Smyth (1570 – 1612), definierar kyrkan så här:

"En synlig gemenskap av Heliga är två, tre eller flera Heliga förenade i ett förbund med Gud och dem själva, för att fritt bruka alla Guds heliga ting, enligt ordet, för deras ömsesidiga uppbyggelse och för Guds ära ... denna synliga gemenskap av Heliga är den synliga Kyrkan."

Det bygger uppenbart på Matt 18:20 "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem".

Miroslav Volf formulerar det i boken "After Our Likeness: The Church as the Image of the Trinity" så här:

"Där två eller tre är samlade i Kristi namn, är inte bara Kristus närvarande bland dem, utan en kristen kyrka är också där."

När John Smyth formulerade det här var det ett radikalt brott mot den gängse teologin och en början på den rörelse av fria församlingar som t.ex. Equmeniakyrkan, Evangeliska frikyrkan och Pingströrelsen är arvtagare till.

Det blir intressant att se hur vi kommer att förvalta det arvet de kommande åren. Fascinationen inför mer hierarkiska kyrkomodeller har kanske aldrig varit större inom frikyrkorna än just nu. Jag tänker att det i våra dagar kan vara nyttigt att reflektera över den fria församlingens teologi och dess historia. Där finns ett större djup än vad många anar.

Försoning - ett försök till definition

Försoning (eng. reconciliation) innebär en förändring i en relation så att fiendskap ersätts av av fred och god gemenskap. I Bibeln finns flera exempel på försoning mellan människor. En mer specifik betydelse (eng. atonement) är försoning mellan Gud och människan genom Jesu Kristi offerdöd. Genom Kristus försonade Gud den syndfulla och fientliga världen med sig själv genom att att Kristus tog priset för vår fientlighet på sig själv. I den protestantiska teologin beskriver man ofta försoning i juridiska termer, att Jesus tar syndarnas plats och att han på korset bär det rättvisa straff som tillkommer oss på grund av våra överträdelser, ett ställföreträdande strafflidande.

Europeiska Baptistfederationen om äktenskapet

En text från EBF vi använde i församlingen för några år sedan. Bra, nyanserad och tänkvärd ur flera aspekter.

Budskap från Europeiska Baptistfederationens råd:

Vi gläds åt den ömsesidiga och kärleksfulla relationen mellan Gud Fader, Sonen och Den Helige Ande och hur detta visas genom Jesu Kristi liv, död och uppståndelse.

Vi tackar Gud för att ha skapat man och kvinna i sin avbild och vi strävar efter att följa skriftens vittnesbörd och undervisning för alla uttryck för människans sexualitet.

Vi uppmanar baptister att ha som förebild, värdesätta och undervisa att äktenskapet i skapelsen och Bibeln är inramningen för alla sexuella relationer mellan en man och en kvinna, så som det uttrycks i första Mosebok 2:24. 

Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Vi delar den brustenhet som finns i mänskliga relationer och vi är erkänner den smärta och svårighet som denna brustenhet medför för människor i våra kyrkor och i samhället.

Vi bekräftar vårt ansvar att dela de Goda Nyheterna om Jesus Kristus i ord och handling med alla människor, oberoende av hur de lever eller vilka övertygelser de har.

Vi ser behovet av att uppmuntra, stötta och be för gifta människor, och erbjuda pastoral och andlig vård för att stärka sunda och levande kristna gemenskaper i relationen till Jesus Kristus och varandra.

Karl Barth och Jean Calvin

Karl Barths lilla bok "The Faith of the Church: A Commentary on the Apostles' Creed According to Calvin's Catechism" är riktigt spännande. Karl Barth kommenterar Jean Calvins katekes som utgår från den apostoliska trosbekännelsen. Det är sannerligen en fin beskrivning av kyrkans tro utifrån protestantisk utgångspunkt.

Det är tre saker jag särskilt tänker på:

För det första så är det så tydligt hur bra Calvin är. Känsligt och själavårdande utgår katekesen från den apostoliska trosbekännelsen. Calvin ger en teologi som går rakt in i hjärtat. Under 2014 kommer jag att läsa mer Calvin, det är klart. Under 2013 har jag följt Joel Beekes andaktsbok "365 Days with Calvin: A Unique Collection of 365 Readings from the Writings of John Calvin" och jag kan inte säga annat än att jag också där får mersmak. Det är som om Calvin vägrar vara den stela karikatyr som man så ofta får höra om, istället är det känslig pastor som skiner fram.

För det andra så får man se ett exempel på något av det bästa med Barth, hur han gör teologi i dialog med rösten från den levande kyrkan genom tiderna. I ett samtal med Calvin, och med stor respekt för Calvin, försöker Barth hitta en teologi för sin tid. För mig är det här sättet att arbeta teologiskt väldigt inspirerande. Om vi inte siktar mot framtiden genom att söka våra rötter så löper vi stor risk att hamna väldigt fel. Jean Calvin jobbade med kyrkofäderna när han utvecklade sin teologi, vi bör också ta utgångspunkt hos dem som gått före.

För det tredje så framgår det tydligt på vilka punkter som Karl Barth väljer andra vägar än Jean Calvin. Här är det uppenbart var den klassiska reformerta teologin skiljer från Barth. Visst gör det ont att se hur en del vägval som Barth väljer sedan kom att accepteras av svenska teologiska seminarier för att sedan hamna i våra församlingar. Och, jag är helt övertygad om att en del saker som ser bra ut i teologiska böcker kan visa riktigt dålig frukt när det till slut hamnar i kyrkbänken. Särskilt tänker jag då om Barths nyanserade tendenser till universalism som i kyrkbänken förvandlas till hyper-universalism och dödar viljan att evangelisera och som förvandlar evangelium till något helt annat än reformationens evangelium. När Barths undervisning sipprat in i vissa församlingsmedlemmars medvetande så handlar det om att alla kommer till himlen och att klassiska former av evangelisation är att slå folk i huvudet med Bibeln.

Slutsatsen är att den lilla boken "The Faith of the Church" är lärorik på många sätt. Där kan man bekanta sig med Jean Calvin, där kan man se det bästa av Karl Barths teologiska metod och där kan man tydligt se skillnaden mellan reformationens teologi och Karl Barths tankar. Men, det kanske viktigaste är ändå att man får en tillgänglig inledning till den levande kyrkans tro.

Att be i tro och förväntan - Jakob 5

Anteckningar till ett försök att blanda personlig vittnesbörd och Barths "Church Dogmatics" i en andakt för ungdom. Jag tycket om när det får vara lite spännande och lekfullt att göra teologi. Även om själva andakten inte var perfekt, så minns jag eftermötet som bra. Och det ska väl sägas, det finns mycket som mer uppbyggligt att läsa än Karl Barth.

Jag hade inte varit kristen så länge. Förundrad och förtjust i livet med Jesus. Bibeln gav svar på så mycket och församlingsgemenskapen gav så mycket glädje.

Men, det gamla livet gjorde sig påmint genom värk i en kroppsdel. Jag hade levt på ett sätt som gav konsekvenser. Saker man väljer att göra i sitt liv kan ge fysiska konsekvenser.

Ofta bläddrade jag nyfiket i Bibeln framför teven på kvällarna. En kväll läste jag i Jakobsbrevet om hur man kan be för kroppslig, själslig och andlig svaghet. Jag kände direkt att det var för mig. Jag talade med två mer vuxna ledare i församlingen som var vana att be och de berättade att de ofta gjorde som i Jakob 5.

Så vi bestämde träff i andaktsrummet en vanlig kväll några dagar senare. Så vi bad tillsammans, jag bad om förlåtelse för saker jag som låg på mitt hjärta och fick känna Guds förlåtelse. De smörjde ett litet kors i pannan med olja och bad över den sjuka kroppsdelen.

Det kändes som en stor lättnad att få be så. Att göra som det står i Bibeln. Att be om förlåtelse och få förlåtelse. Att be om och förvänta helande. Kanske var det viktigaste den kvällen det andliga helandet, att det blev tydligt för mig att en synd var förlåten. Men, jag har heller inte haft ont i kroppsdelen efter det.

Guds kommunikation med oss människor är något verkligt och levande. Vi kan lyssna till Gud, svara Honom och tillbe Honom. Vi får frid och tröst i vår tillbedjan av Gud. Men, vi kan också be Gud specifikt om saker vi behöver. Gud vill verkligen att vi ska vända oss till Honom och be Honom om saker vi behöver så att Han får vara vår Gud och Hjälpare.

Gud lyssnar till bön i tro. Gud inte bara tillåter bön som förväntar svar. Att be i tro och förvänta svar är något Gud verkligen vill att vi ska göra.

I Ordspråksboken kan vi läsa:

”Herren är fjärran från de onda,
men han hör den rättfärdiges bön”
(Ords 15:29)

Gud lyssnar till bön från dem som vill göra gott, deras böner behagar Honom och gör Honom nöjd.

Gud hör bön. Det har jag fått uppleva många gånger i mitt liv. Vågar du prova?

Troendedop - en kort dopteologi

Dopet av troende genom nedsänkning är det bibliska sättet att offentligt tillkännage lärjungaskap för dem som har ångrat synden och kommit till personlig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Dopet genomförs genom att sänka ned hela den troendes kropp i vatten, i Faderns, Sonens och helig Andes namn.

Redemptio - återlösning eller friköpning?

Försöker hantera en svensk översättning av det latinska ordet redemptio. Följer man svensk teologisk tradition så är återlösning den givna översättningen. Samtidigt så är det återlösning ett ord som inte naturligt förklarar sig självt i modern svenska. Därför försökte jag mig på en enkel definition av återlösning:

Återlösning är en teologisk term som betyder att frigöra genom att betala en lösen. Den lösensumman var Herren Jesus Kristus offerdöd och försonande blod. Kristus löser oss fria från syndens och dödens fångenskap. På så sätt är Jesus Kristus Återlösaren och Frälsaren.

Men, efter att ha talat med en vän som ofta predikar för en samling med många nysvenskar så undrar jag om jag inte är inne på fel väg. Han menar att friköpning är är en bättre översättning av redemptio, därför att det är ett ord som ju förklarar sig självt. Ett annat självförklarande ord som kanske bättre direkt översätter är återköpning. Men, friköpning är ändå mera samtida svenska. Så jag har valt att översätta med friköpning och provar att ge det en definition:

Friköpning betyder att frigöra genom att betala en lösen. Den lösensumman var Herren Jesus Kristus offerdöd och försonande blod. Kristus köper oss fria från syndens och dödens fångenskap. På så sätt är Jesus Kristus Friköparen och Frälsaren. Friköpning är nära släkt med frälsning, men friköpning har en mer specifik betydelse, genom att friköpning förklarar på vilket sätt frälsningen sker, genom att betala en lösensumma. I äldre svensk teologi använder man ofta termen återlösning, som betyder samma sak som friköpning.

Det är mitt försök att hantera redemptio idag. Är det någon som har något förslag till förbättring?

Digitala böcker (e-böcker)

Jag märker en sakta förändring i mitt liv när det gäller böcker. Sakta ökar andelen digitala böcker som jag äger och läser.

Den engelskspråkiga bokmarknaden tycks ha nått en god mognad när det gäller e-böcker, medan det på det svenska språkområdet fortfarande i mycket är trevande försök, särskilt när det gäller kristen litteratur. En konsekvens av detta är att jag väljer svenska böcker i klassisk pappersform, medan huvuddelen av engelska böcker blir digitala.

Här är hur jag hanterar några kategorier av engelska böcker i olika digitala varianter.

Sådant som gör sig bokhyllan
Få saker slår att sitta i soffan med en kopp te och nyfiket bläddra i ett gott referensverk. Därför vill jag ha ett litet grundbibliotek i papper. Några sådan böcker är "The Zondervan Encyclopedia of the Bible", "Eerdmans Dictionary of the Bible", "Eerdmans Commentary on the Bible" och Karl Barths "Church Dogmatics". Jag har även en uppsättning böcker i reformert dogmatik och en del bibelkommentarer och grekiska och hebreiska lexikon som räknas till den här kategorin.

Böcker som inte är av referenskaraktär
Böcker för vanlig läsning, dvs inte referens, gillar jag att läsa på amazons e-bokläsare Kindle. Lätt att köpa och få hem, och jag kommer åt böckerna på mobil, dator, surfplatta och Kindle. Ett exempel på sådan bok är John MacArthurs nya "Strange Fire: The Danger of Offending the Holy Spirit with Counterfeit Worship", en bok som jag vill ha så fort den kom ut och som jag kanske behöver ha som referens i bokhyllan, behöver jag boken så är den lätta att hitta på Kindle.

Referensböcker
Logos Bible Software är det verktyg jag gillar bäst för referenslitteratur. Sökbarheten och att så mycket är ihoplänkat med varandra gör det här till ett underbart hjälpmedel. Det faktum att Logos också verkligen är cross-platform gör att jag kommer åt min referenslitteratur från mobil, surfplatta, dator och webbläsare. Jag har haft god nytta åt att kunna använda väntan på tåg osv. för att göra efterforskningar för t.ex. en andakt.

Förstärkt studiebibel
Jag gillar studiebiblar, bibeltexten med enkelt material för fördjupning. Min läsbibel är Svensk Studiebibel, men jag gillar att ha lite bredare material och lite olika vinklar i den uppbyggliga läsningen. Jag har märkt att Olive Tree Bible Software fungerar väldigt bra som förstärkt studiebibel. Jag använder den både på mobilen, iPad och dator. Ett enkelt gränssnitt med centrerat runt bibeltexten, men också med "resource guide"som gör det lätt att utforska bibeltexten. För mig är bibelstudiet med Oliver Tree ofta spännande, lekfullt och lärorikt, men kanske inte alltid så djupt.

Slutsats
Jag gillar en kombination av Kindle, Logos och Olive Tree. De har var och en olika styrkor och svagheter, tillsammans utgör de ett mycket gott alternativ till fysiska böcker i papper.

När ledaren i min bönegrupp blev katolik

I dessa dagar kan det kännas att det blivit poppis bland pingstvänner och i trosrörelsen att gå över till katolska kyrkan. Jag tänker inte blanda mig in i någon debatt, jag vill bara berätta om något på temat ur mitt liv.

Det är år sedan nu. Ny i tron och färsk i församlingslivet så fanns det så mycket att lära. Vad kan då vara bättre än att gå med i en bönegrupp som läser Bibeln tillsammans, och så gjorde jag. Det var en härlig gemenskap och en öppen och ärlig atmosfär.

Ledaren i bönegruppen hade en intressant bakgrund.  Mötet med Jesus hade förändrat hans liv. Men, jag förstod snart att hans resa inte var slut, att hans studier mer och mer bestod av romersk katolsk litteratur. Det var inte något han höll hemligt och han visade stor respekt för att vi andra kanske var mer traditionellt frikyrkliga.

Jag lärde mig så mycket av hans allvarliga sökande efter en djupare förståelse. Ännu idag är jag djupt tacksam för hans omsorg. Det viktigaste var att jag redan min första tid som troende fick öva att pröva allt mot Bibeln och traditionen.

När en församlingsmedlem gått hem till Herren så föreslogs det i bönegruppen att vi skulle be för den döde. Jag berättade om mina reservationer utifrån reformationens lära om frälsningen och det respekterades. Det var så jag började läsa Westminsterbekännelsen. Det var för mig en del i en jakt på svar i en svår fråga. Westminsterbekännelsen med sin genomtänkta bibeltrogna reformerta teologi gjorde starkt intryck på mig. Det var min väg in i en djupare förståelse av varför reformationen var nödvändig.

Sedan länge är 1689 års baptistbekännelse en viktig spegel för mig när jag tänker teologi. Där ser jag traditionen från Westminster i baptistisk och frikyrklig form. Där finner jag den mest konsekventa formuleringen av reformationens teologi. Jag kanske inte håller med om allt, men det är där jag utgår när jag gör teologi.

Min vän som var ledare för bönegruppen kom att gå in i katolska kyrkan och bönegruppen upplöstes. Fortfarande är jag djupt tacksam för vad han lärt mig, främst genom att praktiskt visa varför reformationen behövdes.

Försoningen

Ibland lever man i så olika världar. Helt uppenbart rappar Shai Linne i en annan kontext än den Sofia Camnerin skriver i. Båda vet hur man utrycker sig i de kulturella utsnitt av kristenheten de rör sig.

Jag får säga att Shai Linne verkligen utmanar i de kretsar jag ofta finns. Jag ska nog lyssna genom albumet om försoningen i helgen. Sofias bok "Försoning behövs" har jag lånat ut till en vän som var nyfiken, annars hade jag nog bläddrat lite i den i helgen.

Matthias Hafenreffer : compendium doctrinae coelestis

"Matthias Hafenreffer : compendium doctrinae coelestis" är en luthersk troslära från 1612 som användes flitigt i svensk undervisning. För något år sedan gavs den latinska texten ut med en översättning till modern svenska.

Här är några spridda tankar.

1. Här kommer vi nära den svenska lutherska reformationen och det som följde efter. På många sätt är det luthersk teologi i den här varianten som formade viktiga delar av svensk kultur. Att försöka förstå Sverige är också att försöka förstå den lutherska teologi som format oss.

2. Den kortfattade logiska formen och närheten till bibeltexten är spännande att läsa och andligt uppbygglig. En av de bättre andaktsböcker på svenska jag läst får jag nästa säga.

3. Den här boken ger en snabb introduktion till den lutherdom som låg som grund för den världsbild de svenska baptistpionjärerna levde. Svensk baptiströrelse är i mycket sprungen ur luthersk folkväckelse då man läste Bibel och luther själv. Men, i bakgrunden fanns den akademiska lutherska teologin som formade hur man tänkte om vissa saker. Mötet med en mer reformert tysk, brittisk och amerikansk baptiströrelse blev ibland chockartad och man kom sedan att formas av detta dubbla arv.

4. Jag tror att arbete av den här typen är oerhört viktigt för att forma en livskraftig kristendom i Sverige. I ett senmodernt samhälle där det känns som allting flyter fritt, är det viktigare än någonsin med djupa rötter i vår historia. Jag tror stenhårt på att göra teologi i dialog med den levande församlingen genom tiderna.

5. Artos förlag har givit oss goda möjligheter att tillgodogöra oss kyrkofäder på svenska. Nyutgåvan av Hafenreffer är ett exempel på initiativ från lutherskt håll. Jag längtar efter att få läsa något från den reformerta världen på svenska, Jean Calvin, Andrew Fuller, Matthew Henry eller så. Vi får se vad framtiden kommer att ge.

Lou Reed

Lou Reed blev aldrig mitt livs soundtrack på det sätt jag en gång trodde. Jesus kom emellan och kanske kommer "Löftena kunna ej svika" bli ett av de bärande spåren når loppet är färdiglöpt. Men, det fanns en tid då jag kunde känna igen mig alltför bra i många av Lou Reeds sånger.

Hans djupa insikt om människan och hans sätt att beskriva det utan illusioner och förskönanden har betytt oerhört mycket för mig. Jag märker än idag när jag undervisar att jag kanske tänker annorlunda om synd och behovet av omvändelse än vad en del andra i Equmeniakyrkan gör. För mig var inte alternativet till ett liv med Jesus ett rätt så OK medelklassliv. För mig var alternativet en säker väg mot döden. Jag är så tacksam för att Lou Reed gjorde med klarsynt gällande behovet av frälsning och att Gud sedan handlade i mig.

Lou Reed är inte längre med oss, en stor musiker och textförfattare är ur tiden.

Att vara mer konservativ än CH Spurgeon

Jag läser brett och tänker att det är ett nyttigt sätt att öva urskiljning. En regel jag jobbar utifrån är om man känner sig mer konservativ än CH Spurgeon så ska det ringa en varningsklocka.

Jag tänker på det när jag läser om konferensen "Strange Fire" som var i helgen. John MacArthur förtjänar att bli lyssnad till, han fladdrar aldrig, utan levererar stabilt år efter år. Samtidigt så har den här konferensen en stark undervisning om andens gåvor utifrån ett cessationistiskt perspektiv som kanske går längre än Spurgeon när de förklarar att tecken-gåvorna tonade ut med apostlarna. Här är ett exempel  där det är värt att fundera över hur erfarenheter bland Spurgeon och de svenska baptistpionjärerna kan få nyansera en cessationism som i mycket är en motreaktion på en karismatisk teologi som skenat iväg.

Vila

Är tillbaka från en tids vila och hittar en fin artikel om vila, "The Importance of Doing Nothing". Visst är det så att man vill vara så bra och åstadkomma mycket. Ibland är arbete i olika former också ett sätt att hålla borta jobbiga tankar. Men, vila är viktigt. Och nu är jag tillbaka med nya krafter.

Jag har en liten plan för studier för terminen som förhoppningsvis kan resultera i en del bra blogginlägg.

Accordance för Windows

En intressant nyhet för den som tycker att mjukvara för bibelstudier är spännande.

Tim Keller om att förbereda en predikan

Conrad Mbewe - African Christian University

Böcker - digitala och fysiska

Senaste tiden har jag märkt en förändring i hur jag bygger bibliotek. Det digitala skiftet blir allt tydligare.

1. Den fysiska boken
Fysiska böcker har jag ett litet referensbibliotek för mysiga studier med en kopp te i soffan. Jag gillar det fortfarande. Sedan finns svensk frikyrkohistoria i stort sett bara i fysiska böcker. Och, en del böcker jag vill ha finns bara som som fysiska. Men, fysiska böcker blir allt mindre viktiga.

2. Kindle e-boksläsare
Det är smidigt och rätt så billigt att köpa böcker på Amazons Kindle. Det är riktigt trevligt att läsa med e-ink, bättre än fysiska böcker faktiskt. Så det är här jag helst köper böcker för att läsa. Däremot är Kindle inte så bra för referenslitteratur, det är inte så smidigt att bläddra fram och tillbaka. En nackdel är att Kindle inte har böcker på svenska, men det lever jag gärna med.

3. Logos Bible Software
Referenslitteratur görs sig bra på bibelstudieprogrammet Logos. Sökbarheten och alla internlänkar gör det riktigt bra. Jag använder Logos både på mobilen och på datorn. Logos är mitt viktigaste verktyg för referenslitteratur.

4. Olive Tree Bible Software
Olive Tree har fina appar för mobiler, även om mjukvaran finns för datorn så är det på mobilen det gör sig bäst. Bästa appen för att läsa och studera Bibeln mobilt tänker jag. Lite som en väldigt hanterbar studiebibel. Det går att göra rätt mycket med Olive Tree om man vill, jag tror att den för många är ett bättre alternativ än Logos.

Jarrid Wilson

Jag läser Jarrid Wilsons blogg. Främsta anledningen är att han på många sätt lyckas formulera tankar hos en ung generation som älskar Jesus. Det är intressant att se hur han förhåller sig till vanliga frågor ungdomar ställer utifrån en evangelikal grund, samtidigt med sin egna unga erfarenhet som en viktig del. Ibland tror och gissar man så mycket om vad ungdomen idag tänker. Jarrid Wilson hjälper att förstå bättre.

Dallas Theological Seminary

Jag har ett band till Dallas Theological Seminary som jag vårdar ömt. Visst står jag ibland tveksam till en del saker de gör, och jag kan inte med gott samvete skriva på deras trosbekännelse. Men kärleken till Jesus och Bibeln fångar mig. Videon nedan berättar något dess historia och visar på det fokus som håller mig kvar.

Voddie Baucham i Göteborg

Här i länken är videos från Voddie Baucham i Göteborg.

Ett av undervisningspassen nedan:

Nåd

Jag ser den här filmen igen, det var ett tag sedan sist. Tårarna börjar strömma.  Det här är Guds förunderliga nåd.

Fyller Han ditt hjärta?

Vad gick fel i Svenska Baptistsamfundet?

När jag började blogga om baptisthistoria 2009 var en viktig drivkraft att försöka spåra vad det var som gått fel i Svenska Baptistsamfundet. Jag ville studera den svenska baptismen när den var i sin krafts dagar. När elden brann, när bekännelsen var tydlig och när man ivrigt delade med sig av budskapet om "Jesus Kristus och honom som korsfäst". Men, jag ville också förstå vad som gjort att Svenska Baptistsamfundet förlorat numerärt och nu mest sågs som en partner för gemensamma församlingar.

Mer och mer tänker jag att LarsÅke W Perssons lilla bok "Varför inte i Svenska Baptistsamfundet - En omvänd ordlista från A till Ö" ger uttryck för vad som gått fel. I en intervju i Dagen skriver LarsÅke W Persson:

" För några år sedan fick jag ett uppdrag att skriva en baptistisk "katekes", det vill säga vad man ska tro som baptist. Det visade sig då lättare att förklara vad vi inte gör och vad vi inte tror, berättar Larsåke W Persson vars lilla skrift fick namnet "Varför inte i Svenska Baptistsamfundet - en omvänd ordlista från A till Ö"".

Så man beställde en skrift om grundläggande trosinnehåll, det som kunde håller ihop ett samfund, det som ger kraft att nå ut med ett budskap. Men tydligen upptäckte man att man inte längre hade något riktigt gemensamt som höll ihop, och istället skrev man "Varför inte" och beskrev allt som man inte gör. Jag tror att Larsåke W Persson gjorde sitt allra bästa, problemet var att samfundet inte hade något stabilt gemensamt att berätta. Det var lättare att beskriva vad svenska baptister inte tror.

En sak är viktig att notera. Baptisternas världsallians och Europeiska baptistfederationen har inga problem att ta fram skrifter med positiva saker som beskriver baptisters teologiska identitet. Budskapet från BWA:s jubilumskonferens 2005 är i formen av en samtida trosbekännelse, inte bindande på något sätt, men beskriver en grundläggande trosinnehåll så som det ofta kan ses av baptister, en djärv och spännande teologi att var stolt över. Europeiska baptistfederationen beskriver baptistisk tro och liv på 521 sidor i boken "A Dictionary of Europeand Baptist Life and Thought" 2009. Det finns alltså inte något inbyggt i baptiströrelsen som gör att det inte går att beskriva något om gemensamt trosinnehåll. Bröder och systrar i andra länder har inte svårt att sätta samman skrifter med positivt trosinnehåll och beskriva saker man har gemensamt, detta utan att binda samvetet hos enskilda.

Så vad gör att man i svenska baptistsamfundet inte hade något att berätta för världen? Jag vet inte, men någonstans började man definiera sig i förhållande till andra mer än definiera sig som något man själv var. Kanske gjorde splittringen med Pingströrelsen och Örebromissionen att man började definiera sig själva som vi som stannade kvar, och inte gjorde en massa konstigheter som de andra. Sedan får man känslan att många goda ledare hamnade i Pethrus och Ongmans rörelser. Kanske var det också på något sätt att Bethelseminariet förvaltade ett arv från K.O. Broady som gjorde att man var svag i troslära och inte hade något att sätta emot mot trender från olika håll i den moderna teologin. Jag vet inte riktigt.

Tänk om Equmeniakyrkan kan bli ett samfund som tydligt förmedlar budskapet om "Jesus Kristus och honom som korsfäst", eller som det står i Bibeln 2000 "Jesus Kristus, den korsfäste Kristus".

En utmaning för Equmeniakyrkan är att snabbt börja beskriva sig i positiva termer. Hur vi är som kyrka, vad vi gör som kyrka, vad vi tror som kyrka. Att vi har en bredd, men att vi har ett gemensamt center som vi vill dela med oss av till världen. Lyssna på oss, vi har något att berätta! 

Gatupredikan

Man kan mima, göra ett drama, eller så kan man berätta evangelium rakt upp och ned och konstatera att "om ingen kastar glass på en .. är det en misslyckad gatupredikan"



Jag har en känsla av att baptistpionjärerna i mitten av 1800-talet skulle känna igen sig bättre i det här än vad vi ibland låtsas om.

Vad trodde John Gill?

Declaration of the Faith and Practice of the Church of Christ,

in Carter-Lane, Southwark, under the Pastoral Care of Dr. John Gill, Read and assented to, at the Admission of Members.

HAVING been enabled, through divine grace, to give up ourselves to the Lord, and likewise to one another by the will of God, we account it a duty incumbent upon us, to make a declaration of our faith and practice, to the honour of Christ, and the glory of his name; knowing, that as with the heart man believeth unto righteousness, so with the mouth confession is made unto salvation; (Rom. 10:10) a which declaration is as follows, viz.,

I. We believe, That the Scriptures of the Old and New Testament, are (2 Tim. 3:15-17; 2 Peter 1:21) the word of God, and the only (John 5:39; Acts 17:11; 2 Peter 1:19, 20) rule of faith and practice.

II. We believe, That there is but one (Deut. 6:4; 1 Cor. 8:6; 1 Tim. 2:5; Jer. 10:10) only living and true God: that there are (1 John 5:7; Matthew 28:19) three persons in the Godhead, the Father, the Son, and the Holy Ghost, who are equal in nature, power, and glory; and that the Son ((John 10:30; Phil. 2:6; Rom. 9:5; 1 John 5:20) and the Holy Ghost (Acts 5:3, 4; 1 Cor. 3:16, 17; 2 Cor. 3:17, 18) are as truly and properly God as the Father. These three divine persons are distinguished from each other, by peculiar relative properties: The distinguishing character and relative property of the first person is begetting; he has begotten a Son of the same nature with him, and who is the express image of his person; (Ps. 2:7; Heb. 1:3) and therefore is with great propriety called the Father: The distinguishing character and relative property of the second person is that he is begotten; and he is called the only begotten of the Father, and his own proper Son; (John 1:14; Rom. 8:3, 32) not a Son by creation, as angels and men are, nor by adoption, as saints are, nor by office, as civil magistrates; but by nature, by the Father's eternal generation (Ps. 2:7) of him in the divine nature; and therefore he is truly called the Son: The distinguishing character and relative property of the third person is to be breathed by the Father and the Son, and to proceed from both, (Job 33:4; Ps. 33:6; John 15:26 and 20:26 and 20:22; Gal. 4:6) and is very Properly called the Spirit, or breath of both. These three distinct divine persons, we profess to reverence, serve, and worship as the one true God. (1 John 5:7; Matthew 4:10)

III. We believe, That before the world began God did elect (Eph. 1:4; 1 Thess. 1:4 and 5:9; 2 Thess. 2:13; Rom. 8:30; Eph. 1:5; 1 John 3:1; Gal. 4:4, 5; John 1:12) a certain number of men unto everlasting salvation whom he did predestinate to the adoption of children by Jesus Christ of his own free grace, and according to the good pleasure of his will; and that in pursuance of this gracious design, he did contrive and make a covenant (2 Sam. 23:5; Ps. 89:2, 28, 34; Isa. 42:6) of grace and peace with his son Jesus Christ, on the behalf of those persons; wherein a Saviour (Ps. 89:19; Isa. 49:6) was appointed, and all spiritual (2 Sam. 23:5; Isa. 55:3; Eph. 1:3) blessings provided for them; as also that their (Deut. 33:3; John 6:37, 39 and 10:28, 29; Jude 1) persons, with all their grace (2 Tim. 1:9; Eph. 1:3; Col. 3:3, 4) and glory, were put into the hands of Christ, and made his care and charge.

IV. We believe, That God created the first man, Adam, after his image, and in his likeness, an upright, holy, and innocent creature, capable of serving and glorifying him: (Gen. 1:26, 27; Eccl. 7:29; Ps. 8:5) but he sinning, all his posterity sinned in him, and came short of the glory of God; (Rom. 5:12 and 3:23) the guilt of whose sin is imputed; (Rom. 5:12, 14, 18, 19; 1 Cor. 15:22; Eph. 2:3) and a corrupt nature derived to all his offspring descending from him by ordinary and natural generation: (Job 14:4; Ps. 51:5; John 3:6; Ezek. 16:4-6) that they are by their first birth carnal and unclean; averse to all that is good, incapable of doing any, and prone to every (Rom. 8:7, 8 and 3:10-12; Gem 6:5) sin: and are also by nature children of wrath, and under a sentence of condemnation; (Eph. 2:3; Rom. 5:12, 18) and so are subject, not only to a corporal death, (Gen. 2:7; Rom. 5:12, 14; Heb. 9:27) and involved in a moral one, commonly called spiritual; (Matthew 8:21; Luke 15:24, 32; John 5:25; Eph. 3:1) but are also liable to an eternal death, (Rom. 5:18 and 6:23; Eph. 2:3) as considered in the first Adam, fallen and sinners; from all which there is no deliverance, but by Christ, the second Adam. (Rom. 6:23 and 7:24, 25 and 8:2; 2 Tim. 1:10; 1 Cor. 15:45, 47)

V. We believe, That the Lord Jesus Christ, being set up from (Prov. 8:22, 23; Heb. 12:24) everlasting as the Mediator of the covenant, and he having engaged to be the (Ps. 49:6-8; Heb. 7:22) Surety of his people, did In al. 4:4; Heb. 2:14, 16, 17) human nature, and not before, neither in whole, nor in part; his human soul being a creature, existed not from eternity, but was created and formed in his body by him that forms the spirit of man within him, when that was conceived in the womb of the virgin; and so his human nature consists of a true body and a reasonable soul: both which, together and at once the Son of God assumed into union with his divine person, when made of a woman, and not before; in which nature he really suffered, and died (Rom. 4:25; 1 Cor. 15:3; Eph. 5:2; 1 Peter 3:18) as the substitute of his people, in their room and stead; whereby he made all that satisfaction (Rom. 8:3, 4 and 10:4; Isa. 42:21; Rom. 8:1, 33, 34) for heir sins, which the law and justice of God could require; as well as made way for all those blessings (1 Cor. 1:30; Eph. 1:7) which are needful for them both for time and eternity.

VI. We believe, That eternal Redemption which Christ has obtained by the shedding of his blood (Matthew 20:28; John 10:11, 15; Rev. 5:9; Rom. 8:30) is special and particular: that is to say, that it was only intentionally designed for the elect of God, and sheep of Christ, who only share the special and peculiar blessings of it.

VII. We believe, That the justification of God's elect, is only by the righteousness (Rom. 3:28 and 4:6 and 5:16-19) of Christ imputed to them, without the consideration of any works of righteousness done by them; and that the full and free pardon of all their sins and transgressions, past, present, and to come, is only through the blood of Christ, (Rom. 3:25; Eph. 1:7; Col. 2:13; 1 John 1:7, 9) according to the riches of his grace.

VIII. We believe, That the work of regeneration, conversion, sanctification, and faith, is not an act of (John 1:13; Rom. 9:16 and 8:7) man's free will and power, but of the mighty, efficacious, and irresistible grace (Phil. 2:13; 2 Tim. 1:9; James 1:18; 1 Peter 1:3; Eph. 1:19; Isa. 43:13) of God.

IX. We believe, that all those, who are chosen by the Father, redeemed by the Son, and sanctified by the Spirit, shall certainly and finally (Matthew 24:24; John 6:39, 40 and 10:28, 29; Matthew 16:18; Ps. 125:1, 2; 1 Peter 1:5; Jude 24; Heb. 2:13; Rom. 8:30) persevere; so that not one of them shall ever perish, but shall have everlasting life.

X. We believe, That there will be a resurrection of the dead; (Acts 24:15; John 528, 29; Dan. 12:2) both of the just and unjust; and that Christ will come a second time to judge (Heb. 9:28; Acts 17:31; 2 Tim. 4:1; 2 Thess. 1:7-10; 1 Thess. 4:15-17) both quick and dead; when he will take vengeance on the wicked, and introduce his own people into his kingdom and glory, where they shall be for ever with him.

XI. We believe, That Baptism (Matthew 28:19, 20; 1 Cor. 11:23-26) and the Lord's Supper are ordinances of Christ, to be continued until his second coming; and that the former is absolutely requisite to the latter; that is to say, that those (Acts 2:41 and 9:18, 26) only are to be admitted into the communion of the church, and to participate of all ordinances in it, (Mark 16:16; Acts 8:12, 36, 37 and 16:31-34 and 8:8) who upon profession of their faith, have been baptized, (Matthew 3:6, 16; John 3:23; Acts 8:38, 39; Rom. 6:4; Col. 2:12) by immersion, in the name of the Father, (Matthew 28:19) and of the Son, and of the Holy Ghost.

XII. We also believe, That singing of psalms, hymns, and spiritual songs vocally, (Matthew 26:30; Acts 16:25; 1 Cor. 14:15, 26; Eph. 5:19; Col. 3:16) is an ordinance of the Gospel, to be performed by believers; but that as to time, place, and manner, every one ought to be left to their (James 5:13) liberty in using it.

Now all and each of these doctrines and ordinances, we look upon ourselves under the greatest obligation to embrace, maintain,, and defend; believing it to be our duty (Phil. 1:27; Jude 3) to stand fast in one spirit, with one mind, striving together for the faith of the Gospel.

And whereas we are very sensible, that our conversation, both in the world and in the church, ought to be as becometh the Gospel of Christ; (Phil. 1:27) we judge it our incumbent duty, to (Col. 4:5) walk in wisdom towards them that are without, to exercise a conscience (Acts 24:16) void of offence towards God and men, by living (Titus 2:12) soberly, righteously, and godly in this present world.

And as to our regards to each other, in our church-communion; we esteem it our duty to (Eph. 4:1-3; Rom. 12:9, 10, 16; Phil. 2:2, 3) walk with, each other in all humility and brotherly love; to watch (Lev. 19:17; Phil. 2:4) over each other's conversation; to stir up one (Heb. 10:24, 25) another to love and good works; not forsaking the assembling of ourselves together, as we have opportunity, to worship God according to his revealed will; and, when the case requires, to warn, (1 Thess. 5:14; Rom. 15:14; Lev. 19:17; Matthew 18:15-17) rebuke, and admonish one another, according to the rules of the Gospel.

Moreover, we think ourselves obliged (Rom. 12:15; 1 Cor. 12:26) to sympathize with each other, in all conditions, both inward and outward, which God, in his providence, may bring its into; as also to (Rom. 15:1; Eph. 4:12; Col. 3:13) bear with one another's weaknesses, failings and infirmities; and particularly to pray for one another, (Eph. 6:18, 19; 2 Thess. 3:1) and that the Gospel, and the ordinances thereof, might be blessed to the edification and comfort of each others souls, and for the gathering in of others to Christ, besides those who are already gathered.

All which duties we desire to be found in the performance of, through the gracious assistance of the Holy Spirit whilst we both admire and adore the grace, which has given us a place, and a name in God's house, better than that of sons and daughters. (Isa. 56:5) 

En helg med Voddie Baucham

Har varit på konferens med Voddie Baucham i Göteborg. Bergsjöbloggen rapporterar i inlägget "Konferens med Voddie Baucham".

Det var starkt när Voddie Baucham med tårar i ögonen förklarade evangelium.

Men starkast var det när han avslutade med att uppmanade till att sluta gnälla om att de goda nyheterna om Jesus inte predikas som förr i Scandinavien, och att vi istället ska lägga kraft på att fostra förkunnare av ett rent evangelium och att detta måste priorieteras i våra liv. Att vi måste låta det viktigaste vara det viktigaste. Jag blev djupt berörd.

Jag hoppas kunna länka mp3 filer när de kommer.

" and if he were to come again, he’d be mega-tolerant"

Bloggen Faith and Theology har intressant inlägg idag "Apostles' Creed for liberals", den apostoliska trosbekännelsen i en version för liberaler.

Nyttig läsning. Det sätter ord på vad man hör ibland i vissa sammanhang, fast då oftare lite mer vagt formulerat och med noteringen om att det är viktigt med det fria samtalet.

Det är också intressant att notera att den riktiga apostoliska trosbekännelsen har något fundamentalistiskt över sig. Det är en mycket kraftfull och tydlig beskrivning av den kristna trons grunder. Vi borde läsa apostoliska trosbekännelsen oftare i gudstjänsten tänker jag.

Du visste då...!

Karin Boyes dikt "Till en diktare" är helt underbar.

De första raderna är:

"Du  v i s s t e  då...!
Ty hade du ej vetat,
du skulle aldrig kunnat säga så."

Det går att göra en djupare analys av den dikten. Men, en sak som fångar mig idag är hur dikten förmedlar den förundrade glädjen i att någon känt och upplevt samma sak. Att man inte är ensam med de tankar man har. Många gånger har det varit just Karin Boyes dikter som fått mig att känna så. Hennes insikter i människan är djupa.

Men, ibland händer det också när jag läser teologisk litteratur, eller lyssnar till predikan, att jag upplever detsamma. Att det är någon som känt samma sak, och bättre än mig kan sätta ord på det. Det är en underligt tröstande känsla.  På ett sätt känslan av att inte vara ensam, men också känslan om att lära sig något viktigt om sig själv. Att få ord på något man inte kunnat beskriva och att känna att man inte är ensam. Förunderligt.

Lite så känner jag när jag ser det här klippet med Voddie Baucham. Han sätter ord på något det sällan talas om i mina sammanhang. Det ger en underlig resonans i mitt hjärta. Det känns gott. Han förstod alltså. Lite granna känns det som han håller min hand och ger tröstande ord. Att han med sympati förstår samtidigt som han visar hur kraften går att omvandla till något av evig skönhet.



Hos mig förvandlas det till en parafras:

Han visste då,
ty hade han ej vetat,
hade han aldrig kunnat predika så.

Nationalencyklopedin som teologiskt uppslagsverk

Ofta använder jag Nationalencyklopedin som teologiskt uppslagsverk. Sedan några år har jag ett webb-abonnemang, och jag använder NE nästan varje dag.

Det finns flera bra saker att använda NE till:

1. Normerande för språkanvändning
Ofta finns det varianter för hur man ska stava ett ord. Nationalencyklopedin har på ett sätt status som normerande för svensk språkanvändning. Framför allt är det så att om man stavar som Nationalencyklopedin så har man inte gjort något allvarligt fel, "nobody ever got fired for buying an IBM". Likaså ger NE goda förslag till hur man kan stava namn på viktiga personer, t.ex. Jean Calvin. Sedan får jag säga att jag ofta för teologiska stavning stöttar mig mycket på terminologin i "Svensk Studiebibel" och delvis Packers "Nyckelord - som öppnar trons värld".

2. Ordbok för engelska och svenska
Ordlistorna i NE, både den svenska och engelska, är mycket bra. Det är sällan jag använder några ordböcker i papper för att slå upp engelska eller svenska längre. Sedan för mer specifikt teologiska termer på engelska använder jag gärna "Westminster Dictionary of Theological Terms". För svensk teologiska termer föredrar jag Tage Bentzers "Teologisk handbok", även om jag också använder Per Beskows "Teologiskt lexikon". Men, vanligtvis är det NE jag först kollar i, det är så lätt att snabbt söka där.

3. Teologiskt uppslagsverk och bibellexikon
NE har fina artiklar om teologiska ämnen och teologins historia. Det finns också artiklar i bibelämnen som går att använda som ett enkelt bibellexikon. Otvivelaktigt är NE tendentiös på ett speciellt sätt, det är tolkning från samtida svensk akademisk teologi man får. Delvis är det något av det intressanta med NE, det ger en snabb översikt över vad man tror på i de svenska universiteten i ett givet ämne. Mycket användbart, även om man själv skulle vara av en annan åsikt. Här skulle jag aldrig ensamt använda mig av NE."The Zondervan Encyclopedia of the Bible", Gilbrants "Illustrerat Bibellexikon" och"Eerdmans Dictionary of the Bible" ofta de de resurser jag går till först. När jag undervisar i församlingen är det gott att först bekantat sig med NE, det är som ett ansvar att förhålla sig till det etablerade synsättet så som det ges i NE.

4. Allmänt uppslagsverk
NE är främst ett stort uppslagsverk över ett brett område. En viktig skillnad mot Wikipedia är att det finns en stabil kvalitet i alla artiklar. Vad jag vet finns det få, eller inga, totala stolpskott i NE. Wikipedia vågar jag mest använda i ämnen och frågor jag har koll på, NE är viktig för mig i sådant jag inte kan bedöma riktigheten i själv. Så även om wikipedia många gånger har riktigt bra artiklar, så är ojämnheten ett allvarligt problem för mig. Det är en orsak till att det ofta är NE jag går till först, särskilt inom områden där jag har dålig koll.

Tom Wright för alla

Jag läste "Tom Wright for Everyone" av Stephen Kuhrt direkt när den kom ut. Boken lovar en översikt av N.T. (Tom) Wrights teologi och exempel på hur denna teologi kan tillämpas i församlingslivet. Och visst är det en bok som gör vad den lovar. Välskriven, sympatisk och med ett slags "godkännande" av Tom Wright. Tillämpningarna ger inspiration för att tillämpa i den egna församlingen. Boken är förmodligen en besannad dröm för många pastorer i Equmeniakyrkan.

Jag har väntat länge med att skriva en recension. Lite har jag tänkt att det är bättre att vara tyst och inte röra upp något intresse. Men, efter Torpkonferensen så inser jag att det verkligen talas om Wright i mer vida kretsar nu. Så det kanske är dags att säga något.

Tom Wright kommer till Örebro Missionsskola i september och Libris har gjort en liten satsning på att ge ut en del av hans böcker. Markus förlag har givit ut några av hans kommentarer. Man får känslan att N.T. Wright är lite av en inneteolog i frikyrkorna idag. På många sätt är Wright konservativ samtidigt som han är i det akademiska toppskiktet. Till det kommer att Tom Wright är en av den kristna världens bästa kommunikatörer, få kan förklara komplicerade saker så enkelt som han kan.

Men, när jag läser "Tom Wright för Everyone" och får en helhet i Wrights teologi, och inte bara vackra delar, så får jag en otäck känsla. När sedan Stephen Kuhrt visar sina tillämpningar gör det ont i mig. Det är som att få en hamburgare med massa finna tillbehör. Alla goda tillbehör, bröd, sallad, dressing, gurka, torkad lök och så vidare. Men, själva köttet är inte där. Själva grunden i det kristna hamnar i bakgrunden. Jag inser hur viktig reformationens förståelse av korset och försoningen är för mig. Tom Wright berättar en annan berättelse. En berättelse som på många sätt är bra och trevlig, en berättelse som det går att bygga fin församlingsverksamhet på. Men, för mig saknar Wright själva kärnan i reformationens kristna tro. Det blir som att bygga verksamhet utan att ha en fast grund att bygga kring.

För dem som vill få ett lite mer akademiskt och teologiskt perspektiv så är "The Doctrine of Justification and the New Perspectives on Paul" värt att läsa.

Förra helgen rensade jag ut allt jag har av Tom Wright från bokhyllorna. Det intressanta att Karl Barth och Barth Ehrman får stå kvar.  Problemet med Wright är att där finns många bra saker. Men så är det, även saker som innehållet mycket bra kan innehålla fröet till något riktigt dåligt.

Jag tror frukten av Tom Wright i Sverige kommer att bli församlingar som säger så mycket av det människor vill höra, som har verksamheter som är så väl anpassade till behoven i vår tid. Men, också församlingar som blir väldigt otydliga när det gäller reformationens förståelse av korset och försoningen. I längden ger det otydlighet om vad frälsningen innebär. Till slut har vi receptet för något som kan gå allvarligt fel.

Den enda trösten

Från Heidelbergkatekesen fråga 1:

Vad är din enda tröst i liv och död?

Att jag med kropp och själ och i liv och död inte tillhör mig själv utan att jag är min trogne Frälsare Jesu Kristi egendom. För han har med sitt dyrbara blod betalat för alla mina synder och frälst mig från djävulens makt. Han bevarar mig så att förutan min himmelske Faders vilja inte ett hårstrå kan falla från mitt huvud. Ja, han bevarar mig på så sätt att allt måste tjäna mitt eviga väl. Genom sin Helige Ande förvissar han mig om det eviga livet och gör mig villig att med glädje leva för honom.

De tio budorden hos Martin Luther

Här är de tio budorden som de står i Martin Luthers lilla katekes:

Första budet
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Andra budet
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

Tredje budet
Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

Fjärde budet
Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

Femte budet
Du skall inte dräpa.

Sjätte budet
Du skall inte begå äktenskapsbrott.

Sjunde budet
Du skall inte stjäla.

Åttonde budet
Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

Nionde budet
Du skall inte ha begär till din nästas hus.


Tionde budet
Du skall inte ha begär till din nästas hustru, slav eller slavinna, oxe eller åsna, eller något annat som tillhör din nästa.