Tyskspråkig bibellitteratur

Inspirerad av Marissa Js kommentarer till inlägget "Sista konferensen inom Svenska Baptistsamfundet" så har jag gjort en liten inventering av tyskspråkig bibellitteratur för den vanliga bibelläsaren.

I församlingen håller vi Gordon D. Fee högt som bibelforskare, så vad är inte naturligare än att se vad som rekommenderas i den tyska utgåvan av "Att läsa och förstå Bibeln", "Effektives Bibelstudium - Die Bibel verstehen und auslegen". Här är böckerna:

• "Lexikon zur Bibel -Mehr als 6000 Stichworte zu Personen, Geschichte, Archäologie und Geographie der Bibel"

• "Jerusalemer Bibellexikon"

• "Das große Bibellexikon"

• "Kurze Einführung in die Bibel"

• "Ungers Grosses Bibelhandbuch"

Tyska är inte ett språk som jag är helt bekväm med, men jag har ändå några grundläggande referensböcker i bokhyllan, här är en lista på tyskspråkig litteratur jag använder ibland:

• "Lexikon zur Bibel - Mehr als 6000 Stichworte zu Personen, Geschichte, Archäologie und Geographie der Bibel"

• "Kommentar zur Bibel: AT und NT in einem Band"

• "Theologisches Begriffslexikon zum Neuen Testament"

• "Reclams Bibellexikon"

• "Scofield Bibel Luther 1914"

Helt säkert finns det mycket mer på tyska som kan vara nyttigt att läsa. Ni läsare får gärna dela med er av förslag i en kommentar.

Lite funderar jag om det kanske främst är litteratur om församlingsplantering och församlingsutveckling som kan vara intressantast på tyska. Jag vet inte, men jag har en aning om att en hel del intressant kan finnas.

En österrikisk pastor om Karl Barth och tyskspråkig bibellitteratur

Vi träffades på en konferensanläggning i Tyskland. Han undervisade om Jesus som läkare för tyska kristna, och jag, jag gjorde något annat. En österrikisk mer evangelikal församling var hans hem och hans kärlek till Jesus var uppenbar. Jag nöjer mig att kalla honom Markus, för det var hans förnamn

Vad frågar man då en tyskspråkig pastor när man träffas över lite kort i lobbyn? Boktips och Karl Barth var för mig två naturliga ämnen!

Markus menade att Karl Barth var på den goda sidan, och att han med intresse läste honom. Samtidigt så menade han att liberalteologerna verkligen älskade Karl Barths sätt att frigöra teologin från Bibeln. Så medan Karl Barth i sig kan vara nyttig att läsa, så finns där en grund för en teologi som kan driva iväg till något riktigt dåligt. Markus menade också att så i hög grad blivit så i tysk teologi.

När jag frågade om tips på tysk bibellitteratur såg han först lite besvärad, men skiner sedan upp och säger att det mesta intressanta och som han kan rekommendera på tyska faktiskt är översättningar av engelskspråkiga författare. Att mycket av den teologi och de böcker som skrivs på tyska är så liberala att de i många drag inte är användbara för en evangelikal kristen.

Helvetsdebatten

Jag har legat rätt lågt i debatten om Rob Bell och helvetet. Nu när Stefan Swärd sammanfattar debatten så ser jag att han ändå nämner mitt inlägg "Får alla en andra chans?", det gör mig glad, jag gillar Stefan Swärd.

Jag undrar hur det varit om man drivit debatt mer som Kissie och modebloggerskorna. Tänk vad spännande! Jag tycker filmklippet nedan är riktigt intressant, tänk om vi kunde nå den debattnivån :)

Stanley Hauerwas - Hannah's Child: A Theologian's Memoir

En av julklapparna var Stanley Hauerwas memoarer "Hannah's Child: A Theologian's Memoir". Lättsam och spännande mellandagsläsning med ett visst skvallerinnehåll som piggar upp.

1. Stanley Hauerwas skriver mycket sympatiskt och det är lätt att tycka om honom. Det är inte svårt att förstå varför han har så många vänner och varför vänskap betyder mycket för honom.

2. Det kan vara att Stanley Hauerwas viktigaste bidrag till teologin kan vara att ha upptäckt, stöttat och populariserat John Howard Yoder och hans mennonitiska teologi.

3. Den pacifism som Stanly Haurwas står utmanar mig och jag ska bekanta mig mer med den.

4. Det är rätt så underhållande att läsa om det akademiska livet på berömda teologiska institutioner som Notre Dame och Duke Divinity. Ibland blir det en del name-dropping som jag gillar på något sätt.

5. Ett långt sökande efter en församlingsgemenskap att trivas är intressant att följa. Längtan efter nattvardsfirande varje helg och en tät gemenskap lärde jag en hel del av. Jag blir mer och mer övertygad över att Willow Creek var ett misstag, det tror jag att fler känner vid det här laget.

Två år och 500 blogginlägg

I fredags var det två år sedan Gud lade på mitt hjärta att starta en blogg om baptistpionjärerna och deras tro. Mest för att ge pionjärerna en röst in i det nya samfundet.

På många sätt har jag uppnått det jag ville. Men, jag har mycket kvar att skriva.

Kanske var det fel att ha modebloggerskan Kissie som förebild, i att vara rätt så frimodig med att lägga upp lite av varje med varierande kvalitet, bara bloggen rör på sig.

Magnus Kronbergs råd att ge bra alternativ, snarare än att klaga på andra har jag tagit till mig. Det tror jag också att jag till stor del hållit.

Även om bloggen är anonym så har jag delat webbaddressen med församlingsledarna och några andra kristna ledare. Detta för att stå ansvarig inför den levande kristna kyrkan, det är viktigt för mig. Det har förhoppningsvis gjort bloggen mer balanserad och eftertänksam.

Något jag känner både i församlingslivet och i samfundet är hur en del saker inte får sägas. Hur alla vet, men ingen vågar ge uttryck för det. Bloggen har varit ett sätt säga en del av dessa saker. Men, ändå kan jag ibland känna som i klippet nedan:



Tack alla läsare som troget läser bloggen, ni gör mig glad varje gång jag kollar statistiken. Något som förundrar mig är att en del inlägg kan vara populära under så lång tid, att de ofta ligger högt i statistiken.

Vi går in i ett nytt år med ett nytt samfund. Jag vill göra mitt bästa för att det ska bli bra.

God Jul och Gott Nytt År

Ateisten Christopher Hitchens förklarar evangelium

Christopher Hitchens visar problem med liberal kristendom på ett brilliant sätt. Inser att jag på ett sätt har mer gemensamt med honom än jag trodde.

Kalvinism, hög-kalvinism och moderat kalvinism

En läsare frågade mig om skillnaden mellan kalvinism, moderat kalvinism och hög-kalvinism.

Här är mitt svar, en översättning av en del av Andrew Fullers artikel om kalvinism i ett teologiskt lexikon. Jag har översatt texten från utgåvan i Paul Brewsters ”Andrew Fuller – Model, Pastor and Theologian”.

”De grundläggande principerna som undervisades av Calvin var samma princieper som de Augustinus undervisade. Det principer som skiljer kalvinister från Arminianer kan reduceras till fem artiklar, och är de punkter som huvudsakligen diskuterades vid Dordrechtsynoden, och har sedan benämnts kalvinismens fem punkter. Dessa är predestination, definierad försoning, totalt fördärv, verksam kallelse och de heligas säkra uthållighet.”

[Andrew Fuller går igenom de fem punkterna utifrån Calvins skrifter och Dordrechtsynodens beslut]

”Så var de första kalvinisternas lära, även om de inte alltid uttryckts med försiktighet och aktsamhet, likadan är i grunden också läran för de samtida kalvinisterna. Det finns det i emellertid, som i varje samfund, ansenliga skiftningar i lära. Vissa menar att Calvin, även om han hade rätt i grunden, drog saker för långt, dessa benämns vanligen moderata kalvinister. Andra menar att Calvin inte gick långt nog, och dessa är kända vid benämningen hög-kalvinister, av många kallade antinomister. Det är passande att lägga till att det kalvinistiska systemet inkluderar läran om treenigheten, försoningen, rättfärdiggörelse genom tro, eller genom att vi får tillgodoräkna oss Kristi rättfärdighet.”

Så det jag vill skulle vilja säga är att hög-kalvinism är kalvinism som går längre än Calvin och Dortdrechtsynoden. En naturlig konsekvens av detta var att viljan att predika de goda nyheterna om Jesus Kristus promiskuöst svalnande av och att man blev mycket försiktig i vem man delade med sig av evangelium till. Samtidigt tror jag att mycket nyttigt finns att läsa hos en mer hög-kalvinistisk teolog som John Gill. Flera jämställer att hög-kalvinism och hyper-kalvinism, men personligen vill jag göra skillnad, där jag bedömer John Gill som hög-kalvinist men inte villolärande hyper-kalvinist.

Helt klart är i alla fall att man inte blir hyper-kalvinist bara för att man tror på kalvinismens fem punkter som de framställs i Dordrechtteserna och de klassiska reformerta trosbekännelserna.

En mer teknisk beskrivning av hyper-kalvinism ges i artikeln nedan, jag undrar om jag inte personligen skulle ge en aningen annan nyans:

"Some prefer the less pejorative term “high” Calvinism/Calvinists. I mean to use the terms “hyper” and “high” synonymously. While it is true that hyper-Calvinism has been interpreted in a variety of ways, we should consider how the expression was applied in the 18th century to opponents of Andrew Fuller and his fellow moderate or evangelical Calvinists. The term was directed against those who normally advocated the following positions or variations of them: (1) a supralapsarian decree of election which would include (2) reprobation or what John Gill called “pre-damnation”; (3) eternal justification, the doctrine that God decreed the elect for justification before the fall, a corollary of this logically being (4) passive faith (i.e., God grants his elect faith apart from active human volition); (5) a divine warrant or indication (usually conviction of sin) that an individual was elect prior to conversion; and (6) a distinction between preaching the gospel indiscriminately and offering it to those sensible to it (i.e, those who have a warrant that they are elect). Fuller preferred the name pseudo-Calvinist, since he believed that historic Calvinists would have rejected most of these features. No one would have been called hyper-Calvinist who held to the five points of Dort (TULIP)."
( Andrew Fuller’s Response To The “Modern Question”—A Reappraisal Of The Gospel Worthy Of All Acceptation Gerald L. Priest . Vol. 6: Detroit Baptist Seminary Volume 6. 2001 (44). Detroit: Detroit Baptist Seminary.)

Charles Spurgeon om John Gill:

"The system of theology with which many identify his name has chilled many churches to their very soul, for it has led them to omit the free invitations of the gospel, and to deny that it is the duty of sinners to believe in Jesus: but for this Dr. Gill must not be altogether held responsible, for a candid reader of his commentary will soon perceive in it expressions altogether out of accord with such a narrow system; and it is well known that when he was dealing with practical godliness he was so bold in his utterances that the devotees of Hyper-Calvinism could not endure him. “Well, Sir,” said one of these, “if I had not been told that it was the great Dr. Gill who preached, I should have said I had heard an Arminian.”"
(Spurgeon, C. H. The Metropolitan Tabernacle: Its History and Work (47).)

Menno Simons syn på dopet

Thimothy Georges "Theology of the Reformers" är en riktigt givande bok. Nedan är hans tre punkter som sammanfattar Menno Simons dopsyn (min översättning):

• Tro följer inte av dopet, men dopet följer av tro

• Spädbarn har inte förmåga till tro och omvändelse, och därför ska de inte bli döpta

• Dopet är den offentliga upptagningen till ett liv av radikalt lärljungaskap
  

Vi har en del av våra rötter i den anabaptistiska rörelsen med Menno Simons som en av ledarna.

Jag känner starkt att vi kanske gör för lite av dopet som övergångsrit, en "rite de passage" in i ett liv överlåtet åt radikal efterföljelse. Van Genneps "The Rites of Passage" står oläst i bokhyllan, kanske det kan det bli fin läsning över julen.

Nog har mitt liv förändrats efter dopet och nog vill jag vara en lärljunge till Jesus. Men jag vill bli mer radikal, vara med och skapa en ny social verklighet och förändra världen genom gemenskaper byggda kring evangelium.

En handbok i predikan för dig som predikar sällan eller aldrig

David Murrays "How Sermons Work" är en fantastisk liten handbok om predikan. För 95 kronor är den ett fynd och med bara 160 sidor går det lätt att läsa för alla.

How Sermons Work from HeadHeartHand Media on Vimeo.

Det finns många djupa och omfattande böcker om predikan, David M Browns "Transformation Preaching" är en sådan som väntar i bokhyllan på att jag ska läsa den. Men, för den som predikar sällan eller aldrig, som behöver sätta ihop en kort andakt för tonår, eller som mest vill förstå hur en predikan fungerar. Då är det här rätt bok. Rättframt ger den grundstenarna i predikan, men många praktiska tips och råd. Intressant skriven och lätt att ta till sig.

Nu är den här boken skriven från en ganska traditionell utgångspunkt, där det är naturligt att kommunicera Bibelns budskap till församlingen direkt ur Bibeln. För dig som vill vara lite mer postmodernt hipp, så kan videon nedan vara intressant och nyttig.

Evangelium ger en ny social verklighet

Hon är 15 år och genomröd. Att träffa Håkan Juholt var en stor händelse i hennes liv. För inte så länge sedan kom Jesus in i hennes liv och dopet blev en naturlig följd. Hon vill förändra världen. Låta tro och politik blandas till en socialt progressiv kraft som gör skillnad i vårt samhälle.

Det slår mig att mitt språk är dåligt förberett för att tala med henne. Att jag har lättare att tala om utkorelsen än om en ny social verklighet. Att det är lätt för mig att tala om förändrade liv, men mer ovant om att tala om gemenskaper med social sprängkraft.

Som en liten övning har jag jobbet en del med Filemonbrevet. Tänkt över hur det utbredda slaveriet löstes upp, mycket på grund av den kristna kärlek som Paulus ger exempel på. Nedan är en text som jag bearbetat fram ur Freedman, D. N. (1996). The Anchor Yale Bible Dictionary. New York: Doubleday. En kombination av fri översättning och min egen bearbetning:

"Paulus var verksam som kristen evangelist i Mindre Asien. Han arbetade med att bygga gemenskaper av kristna som samlades i hemmen i olika städer. Några kännetecken för dessa gemenskaper var deras tro på Israels Gud, deras barmhärtiga kärlek till varandra och deras hopp i Jesus Kristus. Gud använde Paulus för att skapa en ny social verklighet och solidaritet mellan människor som länge varit åtskilda genom klass och religiösa och etniska skillnader. Paulus hade fått många tillfällen att utveckla sin förmåga att bidra till försoning och stötta social sammanhållning i de förvånansvärt heterogens grupper han arbetade med."

Det här är en viktig aspekt av Paulus arbete. Det slår mig att det här också är vad vi i praktiken har jobbat en hel del med i den församling som jag är en del av. Men, jag har varit dålig på att förklara det så. Det har varit mer om att "Göra Jesus känd, trodd, och efterföljd", vilket på många sätt är samma sak med andra ord.

Samtidigt vill jag inte tappa fokus på individens frälsning. Men, den sociala sprängkraft som finns i evangelium vill jag jobba mer med.

Får se nästa gång vi ses, vad vi talar om då. Kanske blir det wordfeud, eller någon annan ny app vi talar om. Kanske blir det Paulus arbete med att skapa en ny social verklighet, med försoning och solidaritet i fokus, som blir det naturliga samtalsämnet.

Varför reformerta predikar evangelium promiskuöst

Många av baptistpionjärerna var kalvinister. Till och med är det så att den mest livskraftiga delen av baptiströrelsen har ett tydligt reformert ursprung, där 1689 års baptistbekännelse är en viktig grund, även om kalvinismen på många håll blev mer moderat och uppmjukad.

Ibland frågor någon mig varför reformerta predikar för alla, när de menar att inte alla är utkorade. Nedan är mitt försök till en översättning av hur Timothy George tolkar Calvins svar på frågan i boken "Theology of the Reformers":

"Eftersom endast Gud själv vet vilka som Han valt ut till räddning och vilka han inte valt, så predikar vi evangelium lössläppt till alla, i förtröstan på att Helig Ande använder vår predikan som ett externt medel för den verksamma kallelsen av just dem som blev valda i Kristus före världens början."

Enligt de reformerta ska alltså de glada nyheterna Jesus ska predikas promiskuöst. Detta för att endast Gud själv vet vilka som är som är utkorade till frälsning. De litar på att Helig Ande använder predikan som ett medel att väcka tro i de utkorades hjärtan.

Stora skillnaden blir det alltså inte. John Wesley och George Whitfield var båda evangelister som hade stora framgångar, de hade ett gott samarbete, även om de hade olika syn på utkorelsen.

Evangeliserande kalvinism har historiskt spridit de glada nyheterna om Jesus över världen och många har kommit till tro. Så är det också idag.

Transferens, mottransferens och Jesu återkomst

Igår på ungdomsmötet gjorde vi allt som man ska i en församling i GF-kyrkan. Julevangelium, sång, bön och annat som är bra.

Det är intressant att se hur ett samtal kan bölja och driva iväg när man är med tonåringar. Från att ha talat om den eviga frågan, Samsung eller iPhone, så finner jag plötsligt att jag förklarar transferens (överföring) och mottransferens (motöverföring) i psykoanalysen, hur vi kom in på det vet jag inte riktigt. Det jag vet är att många ungdomar har en enorm kunskapstörst.

Från studietiden har jag med mig ett språk som är lite färgat av psykoanalysen och den psykodynamiska teorin. Kanske inte så mycket kurslitteraturen som sena kvällar med vänner där vi diskuterade känslor, relationer och filosofi. Som studenter gör mest. Jag längtar efter, och över på, att låta mitt språk få en tydligare biblisk koppling, där relationer, känslor och filosofi starkare än idag blir kopplat till en tydligt biblisk världsbild. Nog är det så att vi på många sätt ser världen genom vårt språk. Det är en av anledningarna att jag lägger mer och mer tid på systematisk teologi. Det är också en orsak till att jag känner med alltmer hemma i reformationens teologi, där man låter teologin var grunden till en hel världsbild istället för att krydda en befintlig världsbild med lite Jesus.

Det var på efterfikat som det blev spännande. Som det händer ibland kom någon in på det saliga hoppet om Jesu återkomst. Att Jesus ska komma tillbaka och ställa allt till rätta. Jag tror verkligen det är nyttigt att tala om. En dag ska allt bli bra.

Kanske är det när man talar om Jesu återkomst som man tydligast kan se exempel på transferens i kristna sammanhang. Hur allt flyttas tillbaka till den hårde predikant X som skrämde kristen Y då för länge sedan. Hur hela samtalet och tolkningen av samtalet präglas av något gammalt. Hur många som kan reagera rätt så irrationellt och ibland med ilska, inte för vad någon sagt i modern tid, utan utifrån något som hände för länge sedan och lämnade ett öppet sår kring läran om det saliga hoppet.

Kristuskirken

Jag upptäckte Kristuskirken nyss. En liten dansk kyrkan som ser riktigt intressant ut. En del fina resurser finns där, bland annat en fin katekes.

Hjälp att hitta julklappar :)

Bokförlaget Eerdmans ger en hjälp att hitta julklappar i form av böcker här. Faktiskt riktigt bra, inte bara humor.

Synd bara att många av de som är aktuella för julklappar min julfirandegemenskap inte är så intresserade av att läsa teologi på engelska. I och för sig ger Eerdmans ett förslag till dem också: