I fredags var det två år sedan Gud lade på mitt hjärta att starta en blogg om baptistpionjärerna och deras tro. Mest för att ge pionjärerna en röst in i det nya samfundet.
På många sätt har jag uppnått det jag ville. Men, jag har mycket kvar att skriva.
Kanske var det fel att ha modebloggerskan Kissie som förebild, i att vara rätt så frimodig med att lägga upp lite av varje med varierande kvalitet, bara bloggen rör på sig.
Magnus Kronbergs råd att ge bra alternativ, snarare än att klaga på andra har jag tagit till mig. Det tror jag också att jag till stor del hållit.
Även om bloggen är anonym så har jag delat webbaddressen med församlingsledarna och några andra kristna ledare. Detta för att stå ansvarig inför den levande kristna kyrkan, det är viktigt för mig. Det har förhoppningsvis gjort bloggen mer balanserad och eftertänksam.
Något jag känner både i församlingslivet och i samfundet är hur en del saker inte får sägas. Hur alla vet, men ingen vågar ge uttryck för det. Bloggen har varit ett sätt säga en del av dessa saker. Men, ändå kan jag ibland känna som i klippet nedan:
Tack alla läsare som troget läser bloggen, ni gör mig glad varje gång jag kollar statistiken. Något som förundrar mig är att en del inlägg kan vara populära under så lång tid, att de ofta ligger högt i statistiken.
Vi går in i ett nytt år med ett nytt samfund. Jag vill göra mitt bästa för att det ska bli bra.
God Jul och Gott Nytt År
Seven Surprises of the First Christmas
16 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar