Equmeniakyrkan

Då finns äntligen ett namnförslag till GF-Kyrkan. Equmeniakyrkan har man tänkt att det nya samfundet ska heta.

Det känns OK, varken mer eller mindre. Lite som stämningen i en sång av Lou Reed, det blir aldrig bättre än OK.

Jag är nog på lite Laurie Anderson humör i kväll, White Lily klippet är underbart och beskriver lite vad jag känner både inför livet och equmeniakyrkan just nu.

Laurie Anderson - White Lily from Gab Trux on Vimeo.

Rob Bell - Är den evangelikala rörelsen på väg att splittras?

Kevin DeYoung gör en recension "God Is Still Holy and What You Learned in Sunday School Is Still True: A Review of “Love Wins”" av Rob Bells senaste bok. DeYoung skriver verkligen läsvärt, både tydligt och nyanserat.

DeYoung ger sin bild av vilka som är publiken för "Love Wins":

"Love Wins is for those who have heard a version of the gospel that now makes their stomachs churn and their pulses rise, and makes them cry out, “I would never be a part of that” (viii). This is a book for people like Bell, people who grew up in an evangelical environment and don’t want to leave it completely, but want to change it, grow up out of it, and transcend it. The emerging church is not an evangelistic strategy. It is the last rung for evangelicals falling off the ladder into liberalism or unbelief."

Sedan ger han sin förklaring över varför debatter i sådana här frågor blir så heta, jämför gärna med motsvarande debatt i Sverige:

"Love Wins has ignited such a firestorm of controversy because it’s the current fissure point for a larger fault-line. As younger generations come up against an increasingly hostile cultural environment, they are breaking in one of two directions—back to robust orthodoxy (often Reformed) or back to liberalism. The neo-evangelical consensus is cracking up. Love Wins is simply one of many tremors."

Kanske ser vi den evangelikala rörelsen sakta bryta samman och splittras i flera rörelser. Kanske är det därför man talar om dåligt samtalsklimat i vissa rörelser, för att man sakta börjar glida ifrån varandra.

Universalism är förresten inget nytt och spännande i missionsförbundet. En av Missionsförbunders ledande teologer var under slutet av 1900-talet Lars Lindberg "Sveriges enda Barthian". Jag erkänner att jag inte läst Lars Lindbergs troslära "Ny skapelse" från pärm till pärm och att jag känner mig tveksam till en del av den teologi den ger uttryck för. Otvivelaktigt är dock att boken ger en inblick om ett viktig strömning i svenska missionsförbundet vid den tiden. På sidan 205 skriver Lindberg:

"Nya testamentet talar om förtappelsens risk och kyrkan har har inte i uppdrag att förkunna att allt står väl till eller att alla kommer att bli frälsta. Med det finns heller inget uppdrag att utesluta allas frälsning som en gudomlig möjlighet, eftersom det heter att Gud vill att alla ska bli räddade."

Så Lindberg säger i praktiken att det kanske är så att alla kommer till himlen. Barths otydlighet i frågan finns också hos Lindberg. Ett resonemang som leder fram till en slags universalism. Jag har hört en antal predikningar på det här temat, där slutsatsen alltid är att apokatastasis är det kärleksfulla alternativet. De flesta universalister jag känner är trötta pensionärer som längtar tillbaka till Lars Lindbergs tid. Jag har faktiskt väldigt svårt att se något ungt, modigt och revolutionärt med Rob Bell och hans variant av universalism. Det har predikats många gånger i min församling och många av de gamla tror på det. I missionsförbundet är det gammalt, vi har provat. Jag vill inte döma i det här fallet, men jag kan säga att den frukt jag sett av universalism i olika varianter inte varit imponerande. Jag är övertygad om att varken Lars Lindberg eller Rob Bell är framtidsvägen för den evangelikala rörelsen.

När man i Dagen skriver att Rob Bells bok rör upp känslor, så konstaterar jag att i vår församling är det här ingen ny och revolutionerande teologi, det är gammal missionförbundarteologi i ny förpackning. Inget att uppröras över. Kanske mer att fundera över vart den svenska evangelikala rörelsen är på väg, är den på väg mot Lars Lindberg och Rob Bell? Eller finns det andra vägar att ta? Personligen tror jag att det alltid kommer att finnas en klassiskt kristen evangelikal rörelse, jag tror att det är där framtiden finns.

Äter vi för lite tillsammans i kyrkan?

Är jag den enda som ibland haft lite dåligt samvete för att gilla kyrkkaffe väldigt mycket? Borde man inte vara mer andlig, och inte så köttsligt fikaintresserad? Ofta är jag sist kvar på kyrkkaffet, borde jag ha dåligt samvete?

Så börjar jag fundera om vad Nya Testamentet lär om att äta tillsammans och hur att äta tillsammans var viktigt i den tidiga kyrkan.

I Anchor Yale Bible Dictionary kan man läsa en analys:

"There is abundant evidence in the NT to suggest that early Christians often gathered to eat communal meals (Acts 2:46; 1 Cor 11:20–32; Jude 12). The sharing of common meals was one activity which characterized Jesus’ followers before and after his crucifixion." (Freedman, D. N. (1996). The Anchor Yale Bible Dictionary. New York: Doubleday.)

New Bible Dictionary skriver:

"The principal sacred meal of Christianity was the *LORD’S SUPPER, instituted by Christ just prior to his crucifixion (Mk. 14:22–25; Mt. 26:26-29; Lk. 22:14–20). In the early church the Agape, a communal meal denoting brotherly love among believers, frequently preceded celebrations of the Lord’s Supper." "Wood, D. R. W., & Marshall, I. H. (1996). New Bible dictionary (3rd ed.) (745). Leicester, England; Downers Grove, Ill.: InterVarsity Press."

Och vidare:

"The Christian duty to love one another has always been expressed in gatherings for fellowship. Such fellowship was realized from early times by participation in a common meal, and love feasts, agapai, are mentioned by Jude (v. 12; cf. 2 Pet. 2:13, RV). Among the Jews meals for fellowship and brotherhood were common, and similar convivial gatherings took place among the Gentiles. It was natural, therefore, that both Jewish and Gentile Christians should adopt such practices. The name agapē was later given to the fellowship meal." "Wood, D. R. W., & Marshall, I. H. (1996). New Bible dictionary (3rd ed.) (702). Leicester, England; Downers Grove, Ill.: InterVarsity Press."

Min slutsats är att äta tillsammans är fullkomligt bibliskt. Kyrkkaffet är ett underbart tillfälle för kristen gemenskap och ett tillfälle för troende att leva i kärlek och gemenskap på samma gång som man delar med sig av kärlek och gemenskap till de som besökt gudstjänsten. Och visst äter vi en måltid tillsammans i kyrkan ibland, men det är faktiskt rätt sällan. I små grupper samlas vi i hemmen och fikar, ber och läser Bibel, kanske är det där vi kommer närmast kärleksmåltiden.

Visst borde vi ha en kärleksmåltid i kyrkan en gång i månaden med nattvard efteråt. Bjuda in frikostigt, den som är nyfiken är välkommen. En tät kärleksfull gemenskap av troende, men där det är lätt att känna sig välkommen även om man inte tillhör församlingen och mest är nyfiken på kristen tro.

Kyrkkaffet är bra, men vi kan äta mer än kakor och bullar. Ska jag ha dåligt samvete är det för att vi inte har den tydliga kärleksmåltid som jag tycker mig se att de tidiga kristna hade. Kyrkkaffet är det inget fel på.

Bibellexikon eller Bibelencyklopedi?

Ska man välja ett bibellexikon eller en bibelencyklopedi? Nedan ger jag en artiklarna om Stakys i Rom 16:9, jag tycker det är ett uppslagsord som illustrerar skillnaderna bra.

Illustrerat Bibellexikon i tre band under redaktion av Hugo Odeberg och Thoralf Gilbrant är ett respekterat svenskt uppslagsverk. Finns idag på antikvariat och kostar ofta kring tusenlappen, kanske det bästa som finns på svenska idag:

"Stakys grek. ax; planta; ättling. En kristen i Rom, av Paulus kallad "min älskade broder". Rom 16:9."

The International Standard Bible Encyclopedia under redaktion av James Orr i utgåvan från 1939 är en konservativ bibelencyklopedi. Något som är riktigt bra att är en version finns alldeles gratis att använda på webben:

"STACHYS sta'-kis (Stachus): The name of a Roman Christian to whom Paul sent greetings. The name is Greek and uncommon; it has been found in inscriptions connected with the imperial household. Paul designates him "my beloved" (Romans 16:9)."

New Bible Dictionary från 1996 är ett modernt evangelikalt bibellexikon. För 274 kronor är det ett fynd:

"STACHYS. A friend of Paul (Rom. 16:9) with an uncommon Gk. name (but see instances in Arndt). Lightfoot (Philippians, p. 174) finds one Stachys a medicus attached to the Imperial household near this time. (*AMPLIAS.) A. F. WALLS."

Anchor Yale Bible Dictionary från 1996 under redaktion av David Noel Freedman är den mest omfattande moderna bibelencykopedin. Det går inte att kalla det varken evangelikalt eller konstervativt, kanske inte ens kristet (det utger sig för att vara "interfaith"). Styrkan är omfattningen och det vetenskapliga djupet:

"STACHYS (PERSON) [Gk Stachys (Σταχυς)]. A Roman Christian who received greetings from Paul in Rom 16:9 as “my beloved.” Having been close to Paul in the E of the Roman empire, he had immigrated to Rome. This latter fact is confirmed by the inscriptions of the city of Rome; that only thirteen epigraphical matches of “Stachys” exist shows that the Romans seldom used the name (Lampe StadtrChr, 139). Stachys was probably a gentile Christian. See NEREUS. It has been proposed that Stachys was a (freed) slave, but the inscriptions do not reveal a significant occurrence of the name for slaves (see Lampe StadtrChr, 150, 152–53); only three out of eleven possible 1st-century “Stachys” inscriptions refer to slaves of freedmen. For further discussion see the commentary on Romans in EKKNT. PETER LAMPE"

Slutsatser:

1. Illustrerat Bibellexikon ger grundläggande information på Svenska. Men jag känner att det saknar en del viktig information. Jag är inte färdig med studiet när jag läst den artikeln.

2. ISBE från 1939 finns i gratis webbversion och ger egentligen alla information jag behöver. Det går att göra ett bra studium gratis om man har tillgång till internet.

3. New Bible Dictionary har i grunden det jag behöver. Egentligen är det väl så att ett enbands bibellexikon räcker långt och det går att köpa till en överkomlig peng.

4. Anchor Yale Bible Dictionary är en bibelencyklopedi som helt klart är mycket mer utförligt jämfört med de andra. Kanske inte någon hyperviktig information utöver det som finns i ISBE eller New Bible Dictionary, men ändå. Utförligt och uppdaterat med de senaste arkeologiska fynden. Jag vill gärna ha ett evangelikalt bibellexikon och en evangelikal bibelencyclopdi (t.ex. Zondervan Encylopedia of the Bible) som bas och utgångspunkt för studierna, en trygg grund. Men, för att få en utförlig genomgång av den senaste arkeologiska forskningen och för att få ett mer liberalt och interfaith perspektiv så känner jag att jag behöver Anchor Yale Bible Dictionary.

En kväll med Anchor Yale Bible Dictionary

Det blev ett inköp av Anchor Yale Bible Dictionary, en julklappspeng var med och finansierade versionen för Logos. Det innebär att jag kan använda denna bibelencyclopedi både på datorn och på iPad. Jag använder iPad mer och mer för bibelstudier, där har jag Logos, Accordance och Olive Tree.

Här är några tankar efter en kväll med Anchor Yale Bible Dictionary

1. Efter att ha bläddrat runt i artiklar i ämnen som jag studerat lite djupare tidigare så känner jag tydligt att inget studium i fortsättningen kan vara komplett utan att se vad Anchor har att säga. Det är långa utförliga artiklar knutna till den senaste forskningen. Det känns som ett ansvar mot församlingen och kolla upp vad Yale Anchor Bible Dictionary har att säga i ett ämne innan jag undervisar i församlingen, även om undervisningen i grunden kommer från andra källor.

2. Utan tvivel är Anchor Yale Bible Dictionary inget stabilt evangelikalt uppslagsverk. Yale skriver att det är "An unprecedented interfaith exploration of the Bible". Custer skriver i sin översikt över bibellitteratur att "The Anchor Bible Dictionary, 6 vols. (New York: Doubleday, 1992.), edited by David Noel Freedman, expresses the hard-line liberal position." Det är utger sig varken för att vara eller är ett evangelikalt uppslagsverk. Det utger sig inte ens för att vara ett kristet uppslagsverk, interfaith är ordet Yale använder. Däremot vill man vara nära den senaste forskningen, forskning som ofta utgår från att Bibeln inte är trovärdig som källa. Jag får nog säga att en sekulär naturlistisk världsbild präglar en hel del av Anchor Yale Bible Dictionary. När jag i morse läste artikeln "Bibeln står i vägen för arkeologin" så slog det mig att Hans "Hatte" Furuhagen kanske aldrig bläddrat i Anchor Yale Bible Dictionary, då hade han nog fått modifiera sin hypotes. I det här uppslagsverket kan det nog mer kännas som att en sekulär världsbild står i vägen för arkeologin.

3. Jag tror att en mogen kristen mår bra av att läsa om resultaten av liberal och sekulär bibelforskning. Men, det bör inte vara det enda man läser. Jag skulle aldrig köpt Anchor Yale Bible Dictionary om jag inte hade "Zondervan Encyclopedia of the Bible" och "The Internationel Standard Bible Encyclopedia" att jämföra med. Ibland i Sverige får man det ibland att framstå att liberal och sekulär bibelforskning är den vetenskapliga sanningen, det enda trovärdiga och det som måste undervisas på pastorsseminarierna. Det finns mycket trovärdig kristen evangelikal forskning som med håller högsta akademiska klass. D.A. Carson är ett namn jag följer noga (allt han skriver är bra) och Dallas Theological Seminary är ett exempel på institution med högklassig forskning. Jag lämnar inte huvudet hemma när jag går till kyrkan, men det betyder heller inte att jag lämnar evangelikal kristen tro.

4. Ett område av verkligheten kan angripas från flera olika perspektiv. Många sociologiska fenomen kan förklaras av sociologins vida familj av teorier, men också intressant nog av nationalekonomins verktyg som har helt andra grundantaganden. Jag tänker mig nog att olika sätt att forska om Bibeln kan beskrivas med del som Imre Lakatos kallar för forskningsprogram. Jag har inte tänkt det här riktigt färdigt, men jag tänker mig att sekulär bibelforskning är ett fullt legitimt forskningsprogram, vid sidan av liberal kristen bibelforskning som är ett fullt legitimt forskningsprogram, vid sidan av evangelikal kristen bibelforskning som är ett fullt legitimt forskningsprogram. Tillsammans angriper man ett område av verkligheten med olika grundförutsättningar och olika grundantaganden. Om den naturalistiska världsbilden är utgångspunkten så tolkar man med det som grund, om en kristen teistisk världsbild är utgångspunkten är så tolkar man med det som grund. Olika grundförutsättningar ger olika resultat, så är det i alla vetenskaper, och det flesta vetenskapsområden har flera olika forskningsprogram parallellt. Något man läser om i tidningarna och som vännerna på universiteten talar om nu är psykiatrin där psykoanalysen, det psykodynanmiska perspektivet och kognitiv beteendeterapi slåss vilket som är bäst och som ska användas i vård och forskning. Jag tror att det är sunt att forskning med olika grundförutsättningar pågår parallellt, men ibland bör vi ärliga mot varandra och vara öppna för hur ett grundantagande påverkar hur vi tolkar data.

Uppslagsverk för Bibeln

Nog är det så att Thoralf Gilbrants "Illustrerat Bibellexikon" räcker långt som uppslagsverk till Bibeln, jag har utgåvan som är i tre band. Jag hittar det mesta där.

Samtidigt så gillar jag verkligen att bläddra i bibellexikon av olika typer.

En budgetvariant är att använda ISBE från 1939, den finns att läsa på webben här. I
Custers "Tools for preaching & teaching the Bible" kan man läsa omdömet:

" The most helpful and practical work for the average Bible student is the International Standard Bible Encyclopaedia, 5 vols. (Grand Rapids: Eerdmans, 1939. 3,541 pp. in addition to maps and photographs), edited by James Orr. If a pastor has this one work, he will probably need no other in this field. Not only is the ISBE dominantly conservative, but many of the articles are outstanding contributions by the greatest scholars of their generation"

Jag har också den nya utgåvan av ISBE, och jag tycker den är helt OK. Men, jag märker att jag oftare använder "Zondervan Encyclopedia of the Bible". Båda är i grunden konservativa och trevliga i tonen.

Ibland känner jag att jag vill allmänbilda mig i den senaste mer liberala bibelforskningen. Jag känner också ett behov av att ha mer tillgång till den senaste arkeologiska forskningen. Det får mig intresserad av Anchor Yale Bible Dictionary. Custer skriver att "The Anchor Bible Dictionary, 6 vols. (New York: Doubleday, 1992.), edited by David Noel Freedman, expresses the hard-line liberal position." Får se om jag skaffar den snart.

Vart är Europeiska Baptistfederationen på väg?

Ett kristen rörelse har inte tappat tron först när man börjar kompromissa med en trosbekännelse. Därför kan en bekännelse vara en dålig indikation på hur rörelsen mår. Men, Europeiska Baptistfederationens statement of identity är ganska färskt skrivet och färskt antaget. "Bekännelsen" ger uttryck för en stabil evangelikal kristen tro.

Vad man utbildar pastorer i på rörelsens ledande seminarium är kan vara den bästa indikatorn. Det jag gjort är att gå igenom ett kursunderlag för Pastorns tjänst ”The Practice of Ministry - An Introductory Handbook Author” redigerad av IBTS rektor Keith G Jones som utges och används vid IBTS, Internationella baptistseminariet i Prag. Anabaptism och mjuk evangelikalism det som präglar materialet. Man lägger ett fokus på den täta gemenskapen, något som ju är klassiskt baptistiskt. Skriften avslutas med en slags trosbekännelse.
Nedan är några reflektioner utifrån "The Practice of Ministry".

1. Jag ser inga referenser eller antydningar till Emergent-rörelsen i det material jag gått igenom. Trygga stabila författare rekommenderas. EBF-tycks inte drivas av någon upprorslust mot det befintliga, snarare är den kristna historien man speglar sig i och ser hur den historiska anabaptistiska och baptistiska tron kan tillämpas i vår tid.

2. Jag känner många som tror att den karismatiska rörelsen är räddningen och det är den enda riktiga kristna tron. Det är tydligt att EBF inte har samma syn. Beroende av Helig Ande, men inte fokuserad på Andens gåvor på något spektakulärt sett.

3. Spurgeon och jätte-församlingar fokuserade på predikanten dissar man ibland. EBF talar hellre om en församling på kanske 100 medlemmar där gemenskapen av troende är i centrum.

4. Jag ser inga tendenser till folkkyrka, det är den täta gemenskapen av troende som är centrum. Övertygelsen är att en tät, men porös gemenskap drar till sig människor. Vi fostras till Jesus lärljungar, det är målet, inte något annat.

5. Baptister i öst gör att akademiker från väst måste hålla sig ganska ödmjuka i vissa frågor. Skriften präglas av en öppenhet både för djupt konservativa baptister och mer mjuka riktningar. Vi har goda anledningar att tacka Gud för baptisterna i öst.

Min slutsats är att det känns hoppfullt för framtiden. Även om man ibland kan läsa sådant som jag kan fundera över, så är det på det hela en sund riktning. Kanske jag är mer positiv till Spurgeons riktning av baptiströrelsen, men jag tror det anabaptistiska perspektivet dels kommer ur en historiskt fungerande riktning i döparrörelsen, dels att anabaptismen kanske på ett särskilt sätt är anpassat till vår tid och vår kultur.