- Katolska kyrkan går som tåget, helt tydligt har det fångat en längtan hos många svenskar. Frikyrkorna bör allvarligt ställa sig frågan varför.
- Pingst tycks ha självförtroende och driv för förnyelse och evangelisation. Istället för att vara ett trött gammalt konservativt samfund från förr är det istället full fart framåt med ett tydligt ledarskap.
- Equmeniakyrkan blir allt mindre en federation av tre samfund och mer en helt ny kyrka som försöker hitta en ny identitet. Det blir intressant att se var man hamnat om några år, om man vill behålla en frikyrkoidentitet, eller om man vill vara en light-version av Svenska Kyrkan.
- Svenska kyrkan framstår som allt mer spretig och svår att hålla samman. Från konservativast konservativt till liberalast liberalt i en blandning som ibland är svår att förstå sig på.
- Evangeliska Frikyrkan börjar allt mer ta rollen som Sveriges baptistsamfund. Här blandas evangelikalt med trendriktigt på ett mycket intressant sätt.
- EFS har en stabil grund, samtidigt som det ibland tycks skava i förhållande till Svenska Kyrkan som man är en del av. Många gånger tror jag att EFS teologiska stabilitet kommer att betyda mycket för Sverige de närmaste åren.
- Allians tycks stå stabila i sin vilja att nå Sverige med evangelium.
Det som saknas kan tyckas är ett stabilt baptistsamfund, varför fungerar det inte i Sverige? Vad gjorde vi för fel?
