Under sista året har jag tydligare sett hur modernismen skaver i oss och vi försöker slå oss ut ur rationalitetens järnbur. Ut flödar extrema politiska rörelser och underliga religösa rörelser. Alltmer är jag övertygad om att IS är ett utslag av modernism, snarare än något annat. Vårt regelstyrda byråkratiska samhälle får människor att desperat längta efter en utväg. Kanske har vår kultur gått allvarligt fel.
I ”Den protestantiska
etiken och kapitalismens anda” 1904-05 arbetar Max Weber (1864-1920) med frågan om hur det vetenskapliga förnuftet
tillsammans den protestantiska kyrkans etik tillsammans förändrar människans
sätt att samverka med naturen och varandra. Fram flödar kapitalism och
byråkrati på ett sätt som istället för att frigöra människan snarare begränsar
människans frihet. Max Weber talar om ”rationalitetens järnbur”.
Karl Marx (1818-1883)
och marxismen ger ingen utväg. Även i ett kommunistiskt samhälle blir tekniken
och samhället i vår tid så komplicerade att vi även då blir beroende av specialister
och avancerad organisation på ett sätt som skapar en tung byråkrati.
Charles Darwin
(1809-1882) förnyade biologin med utvecklingsläran med ”Om arternas uppkomst” 1859. Herbert Spencer 1820–1903 tillämpade
Darwins utvecklingslära på människor och samhällen och myntade frasen ”De bäst lämpades överlevnad”. Spencers
socialdarwinism gav en grund för de senare fascistiska rörelserna. En djup biologisk rasism växte fram. Svensken
Herman Lundborg (1868–1943) var en
internationellt framstående forskare i rasbiologi och chef Statens institut för
rasbiologi i Uppsala 1921–35. Lundborg utsågs till hedersdoktor i Heidelberg i
Tyskland 1936.
Wilhelm Wundt
(1832-1920) lade grunden för den experimentella psykologin och Sigmund Freud (1856-1939) grundade psykoanalysen.
Så kunde också människans själsliv studeras av vetenskapen och tyglas med olika
former av terapi.
De tyska filosoferna Theodor
W Adorno (1903–69) och Max
Horkheimer (1895–1973) föreslår i ”Upplysningens
dialektik” 1947 att andra världskrigets barbari var en logisk konsekvens av
upplysnings-filosofernas dröm om en värld där allt styrs av det vetenskapliga
förnuftet. Människans vilja att behärska världen leder över till viljan att
behärska människan själv. Den kalla vetenskapliga intelligensen blir med stöd
av byråkratin ond. Kanske var det så att upplysningen dödade sig själv i Auschwitz.
Max Weber menar att bland dem som är fängslade i
rationalitetens järnbur så kommer några att försöka slå sig fria. Kanske genom extatiska
religioner, kanske genom extrema politiska rörelser. Ser vi något av det idag?
