En baptistförsamling föds på 1880-talet

Ett utdrag ur ett protokoll från grundandet av en baptistförsamling på 1880-talet säger en del om hur man tänkte om teologi för den fria församlingen:

"Undertecknande, denna dag gemensamt församlade hafva, sedan vi, efter aflagd bekännelse om vår tro på Kristus, blifvit döpta, enhälligt beslutat sammansluta oss till en församling enligt Guds ord, samt kalla densamma xx baptistförsamling. Och vilja vi såsom enskilda och såsom församling ställa oss Guds ord till efterrättelse och erkänna intet annat såsom rättesnöre för eller myndighet över församlingen."

Kyrkan - en definition från baptiströrelsens grundare

Baptiströrelsens grundare, John Smyth (1570 – 1612), definierar kyrkan så här:

"En synlig gemenskap av Heliga är två, tre eller flera Heliga förenade i ett förbund med Gud och dem själva, för att fritt bruka alla Guds heliga ting, enligt ordet, för deras ömsesidiga uppbyggelse och för Guds ära ... denna synliga gemenskap av Heliga är den synliga Kyrkan."

Det bygger uppenbart på Matt 18:20 "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem".

Miroslav Volf formulerar det i boken "After Our Likeness: The Church as the Image of the Trinity" så här:

"Där två eller tre är samlade i Kristi namn, är inte bara Kristus närvarande bland dem, utan en kristen kyrka är också där."

När John Smyth formulerade det här var det ett radikalt brott mot den gängse teologin och en början på den rörelse av fria församlingar som t.ex. Equmeniakyrkan, Evangeliska frikyrkan och Pingströrelsen är arvtagare till.

Det blir intressant att se hur vi kommer att förvalta det arvet de kommande åren. Fascinationen inför mer hierarkiska kyrkomodeller har kanske aldrig varit större inom frikyrkorna än just nu. Jag tänker att det i våra dagar kan vara nyttigt att reflektera över den fria församlingens teologi och dess historia. Där finns ett större djup än vad många anar.

Försoning - ett försök till definition

Försoning (eng. reconciliation) innebär en förändring i en relation så att fiendskap ersätts av av fred och god gemenskap. I Bibeln finns flera exempel på försoning mellan människor. En mer specifik betydelse (eng. atonement) är försoning mellan Gud och människan genom Jesu Kristi offerdöd. Genom Kristus försonade Gud den syndfulla och fientliga världen med sig själv genom att att Kristus tog priset för vår fientlighet på sig själv. I den protestantiska teologin beskriver man ofta försoning i juridiska termer, att Jesus tar syndarnas plats och att han på korset bär det rättvisa straff som tillkommer oss på grund av våra överträdelser, ett ställföreträdande strafflidande.

Europeiska Baptistfederationen om äktenskapet

En text från EBF vi använde i församlingen för några år sedan. Bra, nyanserad och tänkvärd ur flera aspekter.

Budskap från Europeiska Baptistfederationens råd:

Vi gläds åt den ömsesidiga och kärleksfulla relationen mellan Gud Fader, Sonen och Den Helige Ande och hur detta visas genom Jesu Kristi liv, död och uppståndelse.

Vi tackar Gud för att ha skapat man och kvinna i sin avbild och vi strävar efter att följa skriftens vittnesbörd och undervisning för alla uttryck för människans sexualitet.

Vi uppmanar baptister att ha som förebild, värdesätta och undervisa att äktenskapet i skapelsen och Bibeln är inramningen för alla sexuella relationer mellan en man och en kvinna, så som det uttrycks i första Mosebok 2:24. 

Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Vi delar den brustenhet som finns i mänskliga relationer och vi är erkänner den smärta och svårighet som denna brustenhet medför för människor i våra kyrkor och i samhället.

Vi bekräftar vårt ansvar att dela de Goda Nyheterna om Jesus Kristus i ord och handling med alla människor, oberoende av hur de lever eller vilka övertygelser de har.

Vi ser behovet av att uppmuntra, stötta och be för gifta människor, och erbjuda pastoral och andlig vård för att stärka sunda och levande kristna gemenskaper i relationen till Jesus Kristus och varandra.

Karl Barth och Jean Calvin

Karl Barths lilla bok "The Faith of the Church: A Commentary on the Apostles' Creed According to Calvin's Catechism" är riktigt spännande. Karl Barth kommenterar Jean Calvins katekes som utgår från den apostoliska trosbekännelsen. Det är sannerligen en fin beskrivning av kyrkans tro utifrån protestantisk utgångspunkt.

Det är tre saker jag särskilt tänker på:

För det första så är det så tydligt hur bra Calvin är. Känsligt och själavårdande utgår katekesen från den apostoliska trosbekännelsen. Calvin ger en teologi som går rakt in i hjärtat. Under 2014 kommer jag att läsa mer Calvin, det är klart. Under 2013 har jag följt Joel Beekes andaktsbok "365 Days with Calvin: A Unique Collection of 365 Readings from the Writings of John Calvin" och jag kan inte säga annat än att jag också där får mersmak. Det är som om Calvin vägrar vara den stela karikatyr som man så ofta får höra om, istället är det känslig pastor som skiner fram.

För det andra så får man se ett exempel på något av det bästa med Barth, hur han gör teologi i dialog med rösten från den levande kyrkan genom tiderna. I ett samtal med Calvin, och med stor respekt för Calvin, försöker Barth hitta en teologi för sin tid. För mig är det här sättet att arbeta teologiskt väldigt inspirerande. Om vi inte siktar mot framtiden genom att söka våra rötter så löper vi stor risk att hamna väldigt fel. Jean Calvin jobbade med kyrkofäderna när han utvecklade sin teologi, vi bör också ta utgångspunkt hos dem som gått före.

För det tredje så framgår det tydligt på vilka punkter som Karl Barth väljer andra vägar än Jean Calvin. Här är det uppenbart var den klassiska reformerta teologin skiljer från Barth. Visst gör det ont att se hur en del vägval som Barth väljer sedan kom att accepteras av svenska teologiska seminarier för att sedan hamna i våra församlingar. Och, jag är helt övertygad om att en del saker som ser bra ut i teologiska böcker kan visa riktigt dålig frukt när det till slut hamnar i kyrkbänken. Särskilt tänker jag då om Barths nyanserade tendenser till universalism som i kyrkbänken förvandlas till hyper-universalism och dödar viljan att evangelisera och som förvandlar evangelium till något helt annat än reformationens evangelium. När Barths undervisning sipprat in i vissa församlingsmedlemmars medvetande så handlar det om att alla kommer till himlen och att klassiska former av evangelisation är att slå folk i huvudet med Bibeln.

Slutsatsen är att den lilla boken "The Faith of the Church" är lärorik på många sätt. Där kan man bekanta sig med Jean Calvin, där kan man se det bästa av Karl Barths teologiska metod och där kan man tydligt se skillnaden mellan reformationens teologi och Karl Barths tankar. Men, det kanske viktigaste är ändå att man får en tillgänglig inledning till den levande kyrkans tro.

Att be i tro och förväntan - Jakob 5

Anteckningar till ett försök att blanda personlig vittnesbörd och Barths "Church Dogmatics" i en andakt för ungdom. Jag tycket om när det får vara lite spännande och lekfullt att göra teologi. Även om själva andakten inte var perfekt, så minns jag eftermötet som bra. Och det ska väl sägas, det finns mycket som mer uppbyggligt att läsa än Karl Barth.

Jag hade inte varit kristen så länge. Förundrad och förtjust i livet med Jesus. Bibeln gav svar på så mycket och församlingsgemenskapen gav så mycket glädje.

Men, det gamla livet gjorde sig påmint genom värk i en kroppsdel. Jag hade levt på ett sätt som gav konsekvenser. Saker man väljer att göra i sitt liv kan ge fysiska konsekvenser.

Ofta bläddrade jag nyfiket i Bibeln framför teven på kvällarna. En kväll läste jag i Jakobsbrevet om hur man kan be för kroppslig, själslig och andlig svaghet. Jag kände direkt att det var för mig. Jag talade med två mer vuxna ledare i församlingen som var vana att be och de berättade att de ofta gjorde som i Jakob 5.

Så vi bestämde träff i andaktsrummet en vanlig kväll några dagar senare. Så vi bad tillsammans, jag bad om förlåtelse för saker jag som låg på mitt hjärta och fick känna Guds förlåtelse. De smörjde ett litet kors i pannan med olja och bad över den sjuka kroppsdelen.

Det kändes som en stor lättnad att få be så. Att göra som det står i Bibeln. Att be om förlåtelse och få förlåtelse. Att be om och förvänta helande. Kanske var det viktigaste den kvällen det andliga helandet, att det blev tydligt för mig att en synd var förlåten. Men, jag har heller inte haft ont i kroppsdelen efter det.

Guds kommunikation med oss människor är något verkligt och levande. Vi kan lyssna till Gud, svara Honom och tillbe Honom. Vi får frid och tröst i vår tillbedjan av Gud. Men, vi kan också be Gud specifikt om saker vi behöver. Gud vill verkligen att vi ska vända oss till Honom och be Honom om saker vi behöver så att Han får vara vår Gud och Hjälpare.

Gud lyssnar till bön i tro. Gud inte bara tillåter bön som förväntar svar. Att be i tro och förvänta svar är något Gud verkligen vill att vi ska göra.

I Ordspråksboken kan vi läsa:

”Herren är fjärran från de onda,
men han hör den rättfärdiges bön”
(Ords 15:29)

Gud lyssnar till bön från dem som vill göra gott, deras böner behagar Honom och gör Honom nöjd.

Gud hör bön. Det har jag fått uppleva många gånger i mitt liv. Vågar du prova?

Troendedop - en kort dopteologi

Dopet av troende genom nedsänkning är det bibliska sättet att offentligt tillkännage lärjungaskap för dem som har ångrat synden och kommit till personlig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Dopet genomförs genom att sänka ned hela den troendes kropp i vatten, i Faderns, Sonens och helig Andes namn.

Redemptio - återlösning eller friköpning?

Försöker hantera en svensk översättning av det latinska ordet redemptio. Följer man svensk teologisk tradition så är återlösning den givna översättningen. Samtidigt så är det återlösning ett ord som inte naturligt förklarar sig självt i modern svenska. Därför försökte jag mig på en enkel definition av återlösning:

Återlösning är en teologisk term som betyder att frigöra genom att betala en lösen. Den lösensumman var Herren Jesus Kristus offerdöd och försonande blod. Kristus löser oss fria från syndens och dödens fångenskap. På så sätt är Jesus Kristus Återlösaren och Frälsaren.

Men, efter att ha talat med en vän som ofta predikar för en samling med många nysvenskar så undrar jag om jag inte är inne på fel väg. Han menar att friköpning är är en bättre översättning av redemptio, därför att det är ett ord som ju förklarar sig självt. Ett annat självförklarande ord som kanske bättre direkt översätter är återköpning. Men, friköpning är ändå mera samtida svenska. Så jag har valt att översätta med friköpning och provar att ge det en definition:

Friköpning betyder att frigöra genom att betala en lösen. Den lösensumman var Herren Jesus Kristus offerdöd och försonande blod. Kristus köper oss fria från syndens och dödens fångenskap. På så sätt är Jesus Kristus Friköparen och Frälsaren. Friköpning är nära släkt med frälsning, men friköpning har en mer specifik betydelse, genom att friköpning förklarar på vilket sätt frälsningen sker, genom att betala en lösensumma. I äldre svensk teologi använder man ofta termen återlösning, som betyder samma sak som friköpning.

Det är mitt försök att hantera redemptio idag. Är det någon som har något förslag till förbättring?

Digitala böcker (e-böcker)

Jag märker en sakta förändring i mitt liv när det gäller böcker. Sakta ökar andelen digitala böcker som jag äger och läser.

Den engelskspråkiga bokmarknaden tycks ha nått en god mognad när det gäller e-böcker, medan det på det svenska språkområdet fortfarande i mycket är trevande försök, särskilt när det gäller kristen litteratur. En konsekvens av detta är att jag väljer svenska böcker i klassisk pappersform, medan huvuddelen av engelska böcker blir digitala.

Här är hur jag hanterar några kategorier av engelska böcker i olika digitala varianter.

Sådant som gör sig bokhyllan
Få saker slår att sitta i soffan med en kopp te och nyfiket bläddra i ett gott referensverk. Därför vill jag ha ett litet grundbibliotek i papper. Några sådan böcker är "The Zondervan Encyclopedia of the Bible", "Eerdmans Dictionary of the Bible", "Eerdmans Commentary on the Bible" och Karl Barths "Church Dogmatics". Jag har även en uppsättning böcker i reformert dogmatik och en del bibelkommentarer och grekiska och hebreiska lexikon som räknas till den här kategorin.

Böcker som inte är av referenskaraktär
Böcker för vanlig läsning, dvs inte referens, gillar jag att läsa på amazons e-bokläsare Kindle. Lätt att köpa och få hem, och jag kommer åt böckerna på mobil, dator, surfplatta och Kindle. Ett exempel på sådan bok är John MacArthurs nya "Strange Fire: The Danger of Offending the Holy Spirit with Counterfeit Worship", en bok som jag vill ha så fort den kom ut och som jag kanske behöver ha som referens i bokhyllan, behöver jag boken så är den lätta att hitta på Kindle.

Referensböcker
Logos Bible Software är det verktyg jag gillar bäst för referenslitteratur. Sökbarheten och att så mycket är ihoplänkat med varandra gör det här till ett underbart hjälpmedel. Det faktum att Logos också verkligen är cross-platform gör att jag kommer åt min referenslitteratur från mobil, surfplatta, dator och webbläsare. Jag har haft god nytta åt att kunna använda väntan på tåg osv. för att göra efterforskningar för t.ex. en andakt.

Förstärkt studiebibel
Jag gillar studiebiblar, bibeltexten med enkelt material för fördjupning. Min läsbibel är Svensk Studiebibel, men jag gillar att ha lite bredare material och lite olika vinklar i den uppbyggliga läsningen. Jag har märkt att Olive Tree Bible Software fungerar väldigt bra som förstärkt studiebibel. Jag använder den både på mobilen, iPad och dator. Ett enkelt gränssnitt med centrerat runt bibeltexten, men också med "resource guide"som gör det lätt att utforska bibeltexten. För mig är bibelstudiet med Oliver Tree ofta spännande, lekfullt och lärorikt, men kanske inte alltid så djupt.

Slutsats
Jag gillar en kombination av Kindle, Logos och Olive Tree. De har var och en olika styrkor och svagheter, tillsammans utgör de ett mycket gott alternativ till fysiska böcker i papper.

När ledaren i min bönegrupp blev katolik

I dessa dagar kan det kännas att det blivit poppis bland pingstvänner och i trosrörelsen att gå över till katolska kyrkan. Jag tänker inte blanda mig in i någon debatt, jag vill bara berätta om något på temat ur mitt liv.

Det är år sedan nu. Ny i tron och färsk i församlingslivet så fanns det så mycket att lära. Vad kan då vara bättre än att gå med i en bönegrupp som läser Bibeln tillsammans, och så gjorde jag. Det var en härlig gemenskap och en öppen och ärlig atmosfär.

Ledaren i bönegruppen hade en intressant bakgrund.  Mötet med Jesus hade förändrat hans liv. Men, jag förstod snart att hans resa inte var slut, att hans studier mer och mer bestod av romersk katolsk litteratur. Det var inte något han höll hemligt och han visade stor respekt för att vi andra kanske var mer traditionellt frikyrkliga.

Jag lärde mig så mycket av hans allvarliga sökande efter en djupare förståelse. Ännu idag är jag djupt tacksam för hans omsorg. Det viktigaste var att jag redan min första tid som troende fick öva att pröva allt mot Bibeln och traditionen.

När en församlingsmedlem gått hem till Herren så föreslogs det i bönegruppen att vi skulle be för den döde. Jag berättade om mina reservationer utifrån reformationens lära om frälsningen och det respekterades. Det var så jag började läsa Westminsterbekännelsen. Det var för mig en del i en jakt på svar i en svår fråga. Westminsterbekännelsen med sin genomtänkta bibeltrogna reformerta teologi gjorde starkt intryck på mig. Det var min väg in i en djupare förståelse av varför reformationen var nödvändig.

Sedan länge är 1689 års baptistbekännelse en viktig spegel för mig när jag tänker teologi. Där ser jag traditionen från Westminster i baptistisk och frikyrklig form. Där finner jag den mest konsekventa formuleringen av reformationens teologi. Jag kanske inte håller med om allt, men det är där jag utgår när jag gör teologi.

Min vän som var ledare för bönegruppen kom att gå in i katolska kyrkan och bönegruppen upplöstes. Fortfarande är jag djupt tacksam för vad han lärt mig, främst genom att praktiskt visa varför reformationen behövdes.

Försoningen

Ibland lever man i så olika världar. Helt uppenbart rappar Shai Linne i en annan kontext än den Sofia Camnerin skriver i. Båda vet hur man utrycker sig i de kulturella utsnitt av kristenheten de rör sig.

Jag får säga att Shai Linne verkligen utmanar i de kretsar jag ofta finns. Jag ska nog lyssna genom albumet om försoningen i helgen. Sofias bok "Försoning behövs" har jag lånat ut till en vän som var nyfiken, annars hade jag nog bläddrat lite i den i helgen.