En helg med Voddie Baucham

Har varit på konferens med Voddie Baucham i Göteborg. Bergsjöbloggen rapporterar i inlägget "Konferens med Voddie Baucham".

Det var starkt när Voddie Baucham med tårar i ögonen förklarade evangelium.

Men starkast var det när han avslutade med att uppmanade till att sluta gnälla om att de goda nyheterna om Jesus inte predikas som förr i Scandinavien, och att vi istället ska lägga kraft på att fostra förkunnare av ett rent evangelium och att detta måste priorieteras i våra liv. Att vi måste låta det viktigaste vara det viktigaste. Jag blev djupt berörd.

Jag hoppas kunna länka mp3 filer när de kommer.

" and if he were to come again, he’d be mega-tolerant"

Bloggen Faith and Theology har intressant inlägg idag "Apostles' Creed for liberals", den apostoliska trosbekännelsen i en version för liberaler.

Nyttig läsning. Det sätter ord på vad man hör ibland i vissa sammanhang, fast då oftare lite mer vagt formulerat och med noteringen om att det är viktigt med det fria samtalet.

Det är också intressant att notera att den riktiga apostoliska trosbekännelsen har något fundamentalistiskt över sig. Det är en mycket kraftfull och tydlig beskrivning av den kristna trons grunder. Vi borde läsa apostoliska trosbekännelsen oftare i gudstjänsten tänker jag.

Du visste då...!

Karin Boyes dikt "Till en diktare" är helt underbar.

De första raderna är:

"Du  v i s s t e  då...!
Ty hade du ej vetat,
du skulle aldrig kunnat säga så."

Det går att göra en djupare analys av den dikten. Men, en sak som fångar mig idag är hur dikten förmedlar den förundrade glädjen i att någon känt och upplevt samma sak. Att man inte är ensam med de tankar man har. Många gånger har det varit just Karin Boyes dikter som fått mig att känna så. Hennes insikter i människan är djupa.

Men, ibland händer det också när jag läser teologisk litteratur, eller lyssnar till predikan, att jag upplever detsamma. Att det är någon som känt samma sak, och bättre än mig kan sätta ord på det. Det är en underligt tröstande känsla.  På ett sätt känslan av att inte vara ensam, men också känslan om att lära sig något viktigt om sig själv. Att få ord på något man inte kunnat beskriva och att känna att man inte är ensam. Förunderligt.

Lite så känner jag när jag ser det här klippet med Voddie Baucham. Han sätter ord på något det sällan talas om i mina sammanhang. Det ger en underlig resonans i mitt hjärta. Det känns gott. Han förstod alltså. Lite granna känns det som han håller min hand och ger tröstande ord. Att han med sympati förstår samtidigt som han visar hur kraften går att omvandla till något av evig skönhet.



Hos mig förvandlas det till en parafras:

Han visste då,
ty hade han ej vetat,
hade han aldrig kunnat predika så.

Nationalencyklopedin som teologiskt uppslagsverk

Ofta använder jag Nationalencyklopedin som teologiskt uppslagsverk. Sedan några år har jag ett webb-abonnemang, och jag använder NE nästan varje dag.

Det finns flera bra saker att använda NE till:

1. Normerande för språkanvändning
Ofta finns det varianter för hur man ska stava ett ord. Nationalencyklopedin har på ett sätt status som normerande för svensk språkanvändning. Framför allt är det så att om man stavar som Nationalencyklopedin så har man inte gjort något allvarligt fel, "nobody ever got fired for buying an IBM". Likaså ger NE goda förslag till hur man kan stava namn på viktiga personer, t.ex. Jean Calvin. Sedan får jag säga att jag ofta för teologiska stavning stöttar mig mycket på terminologin i "Svensk Studiebibel" och delvis Packers "Nyckelord - som öppnar trons värld".

2. Ordbok för engelska och svenska
Ordlistorna i NE, både den svenska och engelska, är mycket bra. Det är sällan jag använder några ordböcker i papper för att slå upp engelska eller svenska längre. Sedan för mer specifikt teologiska termer på engelska använder jag gärna "Westminster Dictionary of Theological Terms". För svensk teologiska termer föredrar jag Tage Bentzers "Teologisk handbok", även om jag också använder Per Beskows "Teologiskt lexikon". Men, vanligtvis är det NE jag först kollar i, det är så lätt att snabbt söka där.

3. Teologiskt uppslagsverk och bibellexikon
NE har fina artiklar om teologiska ämnen och teologins historia. Det finns också artiklar i bibelämnen som går att använda som ett enkelt bibellexikon. Otvivelaktigt är NE tendentiös på ett speciellt sätt, det är tolkning från samtida svensk akademisk teologi man får. Delvis är det något av det intressanta med NE, det ger en snabb översikt över vad man tror på i de svenska universiteten i ett givet ämne. Mycket användbart, även om man själv skulle vara av en annan åsikt. Här skulle jag aldrig ensamt använda mig av NE."The Zondervan Encyclopedia of the Bible", Gilbrants "Illustrerat Bibellexikon" och"Eerdmans Dictionary of the Bible" ofta de de resurser jag går till först. När jag undervisar i församlingen är det gott att först bekantat sig med NE, det är som ett ansvar att förhålla sig till det etablerade synsättet så som det ges i NE.

4. Allmänt uppslagsverk
NE är främst ett stort uppslagsverk över ett brett område. En viktig skillnad mot Wikipedia är att det finns en stabil kvalitet i alla artiklar. Vad jag vet finns det få, eller inga, totala stolpskott i NE. Wikipedia vågar jag mest använda i ämnen och frågor jag har koll på, NE är viktig för mig i sådant jag inte kan bedöma riktigheten i själv. Så även om wikipedia många gånger har riktigt bra artiklar, så är ojämnheten ett allvarligt problem för mig. Det är en orsak till att det ofta är NE jag går till först, särskilt inom områden där jag har dålig koll.

Tom Wright för alla

Jag läste "Tom Wright for Everyone" av Stephen Kuhrt direkt när den kom ut. Boken lovar en översikt av N.T. (Tom) Wrights teologi och exempel på hur denna teologi kan tillämpas i församlingslivet. Och visst är det en bok som gör vad den lovar. Välskriven, sympatisk och med ett slags "godkännande" av Tom Wright. Tillämpningarna ger inspiration för att tillämpa i den egna församlingen. Boken är förmodligen en besannad dröm för många pastorer i Equmeniakyrkan.

Jag har väntat länge med att skriva en recension. Lite har jag tänkt att det är bättre att vara tyst och inte röra upp något intresse. Men, efter Torpkonferensen så inser jag att det verkligen talas om Wright i mer vida kretsar nu. Så det kanske är dags att säga något.

Tom Wright kommer till Örebro Missionsskola i september och Libris har gjort en liten satsning på att ge ut en del av hans böcker. Markus förlag har givit ut några av hans kommentarer. Man får känslan att N.T. Wright är lite av en inneteolog i frikyrkorna idag. På många sätt är Wright konservativ samtidigt som han är i det akademiska toppskiktet. Till det kommer att Tom Wright är en av den kristna världens bästa kommunikatörer, få kan förklara komplicerade saker så enkelt som han kan.

Men, när jag läser "Tom Wright för Everyone" och får en helhet i Wrights teologi, och inte bara vackra delar, så får jag en otäck känsla. När sedan Stephen Kuhrt visar sina tillämpningar gör det ont i mig. Det är som att få en hamburgare med massa finna tillbehör. Alla goda tillbehör, bröd, sallad, dressing, gurka, torkad lök och så vidare. Men, själva köttet är inte där. Själva grunden i det kristna hamnar i bakgrunden. Jag inser hur viktig reformationens förståelse av korset och försoningen är för mig. Tom Wright berättar en annan berättelse. En berättelse som på många sätt är bra och trevlig, en berättelse som det går att bygga fin församlingsverksamhet på. Men, för mig saknar Wright själva kärnan i reformationens kristna tro. Det blir som att bygga verksamhet utan att ha en fast grund att bygga kring.

För dem som vill få ett lite mer akademiskt och teologiskt perspektiv så är "The Doctrine of Justification and the New Perspectives on Paul" värt att läsa.

Förra helgen rensade jag ut allt jag har av Tom Wright från bokhyllorna. Det intressanta att Karl Barth och Barth Ehrman får stå kvar.  Problemet med Wright är att där finns många bra saker. Men så är det, även saker som innehållet mycket bra kan innehålla fröet till något riktigt dåligt.

Jag tror frukten av Tom Wright i Sverige kommer att bli församlingar som säger så mycket av det människor vill höra, som har verksamheter som är så väl anpassade till behoven i vår tid. Men, också församlingar som blir väldigt otydliga när det gäller reformationens förståelse av korset och försoningen. I längden ger det otydlighet om vad frälsningen innebär. Till slut har vi receptet för något som kan gå allvarligt fel.

Den enda trösten

Från Heidelbergkatekesen fråga 1:

Vad är din enda tröst i liv och död?

Att jag med kropp och själ och i liv och död inte tillhör mig själv utan att jag är min trogne Frälsare Jesu Kristi egendom. För han har med sitt dyrbara blod betalat för alla mina synder och frälst mig från djävulens makt. Han bevarar mig så att förutan min himmelske Faders vilja inte ett hårstrå kan falla från mitt huvud. Ja, han bevarar mig på så sätt att allt måste tjäna mitt eviga väl. Genom sin Helige Ande förvissar han mig om det eviga livet och gör mig villig att med glädje leva för honom.

De tio budorden hos Martin Luther

Här är de tio budorden som de står i Martin Luthers lilla katekes:

Första budet
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Andra budet
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

Tredje budet
Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

Fjärde budet
Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

Femte budet
Du skall inte dräpa.

Sjätte budet
Du skall inte begå äktenskapsbrott.

Sjunde budet
Du skall inte stjäla.

Åttonde budet
Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

Nionde budet
Du skall inte ha begär till din nästas hus.


Tionde budet
Du skall inte ha begär till din nästas hustru, slav eller slavinna, oxe eller åsna, eller något annat som tillhör din nästa.