Gary Gilley om Andens gåvor

Teckengåvor som inte är verksamma idag

Teckengåvorna gavs till den tidiga kyrkan för att intyga äktheten hos budskapet och budbäraren (2 Kor 12:12)

a) Att vara apostel (1 Kor 12:28; Ef 4:11). Gåvan att vara apostel gavs till de Tolv. Paulus ersatte Judas (Gal 1:1; Upp 21:14). Den här gåvan var direkt länkad till kyrkans grundande (jfr Ef 2:20) och bekräftades genom mirakulösa tecken (kraftgärningar) (jfr 2 Kor 12:12). Den här gåvan ges inte idag.

b) Profetia (Rom 12:6; 1 Kor 12:10; 13:1-40; Ef 4:11). En person med profetians gåva tog emot uppenbarelse från Gud som han eller hon förkunnade till Guds folk. Även den här gåvan upphörde ut efter efter att kyrkan grundats (Ef 2:20).20

c) Mirakel (kraftgärningar) (1 Kor 12:28) och helande (bota sjuka) (1 Kor 12:9, 28, 30). Detta var förmågan att genomföra särskilda tecken som innefattade helande. Även om Gud helar människor idag, så finns det inte någon som har helandets gåva idag (Heb 2:3, 4).

d) Tungotal och tolkning av tungotal (1 Kor 12:10). Tungotalets gåva vad förmågan att tala ett främmande språk som man aldrig hade studerat (jfr Apg 2:4-11). Tolkning av tungor var en gåva som lät en person översätta vad den som talade in tungor sade. Tungotal var ett tecken på dom för otroende (jfr 1 Kor 14:22).

e) Visdom och kunskap (1 Kor 12:8). Dessa gåvor handlade om förmågan att förstå och kommunicera direkt uppenbarelse från Gud. Dessa gåvor är inte verksamma idag.

f) Skilja mellan andar (1Kor 12:10). Det här var gåvan att skilja mellan sanna och falska källor av övernaturlig uppenbarelse när den gavs i muntlig form innan den bibliska kanon vad fullständig. Den här gåvan är inte verksam idag.

Gåvor som är verksamma idag

a) Evangelism (Ef 4:11). Den här gåvan gör det möjligt för en person att verkningsfullt förkunna Kristus för de som inte tror. I Nya Testamentet delgav evangelisterna evangelium på att verksamt sätt och grundade församlingar.

b) Pastorer (Eph 4:11)23. ”Det här är förmågan att vara herde, att förse med det de behöver, ha omsorg om, och skydda Guds folk”. Ryrie ”The Holy Spirit” sid. 373.

c) Undervisning (Rom 12:7; 1 Kor 12:28; Ef 4:12). Förmågan att förklara Guds Ord för Hans folk.

d) Tjänande - en förmåga att tjäna andra och ge välsignelse i deras liv (Rom 12:7; 1 Kor 12:28; Ef 4:12).

e) Tro (1 Kor 12:9). Förmågan att tro och förtrösta på Gud för särskilda behov.

f) Tröst och förmaning (Rom 12:8). Tröst och förmaning är förmågan att uppmuntra, trösta och uppmana Guds folk.24

g) Barmhärtighet (Rom 12:8). Förmågan att ge särskild tröst till de som är sjuka och är i plågor.

h) Frikostighet (Rom 12:8). Förmågan att vara generös med sina resurser på ett sätt som bygger upp andra.

i) Ledarskap (Rom 12:8; 1 Kor 12:28). Förmågan att styra och förvalta församlingen, och ge ledarskap för församlingens folk och församlingens tjänande.

"Men, de har ju en bra förklaring"

När man talar med vänner om vissa moden som kan förekomma till exempel på sommarkonferenser, så får jag ofta höra dem säga "Men, de har ju en bra förklaring". En bra förklaring som gör att vi tryggt ska kunna slänga ut århundraden av utarbetad frikyrkoteologi. En bra förklaring som gör att vi kan släppa kontakten med arvet från reformationen.

Sådana samtal oroar mig, inte direkt för ämnet, utan för sättet att argumentera. Man är beredda att släppa så mycket för något välformulerat och sofistikerat. Sådan stor respekt för silvertungad teologi, och så lite respekt för sin egen bibelläsande och bibeltolkande gemenskap.

Jag tror Karl Barth förklarar bra hur lätt det är att förledas in i något nytt och spännande. Det nya som lovar så mycket och som har en så bra förklaring.



Så nästa gång någon börjar tala om oasrörelsens olika förträffligheter kommer jag inte att backa på någon punkt, dessutom kommer jag att referera den här videon. Bara så ni vet.

Ressourcement för baptister

Kyrkans första tusen år - kyrkofäderna
I  katolsk teologi har man ibland tala om "ressourcement", att återvända till källorna. Då menar man särskilt att återvända till kyrkofäderna, de kristna teologer från kyrkans första tusen år. På svensk mark kan man se lite allmänt en sådan trend inom kyrkorna, och Artos Norma förlag har bistått med mycket källmaterial översatt till svenska. Steven Harmon förklarar i boken "Towards Baptist Catholicity: Essays on Tradition and the Baptist Vision" hur baptister kan dra nytta av att lära av denna tradition samtidigt som man växer i sin baptistiska identitet.

Den radikala reformationen - friförsamlingens födelse
För frikyrkorna är arvet från anabaptisterna mycket intressant att bekanta sig med. Gunnar Westin med boken "Friförsamlingen genom tiderna" och Torsten Bergsten med bland annat översättningen av Balthasar Hubmaiers "Om det kristna dopet av troende" gjorde pionjärinsatser här, som också fick internationell betydelse. Kanske ska man även nämna Karl Kilsmos arbeten. Med Nätverket anabaptist som mötesplats på på evangelie förlag ger man återigen ut intressant litteratur om anabaptisterna. Om det ska finnas någon framtid för de traditionella frikyrkorna är det avgörande att på djupet fundera över vad lärjungaskap och gemenskap innebär och vilka särdrag som finns i friförsamlingens teologi. Friförsamlingens rötter är lika djupa som lutheranernas och värda att studera.

Den tidiga brittiska döparrörelsen
När jag läser till exempel Paul S. Fiddes "Tracks and Traces: Baptist Identity in Church and Theology" eller Brandon C. Jones "Waters of Promise", så ser jag vilken skatt det finns i den tidiga brittiska döparrörelsen. 1689 års baptistbekännelse med sina detaljerade trossatser och Andrew Fuller som gjorde så mycket för den internationella missionen är lysande exempel på genomtänkt teologi. Det är på många sätt här som vår svenske baptistpionjör Anders Wiberg hämtade inspiration.

Min plan är att ägna sommaren och hösten till att se vad som går att föra över till svenska från den tidiga brittiska döparrörelsen. Ett bidrag till baptistisk ressourcement. En hjälp att staka ut vägen in i framtiden genom att gå tillbaka och studera våra rötter. Rötter i kyrkofäderna, i den radikala reformationen, men kanske främst i den tidiga brittiska döparrörelsen.