En etik för Jesu efterföljare

Hur kan en etik för lärjungar till Jesus se ut? Det finns misstag att göra när man försöker undervisa kristen etik:

Misstag 1: Att glömma bort att förklara varför

I viljan att bygga sin etik på Bibeln, så är det lätt att man hamnar i att undervisa etik, mer eller mindre reflekterat, utifrån enskilda bibelverser. Historien visar att man ofta sedan ofta glömmer bort att förklara sammanhanget i en kristen världsbild, vilket ibland gör att man undervisar en etik som är svår att förstå och uppskatta för den uppväxande generationen. Det kan också sluta i ren och skär lagiskhet, där man tenderar att glömma bort evangelium, och vem som är kristen i praktiken avgörs av om man följer givna regler för hur man ska leva. Svenska kyrkor är fulla av män och kvinnor som följer regler som de inte har en aning om varför de följer och svenska kyrkor är fulla av män och kvinnor som ägnar mycket tid åt att bryta regler som de tycker är gammalmodiga, obegripliga och fördomsfulla.

Misstag 2: Att undervisa akademisk etisk teori

För den som har en skolning i den akademiska etiken, är det lätt att undervisningen handlar mycket om klassisk etisk teori, som Bentham, Mill och Kant. Spännande och roligt att diskutera för den filosofiskt lagda. Man, risken är att man glömmer bort att grunda etik i en kristen världsbild. Det rena filosofiska argumentet få ta överhanden och det är inte längre etik för Jesu efterföljare. Det här är ett misstag jag gjort några gånger

Misstag 3: Tillämpad vänsterpolitik

Många är det som har hjärtat på rätt ställer och brinner för bistånd och socialt arbete. Soppkök, Fair Trade och Kongo blir naturliga saker att engagera sig i. Det här är bra saker. Men, en risk när man undervisar i etik, är att man missar att grunda det här i en kristen världsbild och man istället lägger grunden i en allmän vänsterpolitik. Sakta driver man bort från den grund det hela började med och man vill ha argument som fungerar på olika samarbetspartners i olika delar av samhället.

En etik för Jesu efterföljare

En bok som introducerar etikens grundfrågor utifrån en medvetet kristen världsbild är Kent A. Van Tils "The Moral Disciple - An Introduction to  Christian Ethics". En lättläst och lättförståelig bok, som i djupet berört mig och som väckt många tankar om hur man kan leva sitt liv som kristen bättre. Nästa gång jag undervisar i etik kommer jag att ta den här boken som utgångspunkt. Kanske skulle jag vilja att boken i högre grad gått i närkamp med Bibeln och haft en högre syn på etik grundad på ansvarsfull läsning av olika bibelverser, men det kompenseras i hög grad av ett tydligt fokus på Bibelns grundberättelse och vilka konsekvenser den ger.

Bart Ehrman om bra saker med kyrkan

Bart Ehrman är svår att greppa, kanske är det därför han är så intressant. Jag följer hans blogg och är i allmänhet av motsatt åsikt. Det hjälper mig att slipa argument.

Inlägget "Christmas Longings" är reflekterar över det humanitära arbete som sker i så många församlingar. Värt att fundera över, särskilt för de som är tveksamma till kristen tro.

Vad är frikyrkoteologi? (Adventsupproret)

Just nu undrar jag om inte många i frikyrkorna borde fundera lite med över vad frikyrkans teologiska bidrag egentligen är. Vad vi har våra rötter och vad som skiljer oss från Svenska Kyrkan. Är vi som EFS en väckelserörelse inom, och som den del av, Svenska Kyrkan, eller är vi en sant frikyrklig rörelse med en specifikt frikyrklig teologi?

Artiken i Dagen "Adventsupproret problematiskt", och reaktionerna på den, visar att många i våra frikyrkor kanske inte helt tänkt över vårt arv. Jag tror att vi bör ta vara på vårt arv från den radikala reformationen, att vara gemenskaper av troende som radikalt följer Jesus.

När vi börjar leka folkkyrka tappar vi lite av anledningen till att vi finns. Folkkyrka tror jag man gör bäst som EFS, där de väckta samlas särskilt, men samtidigt tydligt som en del av folkets kyrka. Behöver Sverige pingst och baptistförsamlingar om vi också ska vara ett slags EFS?

Jag tror att det viktigaste vi kan lära oss av baptisthistorien är att det finns en social sprängkraft i troende som samlas i täta gemenskaper med Jesus i centrum och med ett hjärta för närsamhället. Svensk baptiströrelse mådde bäst när den verkligen var ett alternativ till Statens och överhetens kyrka.

Flera av dem jag umgås med har svårt för överheten, många talar gott om Che Guevara och vill förändra världen. Att då låta många ungdomars erfarenhet av kristen tro vara en ljum lucia, eller skolavslutning, i statens och överhetens kyrka är för mig mycket illa. Det sänder signalen att kristendomen är ett med etablissemanget.

Och, jag ser hur det försöker tämja Martin Luther King (och i viss mån även Dietrich Bonhoeffer). Kan inte frikyrkorörelsen få vara en samling av radikala gemenskaper. Gemenskaper där man följer Jesus och predikar ett rent evangelium. Vara levande exempel på att ett annat liv är möjligt.

Kom och förändras med oss! Gemenskapens överhuvud är Jesus och vi följer Bibeln, inget annat. Vi tar alla stora beslut tillsammans. Här får du smaka på verklig frihet!

Folkkyrkans teologi inlemmar alla i kollektivet med uppgiften att tjäna överheten. Sann frikyrkoteologi visar vägen till frihet. Jag vill inte främst vara en "god" medborgare i det romerska imperiet. Jag vill vara fri. Tillsammans med andra fria vill jag förändra världen.

Nätverket Anabaptist

Något av det mest intressanta som händer i svensk kristenhet är återupptäckten av de friska delarna i den radikala reformationen. Kolla gärna in webbplatsen för Nätverket Anabaptist, där finns en del att läsa och tänka på. Som alla rörelser har anabaptismen en del inbyggda problem, men samtidigt ger denna rörelse unika perspektiv på hur man kan göra kristen församling i en senmodern västvärld.

Paul Washer och själavård

Så får vi umgås en helg, den erfarne missionspastorn och jag. En gång var han en viktig del i min kristna fostran, nu är jag på besök i hans församling för dela några av mina tankar och erfarenheter. Sent på lördag kväll vid köksbordet börjar vi tala om utkorelse ur reformert perspektiv. Kanske känner han att jag dragit åt fel håll de sista åren, och frågorna är många. Något jag ändå märker är att en balanserad reformert teologi, så som den ges av t.ex. R.C. Sproul och Gospel Coalition, har väldigt rimliga svar på frågor från en arminiansk missionspastor.

Men det intressanta i samtalet är när jag säger som det är, att jag i princip aldrig undervisar specifikt reformerta doktriner i församlingen. En viktig anledning är att jag tror att en reformert undervisning om nådens doktriner, om utkorelse och försoning, också behöver en motsvarande reformert själavård som är redo för de frågor som kommer ur reformert teologi. I en vanlig GF-församling är det nog inte vanligt att man har sådan själavård som hanterar dessa frågor på ett bra sätt.

Nu påverkas förstås min undervisning av vad jag tror, tron ger ett fokus på ett klassiskt evangelium med  synd, omvändelse och räddning från förtappelse. Men, ändå, i mitt sammanhang är jag försiktig med att undervisa sådant som vi inte kan hantera i själavården där vi finns. Det här är verkliga människor som jag känner ansvar för, ibland får man kanske hålla tillbaka lite av det man har kärt för att nå fram med det centrala budskapet om ett frälsande evangelium.

Det här tänker jag när jag läser det Bergsjöbloggen skriver om kritik som bloggats om Paul Washer i inlägget "Varför jag uppskattar Paul Washer". Så, visst kan jag tänka att ensidigt lyssnande till klipp med Paul Washer utan tillgång till en reformert helhet och till en anpassad själavård kan slå fel hos en del ungdom. Men, det är egentligen inte Paul Washers fel menar jag, snarare är det en produkt över vägval vi tagit i svensk frikyrklighet, vägval som kan komma visa sig vara förödande för många människors möjlighet till räddning för evigheten. Kanske är vi på sina håll i ett verkligt allvarligt läge, att det snarare är det vi ska lära oss av kritiken av Paul Washer, snarare än att Paul Washer skulle vara helt fel ute.

En praktisk sak den spirande reformerta rörelsen i Sverige kanske kan göra är att ta fram själavårdsresurser utifrån reformert perspektiv. Jag vet inte riktigt vad som behövs, men jag sett en del av både John MacArthur och R.C. Sproul som kan vara nyttigt. Att klipp och böcker om ett skarpt och tydligt evangelium kompletteras med klipp och böcker om frågor i själavård.

Har man en skyldighet att tro som den senaste forskningen?

Asså, bara en fråga. Står det verkligen i Bibeln att man har en skyldighet att forma sin tro efter den senaste akademiska forskningen?

Om jag levt på trettiotalet, hade jag då varit skyldig att följa Kittels naziform av lutherdom? Och så vidare och så vidare.

Nu har jag Marcus Borgs nya "Evolution of the Word" väntande på posten, och jag är inte rädd för bibelkritik. Men, allvarligt, jag ser absolut ingen skyldighet utifrån Bibeln att tro som Marcus Borg, även om han är brilliant som forskare.

Vad tro ni?

Det är något visst med John MacArthur

Hur vet man att man inte är antikrist?

Jag sitter och äter med vänner jag inte träffar så ofta. En av de yngre frågar mig en sak som hon undrar över, jag inser att det är något som oroar en smula. Frågan är:

"Hur vet man att man inte är antikrist?"

Först förvånas jag, men inser sedan att om man umgås i sammanhang där det undervisas utifrån en darbyistisk synvinkel om Jesus återkomst, då är det här en naturlig fråga. Jag vill tro att mitt svar blev bra, och att hennes oro gick över. Men, något jag insåg är att undervisning utifrån en viss teologisk riktning måste motsvaras av själavård som är lämpad att svara mot de frågor och den oro som kan uppkomma utifrån just denna undervisning.

Att som ung missionsförbundartjej hänga med nya vänner som i åratal lyssnat till darbyistisk undervisning, och som kanske läst lite för mycket bloggar om att president Obama kan vara antikrist, blir inte alltid bra. Särskilt när de där hemma inte riktigt förstår hennes funderingar. I en pingstförsamling kanske vanan med frågor av denna typ gjort att det hanterats bättre.

Nu tror jag att det kan vara nyttigt att följa undervisning från olika perspektiv och att åka på olika läger och konferenser. Men, jag tror också att det är oerhört viktigt att det också finns själavård som kan hantera de frågor som man får med sig hem.

Det är för mig direkt in på Paul Washer, en underbar predikant som youtubas mycket även i Sverige. Men, hur går det när en del av dem som ser hans videoklipp inte har tillgång till själavård som kan hantera de frågor som kommer upp utifrån undervisning från det teologiska perspektiv han har? Jag hoppas att kunna skriva ett blogginlägg om det om någon dag.

Jag skulle säga att det Paul Washer predikar ligger väl i linje med reformationens trosbekännelser, som till exempel den Lutherska Augsburska bekännelsen. Men, hur går det om man inte får helheten, med själavård som möter frågor som kommer ur reformationens teologi?

Vanliga invändningar mot kristen tro

Teologiska verk av svenska baptister

I Carl G. Lagergrens "Bibelns grundläror" från 1922 kan vi läsa:

"Bland baptisterna i de skandinaviska länderna och i Tyskland hava hittills få arbeten utkommit, som kallas i egentlig mening teologiska. På svenska hava vi Wibergs och Edgrens verk, Benanders och Cederoths handböcker i Inledningsvetenskap och Biblisk Geografi samt av John Ongman tvenne arbeten: Bibelns grundsanningar och Församlingsläraren och hans kall. Dr. Edgrens Biblisk Troslära och Skrifttolkningens lagar äro var för sig ett avslutat helt."

Bibeln på 29 sekunder