Bön och bad med den tidiga kyrkans teologer

Jag har länge känt att det finns ett djup i 1689 års Baptistbekännelse som jag inte alltid ser i modernare texter från baptister. Efter ha levt med Steven R Harmons "Towards Baptist Catholicity Essays on Tradition and the Baptist Vision" under våren så inser jag att en del i djupet är de tydliga banden till den tidiga kyrkans teologer.

Därför kommer jag att ägna de två första veckorna i juni åt bön, bad och studier av den tidiga kyrkans teologer i autentisk miljö. I och med att det är dålig tillgång till internet blir det inget bloggat under den perioden. Men, förhoppningsvis leder det till många bra blogginlägg senare under sommaren. Anteckningsboken är nedpackad.

Vem ska förrätta dop och tjäna vid nattvardens utdelande?

Vid de svenska baptistförsamlingarnas andra allmänna konferens 1858 gjorde man följande uttalande:

"Alldenstund ordinationen icke meddelar någon särskild kvalifikation till förvaltandet av evangelii stiftelser, utan endast är församlingens erkännande, att den eller den brodern uti församlingen avskiljes till denna tjänst, så är ordinationen icke nödvändning för att göra dopet till ett verkligt kristligt dop eller nattvarden till en Herrens åminnelsemåltid; men emedan Gud är ordningens Gud, så anser konferensen, att endast den bör förvalta Kristi instiftelser, som av församlingen därtill blivit förordnad."

Nog tror jag att det kan vara rätt att ibland fira nattvard i den lilla gruppen i hemmet. Men, även då bör det vara med insikten om att Gud är ordningens Gud, och man bör följa en genomtänkt ordning och tydligt se det som en del av församlingens nattvardsfirande. Kanske borde vi ha en särskild enkel utbildning för de som vill leda nattvarden i smågruppen, att man därigenom som församling tydligt förordnar den lilla gruppens tjänare för uppdraget.

Gemensam Framtid

Vad det blir av det nya samfundet Gemensam Framtid är svårt att veta. Men, jag vill dela med mig av kyrkokonferensens öppningsmöte. Jag var på plats och kan inte säga annat än att jag såg en del som gjorde mig hoppfull inför framtiden.

Jag vill tro att det finns plats för en klassisk baptistisk tro 1861-style i det nya samfundet. Nog kan jag ha fel, men idag är jag glad och i morgon är en annan dag.

Regionsfrågan

Förbereder mig inför Gemensam Framtids första konferens. Det kommer att bli mycket spännande. Jag tror att den viktigaste frågan kommer att bli regionsfrågan. Ska regionerna vara separata juridiska personer med årsmöte och egen budget, eller ska de vara en integrerad del av Gemensam Framtid?

Jag tror att vi romantiserar distrikten en del. På senaste församlingsmötet talade jag med en av bröderna, en pensionerad pastor, om detta. Han var så övertygad om den lokala demokratin. Jag var jobbig nog att ställa några motfrågor.

1. Är distriktet alltid bättre än samfundet?
Det var distriktsföreningen som uteslöt Stockholms sjunde baptistförsamling och Levi Pethurs. John Wahlborg berätter:

"Det var år 1913, som Stockholms sjunde baptistförsamling, Filadelfia, uteslöts ur Stockholms D F. av baptistförsamlingar. Anledning uppgavs vara, att församlingen tillåtit ett par eller tre personer, sinnesändrade och döpta men icke tillhörande Svenska Baptistsamfundet, att deltaga med henne i firandet av Herrens Heliga Nattvard." 

Direkt tänker jag på Karin Boyes dikt Torkel Tyre och den sista versen:


"Vi kunde ha skonat hans liv,
men värdet av slikt är ej stort.
En dråpare var Torkel.
Vi handlade så som vi bort.
Vi alla är män från bygden,
och detta var riktigt gjort."

Den gamle kämpen ser så bekymrad ut när jag berättade detta.

2. Orkar vi med att driva den lokala demokratin i den kommande generationen?
Då sitter vi där på församlingsmötet. Medelåldern är vad den är. Försöker tänka på dem i den unga generationen som har brand för församlingen och arbetet. Jag kan hos dem inte se någon vilja till distriktsbyråkrati. De har nog med det lokala arbetet och det nationella samarbetet. Årsmöten lockar inte. Evangelisation och diakoni lockar. De vill ha en region som hjälper med evangelisation, diakoni och annat, jag ser ingen längtan efter fler årsmöten. Jag tänker att det är och kommer att bli dominerat av 40-talisterna och jag tror inte att de är vad vi behöver för att blicka framåt, dessutom har de ett inbyggt bäst före datum. Kolla med ungdomarna i din egen församling!


3. Har distrikten verkligen gjort så mycket för den lokala demokratin?
Det är när jag frågar efter konkreta exempel på där den lokala demokratin i distriktet verkligen gjort skillnad som den gamle pastorn börjar bli riktigt irriterad. Om det är så bra med distriktet som egen jurdisk person styrd av församlingarna, borde då inte finnas massor av bra exempel. Jag får inget riktigt svar, annat än ett allmänt morrande. Det här var känsligt förstår jag. När jag frågar om det inte finns något bra som distriktet gjort som det inte kan skulle kunna göra som en region integrerad i Gemensam Framtid förstår jag på hans uttryck att vi har pratat färdigt om det här.

Jag ser att det han egentligen vill säga är i linje med "Vi handlade så som vi bort. Vi alla är män från bygden, och detta var riktigt gjort." och han egentligen inte har några bra argument. Vi tycker om varandra och jag respekterar honom djupt. Men, här undrar jag om han inte har fel och jag anar att han egentligen förstår det själv också.

Hur jag kommer att rösta
Jag kommer att lyssna in debatten på konferensen och rösta därefter. Församlingen har givit mig förtroende som ombud och jag kommer att rösta för det som är bäst för församlingen, snarare än vad jag kanske tycker. Det kommer att bli en spännande debatt.

Varför trosbekännelser?

Nattvarden 1934

I boken "De frikyrkliga samfunden i Sverige" från 1934 skriver N.J. Nordström om baptismen. Nedan ger jag ett utdrag ur avsnittet om nattvarden:

"Man torde kunna sammanfatta det väsentligaste i den baptistiska uppfattningen av nattvarden i följande punkter:


1. Nattvarden är en "Herrens måltid", emedan den är instiftad av Kristus, att firas "tills dess han kommer" och till åminnelse av hans försoningsdöd. "Så ofta i det gören, gören det till min åminnelse."


2. Nattvarden är även en den kristna församlingens måltid, emedan den är given som gåva till församlingen att den förvaltas och genom dess tjänare handhavas och utdelas.


3. Nattvarden är en förkunnelse om Herrens död. "Ty så ofta I äten detta bröd och dricken av kalken, förkunnen I Herrens död till dess han återkommer".


4. Nattvarden är slutligen uttrycket för "de heligas gemenskap", som enligt Kristi uttalade vilja skall förverkligas i församlingens liv och gärning. "Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp." 1 Kor. 10:17. Därav följer, att den icke kan vara instiftad för andra än Jesu lärljungar, d. ä "de heliga"."

Inför kyrkokonferensen

Visst är jag är mycket förväntansfull inför den första kyrkokonferensen med Gemensam Framtid.

Jag har tänkt en del kring konferensen och undrar av John Ongman skulle gjort. Ongman var verkligen en förebild i att vilja så mycket förnyelse och samtidigt älska sitt samfund. Jag skriver om Ongman här. Något viktigt jag tror vi lära något av Ongman är att vilja mycket, att gå egna vägar ibland för att åstadkomma saker. Men, att också vilja fred och samförstånd och inte splittra i onödan. Det är min bön att bli mer så.

Något som berört mig mycket nu på morgonen är ett klipp med Leondard Ravenhill. Undrar om inte det är något jag ska ta med mig i förberedelserna inför konferensen.

Cessationism

Jag ser att det gamla inlägget om nådegåvor fått en del trafik igen. Bloggen Hela Pingsten ger en del argument för att tecken gåvorna gäller idag i inlägget "Nej, mirakler upphörde inte med apostlarna".  I allmänhet gillar jag hela pingsten bloggen, även om jag inte alltid håller med om allt.

Annars tänker jag att bloggen "Entering His Kingdom" kanske är den som skriver intressantast om nådegåvor på svenska idag, se gärna inlägget "Ungdomsverksamhet i Guds kärlek kraft | del 7: Andens gåvor".

För mig känns det bra att man talar lite om nådegåvorna och inte bara tar för givet att man är en dålig liberal kristen om man inte flödar över av tungotal och profetia. Det jag har rätt svårt för är när man delar upp kristna i riktiga kristna som är karismatiker och åker oas-läger sånt och de andra ljumma inte riktigt riktiga kristna som inte talar i tungor. Det lätt rätt överspänt och onyanserat om nådegåvor många gånger, åtminstone i mina sammanhang.

På något sätt har vi i Sverige fått för oss att man är antingen liberal eller karismatisk och att det inte finns något annat. Jag skriver om det i inlägget "Varken liberal eller karismatisk!!"

Den som känner sig skrivsugen får gärna bättre på artikel om cessationism på wikipedia, den är i behov en del förbättring.

Vad tycker jag i frågan då? Jag tänker att alla borde läsa D.A. Carsons "Showing the Spirit: A Theological Exposition of 1 Corinthians, 12-14". Där finns underlag för ett nyanserat samtal som jag tror kan vara samlande och ge respekt både för varandra och för att det finns olika sätt att tolka dessa viktiga kapitel i Bibeln.

Syndens elände och frälsningens välsignelse, helvetets fasor och himlens härlighet

I boken "En folkväckelsens apostel" av Jakob Byström och George Fridén kan man läsa om när baptistpredikanten Eric Rosén höll väckelsemöten på 1880-talet. Pastor Sven Högendal, som var studiekamrat Fredrik Larsson vid Betelseminariet berättar i ett brev som återges i boken om de intryck evengelisten Eric Rosén gjort på sin vän:

"En ung evangelist, Fredrik Larsson, som samarbetade med honom i medio av 1880-talet, brukade enskilt och offentligt berätta, huru det tillgick vid väckelsemötena. Dessa pågick till sent om nätterna och det var sådan folkträngsel, att det var svårt för predikanterna att gå omkring och samtala med folket. Evangelisten berättade, att Rosén oftast predikade med den största andekraft och hänförelse. Han målade i skarpa färger syndens elände och frälsningens välsignelse, helvetets fasor och himlens härlighet. När man i eftermötena skulle bedja med syndare, fanns det ofta ej en enda plats, där man kunde böja knä på en bänk eller ett bord, och han bad med så stark stämma, att det var som hela huset hade darrat."

Många kom till tro i arbetet och den unge evangelisten Fredrik Larsson kom själv att förmedla vidare budskapet i väckelsemöten.

C.H. Spurgeon som förebild baptistpionjärerna

I boken "En folkväckelsens apostel" av Jakob Byström och George Fridén kan man läsa om när baptistpredikanten Eric Rosén hösten 1870 började studera vid Betelseminariet. Nog som särkilt tas upp är hans intresse för den brittiska baptistpredikanten C.H. Spurgeon:

"Bland annat som annat som han ivrigt studerade i Betelseminariet, var engelska språket, och han hade ett speciellt motiv därför. Han önskade nämligen alldeles särskilt kunna läsa C.H. Spurgeons predikningar på originalspråket.


Några volymer sådana hade i översättning utgivits från ett bokförlag i Stockholm, och åtskilliga predikningar hade förekommit i tidningen Evangelisten, och dem hade han läst med stort intresse. Somliga predikare hämtade icke litet material ur dessa predikningar.


När Eric Rosén började kunna engelska, skaffade han ej få band av Spurgeons predikningar."

Det är väl svårt att säga något annat än att det här tydligt visar att C.H. Spurgeon hade ett visst inflytande bland de svenska baptistpionjärerna. Här får vi en direkt inblick i en av de första årens studenter vid Betelseminariet.

Kanske är det dags för en renässans för Andrew Fuller förebild för teologer (som samtidigt är pastorer) och C.H. Spurgeon som förebild för predikanter. Jag anar att vi kommer att se en del sådant de närmaste åren.