En etik för Jesu efterföljare

Hur kan en etik för lärjungar till Jesus se ut? Det finns misstag att göra när man försöker undervisa kristen etik:

Misstag 1: Att glömma bort att förklara varför

I viljan att bygga sin etik på Bibeln, så är det lätt att man hamnar i att undervisa etik, mer eller mindre reflekterat, utifrån enskilda bibelverser. Historien visar att man ofta sedan ofta glömmer bort att förklara sammanhanget i en kristen världsbild, vilket ibland gör att man undervisar en etik som är svår att förstå och uppskatta för den uppväxande generationen. Det kan också sluta i ren och skär lagiskhet, där man tenderar att glömma bort evangelium, och vem som är kristen i praktiken avgörs av om man följer givna regler för hur man ska leva. Svenska kyrkor är fulla av män och kvinnor som följer regler som de inte har en aning om varför de följer och svenska kyrkor är fulla av män och kvinnor som ägnar mycket tid åt att bryta regler som de tycker är gammalmodiga, obegripliga och fördomsfulla.

Misstag 2: Att undervisa akademisk etisk teori

För den som har en skolning i den akademiska etiken, är det lätt att undervisningen handlar mycket om klassisk etisk teori, som Bentham, Mill och Kant. Spännande och roligt att diskutera för den filosofiskt lagda. Man, risken är att man glömmer bort att grunda etik i en kristen världsbild. Det rena filosofiska argumentet få ta överhanden och det är inte längre etik för Jesu efterföljare. Det här är ett misstag jag gjort några gånger

Misstag 3: Tillämpad vänsterpolitik

Många är det som har hjärtat på rätt ställer och brinner för bistånd och socialt arbete. Soppkök, Fair Trade och Kongo blir naturliga saker att engagera sig i. Det här är bra saker. Men, en risk när man undervisar i etik, är att man missar att grunda det här i en kristen världsbild och man istället lägger grunden i en allmän vänsterpolitik. Sakta driver man bort från den grund det hela började med och man vill ha argument som fungerar på olika samarbetspartners i olika delar av samhället.

En etik för Jesu efterföljare

En bok som introducerar etikens grundfrågor utifrån en medvetet kristen världsbild är Kent A. Van Tils "The Moral Disciple - An Introduction to  Christian Ethics". En lättläst och lättförståelig bok, som i djupet berört mig och som väckt många tankar om hur man kan leva sitt liv som kristen bättre. Nästa gång jag undervisar i etik kommer jag att ta den här boken som utgångspunkt. Kanske skulle jag vilja att boken i högre grad gått i närkamp med Bibeln och haft en högre syn på etik grundad på ansvarsfull läsning av olika bibelverser, men det kompenseras i hög grad av ett tydligt fokus på Bibelns grundberättelse och vilka konsekvenser den ger.

Bart Ehrman om bra saker med kyrkan

Bart Ehrman är svår att greppa, kanske är det därför han är så intressant. Jag följer hans blogg och är i allmänhet av motsatt åsikt. Det hjälper mig att slipa argument.

Inlägget "Christmas Longings" är reflekterar över det humanitära arbete som sker i så många församlingar. Värt att fundera över, särskilt för de som är tveksamma till kristen tro.

Vad är frikyrkoteologi? (Adventsupproret)

Just nu undrar jag om inte många i frikyrkorna borde fundera lite med över vad frikyrkans teologiska bidrag egentligen är. Vad vi har våra rötter och vad som skiljer oss från Svenska Kyrkan. Är vi som EFS en väckelserörelse inom, och som den del av, Svenska Kyrkan, eller är vi en sant frikyrklig rörelse med en specifikt frikyrklig teologi?

Artiken i Dagen "Adventsupproret problematiskt", och reaktionerna på den, visar att många i våra frikyrkor kanske inte helt tänkt över vårt arv. Jag tror att vi bör ta vara på vårt arv från den radikala reformationen, att vara gemenskaper av troende som radikalt följer Jesus.

När vi börjar leka folkkyrka tappar vi lite av anledningen till att vi finns. Folkkyrka tror jag man gör bäst som EFS, där de väckta samlas särskilt, men samtidigt tydligt som en del av folkets kyrka. Behöver Sverige pingst och baptistförsamlingar om vi också ska vara ett slags EFS?

Jag tror att det viktigaste vi kan lära oss av baptisthistorien är att det finns en social sprängkraft i troende som samlas i täta gemenskaper med Jesus i centrum och med ett hjärta för närsamhället. Svensk baptiströrelse mådde bäst när den verkligen var ett alternativ till Statens och överhetens kyrka.

Flera av dem jag umgås med har svårt för överheten, många talar gott om Che Guevara och vill förändra världen. Att då låta många ungdomars erfarenhet av kristen tro vara en ljum lucia, eller skolavslutning, i statens och överhetens kyrka är för mig mycket illa. Det sänder signalen att kristendomen är ett med etablissemanget.

Och, jag ser hur det försöker tämja Martin Luther King (och i viss mån även Dietrich Bonhoeffer). Kan inte frikyrkorörelsen få vara en samling av radikala gemenskaper. Gemenskaper där man följer Jesus och predikar ett rent evangelium. Vara levande exempel på att ett annat liv är möjligt.

Kom och förändras med oss! Gemenskapens överhuvud är Jesus och vi följer Bibeln, inget annat. Vi tar alla stora beslut tillsammans. Här får du smaka på verklig frihet!

Folkkyrkans teologi inlemmar alla i kollektivet med uppgiften att tjäna överheten. Sann frikyrkoteologi visar vägen till frihet. Jag vill inte främst vara en "god" medborgare i det romerska imperiet. Jag vill vara fri. Tillsammans med andra fria vill jag förändra världen.

Nätverket Anabaptist

Något av det mest intressanta som händer i svensk kristenhet är återupptäckten av de friska delarna i den radikala reformationen. Kolla gärna in webbplatsen för Nätverket Anabaptist, där finns en del att läsa och tänka på. Som alla rörelser har anabaptismen en del inbyggda problem, men samtidigt ger denna rörelse unika perspektiv på hur man kan göra kristen församling i en senmodern västvärld.

Paul Washer och själavård

Så får vi umgås en helg, den erfarne missionspastorn och jag. En gång var han en viktig del i min kristna fostran, nu är jag på besök i hans församling för dela några av mina tankar och erfarenheter. Sent på lördag kväll vid köksbordet börjar vi tala om utkorelse ur reformert perspektiv. Kanske känner han att jag dragit åt fel håll de sista åren, och frågorna är många. Något jag ändå märker är att en balanserad reformert teologi, så som den ges av t.ex. R.C. Sproul och Gospel Coalition, har väldigt rimliga svar på frågor från en arminiansk missionspastor.

Men det intressanta i samtalet är när jag säger som det är, att jag i princip aldrig undervisar specifikt reformerta doktriner i församlingen. En viktig anledning är att jag tror att en reformert undervisning om nådens doktriner, om utkorelse och försoning, också behöver en motsvarande reformert själavård som är redo för de frågor som kommer ur reformert teologi. I en vanlig GF-församling är det nog inte vanligt att man har sådan själavård som hanterar dessa frågor på ett bra sätt.

Nu påverkas förstås min undervisning av vad jag tror, tron ger ett fokus på ett klassiskt evangelium med  synd, omvändelse och räddning från förtappelse. Men, ändå, i mitt sammanhang är jag försiktig med att undervisa sådant som vi inte kan hantera i själavården där vi finns. Det här är verkliga människor som jag känner ansvar för, ibland får man kanske hålla tillbaka lite av det man har kärt för att nå fram med det centrala budskapet om ett frälsande evangelium.

Det här tänker jag när jag läser det Bergsjöbloggen skriver om kritik som bloggats om Paul Washer i inlägget "Varför jag uppskattar Paul Washer". Så, visst kan jag tänka att ensidigt lyssnande till klipp med Paul Washer utan tillgång till en reformert helhet och till en anpassad själavård kan slå fel hos en del ungdom. Men, det är egentligen inte Paul Washers fel menar jag, snarare är det en produkt över vägval vi tagit i svensk frikyrklighet, vägval som kan komma visa sig vara förödande för många människors möjlighet till räddning för evigheten. Kanske är vi på sina håll i ett verkligt allvarligt läge, att det snarare är det vi ska lära oss av kritiken av Paul Washer, snarare än att Paul Washer skulle vara helt fel ute.

En praktisk sak den spirande reformerta rörelsen i Sverige kanske kan göra är att ta fram själavårdsresurser utifrån reformert perspektiv. Jag vet inte riktigt vad som behövs, men jag sett en del av både John MacArthur och R.C. Sproul som kan vara nyttigt. Att klipp och böcker om ett skarpt och tydligt evangelium kompletteras med klipp och böcker om frågor i själavård.

Har man en skyldighet att tro som den senaste forskningen?

Asså, bara en fråga. Står det verkligen i Bibeln att man har en skyldighet att forma sin tro efter den senaste akademiska forskningen?

Om jag levt på trettiotalet, hade jag då varit skyldig att följa Kittels naziform av lutherdom? Och så vidare och så vidare.

Nu har jag Marcus Borgs nya "Evolution of the Word" väntande på posten, och jag är inte rädd för bibelkritik. Men, allvarligt, jag ser absolut ingen skyldighet utifrån Bibeln att tro som Marcus Borg, även om han är brilliant som forskare.

Vad tro ni?

Det är något visst med John MacArthur

Hur vet man att man inte är antikrist?

Jag sitter och äter med vänner jag inte träffar så ofta. En av de yngre frågar mig en sak som hon undrar över, jag inser att det är något som oroar en smula. Frågan är:

"Hur vet man att man inte är antikrist?"

Först förvånas jag, men inser sedan att om man umgås i sammanhang där det undervisas utifrån en darbyistisk synvinkel om Jesus återkomst, då är det här en naturlig fråga. Jag vill tro att mitt svar blev bra, och att hennes oro gick över. Men, något jag insåg är att undervisning utifrån en viss teologisk riktning måste motsvaras av själavård som är lämpad att svara mot de frågor och den oro som kan uppkomma utifrån just denna undervisning.

Att som ung missionsförbundartjej hänga med nya vänner som i åratal lyssnat till darbyistisk undervisning, och som kanske läst lite för mycket bloggar om att president Obama kan vara antikrist, blir inte alltid bra. Särskilt när de där hemma inte riktigt förstår hennes funderingar. I en pingstförsamling kanske vanan med frågor av denna typ gjort att det hanterats bättre.

Nu tror jag att det kan vara nyttigt att följa undervisning från olika perspektiv och att åka på olika läger och konferenser. Men, jag tror också att det är oerhört viktigt att det också finns själavård som kan hantera de frågor som man får med sig hem.

Det är för mig direkt in på Paul Washer, en underbar predikant som youtubas mycket även i Sverige. Men, hur går det när en del av dem som ser hans videoklipp inte har tillgång till själavård som kan hantera de frågor som kommer upp utifrån undervisning från det teologiska perspektiv han har? Jag hoppas att kunna skriva ett blogginlägg om det om någon dag.

Jag skulle säga att det Paul Washer predikar ligger väl i linje med reformationens trosbekännelser, som till exempel den Lutherska Augsburska bekännelsen. Men, hur går det om man inte får helheten, med själavård som möter frågor som kommer ur reformationens teologi?

Vanliga invändningar mot kristen tro

Teologiska verk av svenska baptister

I Carl G. Lagergrens "Bibelns grundläror" från 1922 kan vi läsa:

"Bland baptisterna i de skandinaviska länderna och i Tyskland hava hittills få arbeten utkommit, som kallas i egentlig mening teologiska. På svenska hava vi Wibergs och Edgrens verk, Benanders och Cederoths handböcker i Inledningsvetenskap och Biblisk Geografi samt av John Ongman tvenne arbeten: Bibelns grundsanningar och Församlingsläraren och hans kall. Dr. Edgrens Biblisk Troslära och Skrifttolkningens lagar äro var för sig ett avslutat helt."

Bibeln på 29 sekunder

Nya testamentet -- The Message på svenska

Hon är 24 år och älskar Jesus. När hon frågar mig vad jag tänker om den nya översättningen av Nya Testamentet till svenska, "The Message", tänker jag en stund. Jag berättar att jag beställt boken och att jag har som mål att läst den klart innan Januari är slut och att flera pastorer jag har förtroende för talar gott om den här översättningen.

Men, jag berättar också att jag inte ser det som en bibelöversättning, utan snarare som en löpande kommentar till Bibeln från ett särskilt perspektiv. Att det är som en andligt uppbygglig bok som tar sin utgångspunkt i bibeltexten, utan att riktigt vara Bibel. Att det är stimulerande uppbygglig läsning, och inget annat.

Michael Marlowe som recenserat flera bibelöversättningar, och även "The Message", skriver:

 "This book should be recognized for what it is. It began as a stimulating paraphrase of the Epistle to the Galatians included in a popular devotional book, and it remains a piece of stimulating devotional literature. But it is not the Word of God. As Craig Blomberg of Denver Seminary has put it, "it is freer even than a paraphrase. I think of it more as devotional literature than as a version of the Bible and wouldn't recommend it for any other role."

Så jag rekommenderade henne att köpa "Nya testamentet -- The Message på svenska" för att läsa som uppbygglig läsning och som en kommentar till bibeltexten. Men, jag rekommenderade henne också att använda främst Folkbibeln, men även Bibel 2000, för för studier och som Bibeltext.

Jag har en lite otäck farhåga om att jag snart kommer att vara inblandad i samtal och diskussioner där man låter sitt resonemang och sin tolkning utgår från "The Message". Det känns inte helt bra. För mig är det något att be för att Sveriges kristenhet kan ta emot "The Message" på ett moget sätt, och låta det vara en uppbyggligt komplement till Bibeln och inte en ersättning för Bibeln.

En sång som inte är stötande

På temat att ett frälsande evangelium kan vara rejält stötande, att det kan ge starka reaktioner att berätta om korset, så är den här sången intressant. Det är en sång som jag tycker om och som vi gärna sjungit på alpha-kursen.



Lyssna till sången och läs sedan Job 25s otäckt träffsäkra analys av texten i inlägget "Du vet väl om att den här sången är obiblisk?"

Har Job 25 rätt i sina tankar om sången? Det får du avgöra själv. Själv behöver jag smälta en stund.

Men, ändå noterar jag att det är en sång utan något som kan uppfattas som stötande, inget som utmanar vår stolthet. I det förra inlägget citerar jag Dan Phillips:

"Vi måste hantera faktum: evangelium är stötande för människors stolthet. Om det vi predikar som "Evangelium" inte är anstötligt, så gör vi det fel. Ett evangelium som inte är anstötligt är ett falskt evangelium, ett fördömande evangelium - därför att det det enda evangelium som frälser är det som är stötande (1 Cor. 1:18, 21, 23;2:2; Gal. 1:10; 5:11; 6:12, 14)."

Evangelium är stötande för människors stolthet

I blogginlägget "Horrible! Horrible! Horrible!- the offence of the Gospel" förklarar Dan Phillips att evangelium är stötande för människors stolthet.

"Vi måste hantera faktum: evangelium är stötande för människors stolthet. Om det vi predikar som "Evangelium" inte är anstötligt, så gör vi det fel. Ett evangelium som inte är anstötligt är ett falskt evangelium, ett fördömande evangelium - därför att det det enda evangelium som frälser är det som är stötande (1 Cor. 1:18, 21, 23; 2:2; Gal. 1:10; 5:11; 6:12, 14)."

Jag tror det ligger en djup sanning i det här. I längtan efter sökarvänlighet och i längtan efter att bli omtyckta av vänner, bekanta och det omgivande samhället riskerar vi att radera ut de delar av budskapet som riskerar att väcka anstöt.

Vi vill inte att världen ska ta illa upp när vi delar med oss av budskapet. Men, vi vill heller inte att de i kyrkbänken som kanske inte helt tagit till sig budkapet ska bli förargade. Flera gånger har det blivit tydligt när en evangelist varit på besök, att ett klart evangelium också kan förarga och väcka anstöt i församlingen, bland oss själva.

I boken "Physicians of Souls - The Gospel Ministry" av Peter Masters, förklaras att predikan av evangelium har en dubbel funktion. Först och främst att är evangeliums funktion att rädda människor. Men, det finns också en viktiga andra funktion, Peter Masters skriver (i min egen fria översättning):

"Så långt har vi talar om predikan av evangelium endast som ett verktyg för att vinna själar, men i Nya Testamentet har det tilldelats en dubbel roll. Evangelium inte bara överbevisar, övertalar och försöker vinna och varnar med positiv avsikt, utan även negativt väcker anstöt och vänder bort de som inte är ångerfulla, de själviska och oärliga människor. Det är en del av evangeliums arbete att vakta den kristna församlingen."

Så när vi vi strömlinjeformar och gör ett sökarvänligt och trivsamt evangelium, så riskerar vi också evengeliums andra funktion. Peter Masters skriver:

"Evangelium, när det predikas, har den här sållande, sorterande funktionen för de förhärdade, så att de vänder bort".

Det gör ont att skriva det här blogginlägget, det rör vid något svårt och känsligt. Inte desto mindre tror jag att det är sant, att ett fungerande evangelium är anstötligt.

Jag tror också att det är bra för en församling att ha ett anstötligt evangelium predikat regelbundet, så att det tar itu med vår stolthet och själviskhet. Kanske ser vi ibland frukten av att inte predika så. Det syns mig som att det är lättare att predika lagiskhet och plikter än evangelium, att det verkligen är något i evangelium som upprör många. Jag ska tänka mer på det här.

För en GF-are som mig känns det främmande att tala om evangeliums sorterande funktion. Men, jag undrar om det kanske ändå ligger en djup sanning i det. Kanske är det något vi i församlingarna kommer att tvingas lära oss åren som kommer.

J.A. Edgren - Biblisk Troslära

J.A. Edgren var en svensk baptist som grundade ett teologiskt seminarium i U.S.A. som finns än idag. Här är hans troslära. Teologi var viktigt för de första svenska baptisterna.

Puritanernas teologi

Här är en bra artikel om puritanernas teologi. Jag hoppas läsa Joel Beekes nya bok "A Puritan Theology" inom än nära framtid. Den står i bokhyllan och väntar på sin tur.

Just nu är jag rätt så fokuserad på teologisk tolkning av Bibeln. Spännande men farligt. Har börjat gå i genom "Mose liv". Får se hur det slutar.

Bibelmjukvara

Jag märker att jag använder Logos bibelmjukvara nästan varje dag. Särskilt är det underbart att ha tillgång till ett referensbibliotek på mobilen genom Logos app.

Här är en video som peppar för Logos.




Nu känner jag att Olive Tree egentligen skulle räcka för många syften, men nyfiken driver mig att använda Logos där jag har fler och djupare resurser än vad jag har i Olive Tree. För enkel bibelläsning och en användning av lite enkelt referensmaterial är det egentligen inget som slår Olive Tree.

Vad skulle Lewi Pethrus har gjort?

Oftare och oftare frågar jag mig vad Lewi Pethrus skulle gjort. Mer och mer inser jag att han inte skulle gjort som Lewi Pethurs gjorde, utan att han skickligt skulle ha läst av samtiden och givit ledning som varit rätt i vår tid.

Det är som om Levi Pethrus hade ett särskilt ljus över Bibeln. Frågan är om han inte också hade en särskild känsla för att läsa av tidsandan. En förebild för mig.

Den här predikan är på något sätt väldigt relevant där jag är nu.

Trosbekännelsernas historia och teologi

Den här artikeln är mycket intressant "The History & Theology Of Creeds". Intressantast är är delen som tar upp för och nackdelar med trosbekännelser.

I bland känns det som svenska frikyrkor är analfabeter när det kommer det till att skriva en sammanfattning av sin tro. I och för sig har Gemensam Framtid Teologisk Grund och det sägs att Pingst jobbar med ett teologiskt grunddokument. Och så har vi ju även Lausannedeklarationen.

Personligen tycker jag 1689 års baptistbekännelse är väldigt intressant, både till innehållet och som tidsdokument. En sak som är intressant är hur detaljerad den är som sammanfattning av kristen tro. En annan hur tydligt baptister här hakar på den rådande och etablerade protestantiska teologin. När någon frågar mig om baptister är protestanter så är det här dokumentet avgörande för mitt svar.

Det är också tydligt att det är från den riktning bland de brittiska baptisterna som som följde 1689 som den livskraftiga delen av baptiströrelsen växt fram, även om man sedan mjukat upp mycket. När vi nu vurmar för den radikala reformationen och anabaptismen bör vi fråga oss varför det inte var den riktningen som blev den dominerande, om det finns något inbyggt i anabaptistisk teologi som i längden inte håller.

Nu är Stuart Murrays bok "Radikalt lärjungaskap - Med inspiration från anabaptismen" det förmodligen intressantaste jag läst i år, och också en bok som jag rekommenderat till vänner i församlingen. Och, visst är det som den radikala reformationen talar direkt in i vår tid. Men, samtidigt undrar jag som sagt om inte det i längden livskraftiga finns i traditionen från Westminsterbekännelsen och den baptistiska versionen från 1689.

Eller, varför inte genomföra mitt drömprojekt, en baptistisk version av Augsburgska bekännelsen. Att se hur en baptistisk version av den lutherska teologin skulle se ut. Nu har vi i och för sig 1861 års baptistbekännelse där den tidens baptistteologi kontextualiserats in i svensk kultur och teologi. Kanske är det där vi har vår skatt för framtiden :)

En fräsch traktat

Nog är det väl spännande att det fortfarande produceras traktater. Att vi som kristna fortfarande att ett idéinnehåll att förmedla. Job 25 delar med sig av en ny traktat sin blogg.

Att dela ut religiöst uppbyggliga småskrifter är kanske inte för alla, men jag tänker att vi bör undra om inte väckelsetider ofta varit förknippade med att man haft viktiga tankar att dela med sig av. Varför inte dela med sig av dem i en liten småskrift.

Eller är problemet att vi inte har något att förmedla annat än en upplevelse, eller en allmänt terapeutisk samtidskommentar. Har vi blivit andliga lekledare som servar med lite allmän andlighet med rätt så vaga tankar?

Jag tror inte att det är så illa, vi har fortfarande något att berätta. Varför inte göra det med en traktat. Och, varför inte göra flera traktater av olika typer, så har vi större chans att slå an till olika segment av befolkningen. Samma evangelium, olika presentation!

Fyra trosbekännelser om Jesus

Apostoliska trosbekännelsen
"Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda."

Nicenska trosbekännelse
"Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds ende Son, född av Fadern före all tid, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född, inte skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilket allt blev till; som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen, blev människa av kött och blod genom den heliga Anden och jungfrun Maria, korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus, led döden och begravdes, uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida och skall återvända i härlighet för att döma levande och döda, och vars välde aldrig skall ta slut."

Svenska baptister 1861
"Wi tro, att wår Herre Jesus Christus, som uti sin enda person förenande en sann Gudom med en sann mandom, har genom sin fullkomliga lydnad för Guds lag och sin försoningsdöd öppnat för alla en wäg till återlösning och frälsning ifrån detta förtappade tillstånd; samt att hwar och en, sam af hjertat tror uppå Honom warder delaktig af denna återlösning och frälsning, utan någon egen förtjenst eller wärdighet."

Baptisternas världsallians 2005
"Vi gläds åt vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, uppenbarad i Skrifterna som fullt Gud och fullt människa, vars liv visar det sanna lärjungaskapets väg, som blev korsfäst för oss och uppstod från de döda på den tredje dagen för att rädda oss från våra synder;"

Att frysa och bevara

Jag tänker lite på min församlings historia, eller snarare berättelsen om de församlingar som nu är en gemensam församling. Det har funnits pionjärtider, tider av väckelse, tider av stabil växt. Dotterförsamlingar har planterats, missionshus i utposter har byggts. Vi har också lagt ned utposter, stängt söndagsskolor och någon av dotterförsamlingarna finns inte längre. Det har funnits tider av framgång och tider av tillbakagång.

Ibland känns det som att man vill frysa och bevara saker från tider med framgång. Visst är det något sunt med det, att hålla fast vid något som en gång fungerat. Men, samtidigt var kanske just dessa former då nyskapande för att kommunicera evangelium i ljust den tiden och med just de kulturella förutsättningarna. Kanske är att vara trogen mot församlingens arv är att se hur vi kan dela med oss av evangelium på ett sätt som är kulturellt relevant i vår tid, i vår stad, med våra människor.

Hur skulle en Anders Wiberg, en Charles Spurgeon, en John Ongman eller en Levi Pethrus gjort idag? Förmodligen skulle de inte exakt upprepa samma sätt att undervisa och bygga församlingar. Nog skulle evangelium och respekten för Bibelordet vara detsamma, det vill jag tro. Men, jag tror också att man skulle se över former och annat.

Nu tror jag att vi gör gott i att läsa mycket om den nytestamentliga tiden och lära oss av församlingarna där. Ivrigt läsa Nya Testamentet och med detta som underlag utveckla och plantera församlingar. Jag tror också att vi gör gott att ägna mycket tid att studera de som gått före, särskilt pionjärerna i Sverige och Europa. På ett unikt sätt tror jag att Anders Wiberg och pionjärerna genom sina skrifter kan vara diskussionspartners i vårt samtal om hur vi kan utveckla och starta församlingar som fungerar idag.

Så jag vill blicka tillbaka till baptistpionjärerna, inte för att frysa och bevara, utan för att utveckla och bygga nytt. Jag vill sikta mot framtiden säkert förankrad i historien och trygg i att i alla fall försökt att inte göra om de misstag som gjorts i historien. Förväntansfull att samma evangelium som fungerade då ska fungera idag, särskilt om vi är lyhörda för den kultur vi lever i idag.

Jag vill vara med i en levande församling, inte ett museum över en väckelse som varit. Samtidigt är ett av de bästa sätten att få en levande församling att leva i dialog med dem som gått före i väckelsetider.

Idag har jag beställt en samling av Charles Spurgeons predikningar på svenska för att ge till en ungdomsledare. Tidigare har han fått P.P. Waldenströms troslära. Det blir spännande att se vad det kan få för konsekvenser för evigheten.

Med rötter i historien och blicken riktad mot framtiden. Inte för att skapa ett museum, utan för att förbereda den kommande väckelsen.

Hur man skriver en uppsats i teologi

Michael P. Jensens lilla bok "How To Write A Theology Essay" är en enkel beskrivning över hur man skriver uppsats i (systematisk) teologi. Med humor och en evangelikal grund ger han många bra råd som är lätta att tillämpa.

Mitt exemplar kommer jag nog att sända till en ung pastorskandidat på THS och det är väl just pastorskandidater som är målgruppen.

Men, många av råden skulle fungera bra för den som skriver blogg i teologiska ämnen, eller den som skriver artiklar i församlingsbladet. Har en tanke om att ta de bästa råden i en sammanfattad form och dela med mig av på bloggen, får se om det ges tid till det. Det jag kan göra nu är att rekommendera boken till bloggare som vill utvecklas.

Andy Naselli har en sammanfattning på engelska här.

IBTS till Amsterdam

På IBTS community blog kan man läsa om att Baptisternas Teologiska Seminarium i Prag flyttar till Amsterdam 2014.

"The EBF Council has decided to move IBTS to Amsterdam (89% in favour), to concentrate on our doctoral programmes (85%) and sell the Jeneralka site (92%). Jonathan Edwards (BUGB) proposed a motion of thanks to the IBTS BOT, staff and students for the great years of work in Prague. The move will take place possibly in the summer of 2014."

För mig är IBTS en viktig resurs och jag hoppas att det här är en åtgärd som säkrar långsiktig överlevnad. Men, visst känns det lite sorgligt att inte längre kunna ha kvar den fina anläggningen i Prag.

En tolkningsmodell för att förändra världen

Som baptist är det gott att hålla kontakten med den anabaptistiska rörelsen, även dess mer radikala element. Nu får jag väl säga att jag i mycket känner mig mest hemma med den magistrala reformationen med Luther och Calvin, men det är något med gemenskapen och engagemanget i den radikala reformationen som jag har svårt att bara ignorera.

När jag bläddrar i i boken "Say to This Mountain - Mark's Story of Discipleship", som ger en lekmannaversion av mennoniten Ched Myers "Binding the Strong Man", fångas jag av en tolkningsmodell för ett lärjungaskap där sociala, ekonomiska och politiska dimensioner får plats.

Här ger jag en fri och folklig översättning av tolkningsmodellen i fyra steg:

1. Våra första förståelse och insikt i texten utifrån våra egna intressen och bekymmer.

2. Kritiskt studium av texten utifrån dess socio-historiska sammanhang och det sammanhang som ges av själva berättelsen.

3. Reflektion över läsarens socio-historiska sammanhang och det sammanhang som läsarens liv innebär.

4. Ett omformat och förändrat engagemang med (att förändra) världen.

Ett spännande recept för att läsa och tolka Bibeln och sedan gå ut och förändra världen. Känn dig utmanad, det gör jag. Men, glöm inte att rätt tro och rätt liv hör ihop :)

Lakeland

Den här artikeln om Lakeland och Todd Bentley är värd att läsa.

Är dopet mer än ett dopp?

Många gånger har jag tänkt dopet som främst en lydnadshandling. Men, samtidigt så anar jag att det också finns mer än ren lydnad i dopet. Pionjären F.O. Nilssons trosbekännelse i Borekulla föreslår att Gud på något sätt verkar i dopet:

8 ARTIKELN.
"Om den Heliga Döpelsen.
Wi tro, att den Heliga Döpelsen, som är förordnad af Christus och efter Nya Testamentets bestämda uttalande, skall stå fast i kyrkan till hans återkomst, deruti består att den som döpes skall af en dertill förordnad herrans tjenare i Fadrens, Sonens och den Heliga Andas namn neddoppas under vattnet och åter ur detsamma upplyftas. Endast på detta sätt blifwer den Gudommeliga befallningen uppfylld, och den djupa ursprungliga betydelsen av denna Christi ordning bibehållen. Äfwen så hafwa personerna noga blifwit betecknade i den Heliga Skrift, som skola underkasta sig denna anordning och med tacksamma hjertan antaga detta Nådemedel, nemligen blott sådana menniskor, lika mycket hwilket folk de tillhöra, som förut genom Ewangelium och Guds fria nåd hafwa blifwit omvända ifrån sina synder till Christum, och tro på honom af allt hjerta såsom deras Återlösare. Döpelsen är förstlings frukten af tro och kärlek till Christum, inträdet till tro och lydnad emot Herran och hans församling. Den är den högtideliga förklaring, syndarens bekännelse, som har erkänt syndens förskräckelse och hela sitt wäsendes fördömelse: att han sätter allt sitt hopp allenast på Jesu Christi, sin frälsares, död och uppståndelse och tror på honom såsom återlösare ifrån förbannelsen och syndens lön, att han öfwerlemnar sig med kropp och själ åt Christus, och antager honom såsom sin rättfärdighet och styrka, att han dödar sin gamla menniska och önskar att wandra med Christo i ett nytt lif.

Men döpelsen är äfwen Guds högtideliga förkunnande och försäkran till den trogne, som blifwit döpt, att han har blifwit nedsänkt i Christo Jesu, och alltså dött, blifwit beegrafwen och uppstånden med honom; att hans synder äro aftwagna, och att han är ett kjärt Guds barn, till hwilket Faderen hafwer wälbehag. Döpelsen skall framkalla uti den döpte ett bestämt och kraftigt medvetande om hans frälsning och salighet, och sådant will Gud tillwägabringa genom en besegling med den Heliga Anda, likwäl blott då, om han förut genom denna Anda har werkat den sanna tron på Guds Son, på hans döds kraft och på hans uppståndelse.

Döpelsen har det egendomliga, att den blott en gång skall werkställas, då deremot de andra nådemedlen under hela en Christens lefnad blifwa upprepade oeh förnyade, derföre är det i synnerhet nödigt att denna handling sker rätt."

Nattvarden i F.O. Nilssons Borekulla

Visst känns det som nattvarden var mer än ren åminnelse i Sveriges första baptistförsamling. Mer som ett verkande tecken.

9 ARTIKELEN.
Om den Heliga Nattwarden.
"Denna af Herran åt församlingen förlänade nådefullo stiftelse, hwilken wi betrakta såsom ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör anwändas, består deruti, att brödet, brutit af den dertill i församlingen förordnade, under afkunnandet af instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall anammas af församlingens medlemmar, och likaledes äfwen winet ur kalken.

De återlösta af Herran skola genom denna måltid, efter den gifna heliga och saliga befallning åt dem, förkunna hans död till dess han kommer, såsom den enda grund för deras lif och wälfärd. Genom detta förkunnande blifwer Guds Sons åminnelse lefwande uti deras hjertan, han wisar sig ånyo för själen uti sin blodiga skönhet.
Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka. Christi Lekamens och blods gemenskap uti åtnjutandet af den Heliga Nattwarden skall wara en gudommelig underpant för den rättrogne, hwarigenom medwetandet af hans andel i Christo och i hans offer ökas och stärkes, och hwarigenom syndernas förlåtelse alltid åter blir den rättrogne förnyad och förwissad.
Den Heliga Nattwarden är uteslutande för sådana, som, omwända genom Guds nåd, hafwa blifwit hans egendom och undfått den Heliga Döpelsen."

Fyra regler för bibeltolkning

Går igenom Gary Gilleys häfte "Growing in Christ" och passar på att dela med mig av hans fyra regler för bibeltolkning:

1) Vi måste tolka Bibeln som vi tolka annan litteratur. Det här är känt som ”normal” tolkning. Vi försöker inte läsa in i, göra allegorier, förandliga, eller förklara bort det vi läser. Snarare så tar vi orden i Skriftens ord som de står och litar på att Gud kommunicerar det Han vill kommunicera.

 2) Håll Skriften i dess kontext. Orden som omger en passage kommer nästan alltid kasta ljus över dess mening.

 3) Skrift tolkar Skrift. Bibeln motsäger inte sig själv; därför måste en tolkning av ett avsnitt stämma överens med det som undervisas i resten av Guds ord. När ett avsnitt är svår att förstå är grundregeln att dunkla avsnitt måste ge vika för klara avsnitt.

 4) Bibeln har bara en betydelse i en avsnitt. Ett avsnitt betyder inte en sak för en person och en annan sak för någon annan. Frågan är inte, ”Vad betyder det avsnittet för mig?”, utan ”Vad hade Gud för avsikt att för avsnittet att betyda?” Syftet med studiet av Bibeln är att urskilja denna mening.

Paul Washer om omvändelse

Ibland tror jag att Paul Washer predikar mer likt baptistpionjärerna än vi nog låtsas om.

Två gudstjänststilar

Jag märker att jag dras mer och mer till ganska enkla och inte så utstuderade gudstjänster.

Den här parodi-videon visar sådant som jag inte dras till:



Den här videon visar en sång som jag ibland känner en längtan efter mer av:



Nu finns det väl ett mellanting tänker jag.

Evangelium på en minut

Bibelbruk i pastorsutbildning

Stefan Swärd har skrivit en hel del tankeväckande om pastorsutbildning. Kanske det mest intressanta är gästinlägget från Gustaf Björkman.

Det är tydligt att det väcker starka känslor att på minsta sätt ifrågasätta det dominerande paradigmet som i dagens Sverige är historisk-kritisk metod. Många känner att det är viktigt att förklara för alla hur man vetenskapligt tolkar Bibeln och hur viktigt det är att vi utbildar yrkesmän i denna metod.

Men, är det så enkelt att det bara finns ett godkänt och intellektuellt hållbart sätt att tolka Bibeln? Var gjorde kristna innan dessa fantastiska metoder togs fram? Och, är det verkligen i de miljöer där man varit bäst på historisk-kritisk metod som kristen tro har frodats?

Själv har jag inspirerats att reflektera vidare över ämnet tillsammans med Dale B. Martins "Pedagogy of the Bible - An Analysis and Background".

Något som gör att Dale B. Martin mycket intressant att han verkligen är kvalificerad inom modern bibelforskning, han är professor vid Yale University och har nyligen givit ut en introduktion till Nya Testamentet, "Introduction to New Testament History and Literature" som visar hans kunskaper i samtida bibelforskning och historisk-kritisk metod. De lite halvt överlägsna kommentarerna om fundamentalism eller bristande utbildning drabbar inte honom.

Det Dale B. Martin gör en poäng av är att historisk-kritisk metod fått en väldigt stor dominans inom samtida pastorsutbildning och att det undervisas mycket lite om andra sätt att bruka och tolka Bibeln. Att många pastorer som kommer ut från teologiska seminarier är dåligt utrustade när det gäller bibelbruk och teorier om tolkning därför att de skolats in hårt i modernistisk historisk kritisk metod och inget annat.

Mer tid för teorier för tolkning och mycket mer tid för olika metoder från för-modern bibeltolkning är saker som Dale B. Martin efterfrågar. Det fanns faktiskt levande församlingar och god predikan innan de moderna metoderna för bibeltolkning togs fram. Historisk-kritisk bibeltolkning har sin plats och är nyttig på många sätt, men är bara ett av de verktyg en pastor bör vara utrustad med.

Nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig helt till Dale B. Martins tankar. Jag är på många sätt rätt hårt skolad i det modernistiska sättet att tänka och tänker att min förebild John MacArthur inte helt gillar det angreppsätt Dale B. Martin har. Något jag verkligen tar med mig är glädjen att använda Bibeln fri från någon känsla av "vad det egentligen betyder utifrån vetenskapen". Jag ser så många i församlingen med ett levande förhållande till Bibeln, men som har dåligt samvete för att de kanske läser fel när de läser utifrån kristen tro och församlingslivet. Det dåliga samvetet behöver de inte ha om man följer Dale B. Martin.

Så här har vi på ena hållet ett försvar för att glädjefullt läsa Bibeln som en kristen text och låta det vara med i tolkningen och å andra sidan en risk för djup subjektivitet i tolkningen. Jag vet inte vad jag ska tänka. Men, jag kommer att skicka ett exemplar av boken till Stefan Svärd få se om det kanske dyker upp något blogginlägg i ämnet från honom. Den som lever för se.

"Read more Barth, you bastards!"

Jag tror Karl Barths teologi har allvarliga inbyggda problem. Även om jag inte läst den än, så har jag Cornelius van Tils "Christianity and Barthianism" i bokhyllan. När en vän säger att det var Karl Barth som släckte evangelium i europa så kan jag på många sätt stämma in. Så om du har en stabil teologi så finns det ingen anledning att tro att Barth har så mycket att erbjuda som ett alternativt teologiskt system.

Jag lever i en församling där hand negativa inflytande känns lite då och då, och det gör mig ont. Men samtidigt, Barth var en brilliant teolog och har många insikter i detaljer. Och, jag tror att även om hans böcker inte är i himlen, så är han själv där, det är vad jag tror.

Något som är väldigt intressant är Barths respekt bland mer liberala element. Det innebär intressanta möjligheter att tala om synd och nådeval, om reformationens teologi, jag om självaste Kalvin. När jag hänger med en del mer liberala bekanta så kommer jag allt oftare på mig själv med att vilja konfrontera och be dem läsa mer Barth. På något sätt var Barth en katalysator för en neo-orthodox teologi som sakta kom att lämna Barth och gå in i hyper-universalism och vänsterflum. Tänk om Barth kunde läsas mer och om hans glädje för Kalvin och reformationen än en gång skulle bli på modet. Inte bra, men bättre än vad det ibland är idag på många håll, "Read more Barth, you bastards!" är det jag vill säga åt det som charmas av dagens flugor.

För den som vill följa reformationens teologi, och gillar till exempel 1861 års baptistbekännelse, är rådet enkelt: "Read Less Barth!"

Är man bättre om man gnäller på allt?

När Ivan Turgenjev blivit gammal och bitter skrev han boken "Senilia" med prosapoem där han gör upp med sin ungdoms illusioner. I 1800-talets Ryssland hade han genom noveller och romaner visat på konsekvenser av livegenskap och tsarvälde. Sannolikt hade han hoppas att se allt förändras, men kom att misströsta. Vi som läst om Pussy Riot historien i våra dagar anar att mycket av det gamla Ryssland lever kvar än.

En sak han tar upp i Senilia är hur en del människor når framgång, eller tror sig nå framgång, genom att gnälla på allt. Genom att förklara vad som är fel på det som finns, tror många att man automatiskt själv har ett bättre alternativ. Visst är det så i församlingen också, att många gnäller på allt istället för att vara med och göra något bra av det.

Ett exempel. På nästa församlingsmöte ska jag och en vän berätta hur sociala media kan användas för att berätta om Jesus och tala gott om församlingen. När jag berättar det för X så hittar han direkt en massa fel med det. Han menar att vi inte evangeliserar som det är nu, att vi har dålig kunskap om evengelium och att det inte kommer att bli bra. Så ett försök att presentera en ny väg dela med sig av Jesus för en framväxande ung generation var tydligen inte bra, och naturligtvis var jag inte betrodd med att presentera evangelium heller. Nu är kanske inte allt perfekt hos oss, men det var det ju inte i Korinth heller, och Paulus gjorde ju sitt bästa för att ordna saker där. 

Genom att klaga på allt och genom att förklara att allt bra är omöjligt hos oss har X hittat en väg att bygga självkänsla som en jättebra kristen utan att behöva tillföra så mycket och utan att behöva konfronteras med sina egna svagheter. Sedan går X på en bönegrupp där alla andra också tycker att allt är fel i församlingen, men att de i bönegruppen vet precis vad som man borde göra om det inte vore så omöjligt i just vår församling. Så X och bönegruppen är jättebra, för de vet hur allt borde vara, men det är inte deras fel att inget blir gjort, för alla andra är så dåliga.

Känner mig gammal idag, men jag har inte givit upp. Jag kommer att fortsätta göra saker som riskerar att visa att jag inte är perfekt, om det är det kors jag har att bära som kristen så gör jag det gärna.

Och läs Turgenjevs noveller, de är underbara.

Baker New Testament Commentary

Jag har använt "Baker New Testament Commentary" en tid nu, det är versionen för Logos jag har. Jag märker att det är dit jag helst går om jag ska lägga längre tid på en text för att sedan dela med mig av den. Kommentaren har inte för mycket av något och fokus ligger på det som känns relevant. Jag gillar också det reformerta perspektivet som för mig känns väldigt befriande.

För den som undervisar i församlingen ibland, och som känner sig bekväm med ett reformert perspektiv, kan jag varmt rekommendera det här setet av kommentarer till Nya Testamentet.

George C. Lorimer om C.H. Spurgeon

George C. Lorimers bok "Charles Haddon Spurgeons lif och verksamhet" är intressant på flera sätt:

1. Den utgavs 1892 i svensk översättning och med ett mycket positivt förord av K.O. Broady. Helt klart var att Spurgeons inflytande sträckte sig även in bland svensktalande. En sökning på www.libris.kb.se visar också att en hel del av Spurgeon översattes till svenska i slutet av 1800-talet.

2. Bredden av Spurgeons arbete framhålls. Barnhem, pastorsskola och mycket annat organiserades av den begåvade baptistpredikant. Spurgeon var verkligen en förebild i mycket.

3. Lorimer är på ett intressant sätt rätt så tveksam till en del av Spurgeons teologi. Särskilt är det då Spurgens glädje i den klassiska reformerta baptistteologin som hela tiden ifrågasätts. Det märks att boken är skriven i en brytningstid, där även de som hyllade Spurgeon skulle dra baptiströrelsen åt ett annat håll. Mer och mer tror jag att Spurgeons rädsla för kompromiss var befogad, inte känns det som våra kompromisser, särskilt inte i svenska baptistsamfundet, har tagit oss så långt.

Som inblick i en baptiströrelse som sakta rör sig bort från Spurgeon, men samtidigt hyllar honom är det är ett givande tidsdokument. När det gäller biografier finns det bättre, jag mins W.Y. Fullertons "Spurgeon" som rätt så givande.

Bloggandets inverkan på skrivandet

Jag lämnade in två artiklar till församlingsbladet idag. När jag kollade på dem efteråt och jämförde med en artikel jag skrev för några år sedan så inser jag att bloggskrivandet påverkat mig.

Förr arbetade jag längre med artiklar förr, skrev om några gånger och putsade språket noga. Idag skriver jag mer artikeln rakt upp och ner rätt så snabbt, väntar några dagar och redigerar lite enkelt.

Något jag märker som resultat av detta är att det tar betydligt mindre tid att göra en artikel, att artiklar generellt blir kortare och att språket blir enklare, men inte lika vackert. Nu kan jag märka att jag fortfarande kan redigera en artikel så att den blir bra och med ett flytande språk, särskilt när jag redigerar andras artiklar.

På det stora hela känner jag ändå att bloggandet varit positivt för övrigt skrivande. Får se hur det utvecklas när det går nått några år till.

Bibelmjukvara på mobilen

Ibland får jag frågan om vad jag rekommenderar för bibelapp till den nya smarta mobilen. Mitt svar är alltid Olive Tree Bible Softwares Biblereader. Olive Tree finns till de flesta mobilerplatformar och även till Mac och PC. Där finns Folkbibelns översättning att ladda ned gratis och vill man köpa så finns Bibel2000. Roligast är förstås om man också köper lite referenslitteratur, som till exempel "Eerdman's Dictionary of the Bible", "ESV Study Bible" och "Expositor's Bible Commentary: Abridged Edition". Jag tycker det flyter på bra på mobilen och gillar att jag kan använda samma resurser på alla plattformar jag har. Guiden som visar vilka resurser i mitt bibliotek som har något att säga om den bibeltext jag har uppe är underbar. En app jag rekommenderar till alla. Bra både för den som bara vill ha bibeltexten, och bra för den som vill göra lite djupare bibelstudier på mobilen.

Men, samtidigt märker jag att bibeltexten inte alltid är i centrum när jag vill kolla något på mobilen. Ofta är det mer referensverk av olika slag jag vill åt. Då är Logos Bible Software en fantastisk resurs att ha tillgång till. Det bygger mycket på att jag har tillgång till det bibliotek jag har hemma på datorn. Jag tycker Logos ger en bättre upplevelse när jag kollar referenser och slår upp saker. Att skaffa ett bibliotek i Logos kostar en del, men kan vara en fin investering. Samtidigt inser jag att Logos kanske inte är för alla. Men, vill man ha tillgång till ett bra referensbibliotek i mobilen är nog Logos svårslaget.

När ett samfund tappar kärleken till Jesus

Artikeln "The collapse of the liberal church" är mycket intressant. Den berättar om vad som kan hända när ett samfund tappar kärleken till Jesus och desperat försöker vara relevant på alla andra sätt. Jag tror att det är viktigt att vi tar artikeln på allvar nu när vi bygger en gemensam framtid.

Samtidigt så tror jag att allt inte behöver vara perfekt och rätt, om kärleken till Jesus hela tiden får finnas i centrum i det nya samfundet. Men, tappar vi kärleken till Jesus, då tappar vi i längden allt.

Jag vill verkligen att missionsförbundets gamla evangelister får en viktigt roll nu när de ska samsas med baptister och metodister. Om vi får vara ärliga är evangelisterna något som missionarna gjorde oändligt mycket bättre än baptisterna. Och även om missionsförbundet verkligen varit blandat i det teologiska, så   har möjligheten ändå varit stor att någon gång under året höra evangelium från någon av evangelisterna.

Och så måste vi be mycket och be offentligt. Vi måste också berätta för varandra om kärleken till Jesus. Varje ungdom som kommer i kontakt med kyrkan måste få hör om och se i handling vår kärlek till Jesus. Det ska inte kunna vara möjligt att gå på en pensionärsträff utan att inse att vi älskar Jesus.

Gör vi det här finns det en chans att det ska bli bra. Inte som jag vill, men i alla fall bra.

RefNet: Kristen radio

John Piper om utkorelse

Spännande människor

Inser att jag ibland hänger med spännande människor när jag i ett mejl med fick några tips på litteratur om Markusevangeliet med kommentaren

"In general, the web site maintained by Duke University professor Mark Goodacre, NT Gateway, is useful for suggestions for readings. See it here: http://www.ntgateway.com/ That would be a good resource if you are looking for more recent, and more generally "scholarly" (that is, not "idiosyncratic") research on Mark. But the sources there may also not always be the most interesting."

Helt klart har jag lite spännande läsning framför mig i höst, med lite udda böcker på temat Markus. Hoppas kunna skriva något om det här när jag kommit en bit i arbetet. Och vilka boktipsen var berättar jag först då :)

Ett argument för bibelhänvisningar

En del teologer invänder mot att stödja sitt resonemang med bibelverser. Charles C. Ryrie ger ett försvar använda ”bibelhänvisningar” i boken ”Basic Theology: A Popular, Systematic Guide to Understanding Biblical Truth”:


 ”Liberalteologer och Barthianer har ofta kritiserat konservativa kristna för att använda bibelhänvisningar (eller ”bevistexter”) som bevis för att stödja deras slutsatser. Varför klagar de? Helt enkelt därför att citera bibeltexter som stöd kommer att leda till konservativa, inte liberala, slutsatser. De anklagar den metoden med att vara en illegitim, oakademisk metod, men den är inte mindre legitim än fotnoterna i ett akademiskt arbete! 


Det är sant, ”bevistexter” måste användas på rätt sätt, på samma sätt som fotnoter ska användas rätt. De måste verkligen användas för att betyda det de verkligen säger; de från inte användas utanför sin kontext; de får inte användas i delar, när helheten kan förändra dess mening; och Gamla Testamentets ”bevistexter” måste man vara särskilt försiktiga med för att inte trycka in sanning som blev uppenbarad senare i Nya Testamentet.”

Vad tänker du?

Varför ska jag tro på Gud? – Timothy Keller

Jag konstaterar att Tim Kellers "Varför ska jag tro på Gud?" är en bok som håller. Jag har rekommenderat den sedan den kom ut på svenska och gör det ivrigt fortfarande.

Faktum är att den är en bok som på många sätt förändrat både hur jag tänker om och hur jag gör apologetik. Arvet från Cornelius van Til, tillsammans med mycket praktisk evangelisation på gatorna i New York ger Tim Keller en mycket intressant perspektiv på grundläggande frågor om kristen tro.

Som alla böcker har den kanske någon svaghet. Kanske är Tim Keller lite vag i vissa frågor där jag skulle velat att han var mer tydlig, men det lever jag gärna med givet de övriga kvaliteterna. Guy Davies ger här en sympatisk recension av boken.

Så mitt råd är väl helt enkelt detta: Köp, läs och ge bort till så många du kan. Men, när du givit bort den, var inte rädd att samtala om boken med den du givit den till och ta dig gärna tid lite djupare förklara sådant som Tim Keller går igenom lite ytligt.

Hur centralt är utkorelsen?

Arbetar med översättning av ett material i elva lektioner för nya kristna. Jag vet inte om det blir bra på svensk mark, men jag provar och ser om det fungerar.

Något som slår mig är att texten inte innehåller något om utkorelse, men väl frälsningsvisshet. Undrar om jag läst för mycket reformert litteratur, när det känns självklart att en tunt häfte för nya troende ska ha en gediget avsnitt om utkorelsen.

Nåväl, det kanske går att undervisa en del nyttigt om Bibeln och de kristna livet utan att gå igenom utkorelse. Men det känns lite som vegetarisk tacos, var är köttfärsen liksom :)

Kan den liberala kristenheten räddas?

Två artiklar med titeln "Can Liberal Christianity Be Saved?" är intressanta. Dels Timothy Georges artikel här, dels en artikel i New York Times här. Artiklarna kan väl sammanfattas med att de samfund som gått vägen mot en liberal teologi har en tendens att visa stark nedgång numerärt.

Den teologi som togs fram för att nå ut till massorna tycks inte fungera som tänkt. Så den pragmatiska kompromissen för evangeliums skull ger inte det resultat man trott.

Det här är något jag tar med mig i församlingsarbetet, men också något som stärker mig i projektet baptist1861.

Pastorsutbildning

Stefan Swärd fångar något mycket viktigt i sitt blogginlägg "Problematisering av och reflektioner över frikyrklig teologi och utbildning". David Wellstam gör en mycket bra analys utifrån egna erfarenheter på Örebro Missionsskola i inlägget "Jesus pastorsutbildning?". Världen idag har ledare av Stefan Swärd "Staten och teologin" och artikeln "Statsstödet till teologi het fråga".

Själv har jag bloggat en inlägg om vad pionjärerna J.G. Oncken och F.O. Nilsson tänkte i inlägget "Pastorns utbildning och egenskaper 1847" och "Äldste och lärare 1847". Jag tänker att det finns en djup vishet i utdraget nedan:

"Lärdom och kunskaper håller vi för önskvärda för detta ämbete, dock icke oumbärliga, men framförallt bör de betingelser finnas, som nämnas i John. 21:15-17 och de egenskaper och den skicklighet, som fodras i Paulus brev."

Om en pastorsutbildning kan fånga det, då är vi på rätt väg.

Äldste och lärare 1847

Med tanke med den debatt som pågår om pastorsutbildning ger jag nedan ett utdrag ur baptistpionjören F.O. Nilssons trosbekännelse i Borekulla. Den överensstämmer väl med J.G. Onckens tyska bekännelse från 1847.

"Äldsta, och Lärare.
Någon rangordning emellan de Äldste och Lärare ärkänna vi icke, utan hålla före, att den Heliga Skrifts benämningar: Biskop, Presbyter o. s. w. icke beteckna några rangsteg.
Lärdom och kunskaper hålla wi för önskvärda för detta embete, dock icke oumbärliga, mena framförallt böra de betingelser finnas, som nämnas i Joh. 21:15-17 och der egenskaper och den skicklighet, som i Pauli bref fordras.

De äldsta före Presidium uti församlingens sammanträden, hwilkas ledning de öfwertaga; de äro dermed beordrade att bringa församlingens beslut i utöfning. Dessutom äro de förpligtade till en trogen och speciel själawård.

Lärarne äro berättigade och förpligtade att predika uti församlingen. I hänseende till den Evangeliska renheten af deras föredrag, stå de under hela Församlingens uppsigt, som, i den händelsen en predikant aflägsnar sig från Evangeliska läran, såsom den blifwit uppfattad uti denna trosbekännelse, och framhärdar, oaktat all förmaning, wid sin afwikelse, kan skilja dem ifrån deras embete.

Den heliga döpelsen och den heliga Nattwarden förvaltas såwäl af de Äldste såsom ock af Lärarne.
Embetet för en Äldste och det för en Lärare hafwa ofta blifwit förenade på en person.
Det förlikar sig ganska wäl med hans embete, att en äldste eller Lärare öfwar ett werldsligt kall, dock är det under wissa förhållanden önskwärdt, att han uppoffrar sig uteslutande åt sitt andeliga embete. I denna händelsen församlingen önskar detta, är den, enligt Guds befallning, förpligtad att gifwa honom ett anständigt underhåll, efter sin förmögenhet."

Stanley Hauerwas

Jag fick Stanley Hauerwas biografi "Hannah's Child A - Theologian's Memoir" i julklapp. Det är en bok som fick mig att tänka en del nytt om det vi gör i gudstjänsten och hur det kommunicerar teologi tillsammans med predikan.

 En del vidare har jag läst som som följd av detta, och min respekt och förståelse för en rätt så traditionell gudstjänst har ökat mycket. Likaså tänker jag mer och mer på våra rötter tillbaka i tiden och att hålla kontinuitet med den världsvida kyrkan.

Nu vet jag inte vad jag ska göra med Stanley Hauerwas, vi är nog inte i helt samma team, men mer och mer inser jag att han är av vår tids intressantaste teologer och att han kan vara räddningen för vårt nya samfund som har svårt att hitta rätt väg.

 Så jag rekommenderar alla GF-are som vill ha förslag på sommarläsning att läsa Hauerwas biografi. Kanske kommer den förändra hur du också tänker kring en del saker. Spännande och rolig läsning är det också!

Teknik i församlingens tjänst

Baptisternas Världsallians har haft ett seminarium om teknologi i församlingens tjänst, "Technology is here to stay".

Rand Jenkins konstaterade bland annat:

"... if one is to communicate with a younger demographic, then modern technology has to be embraced by all, including the church."

En äldre man i församlingen konstaterade enkelt att "Vi ska vara där folk är" och menade att man alltid gjort så i frikyrkan. Man hade vittnat på dansbanor och liknande. Nu när många hänger på facebook och twitter, då bör vi vara där också.

Dagen har en artikel om sociala medier "Emanuel Karlsten tipsade församlingar om sociala medier". Bland annat skriver man:

 "Hemsidor är i dag ofta navet i församlingarnas externa informationsflöde. Emanuel Karlsten menar att risken är överhängande att man ska hamna i webbsidestänkande. Han anser i stället att varje person bör bli ett nav."

Poängen är att inte skrika ut budskapet via en hemsida. Istället lägger man fokus på att låta församlingens medlemmar dela med sig av sitt liv i församlingen och församlingens budskap i sociala medier. Att vara en vän som berättar något viktigt, varje medlem ett informationsnav. Sedan har en hemsida en viktig funktion i det här. Intressant nog tror Karlsten mycket på bloggen som verktyg, att den inte spelat ut sin funktion. Det med visst intresse jag noterar att årets Big Brother deltagare nästan alla skaffat bloggar, inte twitter i första hand.

 Arvika Baptistgrupp skriver i inlägget "Twitter, Google, iPhone och Facebook" att:

 "Min övertygelse är att sociala nätverk som twitter och facebook bygger verkliga relationer, men att de också föder en djup längtan efter att också träffas i verkligheten och umgås öga mot öga. Därför är sociala nätverk och digitala medier underbara verktyg för att sprida och fördjupa den kristna tron och bygga starkare församlingsgemenskaper."

 Jag tror på att mobilisera hela församlingen i uppdraget att bygga goda relationer och dela med oss av evangelium. Helt tydligt bör vi använda teknik där det är naturligt och fruktbart. För många av oss kan också sociala medier vara ett fantastiskt verktyg att skvallra det kristna budskapet, så som man gjort i två tusen år. Medierna har varierat, budskapet detsamma.

K.O. Broady

K.O. Broady had en enorm betydelse för den tidiga svenska baptiströrelsen som rektor för Betelseminariet som grundades 1866. Han tycks ha haft huvuddelen av undervisningen i teologiska ämnen där.

Men var allt så bra?

"John Ongman - En levnadsteckning" av John Magnusson från 1932 är en biografi över baptistledaren John Ongman. Där från man en inblick i hur man såg världen utifrån Örebromissionens horizont i början av 30-talet. Man såg det så baptistsamfundet hade nått kulmen 1880. Att det sedan tröttnade av, att väckelseglöden ebbat ut. Pionjärtiden var över. En orsak som anges är att det andliga livet inte fördjupats av den undervisning som gavs. Man menade att undervisningen i baptistsamfundet hade rört sig kring:

• Pånyttfödelse
• Dop
• De yttre kännetecknen på den nytestamentliga församlingen

Viktiga saker som hade kunnat fördjupa det andliga livet hade blivit mindre uppmärksammade, sådant som:

• Helgelse i djupare mening
• Andeuppfyllelsen
• Troslivet
• Kristi snara tillkommelse

När jag läser den välvilliga "K.O Broady - En levnadsteckning" av N.J. Nordström från 1922 så inser jag källan till de problem Örebromissionen identifierat. K.O. Broadys undervisning hade uppenbara svagheter som i längden ger dessa problem. Örebro Missionsskola eller något liknande var bara tvunget att hända som situationen var. Jag hoppas komma med en lätt analys om Broadys undervisning om några dagar.

Driver baptister och Ulf Ekman samma katoliserande program?

Steven R Harmons bok "Towards Baptist Catholicity: Essays on Tradition and the Baptist Vision" är en mycket intressant bok. Harmon beskriver boken själv här:

"This book submits that the proposed movement towards catholicity is neither a betrayal of cherished Baptist principles nor the introduction of alien elements into the Baptist tradition. Rather, the envisioned retrieval of catholicity in the liturgy, theology, and catechesis of Baptist churches is rooted in a recovery of the surprisingly catholic ecclesial outlook of the earliest Baptists, an outlook that has become obscured by more recent modern reinterpretations of the Baptist vision and that provides Baptist precedent for a more intentional movement towards Baptist catholicity today."

Curtis W. Freeman recenserar boken här och ger några punkter som beskriver hur en baptistisk katolicitet skulle kunna se ut:


"(1) a recognition of tradition as a source of theological authority, 
(2) a use of creeds in liturgy and catechesis, 
(3) an attention to liturgy as the context for formation by tradition, 
(4) a communal locus for the authority of tradition, 
(5) a sacramental understanding of God's presence, 
(6) a constructive retrieval of tradition, and 
(7) a thick ecumenism"
 
Något som slår mig hur Harmon, som är en del av dem mer mjuka delen av de amerikanska baptisterna,  ger goda argument för att lära sig av traditionen. Han är inte rädd för att tala om att lära från den katolska kyrkan. Han skriver även om magisterium här: 


"My forthcoming book on the Baptist vision and the ecumenical future includes a chapter on “magisterium,” which has to do with the configuration of teaching authority in the church. It is not only the Catholic Church that has magisterium. All churches, including Baptist ones, depend upon magisterium for the integrity of their telling of the Christian story."

Så vad ska man säga? Är det inte i många drag ett program som liknar Ulf Ekmans program? Är det bra eller dåligt? Ja, intressant är det i alla fall.

Jag det är med stort intresse jag följer Steven R. Harmon. Ulf Ekman följer jag lite på avstånd. Vi får se vad det blir av de här tankarna om att lära av traditionen, kanske är det något frikyrkoteologin behöver för att inte driva iväg.

En övertygelse jag länge haft att det i vår senmoderna, eller postmoderna tid, är viktigare än någonsin att djupa rötter i historien för att inte driva iväg i tro och praktik. Baptist 1861 projektet är en del i att förankra svensk baptiströrelse i baptistpionjärernas tro och liv. För mig är Steven Harmons program, välvilligt förstått, en försök att förankra baptiströrelsen i den kristna kyrkans första tusen år.

Faithlife

Jesus culture - lev ett liv som förvandlar världen

Jag tog lite tid att läsa Banning Liebschers bok "Jesus culture - lev ett liv som förvandlar världen" i några lugnare stunder på Torpkonferensen. Cafe Sion är en mysig plats att läsa på, särskilt när påtår ingår. Är man tidig innan kvällsmötet för att få en bra plats finns det ju också lite tid att läsa då också.

Om boken
På förlagets webbplats kan man läsa följande:

"Banning Liebscher har arbetat i Bethel Church Californien i mer än tio år. Han är huvudledare för Jesus Culture, ett arbete som vill mobilisera, utrusta, aktivera och sända ut en ny generation väckelsebärare över hela världen. 

Banning delar i boken sitt hjärta för att resa upp en generation som är präglade av en Jesuskultur, som kännetecknas av följande fyra saker: 

•  de hedrar dem som gått före, 
• de älskar Jesus passionerat, 
• de lever ett liv i bön och 
• de vandrar i Guds övernaturliga kraft." 

Både Din Bok och Nya Musik har den om du vill köpa den.

Saker som väcker frågor
Vi hade en rätt så ivrig diskussion om boken på lördag kväll efter kvällsmötet i Cafe Sion. Det är tydligt att boken kan provocera en äldre generation pingstvänner. Och visst finns det en del som stör i boken. Översättningen är lite så där. Det talas om den troendes auktoritet som på ett sätt som ringer varningsklockor. Loonie Frisbee och William M Branham framhålls som förebilder vilket kanske för oss lite vid sidan av klassisk pingstteologi.

Så den som vill hålla ett discernment ministry har gott om material att blogga om här, och jag hoppas också få läsa några sådan blogginlägg på svenska om den här boken. Ni som känner er manade, här finns något att skriva om. Jag tror att det givet är en bok som det kommer att talas om i kristna kretsar under sommaren och hösten i sammanhang där det rör på sig.

Samtidigt kan vi notera att det är en bok som jag tydligen fann det naturligt att referera över kaffet. Det är något med boken som berör och det kanske därför det är extra viktigt att samtala om bra och dåligt med boken.

Att hedra och ställa sig under ledarskap
Det som verkligen fångade mig var det som stod om vikten av att att hedra och ställa sig under ledarskap. Att det är otroligt viktigt för unga som brinner för väckelse att göra det som en del av församlingens arbete och så långt det går dela ledarskapets visioner. Vikten av att hitta mentorer, även bland helt vanliga äldre kristna, framhålls också. Banning Liebscher menar att många väckelser ebbat ut därför att att man misslyckats att koppla ihop generationerna.

Personligen vet jag inte vad jag skulle varit om jag inte haft mentorer, både äldre och yngre som hjälpt mig är rätt riktning. Och, inte minst viktigt är att det är ett viktigt skydd mot kritik att stå inom den vision församlingens ledare har. Personligen för jag säga att det är tusen gånger lättare att ta kritik om församlingens ledare står bakom det man gör, eller andra ledare i det sammanhang man tillhör.

Den här bloggen kom till i under översyn av goda ledare i församlingen. Det har också varit min tydliga mening att stå under Svenska Baptistsamfundets vision och viljan har varit att komplettera och bredda den visionen, snarare än att kritisera och köra ett eget lopp.

Banning Liebscher tror att det förlöser en särskild nåd att ställa sig under ledarskap. Att om det känns som det bara tar emot i det man gör i församlingen, så kan det förlösa nåd över arbetet genom att rätta in sig under goda ledare och följa deras vision i det egna arbetet.


Vad gör man om man står under dåliga ledare?
Sedan kan det ju hända att man står under dåliga ledare i församlingen. Dåliga ledare vars visioner man med gott samvete inför Gud inte kan inordna sig under. Då har man allvarliga problem. Jag vet inte om jag har något bra lösning på det.

Det jag tror, och det jag har en tendens att göra, är att komplettera med mentorer utanför församlingen. På ett sätt ger det stadga åt en del saker jag gör även när det liksom breddar ut och tänjer på församlingens vision. Jag skulle aldrig våga gå ensam och göra saker i egen kraft utan att ha ledare bakom mig. Det är med stor tacksamhet jag ser att min församling har givit mig frihet att göra vissa projekt som någon kanske skulle tycka är kontroversiella i våra sammanhang. Men, kanske har jag fått göra dess projekt just för att jag har en tydlig vilja att göra det för församlingen och med församlingens ledare.

Jag har vänner som lämnat sin församling och gått vidare till nya gemenskaper, ibland kan det vara rätt. Men, målet måste då vara att så snart som möjligt hitta en ny fungerande gemenskap och underordna sig den. Jag har vänner som gjort detta och verkligen fått tillfälle att blomma ut på ett underbart sätt

Slutsatser
Så vad ska man tänka om Banning Liebschers bok "Jesus culture - lev ett liv som förvandlar världen"?

Jag läste den av ansvar inför församlingens ungdom. Det sammanhang som boken kommer från talas det om ofta bland unga hos oss. Det är något som rör sig och drar starkt i många kristna ungdomar. För mig är det viktigt att vara insatt och säga något genomtänkt om boken, otvivelaktigt kommer den att läsas av flera ungdomar i församlingen, oavsett vad jag skulle tycka.

Det är en spännande och utmanande bok. Personligen önskar jag att jag kunde veta vad det hela har tagit vägen om säg tjugo år. Några har farhågor om att det kommer att sluta illa. Andra ser det som en sund väckelse som det är rätt att inspireras av.

Jag tror att det är rätt för de som arbetar med ungdomar att läsa boken för att vara förbered på frågor som kommer att komma från ungdomar som läst den. Det är något som verkligen berör många. Komplettera gärna med att läsa lite på David Wellstams blogg.

Plötsligt inser jag det ironiska att jag skrivit ett välläst inlägg om cessationism, som jag fortfarande står för. Allvarligt hade det varit lättare att bara driva blogg och vara rättrogen i allt, än att också vara ledare i församlingen tjäna människor i verkligheten.

Om du kan hantera boken bör du läsa den. Är du mot det som undervisas i boken kan det vara mycket viktigt att ha en grund för att bemöta den, det här är verkligen något som rör sig nu. Är du för det som undervisas i boken kan det vara så att du kommer att inspireras på ett underbart sätt att bli en väckelsbärare och dela med dig så att du väcker nya väckelsebärare.

Torpkonferensen

Idag blir det midsommarfirande på Torp. Jag hoppas också att göra något fynd någon antikvariatisk bok och få en översikt över nya kristna böcker i Din Bok som brukar ha försäljning på Torp.

Erevna har visat den här videon med R.C. Sproul. Den kommer jag att tänka på i bilen nu på morgonen.



Erevnas har översatt från klippet:

"Synden överförs, eller tillräknas till Jesus. Men om det är allt som hände skulle du aldrig bli rättfärdig. Om Jesus tog all min synd på Sina axlar och tog mitt straff, skulle det inte få in mig i Guds Rike. Det skulle bara hålla mig utanför Helvetet. Jag skulle fortfarande inte vara rättfärdig. Jag skulle vara oskyldig, men inte på ett positivt sätt rättfärdig. Jag har ingen rättfärdighet att tala om. Och det är inte bara oskuld som får in en i Guds Rike utan rättfärdighet.

Om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket. – Matt 5:20

Så även om jag inte är skyldig till något så har jag inte heller gjort något. Jag har inte förtjänat något som rättvisan skulle belöna. Så poängen är att det sker en dubbel överföring. … Synden överförs till Jesus – Kristi rättfärdighet överförs till oss, till vårt konto."

Rasism och skapelsen

Ken Ham har skrivit ett mycket intressant inlägg om rasism "It Shuldn't Be a Black and White Issue!". Där ser han hur darwinistiska tankar använts för att föda rasism i samhälle och kyrkor. Han menar att utifrån en klassisk skapelstro och en rättfram läsning av Bibeln att det bara finns en ras, Adams ras.

"If we take God’s Word as written in Genesis, then we are all descendants of one man and one woman—Adam and Eve. That means there is only one biological race! Also, the biblical account of the Tower of Babel makes it clear that different cultures (people groups) arose from the one human gene pool as a result of groups separating from each other (because of the confusion of the languages). Thus based on Scripture, the church should have been teaching all along there is only one biological race—the human race! Or, we could say “Adam’s race.” In fact, God so loved the world that He sent His Son who stepped into history to be a member of Adam’s race. Since all people have sinned (in Adam) and therefore would be cut off from God, the eternal Son of God put on human flesh, thus becoming the God-man, the “’last Adam”—our relative—to die and pay the penalty for sin, and offer a free gift of salvation to those of Adam’s race. That’s why the gospel is for every tribe and nation."

Jag följer Ken Ham med intresse och undrar om det inte finns en hel del att lära av honom. Ibland har vi nog lite för enkelt och naivt tagit åt oss av en del av de evolutionära tankar som präglar vår kultur.

Radikalt lärljungaskap och anabaptism

Stuart Murrays "Radikalt Lärljungaskap - med inspiration från anabaptismen" låg i posten när jag kom hem. Jonas Melin skriver om boken här och den går att beställa här. Ser ut att bli riktigt intressant läsning.

Sedan hade Classic Anabaptist and Mennonite History Collection (19 vols.) blivit färdigt och inladdat på mitt Logos konto. Den innehåller bland annat samlade verk av Menno Simmons.

Jag tror att den anabaptistiska rörelsen har något viktigt att säga oss gällande församlingen som en gemenskap av troende och också något om vad lärljungaskap kan innebära. Sedan visar kyrkohistorien att anabaptistiska rörelser också har en inbyggd tendens att bli helknasiga, så jag är lite så där fundersam också.

Bön och bad med den tidiga kyrkans teologer

Jag har länge känt att det finns ett djup i 1689 års Baptistbekännelse som jag inte alltid ser i modernare texter från baptister. Efter ha levt med Steven R Harmons "Towards Baptist Catholicity Essays on Tradition and the Baptist Vision" under våren så inser jag att en del i djupet är de tydliga banden till den tidiga kyrkans teologer.

Därför kommer jag att ägna de två första veckorna i juni åt bön, bad och studier av den tidiga kyrkans teologer i autentisk miljö. I och med att det är dålig tillgång till internet blir det inget bloggat under den perioden. Men, förhoppningsvis leder det till många bra blogginlägg senare under sommaren. Anteckningsboken är nedpackad.

Vem ska förrätta dop och tjäna vid nattvardens utdelande?

Vid de svenska baptistförsamlingarnas andra allmänna konferens 1858 gjorde man följande uttalande:

"Alldenstund ordinationen icke meddelar någon särskild kvalifikation till förvaltandet av evangelii stiftelser, utan endast är församlingens erkännande, att den eller den brodern uti församlingen avskiljes till denna tjänst, så är ordinationen icke nödvändning för att göra dopet till ett verkligt kristligt dop eller nattvarden till en Herrens åminnelsemåltid; men emedan Gud är ordningens Gud, så anser konferensen, att endast den bör förvalta Kristi instiftelser, som av församlingen därtill blivit förordnad."

Nog tror jag att det kan vara rätt att ibland fira nattvard i den lilla gruppen i hemmet. Men, även då bör det vara med insikten om att Gud är ordningens Gud, och man bör följa en genomtänkt ordning och tydligt se det som en del av församlingens nattvardsfirande. Kanske borde vi ha en särskild enkel utbildning för de som vill leda nattvarden i smågruppen, att man därigenom som församling tydligt förordnar den lilla gruppens tjänare för uppdraget.

Gemensam Framtid

Vad det blir av det nya samfundet Gemensam Framtid är svårt att veta. Men, jag vill dela med mig av kyrkokonferensens öppningsmöte. Jag var på plats och kan inte säga annat än att jag såg en del som gjorde mig hoppfull inför framtiden.

Jag vill tro att det finns plats för en klassisk baptistisk tro 1861-style i det nya samfundet. Nog kan jag ha fel, men idag är jag glad och i morgon är en annan dag.

Regionsfrågan

Förbereder mig inför Gemensam Framtids första konferens. Det kommer att bli mycket spännande. Jag tror att den viktigaste frågan kommer att bli regionsfrågan. Ska regionerna vara separata juridiska personer med årsmöte och egen budget, eller ska de vara en integrerad del av Gemensam Framtid?

Jag tror att vi romantiserar distrikten en del. På senaste församlingsmötet talade jag med en av bröderna, en pensionerad pastor, om detta. Han var så övertygad om den lokala demokratin. Jag var jobbig nog att ställa några motfrågor.

1. Är distriktet alltid bättre än samfundet?
Det var distriktsföreningen som uteslöt Stockholms sjunde baptistförsamling och Levi Pethurs. John Wahlborg berätter:

"Det var år 1913, som Stockholms sjunde baptistförsamling, Filadelfia, uteslöts ur Stockholms D F. av baptistförsamlingar. Anledning uppgavs vara, att församlingen tillåtit ett par eller tre personer, sinnesändrade och döpta men icke tillhörande Svenska Baptistsamfundet, att deltaga med henne i firandet av Herrens Heliga Nattvard." 

Direkt tänker jag på Karin Boyes dikt Torkel Tyre och den sista versen:


"Vi kunde ha skonat hans liv,
men värdet av slikt är ej stort.
En dråpare var Torkel.
Vi handlade så som vi bort.
Vi alla är män från bygden,
och detta var riktigt gjort."

Den gamle kämpen ser så bekymrad ut när jag berättade detta.

2. Orkar vi med att driva den lokala demokratin i den kommande generationen?
Då sitter vi där på församlingsmötet. Medelåldern är vad den är. Försöker tänka på dem i den unga generationen som har brand för församlingen och arbetet. Jag kan hos dem inte se någon vilja till distriktsbyråkrati. De har nog med det lokala arbetet och det nationella samarbetet. Årsmöten lockar inte. Evangelisation och diakoni lockar. De vill ha en region som hjälper med evangelisation, diakoni och annat, jag ser ingen längtan efter fler årsmöten. Jag tänker att det är och kommer att bli dominerat av 40-talisterna och jag tror inte att de är vad vi behöver för att blicka framåt, dessutom har de ett inbyggt bäst före datum. Kolla med ungdomarna i din egen församling!


3. Har distrikten verkligen gjort så mycket för den lokala demokratin?
Det är när jag frågar efter konkreta exempel på där den lokala demokratin i distriktet verkligen gjort skillnad som den gamle pastorn börjar bli riktigt irriterad. Om det är så bra med distriktet som egen jurdisk person styrd av församlingarna, borde då inte finnas massor av bra exempel. Jag får inget riktigt svar, annat än ett allmänt morrande. Det här var känsligt förstår jag. När jag frågar om det inte finns något bra som distriktet gjort som det inte kan skulle kunna göra som en region integrerad i Gemensam Framtid förstår jag på hans uttryck att vi har pratat färdigt om det här.

Jag ser att det han egentligen vill säga är i linje med "Vi handlade så som vi bort. Vi alla är män från bygden, och detta var riktigt gjort." och han egentligen inte har några bra argument. Vi tycker om varandra och jag respekterar honom djupt. Men, här undrar jag om han inte har fel och jag anar att han egentligen förstår det själv också.

Hur jag kommer att rösta
Jag kommer att lyssna in debatten på konferensen och rösta därefter. Församlingen har givit mig förtroende som ombud och jag kommer att rösta för det som är bäst för församlingen, snarare än vad jag kanske tycker. Det kommer att bli en spännande debatt.

Varför trosbekännelser?