Tvivel

Carl-Henric Jaktlund skriver i Dagen om tvivel "Jesus möter i tvivlet". Han skriver bland annat:

"Tvivel är inte farligt. Det som är farligt är dålig vägledning, att möta någon som höjer varningens finger och försöker mota tillbaka till det som var bara istället för att hjälpa framåt, djupare."

Det är mycket viktigt att inte se tvivel som farligt och att man inte viftar bort ärliga frågor. Vem har inte suttit på kyrkkaffet och tagit upp en ganska oskyldig fråga som viftats bort utan att man inte riktigt förstår varför. Jag kan tänka mig att det måste vara illa att som tonåring har frågor som man inser att man inte får fråga och som ingen tycks ha vettiga svar på, hur attraktiv blir tron då?

Klassisk baptism tar upp samma sak från en annan vinkel i "Att mogna i sin tro". Där tar Thomas Forslin upp frågan om andlig mognad alltid ska bestå i att man blir mer tvivlande på trons grunder. Jag gillar det här inlägget, jag har svårt att fatta att man skulle vara en finare människa och en bättre kristen bara för att man tvivlar på allt. Det är knappast den historiska kristendomen att låta det vara en dygd att tvivla på allt. Att vara resonerande och analyserande är en sak, att göra dygd av tvivel är en annan. För mig är tvivel tillåtet och bra, men det är samtidigt tillåtet att resonera sig fram till bra svar som man känner sig nöjd med. Att vara trygg i sin kristna tro är bra, och inte något tecken på omognad.

Parchament and Pen skriver om vägen till att lämna tron och kyrkan i inlägget "“How People Become Evangelists of Unbelief” or Leaving (Christ)ianity – An Evangelical Epidemic". Patton ser dessa steg i vägen från tvivel till att lämna kyrkan:

"Step one: Doubt
Step two: Discouragement
Step three: Disillusionment
Step four: Apathy
Step five: Departure"

Den lösning som Patton föreslår är att kyrkan ska arbeta med grundläggande frågor och undervisa om dessa, så att tron blir intellektuellt hållbar. Patton skriver:

"Everyone will go through the doubt phase. Everyone should ask questions about the faith. If you have not asked the “How do you know . . .” questions about the message of the Gospel, this is not a good thing. We should be challenged to think through these questions early in the faith. The Church needs to rethink its education program."

Alla tvivlar någon gång, och det är viktigt att dessa frågor får ärliga och genomtänkta svar. Att undervisa om trons grundfrågor, intellektuella invändningar mot tron och deras svar är avgörande för kyrkans framtid.

Kanske ses vi på Apologias konferens i helgen. Om du inte anmält dig så finns några samlingar som är fria och öppna.

Och snälla, när tonåringarna ställer en fråga på kyrkkaffet, ta det på allvar. Vet du inte svaret så säg gärna det, men ta frågan på allvar. Det måste inte vara ett bergsäkert svar, men budskapet måste vara att den kristna tron tål frågor om dess grunder, att det är tillåtet att tvivla, men att det också går att finna intellektuellt hållbara svar. Kanske kan du tipsa om någon bok som du tror tar upp frågan om du inte vet själv. Kanske kan du hänvisa till någon i församlingen som du tror tänkt på frågan. Annars kan du säga att du lovar att kolla upp till nästa söndag, Credoakademin har många bra resurser för detta.