Svenska baptisters bekännelse 1861

Den trosbekännelse, som de svenska baptisternas konferens år 1861 antog såsom ett uttryck för den baptistiska trosuppfattningen. Enligt N.J Nordström En Kulturbild 1926.

At the Conference of Swedish Baptist Churches held in Stockholm on June 23-28, 1861, this confession was adopted. A translation by Rev. Eric Ruden, Executive Secretary of the Union, can be found in "Baptists Confessions of Faith" by Lumpkin.

1. Wi tro, att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel.

2. Wi tro, att det är blott en lefwande och, sann Gud som är en Ande, oändelig i alla fullkomligheter —; som har skapat, uppehåller och regerar all ting —; och som har uppenbarat Sig uti tre jemnlika personer, Fadren, Sonen och den Heliga Anda.

3. Wi tro, att den första menniskan, Adam, war skapad helig, efter Guds beläte, men föll genom friwillig öfwerträdelse af Guds lag uti ett tillstånd av synd och död; och att i följe deraf alla hans naturliga efterkommande hafwa ärft hans förderf; sakna all wilja att omvända sig till Gud, och förmåga att fullkomligen hålla Hans lag; samt äro derföre skyldiga till Guds wrede och ewigt straff.

4. Wi tro, att wår Herre Jesus Christus, som uti sin enda person förenande en sann Gudom med en sann mandom, har genom sin fullkomliga lydnad för Guds lag och sin försoningsdöd öppnat för alla en wäg till återlösning och frälsning ifrån detta förtappade tillstånd; samt att hwar och en, sam af hjertat tror uppå Honom warder delaktig af denna återlösning och frälsning, utan någon egen förtjenst eller wärdighet.

5. Wi tro, att Ewangelium — det är, det glada budskapet om den salighet som genom Christum är förvärfwad, bör predikas för alla kreatur; att hwar och en, som hörer Ewangelium, är pligtig att b ä t t r a sig — det är med en hjertelig sorg inför Gud bekänna samt öfwergifwa sina synder — och på samma gång t r o uppå Christum såsom sin ende och alltillräcklige Frälsare; — samt att hwar och en, som vägrar att göra detta, derigenom ådrager sig en desto swårare fördömelse.

6. Wi tro, att den saliggörande tron är en Guds gåfwa samt helt och hållet en frukt af den Helige Andes werkan genom ordet; att alla de som warda saliga hafwa af Fadren blifwit gifna åt Sonen och i honom utkorade till salighet och barnaskap förrän denna werldens grund lagd war; samt att wi böre med yttersta flit söka att erhålla förwissning om wår egna utkorelse.

7. Wi tro, att det är den Gudomliga Lagens ändamål att wara: 1) en tygel för det ogudaktiga, till att afhålla dem ifrån utöfwandet af allt deras hjertans onda uppsåt; 2) en tuktomästare att bringa syndare till Christum, i det den förehåller dem Guds rättwisa fordran och Hans wrede öfwer synden, visar dem deras oförmåga att uppfylla denna fordran, och sålunda hos dem uppwäcker behofwet af nåd och syndernas förlåtelse; 3) en regel för de troendes wandel, att efterföljas i det Nya Förbundets anda; — samt att lagen i och för dessa bruk bör inskärpas hos alla.

8. Wi tro, att Dopet bör meddelas endast åt sådana, som sjelfwa hafwa aflagt en sannolik bekännelse af en lefwande tro uppå Christum; att det blifwer tillbörligen förrrättadt endast genom hela menniskans neddoppning i vatten; samt att det bör föregå upptagandet i församlingens gemenskap och begåendet af Herrans Nattward.

9. Wi tro, att en ordentlig Christi Församling är ett samfund af troende och döpta christna, som hafwa med hwarandra öfwerenskommit att söka hålla allt hwad Han hafwer befallt: att uppehålla offentlig gudsdyrkan; att under den Heliga Andas ledning utwälja ibland sig sjelfwa h e r d a r eller t i l l s y n i n g s m ä n, och t j e n a r e; att iakttaga Dopet och Herrans Nattward; att utöfwa christlig församlingstuckt; att befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek; och att bidraga till evangelii allmänna utbredande; — samt att hwar och en sådan församling är ett oberoende samfund, fritt uti sitt förhållande till alla andra christna församlingar, och erkännande Christus allena såsom sitt Öfwerhufwud.

10. Wi tro, att den första dagen i weckan af de apostoliska församlingarna hölls helig såsom Herrans dag, i stället för den Judiska Sabbathen, samt att wi på denna dag isynnerhet böra församlas till allmän gudsdyrkan och öfwa oss i gudaktigheten.

11. Wi tro, att den Werldsliga Regeringen är af Gud förordnad, och hållo oss förpligtade att ära och bedja för konung och öfwerhet, samt i allting lyda landets lagar, så framt de icke tydligen strida emot Christi lag.

12. Wi tro, att denna werd skall hafwa en ända; att wår Herre Jesus Christus på den yttersta dagen skall åter uppenbara Sig på jorden, uppwäcka de döda ifrån deras grafwar och hålla en allmän dom, uti hwilken alla ogudaktiga skola blifwa oåterkalleligen fördömda till ewigt straff, men alla troende och rättfärdiga högtidligen insatta uti besittningen af det rike, som dem tillredt war ifrån werldens begynnelse.

Apologias konferrens

Jag vill tipsa om Apologias vårkonferens, Bland talarna finns John Lennox som är professor i matematik på University of Oxford, känd författare, debattör och föreläsare.

Per Ewert berättar om en telefonintervju med John Lennox i inlägget "Pratat med mannen som besegrade Dawkins".

Christianity and the tooth fairy from CPX on Vimeo.

Apologetics Study Bible for Students

Ser att en ny resurs för att förklara och försvara kristen tro har givits ut, Apologetics Study Bible for Students-HCSB: Hard Questions, Straight Answers. Jag har vuxenversionen, Apologetics Study Bible, och är mycket glad över den.

Veckooffersrapp

Rapp om tionde vid FBCW

Separation

Dave Doran tar upp en doktrin som man inte talar mycket om i Sverige, Separation. I inlägget "Separation in Academic Context" skriver han bland annat:

"We believe that there must be a clear line of distinction between those who embrace the gospel and those who deny it. Granting Christian recognition and fellowship to those who deny fundamental doctrines of the faith is contrary to the Scriptures, harmful to the church, and dishonoring to God. We believe that we can, therefore, extend Christian recognition and fellowship only to those who hold fast to the gospel of Jesus Christ."

Det här är något som nog låter konstigt i stora delar av svensk frikyrklighet där den katolske biskopen Anders Arborelius ofta ses som en viktig allierad och där det i många kretsar är ganska känsligt om man inte riktigt vill ta K.G. Hammars teologi som riktigt kristen.

Men, samtidigt undrar man ibland om det inte någonstans finns någon gräns för vad som är kristet och inte kristet och om det inte finns en gräns för vilka samarbeten som leder till kompromiss. För mig känns till exempel Parliament of the World's Religions som något riktigt främmande, men samtidigt en logisk konsekvens av den teologi som John Shelby Spong står för.

Så jag tänker ibland att det kanske finns något att lära av de gamla. Att det kan finnas en poäng i att tänka på vilka samarbeten man ger sig in i. Varje samarbete innebär en kompromiss. Det faktum att jag är medlem i en församling många är barndöpta, och nöjda med det, påverkar mitt sätt att tala om och och undervisa om dopet. Samarbetet med Svenska Kyrkan påverkar vårt sätt att undervisa i andra frågor.

Men, samtidigt finns det essensiella frågor och frågor som inte essensiella. Jag accepterar gärna skillnader i dopfrågan om vi tillsammans predikar ett rent evangelium om frälsning genom tro på Jesus Kristus. Om däremot samarbetet leder till en kompromiss med grundläggande evangelium blir jag orolig. Om ett samarbete jag är med i kan leda till att någon leds fel och inte för höra ett rent evangelium blir jag också orolig. Nu tror jag vi gör det bra i den församling jag är med i, men jag tror samtidigt att det finns en del att tänka på på riksplanet i svensk frikyrklighet.

Och visst är det så att Bibeln inte är främmande för separation. Det finns flera verser som tar upp detta. I Scofiels studiebibel från 1917 kan man läsa följande om separation:

"(1) Separation in Scripture is twofold: "from" whatever is contrary to the mind of God; and "unto" God Himself. The underlying principle is that in a moral universe it is impossible for God to fully bless and use His children who are in compromise or complicity with evil. The unequal yoke is anything which unites a child of God and an unbeliever in a common purpose Deuteronomy 22:10.

(2) Separation from evil implies (a) separation in desire, motive, and act, from the world, in the ethically bad sense of this present world-system. (See Scofield "Revelation 13:8") and (b) separation from believers, especially false teachers, who are "vessels unto dishonour" 2 Timothy 2:20,21; 2 John 1:9-11.

(3) Separation is not from contact with evil in the world or the church, but from complicity with and conformity to John 17:15; 2 Corinthians 6:14-18; Galatians 6:1.

(4) The reward of separation is the full manifestation of the divine fatherhood 2 Corinthians 6:17,18 unhindered communion and worship Hebrews 13:13-15 and fruitful service 2 Timothy 2:21 as world-conformity involves the loss of these, though not of salvation. Here, as in all else, Christ is the model. He was "holy, harmless, undefiled, and separate from sinners" Hebrews 7:26 and yet in such contact with them for their salvation that the Pharisees, who illustrate the mechanical and ascetic conception of separation (See Scofield "Matthew 3:7") , judged Him as having lost His Nazarite character. Luke 7:39 Cf ; 1 Corinthians 9:19-23; 10:27."

Bokrea - Bonhoeffer

Har fyndat 9 kristna böcker idag på bokrean. Bland annat 3 av Dietrich Bonhoeffer. Jag har också beställt Torbjörn Johanssons "Dietrich Bonhoeffer - perspektiv på hans liv, teologi och kyrkokamp"

Något som förundrar mig med Bonhoeffer är att både konservativa och liberaler uppskattar honom. Får se när jag får tid att läsa igenom dessa böcker.

Pionjärernas engagemang och heta vilja

Roland Brage, distriktsföreståndare i Missionskyrkans ÖrebroVärmlandDals distrikt, rapporterar från samtalsdag om Gemensam Framtid i Karlstad. Bland annat skriver han:

"Det är nästan så vi kan ana pionjärernas engagemang och heta vilja"

Det här gör mig varm, glad och hoppfull inför framtiden.

Länge har jag oroat mig att bitterhet över det som varit och en vilja att göra upp med gamla oförrätter ska prägla byggandet av det nya samfundet. Men, nu inser jag att branden för evangelium kan ge ha plats även i det nya samfundet.

När vi en dag träffar F.O. Nilsson och Anders Wiberg i himlen, kan vi då säga att vi gjorde det bästa i den tid som var vår?

Eller kommer vi att säga att vi mest ägnat tid åt att göra upp med vår ungdoms bittra problem och att vi lade vår kraft på att få en bekväm och harmlös gemenskap runt kyrkkaffet de sista åren av våra liv, så att vi kan berömma varandra i de döende kyrkorna för en fin ekumenik?

Roland Brage fortsätter:

"Nu har vi chansen att forma en ny kyrka. En kyrka för dem som ännu inte finns där. En Kristuscentrerad kyrka. En kyrka som är flexibel och rörlig. En kyrka som vill förändra världen."

Kyrkomötena och baptisterna

In Nordisk Familjebok 1876 kan man läsa följande om baptisterna:

"Hvad troslärorna vidkommer, öfverensstämma baptisterna i allmänhet med de öfriga evangeliska bekännelserna; men de fasthålla, att bibeln ensam är rättesnöret för lära, lefverne och församlingsskick, hvarför de ej tillerkänna de första kyrkomötena någon myndighet och ej känna sig bundna af ordalagen i symboliska skrifter."

I sammafattningen av den nya rapporten om Gemensam Framtid kan man läsa:

"Vår tro har sin grund i Bibeln och uttrycks i de apostoliska och nicenska trosbekännelserna".

Jag tror det är rimligt att inte "tillerkänna de första kyrkomötena någon myndighet och ej känna sig bundna af ordalagen i symboliska skrifter", men att på samma gång se Nicenska och Apostoliska trosbekännelserna som en bra sammanfattning av Bibeln. I Trons Grund och Innehåll kan man läsa:

"De gammalkyrkliga bekännelserna, Nicenska och Apostoliska trosbekännelserna, är sammanfattningar som vittnar om den kristna tron, sådan den framställs i den heliga Skrift."

R.C. Sproul

R.C. Sproul är en mycket intressant teolog och lärare. Just nu läser jag hans bok "Discovering the God Who Is".

R.C. Sproul - Study Video from Together for the Gospel (T4G) on Vimeo.

Samtalsdagar om gemensam framtid

När det gäller gemensam framtid så finns det en sammanfattning av arbetsgruppernas material här.

Många har varit på samtalsdagar idag. Andreas Möller rapporterar uppskattande från dagen i Karlstad.

Jag tror inte det alltid är kyrkans uppgift att göra om och göra nytt, ett ansvar är också att förvalta det trosinnehåll som är givet i Bibeln. När jag läser sammanfattningen från arbetsgruppernas rapport känner jag att det är betydligt mer sansat än skriften "Vägen vidare" som var en smärre katastrof utifrån min synvinkel.

Det känns nästan som det kan bli något bra av det här. Jag längtar verkligen efter att få läsa den fulla rapporten från arbetsgrupperna.

Vad innebär det att vara evangelikal?

Philip Ryken berättar vad det är att vara evangelikal. Just nu är han omtalad som ny rektor för Wheaton College.

J.G. Oncken

J.G. Oncken har haft enorm betydelse för den baptistiska rörelsen i Europa. I Ian Randalss "Communities of Conviction: Baptist Beginnings in Europe" (sid 192) kan man läsa följande:

"In the early part of the twentieth century the vast majority of the Baptist membership of mainland Europe was found on communities established by the network of churches which Oncken and hos colleagues established."

Oncken och hans kompanjoner hade en verkligen stor betydelse för framväxten för en europeisk baptiströrelse.

I Dictionary of European Baptist Life and Thought 2009 kan man läsa om Onckens teologi:

"Devotion to Jesus and a zeal to convert souls clearly demonstrated the influence of the Anglo-Saxon revival on Oncken and on the Baptist churches he established on continental europe".

Oncken hade också en del i baptismen framväxt i Sveriga, jag har tidigare givit några exempel. Det skrivs om F.O. Nilsson att ”Sin viktigaste undervisning i baptismens grundsatser hade F.O. Nilsson fått av pastor J.G. Oncken i Hamburg" samt att F.O. Nilsson menade att ”de svenska baptisterna i tro och lära överensstämmer med de tyska baptisterna.”. I Biografin Anders ”Wibergs Lif och Verksamhet, andra genomsedda och tillökade utgåvan”, kan man läsa att Wiberg redan 1851 på en resa i Hamburg kom i beröring med ”baptistpredikanterna Köbner och Oncken”.

Jag förundras över Oncken och den enorma vilja för evangelisation och mission han hade. Många gånger tänker jag mig att det vore värt att lägga ordentlig tid att för att verkligen tränga in i hans tänkande och den tiden verklighet för att se vad av detta som kan användas för vår tid.

Ibland undrar jag om det vore meningsfullt att översätta 1847 års tyska bekännelse till modern svenska, men jag vet inte riktigt vad vi skulle ha den till. Det skulle bli F.O. Nilssons bekännelse på modernt språk och granskad mot den tyska förlagan.

Christianity and McLarenism

Kevin DeYoung gör en analys av Brian McLarens bok A New Kind of Christianity: Ten Questions That Are Transforming the Faith.

DeYoungs analys är uppdelad i två bloggposter:

Christianity and McLarenism (1)

Christianity and McLarenism (2)

Jag tror DeYoung har en viktig utmaning till svensk frikyrklighet, att våga tänka kritiskt även när det gäller populära författare.

En liten detalj är att titeln "Christianity and McLarenism" tycks vara en lek med Gresham Machens "Christianity and Liberalism".

Communities of Conviction

Igår fick jag hem Communities of Conviction: Baptist Beginnings in Europe Ian M. Randall.

Det är en nyskriven historia över baptismen i Europa. Vid en snabb genombläddring ser den riktigt intressant ut.

Jag får återkomma med lite kommentarer när jag läst klart den.

Kärnan i evangelium

Jag har tänkt en del på 1 Kor 15:3-8 den senaste tiden. Man blir lätt upptagen med så mycket i församlingslivet att man för en stund kan glömma varför man egentligen gör saker. Det är nyttigt att ta en stund för att se hur grundläggande det är att Jesus dog för våra synder och sedan uppstod. Det är också nyttigt att se hur Paulus framhåller det som en historisk och fysisk händelse där människor varit vittnen.

1 Kor 15:3-8 (1 Cor 15:3-8)
"3 Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. 7 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster."

Ernviks blogg

Jag vill bara tipsa om familjen Ernviks blogg från Thailand. Det ger inblick i livet på missionsfältet samtidigt som det är spännande läsning.

Jag vill se en theremin på söndag

Jag undrar verkligen vad det äldre gardet skulle säga om vi spelade theremin på nästa gudstjänst.

Vi bekänner Jesus som Guds enda väg till räddning

I 1861 års baptistbekännelse kan man läsa i punkten 4 och 5:

"4. Wi tro, att wår Herre Jesus Christus, som uti sin enda person förenande en sann Gudom med en sann mandom, har genom sin fullkomliga lydnad för Guds lag och sin försoningsdöd öppnat för alla en wäg till återlösning och frälsning ifrån detta förtappade tillstånd; samt att hwar och en, sam af hjertat tror uppå Honom warder delaktig af denna återlösning och frälsning, utan någon egen förtjenst eller wärdighet.

5. Wi tro, att Ewangelium — det är, det glada budskapet om den salighet som genom Christum är förvärfwad, bör predikas för alla kreatur; att hwar och en, som hörer Ewangelium, är pligtig att b ä t t r a sig — det är med en hjertelig sorg inför Gud bekänna samt öfwergifwa sina synder — och på samma gång t r o uppå Christum såsom sin ende och alltillräcklige Frälsare; — samt att hwar och en, som vägrar att göra detta, derigenom ådrager sig en desto swårare fördömelse."

För mig känns det naturligt som kristen att "tro uppå Christum såsom sin ende och alltillräcklige Frälsare". Det är också naturligt att tro och bekänna Jesus som Guds enda väg till räddning. Alla kristna har inte den uppfattningen. Al Mohler återger en undersökning av teologiska uppfattningar inom det amerikanska samfundet The Presbyterian Church (USA), i bloggposten "Vanishing Christianity — A Lesson from the Presbyterians". Det är ett stort samfund med 2,3 millioner medlemmar och man tillhör på samma sätt som Svenska Missionskyrkan Reformerta kyrkornas världsallians.

En av de frågor som tas upp är om Jesus är Guds enda väg till räddning. Nedan är resultatet av undersökningen.

"Majorities of all groups indicated agreement with the statement, "There is life beyond death." But the most significant theological question concerned the exclusivity of the Gospel and the necessity of belief in Jesus Christ for salvation. On that question there was great division, with over a third (36%) of PCUSA church members indicating that they "disagree" or "strongly disagree" with the statement that "only followers of Jesus Christ can be saved."

Among ministers, the division is even more apparent, with 45% of pastors disagreeing with that statement and fully 60% of specialized clergy disagreeing. Roughly 20% of both pastors and specialized clergy reported themselves "neutral or unsure" about the question.

Only 43% of church members disagreed or strongly disagreed with the claim that "all the world's religions are equally good ways of helping a person find ultimate truth.""

I dagens multikulturella samhälle är det provocerande om att tala om att att Jesus är den enda vägen till det eviga livet. Det är naturligtvis frestande att ha en mer öppen syn där man anser att räddning finns även i andra religioner. Vi kan se ovan att betydande delar av PC(USA) har övergett övertygelsen att Jesus är den enda vägen till det eviga livet. Frågan är om der verkligen är en livskraftig biblisk kristendom man återger.

Se även artikeln "Some Presbyterians see salvation by other faiths". Där kan man läsa frågor ställda till Pastor Dirk Ficca, pastor i en församling i Chicago, han berättar att:

"a majority of Presbyterians feel that "the God they know in Jesus" can bring salvation to non-Christians."

"I'm a Christian. And so I can't think about God or about the nature of salvation apart from Jesus of Nazareth," said Ficca, executive director of the Chicago-based Council for a Parliament of the World's Religions. But "that God I know in Jesus, I find at work in people who aren't Christians."

" ... Some other traditions would say, 'No, God is only at work in us,'" said Ficca, who was not a part of the Presbyterian Panel's study. "And that is a big divide in the Christian community."

Jag tror att de här frågorna kommer att bli allt mer påtagliga även i svensk frikyrklighet. Kanske kommer det uppstå en stark skiljelinje över dessa frågor även i Sverige. Jag vet vilken sida av skiljelinjen jag vill vara på.

Att tjäna de som är lagiska

Lagiska kristna är också kristna i behov av kärlek, undervisning och uppmuntran. Även i våra sammanhang finns det ibland drag av legalism. Det är lätt att ta avstånd och kategoriskt avfärda de som är lagiska, men de är också troende i behov av kärlek och vänskaplig förmaning.

Ett överkänsligt samvete är inte något som man nödvändigtvis väljer medvetet, det kan vara något som kommer från de sammanhang man varit med i och de erfarenheter som man gjort genom åren.

Andy Naselli tar upp detta i blogginlägget "John MacArthur on How to Serve Christians Who Are Needlessly Restrictive". Tre råd han ger är:

1. Älska dem genom att inte stöta dem i onödan

2. Förstå att övertygelser - både rätta och felaktiga - präglar samvetet

3. Långsamt omskola deras samveten genom att upphöja Jesus.

Det här är viktiga råd till mig som gillar rap-musik och ibland undrar varför vi inte kan ha det i gudstjänsten (i och för sig vet jag inte om det finns någon av Shai Linnes kaliber i Sverige). Det är också goda råd till den som gärna vill ha dansuppträdande i gudstjänsten, hos många äldre finns fortfarande minnet av dansbaneeländet och dans som synd. Att vara varsamma och inte provocera i onödan. Att förstå att en del äldres samveten är kalibrerade på ett visst sätt genom undervisning och erfarenhet. Att göra vårt i att kalibrera om samveten genom att berätta om Jesus och evangelium. Eller som John MacArthur formulerar det:

“I would suggest that the first way to do that is to move people off the rules they live by on to the person of Jesus Christ, and just preach the glories of Christ. Get in a Gospel and stay there until those people have been liberated from rules to love for Christ, until they have been literally swept away in awe and wonder over their affections for Jesus Christ. Rather than try to instruct them on the biblical disciplines, which again is just another set of rules, let them be lost in wonder, love, and praise over the person of Christ, and you watch those things begin to disappear.”

Gemensam framtid

Nu finns en sammanfattning av det arbete som gjorts i de olika grupperna som utrett frågor för den nya kyrkan. Nedan ger jag fyra punkter:

"Vi tror på Gud, uppenbarad i Jesus Kristus, genom den heliga Anden. Vår tro har sin grund i Bibeln och uttrycks i de apostoliska och nicenska trosbekännelserna."

"Bibeln är Guds ord. Var och en som möter Ordet har, att under Andens ledning, tillsammans med andra, tolka och förstå."

"Församlingen är en gemenskap av människor som vill följa Jesus Kristus som sin Herre."

"Församlingen är självständig och samtidigt insatt i ett ömsesidigt beroende med ömsesidig tillsyn."

Med spänning väntar jag på remissen till församlingarna som kommer i maj. Jag hoppas också att arbetsgruppernas rapporter kommer att göras tillgängliga.

”kyrkoföreståndare”

I Dagen kan man läsa att arbetsgrupperna föreslår att det nya samfundet ska ledas av en ”kyrkoföreståndare”. Jag gillar det. Att tala om "Biskop" är främmande för svensk baptistisk tradition.

Även om jag hellre är med i ett samfund än en kyrka, så kan jag inte se att det skulle skulle vara något direkt obibliskt att tala om kyrka. Jag är gärna med i en kyrka som består av oberoende församlingar i nära samarbete.

"Föreståndare" är i enlighet med svensk frikyrklig tradition att tillämpa grundtextens "episkopos" som "föreståndare". I Folke Bobergs "Vad säger grundtexten" kan man läsa att Episkopos i 1917 års översättning översätts med "föreståndare", "församlingsföreståndare" och "vårdare".

Teologi bland svensktalande baptister 1890

John Alexis Edgren undervisade en tid på Betelseminariet. Sedan verkade han i Amerika och hade en viktig roll i Baptist General Conference.

I Biblisk Troslära från 1890 sammanställer den teologi han undervisat genom åren. I förordet hänvisar han till större verk i systematisk teologi. Det han särskilt förordar är:

• Systematic Theology af A.H Strong
• Systematic Theology af Charles Hodge

Jag tror det här kan ge en liten inblick i den tidens tänkande. Till exempel är det intressant att Edgren rekommenderar en presbyterian som Hodge, varken baptist, lutheran eller methodist. Augustus Hopkins Strong var en i tiden betydande baptistisk teolog. En kort biografi finns här.

Systematisk teologi

Fria resurser i systematisk teologi finns samlade i en avdelning på Monergism.com. Det mesta är beprövade reformerta resurser.

En anonym blogg

Johan Nilsson frågar i inlägget "http://baptist1861.blogspot.com" om det går att kommentera och vem som skriver bloggen.

Svaret på den första frågan är att det går att kommentera, flera har också gjort det.

Svaret på den andra frågan är att det är en anonym blogg. Orsaken är följande:

Jag är engagerad i en samarbetsförsamling. Vi kommer från många olika bakgrunder och är ibland rätt så olika, även i teologiska frågor. Unga och gamla har växt upp i olika kulturer bara genom att åren gått. Stadsmiljö möter lantlighet. En del har växt upp i pingstförsamlingar, andra har sin bakgrund som baptister, missionsförbundare eller svenskkyrkliga. Flera har en kristen uppväxt och har andra mött Jesus som vuxna. Några var en del av 70-talets karismatiska väckelse, andra tog avstånd. Några känner sig hemma med Frank Mangs, andra gillar Karl Barth. Några älskar en värdig gudstjänst, andra vill att det ska vara fart och fläkt.

Det som bränner i mig sedan en tid är att nå mer kärlek och enhet i församlingen. Inte så att vi ska tycka lika. Men, att vi ska förstå varandra och samlas kring en Gud som är helig. Att vi trots olikheter ska ha ett centrum i Jesus som vi samlas kring i gudsjänst, gemenskap och evangelisation. Som det är nu så finns det så mycket gott, men också så många saker som skiljer oss. Det är ofta saker vi strider om som vi inte skulle behöva strida om.

Jag vill verka för kärlek inom församlingen och enhet kring en Gud som är Helig. Det betyder att jag gärna tonar ner en del av de saker som jag tycker är viktiga. Det ligger starkt för mig att det är rätt i detta nu. Att det är så jag tjänar bäst i den här tiden. Att för en tid lägga all kraft på kärlek mellan församlingsmedlemmar, så vi gemensamt kan göra skillnad i vårt samhälle. Ett pris är att jag ibland får vara tyst i frågor som är viktiga för mig, att jag får välja var jag lägger kraft.

Därför vill jag inte att någon i församlingen ska googla mitt namn och behöva läsa en blogg där jag gör utfall mot apokatastasisläran eller där jag tar tydlig ställning i dopfrågan. Det är ingen hemlighet att jag är evangelikal och att jag har en baptistisk övertygelse. Men, det är inte de frågorna som är primära för mig lokalt som det är nu. Lokalt är det viktigaste att jobba för en kärleksfull gemenskap med Jesus i centrum.

Här på bloggen vill jag vara fri att ägna mig åt teologiska spetsfundigheter. Vara nostalgisk över baptisthistoria. Utforska bloggar som är spännande. Tillåta mig att verkligen leva mig in i J.G. Oncken och hans tid. Nysta i detaljer i en gammal baptistbekännelse från en tid som inte finns längre. Kanske kan det vara en del i att reflektera över baptistisk identitet när vi går in i det nya samfundet. När man går in i något nytt är det nyttigt att se var man varit. Jag tror att jag kan göra det lika bra anonymt.

Alvin Plantinga

Jag får erkänna att jag är impad av Alvin Plantinga. Här är några videor med honom:

Reasons for God from CPX on Vimeo.

Where Richard Dawkins goes wrong from CPX on Vimeo.

Sure Faith without Proof from CPX on Vimeo.

Is God good? from CPX on Vimeo.

Att rösta

För mig är den fria församlingen, bestående av troende, där församlingsmötet är högsta auktorietet (efter Jesus förstås), grunden för den baptistiska rörelsen.

I Borekullabekännelsen circa 1848 kan man läsa följande:

"Röstning.
På församlingens anförda möten skola alla angelägenheter, så widt sig göra låter, genom röstning afgöras. Wid röstningen hafwa alla medlemmarna lika röster, och afgörandet sker genom de härwid anförda rösternas pluralitet. Ett sådant afgörande har sig då det mindre antalet att willigt underkasta, då frihet och ordning i Guds hus blott på detta sätt kan bibehållas."

Att det verkligen praktiserades till kan vi sluta oss till från uppslagsordet baptist i Nordisk Familjebok 1876:

"Inom hvarje församling afgöras de gemensamma angelägenheterna på allmänna sammanträden, hvarvid alla, män och qvinnor, hafva lika rösträtt."

Det värmer hjärtat att vara med i en så revolutionär rörelse. Inte bara att man röstar istället för att låta auktoriteter bestämma. Det är också så att kvinnor och män har lika rösträtt. Det här måste har varit banbrytande och synnerligen attraktivt för den som längtade efter frihet från en förtryckande överhet.

Manhattan Declaration

På bloggarna har Manhattan Declaration varit omtalade den sista tiden.

Mats Tunehag på Svenska Evangeliska Alliansen är allmänt positiv i inlägget "Manhattan Declaration" från 3 februari. Det är på svenska och ger en översikt över de positiva sidorna i deklarationen.

Al Mohler berättar i inlägget "Why I Signed The Manhattan Declaration" varför han skrivit under deklarationen och förklarar varför. Bland annat skriver han:

"There are several reasons, but they all come down to this -- I believe we are facing an inevitable and culture-determining decision on the three issues centrally identified in this statement. I also believe that we will experience a significant loss of Christian churches, denominations, and institutions in this process. There is every good reason to believe that the freedom to conduct Christian ministry according to Christian conviction is being subverted and denied before our eyes. I believe that the sanctity of human life, the integrity of marriage, and religious liberty are very much in danger at this very moment."

Gary Gilley ger i inlägget "The Manhattan Declaration" en översikt över argumenten och förklarar varför han inte skriver under. Gilleys huvudsakliga problem med deklarationen är att den är oklar när det gäller evangelium och läran om frälsning, han skriver:

"This of course brings us back to our original concern with The Manhattan Declaration – it has a faulty gospel. The Declaration is a political, moral, intellectual document attempting to do battle with a spiritual problem. Not only is the document ill-equipped to do battle with what really ails our world (sort of like bringing a knife to a gunfight), the one thing it does do is further muddy the waters on the definition of the gospel. If there is one true gospel, as Paul affirms (Gal 1:6-9), and if those of the Eastern Orthodox, Roman Catholic and evangelical communities are all proclaiming it, then all three communities must be in agreement. But that is simply not true. At the Council of Trent Rome pronounced anathemas upon any who believed in sola fide, the very heart of the Reformation. Roman Catholic and Orthodox churches adhere to a sacramental system that combines work with faith leaving the eternal destiny of souls in the hands of their respective churches. Yet the Scriptures declare that the means of salvation is a gift directly from God, based solely on His grace and received solely by faith (Eph 2:8-9)."

Det är en svår fråga att ta ställning till, det finns många aspekter att tänka igenom. Jag väljer att inte ta ställning, men jag följer diskussionen med intresse.

N.T. Wright

N.T. Wright är en av de mer intressanta av nu levande teologer. Utifrån en evangelikal grund vänder han på varje sten och ifrågasätter gamla tankegångar utifrån Bibeln.

Med stor uppskattning läste jag hans introduktion till kristendomen, "Helt Enkelt Kristen", i somras. Det är en bok jag kan rekommendera för att få en frisk framställning av kristen tro får vår tid. Samtidigt är det inte fel att läsa en något mer traditionell framställning av samma budskap för att få ett balanserat perspektiv. Av någon anledning har jag en viss förkärlek till den lutherska Carl Fr. Wisløff "Jeg vet på hvem jeg tror".

Mest känd är N.T Wright kanske ändå som en av de främsta förespråkarna för "Det nya perspektivet på Paulus". John Piper är en av dem som är tveksamma till den syn på rättfärdiggörelse som ges där.

R.C. Sproul och Ligioner Ministries har sammanställt en webbsida med resurser som förklarar deras syn på det nya perspektivet, "The Doctrine of Justification and the New Perspectives on Paul".

Tim Keller - att nå ut med evangelium i city

Theoblog tipsar om Tim Keller och boken "The Reason for God: Belief in God in an Age of Skepticism".

Den här videon är en påminnelse om att det finns många olika kulturer som behöver en kristen vittnesbörd. Bildade stadsbor är också en kultur som behöver evangelium.

Ungdomar och evangelium

Europeiska Baptistfedrationen har haft en konferens för barn och ungdomsarbete. Jag har läst en kort rapport "How to Make Modern Youth Excited About the Gospel".

En undersökning man genomfört kommer fram till följande om dagens ungdom:

• De vill vara en del av sin kultur
• De längtar efter djupare relationer
• De söker meningen med livet
  

Men hur når man då dagens ungdom? Är det särskild metoder som är lösningen. Här är konferensens slutsats:

"42 participants from 25 countries agreed that people involved in youth ministry should have a solidly-grounded faith. Such faith requires regular prayer, reading, comprehending and living out the Bible. A holistic, missionary lifestyle is more important than organisation of special evangelistic activities."

Det som är viktigt är en stabil tro, sådan tro grundas i bön, bibelläsning och genom att leva ut det Bibeln undervisar. Ett överlåtet liv som visar sig i handling betyder mer än program och metoder.

Jag tänker mig att det är avgörande att ha något att berätta om när man evangeliserar, att man kan berätta om en Jesus man känner väl och en Bibel man är förtrogen med. Viktigt är att det finns en trovärdighet i det man berättar, att tron tar sig utryck i överlåtelse och handling, att det syns att det inte är bara tomma ord.

Baptistbekännelser på webben

Här är några länkar till baptistiska trosbekännelser på webben.

Först tre ganska samtida:

• Europeiska Baptistfedrationen "Statement of Identity"
• Tyska baptister "Rechenschaft vom Glauben"
• Sydstatsbaptisterna "The Baptist Faith and Message"

Sedan två samlingar:

• Lumpkin (via reformed reader) "Baptist Confessions of Faith"
  
• McGlothlin "Baptist confessions of faith"

Protestantiska bekännelser att jämföra med (på svenska):

• Luthersk "Den augsburgska bekännelsen"
• Reformert "Westminsterbekännelsen"
  

Helig Hip Hop

Jag gillar Thabiti Anyabwile. I det här klippet förklarar han kristen hip hop och varför den kan ha en särskild plats i väckelsen.

“Shall the Fundamentalists Win?”

Idag när fundamentalism har blivit ett ganska odefinierat skällsord är det intressant att se hur det började.

I vid det förra sekelskiftet U.S.A hade den tyska bibelkritiken blivit populär och många gamla doktriner hade börjat ifrågasättas. Som ett försvar för de klassiska doktrinerna publicerade A. C. Dixon och R.A. Torrey mellan 1910 och 1915 häftena "The Fundamentals". Ett exempel är "The Deity of Christ" av B.B. Warfield.

Naturligtvis var det i den här tiden mycket diskussion i församlingarna. Några var rädda för att den tro de hade så kär inte längre skulle predikas. Att nya generationer inte skulle få möta en frälsande tro. Andra menade att det var självklart att församlingen skulle följa med i tiden, och att teologin skulle anpassas enligt den senaste vetenskapen och den förändrade kulturen.

Det är i det här läget Harry Emerson Fosdick träder in. Han ville nog ge en balanserad predikan som medlade och gav förståelse. En predikan som skulle leda till frid och samarbete i församlingar och samfund. Det var inte de effekt som "Shall the Fundamentalists Win?” predikad 1922 skulle få. Den ledde snarare till strid och splittring. Samtidigt är det en predikan som tydligt förklarar hur man tänkte då och var skiljelinjen gick.

Först förklarar han vilka doktriner som fundamentalisterna försvarar. Det är är inte frågan huruvida kvinnor får har byxor eller ej som tas upp. Det är inte frågan om man får gå på bio som avgör. Inte ens om kvinnor måste ha hatt på sig i gudsjänsten. Ja, inte ens en sådan knäckfråga som val av bibelöversättning kommer upp. Det som är kontroversiellt är ställningstaganden om det som man uppfattar som några av trons grundfrågor. Fosdick skriver:

"It is interesting to note where the Fundamentalists are driving in their stakes to mark out the deadline of doctrine around the church, across which no one is to pass except on terms of agreement. They insist that we must all believe in the historicity of certain special miracles, preeminently the virgin birth of our Lord; that we must believe in a special theory of inspiration—that the original documents of the Scripture, which of course we no longer possess, were inerrantly dictated to men a good deal as a man might dictate to a stenographer; that we must believe in a special theory of the Atonement—that the blood of our Lord, shed in a substitutionary death, placates an alienated Deity and makes possible welcome for the returning sinner; and that we must believe in the second coming of our Lord upon the clouds of heaven to set up a millennium here, as the only way in which God can bring history to a worthy denouement. Such are some of the stakes which are being driven to mark a deadline of doctrine around the church."

Sedan förklarar Fosdick hur man bör reagera som liberal. Att det inte är att någon tror på dessa saker som är problemet. Snarare är problemet att någon sätter dessa sanningar som avgränsning för vad det innebär att vara kristen.

"If a man is a genuine liberal, his primary protest is not against holding these opinions, although he may well protest against their being considered the fundamentals of Christianity. This is a free country and anybody has a right to hold these opinions or any others if he is sincerely convinced of them. The question is—Has anybody a right to deny the Christian name to those who differ with him on such points and to shut against them the doors of the Christian fellowship? The Fundamentalists say that this must be done. In this country and on the foreign field they are trying to do it. They have actually endeavored to put on the statute books of a whole state binding laws against teaching modern biology. If they had their way, within the church, they would set up in Protestantism a doctrinal tribunal more rigid than the pope’s."

Finns det gränser för vilken tro som behövs för kristen gemenskap? Kan någon dra gräns för vem som är kristen? Det är frågor som Fosdick menar att fundamentalisterna ger fel svar på.

En större fråga för mig är hur stora skillnader man kan ha i en församling eller ett samfund utan att det inverkar negativt på gemenskapen. Om man har starkt skild syn på vad mission och evangelism är kan det vara svårt att samordna resurser. Om man har stora skillnader i synen på vad pastorer ska undervisa kan det vara svårt att vara överens när man anställer pastor eller när man driver en folhögskola eller en teologisk högskola.

Min poäng är ändå att begreppet fundamentalism kom till för att beskriva de som försvarade Bibeln och några trons grundsanningar. Visst har det slagit över totalt många gångar, King James Only rörelsen är ett sådant exempel, för mig är det helt absurt att Gud skulle ha andats igen genom King James översättningen 1611. Men, mitt i allt finns något värt djup respekt. I "Concice Reformed Dogmatics" skriver van Genderen och Velema att:

"We do have reservations about the teachings of certain fundamentalist circles, but one needs to be careful in judging these, for fundamentalism is a complex phenomenon and deserves respect and appreciation for being prepared to forcefully defend the authority of Scripture"

Mitt tips är att läsa Fosdicks predikan. Tänka över innehållet. Sedan läsa någon av artiklarna i "The Fundamentals" och fundera på hur vi gör bäst i de sammanhang vi verkar. Är kompromiss alltid bra? Är kompromiss alltid dåligt? Hur ställer vi oss till en förändrad kultur och till ny vetenskap? Driver vi dagens frågor eller femtiotalets frågor? Hur ställer vi oss till dessa frågor i ljuset av Bibeln?

Kanske borde inte "Fundamentalist" vara något skällsord, kanske snarare värt en sorts respekt. Men samtidigt måste vi se hur en rörelse som skapades för att försvara trons grunder lätt kan slå över i legalism och ett ilsket fokus på detaljer. Craig Muri skriver i inlägget "Has Fundamentalism outlived its cause?" följande:

"It seems to me that the holy anger of the original Fundamentalists was usefully applied to the initial cause but was not properly put away when the dust of battle settled. The battle was fought but the anger lived on looking for targets on the left, right, or middle. Thus a legitimate movement achieved a laudable objective, but ultimately forfeited the right to be taken seriously for the long term. I cherish the memory and applaud the courage of those who waded into the fray and fought valiantly in defense of our doctrine of biblical sufficiency. But I wonder if the next battle was really the next battle or if most of the ammo spent over the subsequent decades would not have been better saved for the next real war."

Muri menar att det som var en viktig strid att ta slog över, att den heliga ilska som en gång var befogad fortsatte som en jakt efter fenomen att vara ilsken på. Att den kraft som borde ha sparts till rätt frågor användes till fel frågor, så att den inte fanns tillgänglig när den väl behövdes.

Frågan för mig är hur man kan ha ett generöst samarbete men ändå försvara Bibelns sanningar. Hur man kan försvara Bibelns grunder utan att förfalla i legalism och ilsket försvar av detaljer? Hur kan man samarbeta utan att hamna i kompromisser med Bibelns grunder? I dessa dagar är det alltmer viktiga frågor.