Att säga ifrån när läran driver

Carl Trueman har som vanligt skrivit ett läsvärt blogginlägg. En iakttagelse han gjort i kyrkohistorien är att det är det ser ut som om man måste säga ifrån ibland om ens församling och samfund ska överleva. Det styrker mig i de diskussioner vi haft den här veckan och i det jag sagt och gjort.

Här är Carl Truemans tankar:

"Church history from Paul onwards teaches that the faith cannot be maintained simply by making general, positive statements of doctrinal positions. It can only survive when those crossing the line are called out by name and, if necessary, shown the door. Silence is golden in many cases but not when it comes to speaking the truth. After a while, that silence becomes deafeningly eloquent."

Gordon Fee rekommenderar Bibellexikon

Gordon Fee är en vår tids mer kända exegeter. Hans handbok i bibeltolkning "How To Read The Bible For All Its Worth - A Guide To Understanding The Bible" tillsammans med Douglas Stuart har blivit en modern klassiker. I den boken ger han förslag på bibellexikon, jag ger listan här med en kommentar från mig:

• The four-volume International Standard Bible Encyclopedia (ed. G. W. Bromiley [Grand Rapids: Eerdmans, 1995]). En stabilt evangelikal encyklopedi. Har jag tid och vill gå in på djupet i något är det här en av de resurser jag gillar bäst. Nyligen gav jag bort min utgåva i papper till en ungdomsledare som jag tror behöver den bättre, nu använder jag den digitala versionen i Logos. På många sätt känns det att bibeluppslagsverk i flera band gör sig bäst digitalt med den sökbarhet och hanterbarhet man får där. För mig är det en resurs jag känner mig trygg med.
  

• The one-volume New International Bible Dictionary (ed. J. D. Douglas [Grand Rapids: Zondervan, 1999]). Jag har inte använt det här bibellexikonet.
  

• Eerdmans Dictionary of the Bible (ed. David Noel Freedman [Grand Rapids: Eerdmans, 2000]). Det här är det bibellexikon jag använder allra mest. Både pappersversionen och den digitala versionen i Olive Tree Bible Software. Artiklarna är ofta lagom långa för att läsa på mobilen och ger ofta den översiktliga information man behöver om man vill kolla upp något i en bok man läser eller något man läser om på någon blogg. Uppdaterad med den senaster forskningen och har bibliografier som visar vägen till djupare studier i ett ämne. Samtidigt är det ett bibellexikon som är lite ojämnt i teologi och attityd till Bibeln. Det bör inte vara det enda uppslagsbok man har hemma, med fördel kan den kompletteras med den mer stabilt evangelikala New Bible Dictionary.

I den svenska utgåvan, Gordon Fee och Douglas Stuarts "Att läsa och förstå Bibeln - en handbok" (som tyvärr är slut) finns det en lista på rekomenderade svenska bibellexikon:

• Illustrerat Bibellexikon (Illustrert Bibellexikon a.s., 1988-91) i nio band. Jag har den tidigare utgåvan i tre band som också har en bra konkordans för varje ord. För mig är den mycket användbar och väl värd det ganska dyra pris som utgåvan i tre band har på antikvariat. Jag har upptäckt att Illustrerat Biblelexikon med dess bibeltrohet tillsammans med Nationalencyclopedins mer uppdaterade och vetenskapliga perspektiv kan vara en riktigt bra kombination.
  

• Uppslagsbok till Biblen (EFS, 1987). Har inte den boken.
  

• Bibelfakta i färg (Libris, 1986). En trevlig bok, som jag upptäcker att jag inte använder så mycket.
  

• Svenskt Bibliskt Uppslagsverk (Nordiska Uppslagsböcker (1962-63). Ett rätt så omfattande uppslagsverk. Jag hoppas att få hem det nästa vecka. Konservativa lutheraner som Biblicum är inte så nöjda med detta uppslagsverk och jag tror inte att bibeltrohet är det som utmärker artiklarna här. Snarast är det den senaste forskningen som den såg ut i början av 60-talet vid svenska universitet som verkar vara i fokus. Jag har i alla fall bestämt att det ska få en plats i min bokhylla bredvid Illustererat Bibellexikon i tre band, jag tror att det kan bli en nyttiga övning att jämföra artiklar och tänka över skillnader.
  

Att tolka Bibeln genom församlingsgemenskapen

Stephen Barthon ger tre frågor i "Invitation to the Bible" som hjälper att tolka Bibeln utifrån församlingsgemenskapen. Ett skydd mot privata bibeltolkningar som driver iväg och blir underliga:

• Does this reading lead to faith in Christ and good works towards my neighbours, or does it undermine them?

• Does this interpretation fit with what the Church down the ages has come to confess as true, or is it a departure from that confession?

• Does this understanding build up the Church and strengthen its witness, or does it weaken the Church?

För mig personligen är det en viktig påminnelse att låta traditionen och församlingsgemenskapen vara med när jag läser Bibeln. Projekt baptist 1861 är en del av detta, att låta samtiden prövas mot pionjärernas tro, jag tror fortfarande att vägen mot framtiden börjar genom att förstå vår historia. Att vara en del av en levande församling med själavård och evangelisation är också en viktig del vid bibeltolkning.

För mig är också ofta nyttigt att vid sidan av den egna traditionen också ibland läsa något av Charles Spurgeon och se ett filmklipp av Paul Washer.

Är Gud allt för dig? - Paul Washer (Swe text) from Josef Löwdin on Vimeo.

Får alla en andra chans?

I min församling och i församlingarna runt omkring har det i ett antal år funnits relativt många som menar att alla får en andra chans. I någras formulering är det så att alla kommer till himlen.

Jag tycker mig att det inverkar på viljan att evangelisera, några kallar evangelisation på torget "att slå folk i huvudet med Bibeln". Nog gör många ändå mycket bra med denna teologi, men jag tycker ändå att se att vad man tror om evighetsfrågan ändå har en påverkan på vilket sätt man vill evangelisera.

Att stå för klassisk kristen tro i den här frågan, kan innebära att man anses både som lite gammaldags och smått kärlekslös.

Det här är inga obetydliga frågor tror jag, teori och praktik här oftare mer samman än man ibland anar. Samtidigt så vill jag inte gå i argumentation i det här.

Min poäng är väl egentligen att universalism och halvuniversalism inte är något nytt spännande från U.S.A. som kan lösa alla problem. För mig känns det som vi är ett antal som gjort ett ganska stort beta-test i missionsförbundet sedan länge. Jag är inte säker på att det verkligen varit så framgångsrikt, och att frukten verkligen varit så god.

Vi kommer att få se mycket av diskussion om det här i höst. Rob Bells bok kommer att ges ut på svenska och Stefan Swärd ger ut en bok. Rob Bell är nog närmare 80-talets missionförbund och Stefan Swärd är nog närmare 1861 års baptistbekännelse.

I 1861 års baptistbekännelse kan man läsa om slutet:

"12. Wi tro, att denna werd skall hafwa en ända; att wår Herre Jesus Christus på den yttersta dagen skall åter uppenbara Sig på jorden, uppwäcka de döda ifrån deras grafwar och hålla en allmän dom, uti hwilken alla ogudaktiga skola blifwa oåterkalleligen fördömda till ewigt straff, men alla troende och rättfärdiga högtidligen insatta uti besittningen af det rike, som dem tillredt war ifrån werldens begynnelse."

I 1856 utgåva av denna baptistbekännelse utgiven av Stockholms första baptistförsamling är det följande bibelord man anger som referens:

Matt 16:27, 25:31-46
John 5:28, 29
Acts 1:10-12, 17:31, 24:15
Rom 14:10
1 Cor 15:4, 16, 20, 49
2 Cor 5:10
2 Thess 1:6-10
2 Tim 4:8
1 Pet 5:4
Jud 6, 7
Rev 20:11-15

Hillsong Hosanna

Den här sången har jag spelat mycket den sista tiden. Den är mycket vacker. Samtidigt är det något som får mig att undra lite. Ligger fokus väldigt starkt på upplevelse? För starkt?

Protestantistiska rörelser som växer i Storbrittanien

Artikeln "Does the future have a church?" är mycket intressant. Det är statistik över vilka protestantiska rörelser som växer i Storbrittanien.

Här är en del av statistiken

Conservative non-separatist evangelical 8% Up

Conservative separatist evangelical 11% Stable

Open/Traditional evangelical 27% Down

New churches 12% Stable

Charismatic 16% Down

Pentecostal 23% Up

Emergent 3% Up

Min slutsats är att öppna traditionella evangelikaler, lite så där lagom otydliga, så som vi ofta vill vara i missionsförbundet och baptistsamfundet är på nedgång. Att spica till det med lite karismatik tycks inte vara någon riktigt bra väg framåt. Kanske bygger vi delvis på fel grund i GF-kyrkan? Personligen så drar jag slutsatsen att det jag försökt bidra med till GF-kyrkan, genom denna blogg och remissvar har varit rätt. Statistiken föreslår också att Brian MacLaren och N.T. Wright inte är så självklara inspirationskällor för den evangelikala mitten, det är inte säkert att det ger växt i längden.

Konservativa evangelikaler, gärna av den typ som inte är så separatistiska tycks ha framtiden för sig. Min personliga slutsats är att det fortfarande är rätt att läsa John Stott och reflektera över Lausannedeklarationen, det ser som det finns mycket nyttigt att hämta där fortfarande. Det är också så att jag kanske borde läsa mer från bokförlagen IVP, The Good Book Company, Banner of Truth ochChristian Focus (CFP).

Vi ser också att pingstförsamlingar växer så det knakar. Riktiga pingstförsamlingar som vill vara pentakostala. På något sätt träffar de rätt i dagens samhälle, särskilt bland immigranter. Nu är jag inte helt säker att jag känner mig hemma med det, och jag undrar om det leder till stabil tro över tid. Men, jag tror att jag ska bevaka Colin Dye och Kensington Temple lite på avstånd, mycket för att se vad det är som rör sig och kanske kan man få någon idé om hur man lättare kan nå människor från andra kulturer.

Emergent church är inte stora, men de växer. Om det är genuin vilja att nå ut med evangelium som driver så tror jag nog att det här kan vara något som kan bli bra på sina håll. Behålla evangelium men se över formerna och pröva allt på nytt mot vad Biblen lär. Men, jag ser också emergent-teologin som ett verktyg för dem som är allmänt kyrktrötta, och behöver en ursäkt inte tro som fäderna. Personligen så vill jag söka förnyelse genom att gå tillbaka till historien och hitta former som håller över tid, den kanske bästa bok som tar både stabil teologi och emergents tankar om förnyelse är "Deep Church: A Third Way Beyond Emerging and Traditional".

Nattvarden som ett verkande tecken

En av mina favoritförsamlingar har texten "Till åminnelse" skriven på nattvardsbordet, jag tror det väl fångar min syn på nattvarden.

I 1861 års baptistbekännelse punkt 8 kan man läsa en påtagligt sparsam beskrivning av nattvarden:

"8. Wi tro, att Dopet bör meddelas endast åt sådana, som sjelfwa hafwa aflagt en sannolik bekännelse af en lefwande tro uppå Christum; att det blifwer tillbörligen förrrättadt endast genom hela menniskans neddoppning i vatten; samt att det bör föregå upptagandet i församlingens gemenskap och begåendet af Herrans Nattward."

Kanske var det så att man i en rörelse som var en blandning av reformert baptiströrelse och luthersk folkväckelse medvetet var försiktig att säga för mycket om nattvarden. Kanske ville man lämna en plats för en luthersk förståelse av nattvarden för dem som växt upp så.

I Borekullabekännelsen har man en mer utarbetad nattvardslära:

"9 ARTIKELEN.

Om den Heliga Nattwarden.

Denna af Herran åt församlingen förlänade nådefullo stiftelse, hwilken wi betrakta såsom ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör anwändas, består deruti, att brödet, brutit af den dertill i församlingen förordnade, under afkunnandet af instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall anammas af församlingens medlemmar, och likaledes äfwen winet ur kalken.

De återlösta af Herran skola genom denna måltid, efter den gifna heliga och saliga befallning åt dem, förkunna hans död till dess han kommer, såsom den enda grund för deras lif och wälfärd. Genom detta förkunnande blifwer Guds Sons åminnelse lefwande uti deras hjertan, han wisar sig ånyo för själen uti sin blodiga skönhet.
Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka. Christi Lekamens och blods gemenskap uti åtnjutandet af den Heliga Nattwarden skall wara en gudommelig underpant för den rättrogne, hwarigenom medwetandet af hans andel i Christo och i hans offer ökas och stärkes, och hwarigenom syndernas förlåtelse alltid åter blir den rättrogne förnyad och förwissad.

Den Heliga Nattwarden är uteslutande för sådana, som, omwända genom Guds nåd, hafwa blifwit hans egendom och undfått den Heliga Döpelsen."

När jag läser "Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka." tycker jag att jag ser spår av Kalvins nattvardslära, där nattvarden är ett verkande tecken. Att det är mer än till åminnelse, att vi på ett andligt sätt äter Kristi kropp och Kristi blod. Men ändå ingen transsubstantion, ingen konsubstantion.

En bok som beskriver en kalvinsk nattvardslära så som den såg ut i Skottland 1589 är "The Mystery of The Lord´s Supper" som består av predikningar av Robert Bruce. En riktigt trevlig bok, som dock tar sin tid att läsa igenom även om den är tunn. Visst finns det ett visst sakramentalistiskt drag i delar av baptisternas historia, särskilt på de brittiska öarna. För mig har den här boken öppnat en förståelse av ett en nattvardsyn som gör mer än bara åminnelse, men som ändå inte blandar in sig i underlig kristologi eller förvandlingar som bygger på medeltida filosofi.

Så även om jag tror att nattvarden i huvudsak är åminnelse, så har jag en viss öppenhet för att den i viss mån också kan vara ett verkande tecken.

Tim Kellers "Varför ska jag tro på Gud?"

Reformed Baptist Seminary har skrivit en recension över Tim Kellers "Varför ska jag tro på Gud?", finns att läsa här.

Timothy Kellers "The Reason for God" är kanske det mest intressanta i svensk kristen bokutgivning på länge. Här är en evangeliserande och apologetisk bok som är lättläst och lättförstådd och kommer från ett reformert perspektiv. På många sätt en underbar resurs, jag kommer att ta med mig många av tankarna och resonemangen ur boken in i församlingsarbetet. Kellers empati och kulturförståelse ger både styrkor och svagheter, han vet hur man formulerar sig på ett sätt som går hem hos en samtida bildad publik, samtidigt så känns det ibland som Keller också av den anledningen blir vag när det gäller delar av trons grunder som kan vara stötande för den moderna människan.

Så vad säger då Reformed Baptist Seminary? De giller boken på många sätt men ser också tre invändningar:

1. "First, for a book written to defend the faith and present reasons for believing in God there is a jarring lack of Scripture."

2. "The second frustrating element of the book is Keller’s minimalism in regards to the faith he is defending."

3. "The last and most troubling element of frustration with The Reason for God is the way in which key doctrines seem to be over adapted and contextualized to our culture’s sensibilities. The doctrines of hell, sin, and the nature of what Christ endured on the cross are some of the least palatable teachings in the Bible to modern ears, but they are also some of the most important."

Så vad gör man? Det ligger en del i kritiken. Samtidigt är det kanske en av de absolut bästa böckerna på svenska i ämnet idag. Min slutsats är att jag kommer att använda boken så mycket jag bara kan, och rekomendera den till alla. Samtidigt som kommer jag också att se det som en grund lagd för ett vidare samtal där man kan förklara synd och korset på ett djupare sätt, trons själva grundbult.

Utan en riktig förståelse av synd och Jesu ställföresträdande offerdöd blir påfallande mycket i klassisk kristen tro rätt så obegripligt.

Just nu känns det som vi har enorma pedagogiska problem i svensk kristenhet, åtminstone där jag finns, mycket för att vi genom en otydlig lära om synd och korset fått svårt att ens förklara de enklaste sakerna i läran.

Kanske är universalism det som oroar mig mest just nu, läran om att alla kommer till himmlen. För mig känns det som att universalism i praktiken kväver verklig evangelism. Karl Barth må ha många företräden som teolog, men frukten av Barthiansk teologi smakar inte så sött som många kanske hade hoppats och trott.

Men, idag ska bli en bra dag och jag ska berätta om Jesus i ord och handling för så många jag kan. Tim Kellers "Varför ska jag tro på Gud?" är en bok jag gläds över och som jag hoppas kan komma att ligga till grund både för goda samtal och sann omvändelse.

Grundböcker i ansvarsfull bibeltolkning

Särskilt när vi diskuterar tidens brännande moralfrågor i församlingen kommer frågan om ansvarsfull bibeltolkning upp.

Jag frågade en bekant som läser vid ett av Englands baptistcollege vilja böcker de använder i en grundkurs för bibeltolkning. Här är de tre böcker jag fick på förslag:

• Barton, S.C., Invitation to the Bible (London: SPCK, 1997)

• Duvall, J. Scott and Hays, J. Daniel, Grasping God's Word: A Hands-on Approach to Reading, Interpreting and Applying the Bible (Grand Rapids: Zondervan, 2001)

• Fee, G. D., & Stuart, D., How to Read the Bible for all its Worth (London: Scripture Union, 2nd edition1994)

Tidigare har jag skrivit en inlägg om bibelsyn, mycket under inflytande av John Stotts kommentar till Lausannedeklarationen och Peter Jensens bok "The Revelation of God".