Nokia och de svenska samfundens krismedvetenhet

Jag vet att vi talar om kris och behovet av förnyelse. Men, kanske vi ändå borde inspireras av Nokias ledare som i ett internt mejl tycks slå något slags världsrekord i krismedvetenhet, finns att läsa här.

Visst hade Nokia sett många av problemen, men det försökte lösa dem på ett sätt som snarast förvärrade det hela. Nu är man inne i en period av stark självrannsakan och kommer troligen att ta fram en helt ny strategi.

Kanske borde vi rannsaka oss i frikyrkoförsamlingarna. Kan det vara så ibland att vi försöker lösa problem så att det i längden bara förvärrar det hela? Ibland ser jag så mycket av en reaktion mot den äldre generationens uppväxt, att man nu försöker lösa problem som fanns på 50- och 60-talet istället för att gå direkt in i vår tid. Att vi försöker vara radikala genom att ta bort all radikalitet. Inte våga sticka ut, inte våga vara spännande, inte våga vara en radikal motkraft.

Samtidigt har jag inga svar idag. Men, ser man statistiken så kan man undra om vi inte borde kalla in Nokias VD för lite krismedvetenhets-pepp.