Mot en apostolisk bibelsyn

Jag kan inte släppa Anders Gerdmars artikel "Mot en apostolisk bibelsyn" i Dagen. Känslan är att något väldigt viktigt finns där. Nu rör jag mig i andra kretsar, men jag inser att en del av hoppet för svensk kristenhet finns sammanfattat i just den artikeln.

Tacksam för bröder och systrar som gör sitt bästa att hitta en bibeltolkning för idag ägnar jag resten av min påskafton åt att översätta en skrift från den första tidens engelska baptister till modern svenska. Vem som ska ha glädje åt det vet jag inte, men överaskeliga saker har hänt förr :)

Antikrist

Ett arv från reformationen är samtalet om vem antikrist är och hur antikrist kommer att framträda. I inlägget "The Ascent of the Antichrist" skriver Tom Chantry:

"Som Kristi tjänare, så har trofasta pastorer inget val annat än identifiera Antikrist varhelst han upphöjer sig själv. Det är inte "anti-katolisism". Vi älskar vår katolska grannar [vår nästa]; vi älskar dem så mycket att vi inte önskar att de ska komma till helvetet! Av den orsaken, måsta varje trofast predikant av evangelium tala sanning. Påve Franciskus är Antikrist. Han är laglöshetens människa och undergångens son, och en dag kommer han att förstöras när Herren kommer."

Läser man i vår kristna tidningar i dagarna så kan man läsa mycket intressanta reportage om påven. Men, attityden är en annan än den var hos reformatorerna. Är det något som förändrats sedan reformationen? Har vi lärt oss något nytt och viktigt som förändrat vår syn på katolska kyrkan? Kan det vara så att vår syn på frälsning har förändrats på ett sätt som gör att vi också förändrat vår syn på de stridspunkter som var aktuella under reformationen?

Jag har inga svar idag. Men, jag tror det är sunt att leva med, och bearbeta, sitt sammanhangs historia. En del av mitt sammanhangs historia är detta med tanken på påven som antikrist. Vad tror du?

Nådegåvorna och Svenska Baptister 1890

Jag tror att baptister, som sett sig själva som Nya Testamentets folk, alltid förhållit sig till de gåvor som Nya Testamentet talar om:

• Andens frukter: Gal 5:22-23
  
• Kristi gåvor: Eph 4:11-13
  
• Andens gåvor: 1 Cor 12:8-11
  
• Gåvor: Rom 12:6-8
  

Men, för mig ser det ut som att det man mest talar om är Eph 4:11-13 och de gåvor för tjänst som finns där.

J.A. Edgren var en svensk baptist som undervisade en tid på Betelseminariet innan han flyttade till America för att ha motsvarande uppgift som lärare där. I Boken "Biblisk Troslära" från 1890 går han igenom grunderna i baptistisk teologi vid som han undervisade vid den tiden. Vid en kortare genomblick så hittar jag inget om andens frukter eller något om gåvorna i 1 Cor 12:8-11 eller Rom 12:6-8. Däremot är det en skrivet en del om gåvorna i Eph 4:11-13.

Först menar Edegren att församlingen har två slags tjänstemän. Pastorer och diakoner.

För Pastorer refereras Tit 1:5-7 och Eph 4:11.

Edgren noterar att den apostoliska församlingen i allmänhet hade flera äldste. Han ger flera bibelverser för det, bland annat Jms 5:14.

Diakonerna hade omsorg om församlingens praktiska angelägenheter och de förkunnande någon gång order, Acts 6:1-8).

När Edgren gått igenom Pastorer, Äldste och Diakoner så noterar han:

"Förutom pastorer och diakoner funnos i den första kristna tiden äfven andra, som verkade i evangelium, såsom apostlar, profeter, och evangelister (Eph 4:11-12)."

Edgren skriver att apostlarna "hade varit ögonvittnen till de stora tilldragelser, som ligga till grund för kristendomen" och noterar vidare att efter den apostliska tiden har inga egentliga apostlar funnits.

Om profeter skriver Edgren:

"Profeter uti de kristna församlingarna voro tydligen inspirerade män eller qvinnor, hvilka förutsade tillkommand ting, uttydde ordet och förklarade Andens mening i förekommande ämnen (Acts 11:28, Acts 21:9, 1 Cor 13:2, 1 Cor 14:24.32)."

Jag kan inte se att Edgren på något tydligt sätt säger att profetens uppgift dött ut med apostlarna. Snarast talar han om att en del om kvinnans uppgifter i denna roll, i söndagsskolan, i den inre och yttre kvinnomisionen, i bönemötena, och i undantagsfall som predikant. Det ser ut som det är lite som John MacArthus tanke, att profetia idag är mer som predikan.

Nya församlingar behövs

Ett år med sociala media i fokus

När jag nu läser en recension av Leonard Sweets bok "Viral: How Social Networking Is Poised to Ignite Revival" här, så ser jag tillbaka på året som gått. Jag läste boken när det kom ut förra våren och den gav mig många tankar att bearbeta under 2012. Kanske var det viktigaste upplevelsen för mig på kyrkokonferensen i Linköping att samtala om sociala media med en av pastorskandidaterna.

Nu när jag ser tillbaka ett år senare, så känner jag att sociala media inte är nytt och spännande längre. I församlingen har vi förverkligat det grundläggande vi kan göra i en gammal församling och jag har tror de flesta i församlingen fått lära sig något om de möjligheter som finns. Vi har sett en ökad aktivitet på twitter och facebook i församlingslivet, vilket jag tänker är bra. Sociala medier är nu mest en naturlig sak vi gör i församlingen, ett av flera sätt att tala gott om församlingen och ett av flera sätt att dela med sig av budskapet om Jesus.

Kanske tänker jag att mediet påverkar budskapet mer än vi tror. När unga i församlingen vant sig vid snuttifierad kommunikation så påverkar det deras förmåga att läsa längre texter med behållning. Jag tror också att det blir svårare att tänka igenom mer komplexa resonemang. Man kan undra om inte det påverkar själva teologin, att bara det som går att säga med korta slagord når fram.

Därför tänker jag att förmågan att förstå en trosbekännelse som Anders Wibergs från 1861, kanske minskar en aning. Personligen ska jag tänka över hur man kan kommunicera reformationens teologi in i vår tid.

Allvarligt så tror jag mer och mer på katekesundervisning. Att nöta in en kortfattad katekes för att ge kunna tolka och förstå all information som flödar på webben. Att ge en förförståelse som hjälper att hitta rätt väg bland alla sångtexter, twitterinlägg och predikningar som sköljer över oss.

Vi får se. Min entusiasm över sociala media är över. Jag har lämnat över stafettpinnen till andra. Mitt 2013 kommer att ha annat i fokus, kanske blir det katekes :)

Ett inflytande från danska baptister 1859

I Jacob Byströms bok om Cales Fredrik Pira "En frikyrklig märkesman" kan vi läsa om en rapport från ett prästmöte i Strängnäs 1859. Här är rapporten från Ringkarleby, kanske inte helt objektivt, men riktigt intressant:

"Kringresande predikanter och kolportörer have oftare infunnit sig, utsänt sina budkavlar och tillställt sammankomster. Några hava varit utsända av Evangeliska Sällskapet i Stockholm; med de flesta av Baptistsamfundet i Köpenhamn. ---- Angående predikanternas verksamhet bör upplysas, att de med grövsta smädelser och de vidrigaste omdömen anfalla kyrkan och prästerskapet. Kyrkan kalla de för Babel och prästerna för lejda herdar, falska profeter m.m. Kyrkans lära kallar de en djävlalära och kyrkans trogne medlemmar för en Belials rote."

Två saker kan vi notera:

1. Vi kan se att inflytandet från danska baptister, och därmed J.G. Oncken fanns ännu 1859. Den första svenska baptistförsamlingen under ledning av F.O. Nilsson var under starkt inflytande av den tyskan baptiströrelsen med J.G. Oncken. Onckens vän Julius Köbner verkade en del i Sverige och var under en viktig tid i Köpenhamn och gav stabilitet åt stadens baptistförsamling. Mer och mer börjar jag inse hur viktig Oncken var för de tidiga svenska baptisterna. Senare kom inflytandet från Nordamerika allt starkare och med grundandet av Betelseminariet med K.O. Broady som rektor var riktningen mot Nordamerika fastlagd. Ibland tänker jag att svensk baptiströrelse kanske stått stabilare om vi orienterat oss mer mot Oncken, kanske den stora växten inte kommit lika snabbt, men att man stått stabilare över tid.

2. En annan sak vi kan se är att man under pionjärtiden inte alltid var så mjukt ekumenisk, jämkande och förstående. Kanske var också Onkens kärva teologi något som gav en grund för att uttrycka sig tydligt. Ibland undrar jag om vi borde få tillbaka något av pionjärtidens mod att säga som det är. Inte för att ställa till problem, men för att inte backa från budskapet.