En tolkningsmodell för att förändra världen

Som baptist är det gott att hålla kontakten med den anabaptistiska rörelsen, även dess mer radikala element. Nu får jag väl säga att jag i mycket känner mig mest hemma med den magistrala reformationen med Luther och Calvin, men det är något med gemenskapen och engagemanget i den radikala reformationen som jag har svårt att bara ignorera.

När jag bläddrar i i boken "Say to This Mountain - Mark's Story of Discipleship", som ger en lekmannaversion av mennoniten Ched Myers "Binding the Strong Man", fångas jag av en tolkningsmodell för ett lärjungaskap där sociala, ekonomiska och politiska dimensioner får plats.

Här ger jag en fri och folklig översättning av tolkningsmodellen i fyra steg:

1. Våra första förståelse och insikt i texten utifrån våra egna intressen och bekymmer.

2. Kritiskt studium av texten utifrån dess socio-historiska sammanhang och det sammanhang som ges av själva berättelsen.

3. Reflektion över läsarens socio-historiska sammanhang och det sammanhang som läsarens liv innebär.

4. Ett omformat och förändrat engagemang med (att förändra) världen.

Ett spännande recept för att läsa och tolka Bibeln och sedan gå ut och förändra världen. Känn dig utmanad, det gör jag. Men, glöm inte att rätt tro och rätt liv hör ihop :)

Lakeland

Den här artikeln om Lakeland och Todd Bentley är värd att läsa.

Är dopet mer än ett dopp?

Många gånger har jag tänkt dopet som främst en lydnadshandling. Men, samtidigt så anar jag att det också finns mer än ren lydnad i dopet. Pionjären F.O. Nilssons trosbekännelse i Borekulla föreslår att Gud på något sätt verkar i dopet:

8 ARTIKELN.
"Om den Heliga Döpelsen.
Wi tro, att den Heliga Döpelsen, som är förordnad af Christus och efter Nya Testamentets bestämda uttalande, skall stå fast i kyrkan till hans återkomst, deruti består att den som döpes skall af en dertill förordnad herrans tjenare i Fadrens, Sonens och den Heliga Andas namn neddoppas under vattnet och åter ur detsamma upplyftas. Endast på detta sätt blifwer den Gudommeliga befallningen uppfylld, och den djupa ursprungliga betydelsen av denna Christi ordning bibehållen. Äfwen så hafwa personerna noga blifwit betecknade i den Heliga Skrift, som skola underkasta sig denna anordning och med tacksamma hjertan antaga detta Nådemedel, nemligen blott sådana menniskor, lika mycket hwilket folk de tillhöra, som förut genom Ewangelium och Guds fria nåd hafwa blifwit omvända ifrån sina synder till Christum, och tro på honom af allt hjerta såsom deras Återlösare. Döpelsen är förstlings frukten af tro och kärlek till Christum, inträdet till tro och lydnad emot Herran och hans församling. Den är den högtideliga förklaring, syndarens bekännelse, som har erkänt syndens förskräckelse och hela sitt wäsendes fördömelse: att han sätter allt sitt hopp allenast på Jesu Christi, sin frälsares, död och uppståndelse och tror på honom såsom återlösare ifrån förbannelsen och syndens lön, att han öfwerlemnar sig med kropp och själ åt Christus, och antager honom såsom sin rättfärdighet och styrka, att han dödar sin gamla menniska och önskar att wandra med Christo i ett nytt lif.

Men döpelsen är äfwen Guds högtideliga förkunnande och försäkran till den trogne, som blifwit döpt, att han har blifwit nedsänkt i Christo Jesu, och alltså dött, blifwit beegrafwen och uppstånden med honom; att hans synder äro aftwagna, och att han är ett kjärt Guds barn, till hwilket Faderen hafwer wälbehag. Döpelsen skall framkalla uti den döpte ett bestämt och kraftigt medvetande om hans frälsning och salighet, och sådant will Gud tillwägabringa genom en besegling med den Heliga Anda, likwäl blott då, om han förut genom denna Anda har werkat den sanna tron på Guds Son, på hans döds kraft och på hans uppståndelse.

Döpelsen har det egendomliga, att den blott en gång skall werkställas, då deremot de andra nådemedlen under hela en Christens lefnad blifwa upprepade oeh förnyade, derföre är det i synnerhet nödigt att denna handling sker rätt."

Nattvarden i F.O. Nilssons Borekulla

Visst känns det som nattvarden var mer än ren åminnelse i Sveriges första baptistförsamling. Mer som ett verkande tecken.

9 ARTIKELEN.
Om den Heliga Nattwarden.
"Denna af Herran åt församlingen förlänade nådefullo stiftelse, hwilken wi betrakta såsom ett oskattbart Nådemedel, som ofta bör anwändas, består deruti, att brödet, brutit af den dertill i församlingen förordnade, under afkunnandet af instiftelseorden, och efter högtidelig bön, skall anammas af församlingens medlemmar, och likaledes äfwen winet ur kalken.

De återlösta af Herran skola genom denna måltid, efter den gifna heliga och saliga befallning åt dem, förkunna hans död till dess han kommer, såsom den enda grund för deras lif och wälfärd. Genom detta förkunnande blifwer Guds Sons åminnelse lefwande uti deras hjertan, han wisar sig ånyo för själen uti sin blodiga skönhet.
Wi tro, att Christus uti dessa heliga tecken gifwer på ett andligt sätt åt de rättrogna sin Lekamen och Blod till att äta och dricka. Christi Lekamens och blods gemenskap uti åtnjutandet af den Heliga Nattwarden skall wara en gudommelig underpant för den rättrogne, hwarigenom medwetandet af hans andel i Christo och i hans offer ökas och stärkes, och hwarigenom syndernas förlåtelse alltid åter blir den rättrogne förnyad och förwissad.
Den Heliga Nattwarden är uteslutande för sådana, som, omwända genom Guds nåd, hafwa blifwit hans egendom och undfått den Heliga Döpelsen."

Fyra regler för bibeltolkning

Går igenom Gary Gilleys häfte "Growing in Christ" och passar på att dela med mig av hans fyra regler för bibeltolkning:

1) Vi måste tolka Bibeln som vi tolka annan litteratur. Det här är känt som ”normal” tolkning. Vi försöker inte läsa in i, göra allegorier, förandliga, eller förklara bort det vi läser. Snarare så tar vi orden i Skriftens ord som de står och litar på att Gud kommunicerar det Han vill kommunicera.

 2) Håll Skriften i dess kontext. Orden som omger en passage kommer nästan alltid kasta ljus över dess mening.

 3) Skrift tolkar Skrift. Bibeln motsäger inte sig själv; därför måste en tolkning av ett avsnitt stämma överens med det som undervisas i resten av Guds ord. När ett avsnitt är svår att förstå är grundregeln att dunkla avsnitt måste ge vika för klara avsnitt.

 4) Bibeln har bara en betydelse i en avsnitt. Ett avsnitt betyder inte en sak för en person och en annan sak för någon annan. Frågan är inte, ”Vad betyder det avsnittet för mig?”, utan ”Vad hade Gud för avsikt att för avsnittet att betyda?” Syftet med studiet av Bibeln är att urskilja denna mening.