Återpostar ett inlägg från Januari 2010 på anmodan från en vän:
Magnus Kronberg skriver i ett
blogginlägg att
”Det är viktigt att låta tolkningar brytas mot varandra i församlingen”. Utan att vara helt insatt tror jag det var det som hände i Stockholm mellan 1855 och 1861 när det gäller punkten 6 i baptistbekännelsen.
1855 ser punkt 6 ut så här (NJ Nordström
Svenska Baptistsamfundets historia, I):
6. Wi tro, att alla de som warda saliga hafwa af Fadern blifwit givna åt Sonen och i Honom utkorade till salighet och barnaskap förrän denna werldens grund lagd var; att utkorelsen, under det den står i full öfwerensstämmelse med menniskans frihet, omfattar alla medlen i förbindelse med ändamålet; att de trognas framhärdelse i tron på Christum är det utmärkande kännetecken som åtskiljer dem ifrån ytliga Christi bekännare; samt att wi böre med yttersta flit söka att erhålla förwissning om wår egna utkorelse.När bekännelsen antas av konferensen 1861 ser punkt 6 ut så här (NJ Nordström
En Kulturbild):
6. Wi tro, att den saliggörande tron är en Guds gåfwa samt helt och hållet en frukt af den Helige Andes werkan genom ordet; att alla de som warda saliga hafwa af Fadren blifwit gifna åt Sonen och i honom utkorade till salighet och barnaskap förrän denna werldens grund lagd war; samt att wi böre med yttersta flit söka att erhålla förwissning om wår egna utkorelse.Vi kan jämföra med den
översättning som gjordes av Erik Rudén på femtiotalet (William Lumpkin
Baptist Confessions of Faith), Lumpkin berättar i inledningen att
"This Confession is still acknowledged by the Union as "The Confession of Faith of the Swedish Baptists":
6. We believe that saving faith is a gift from God and entirely a fruit of the working of the Holy Spirit through the word; that all who are to be saved have been given by the Father to the Son and were chosen in him for salvation and sonship before the foundation of this world was laid; and that we ought with utmost diligence to seek to obtain assurance of our own election.Vi kan se att versionen från 1855 har betydande skillnader jämfört den version som antogs 1861. Vi kan också se att den version som antogs 1861 stämmer mycket väl överens med den översättning som Erik Rudén gjorde på nittonhundrafemtiotalet.
För mig är det naturligt att tro att Anders Wiberg hade reformert tänkande med sig från sin resa i Amerika. När han kommer hem möts han av flera bröder och systrar som har den lutherska teologin mer levande. Efter diskussioner och studier av bibelord blir man överens att införa en ändring. Man mjukar upp den reformerta teologin i den ursprungliga formuleringen och får en bekännelse som flera med gott samvete kan följa. I den tidiga svenska baptismen fanns både luthersk och reformert teologi. Genom den här förändringen låter man dessa två traditioner leva sida vid sida.
Ruben Janarv gör i artikel
Två baptistiska trosbekännelser, Tro & Liv nummer 3 2009, följande analys:
Skillnaderna är i stort sett en fråga om reformert och lutherskt. Det reformerta inslaget mildras i den senare versionen.
