The Doctrine of Justification and the New Perspectives on Paul

En broder bad mig klargöra var jag står gällande N.T. Wright och det nya perspektivet på Paulus. Jag konstaterar att jag står bakom R.C. Sproul och Ligonier Ministries syn som ges i resurssamlingen "The Doctrine of Justification and the New Perspectives on Paul". Jag tror helt enkelt att N.T. Wright har fel om rättfärdiggörelse.

Av den anledningen kanske jag borde vara mer försiktig till skriva positivt om N.T. Wright här på bloggen, och kommer att vara så i framtiden. Samtidigt är det också så att N.T. Wright inte bara är en villolärare, utan också en viktig röst för evangelikal kristendom som når dit inte Paul Washer når.

John Piper kritiserar N.T. Wright gällande New Perspective on Paul, men konstaterar samtidigt att "I am thankful for his strong commitment to the authority of Scripture; his defense of the virgin birth, deity, and resurrection of Christ; his biblical disapproval of homosexual conduct; and the consistent way he presses us to see the big picture of God’s universal purpose for all peoples through the covenant with Abraham — and more."

Så jag står samtidigt inför en pastor och professor som ger viktiga och välkomna bidrag till ett formulera en evangelikal tro 2011 som jag står inför en pastor och professor som troligen har en tagit fel i en viktig doktrin. Att separera från otro och villolära är bibliskt och är en viktig sak (Biblical separation). Var man drar gränsen kan vara svårt.

På en blogg kan det vara svårt att veta vilka som läser och hur de tolkar det man läser. Ibland tänker jag nog att den här bloggen driver en inomkristen reflektion, där det får spreta en del, att läsarna har en stabil bas att utgå ifrån. Där har jag nog haft fel, jag inser att jag har en bredare läsarkrets än jag tänkt mig. Jag ska tänka mer på vad jag skriver och hur det kan tolkas.

Färjan-Håkan äter världens starkaste korv

Besöker två unga män för ett möte i ett angeläget ämne. Märker att allt de kan tala om är när Färjan-Håkan äter världens starkaste korv. Vi ser filmen på en av männens dator och skrattar tillsammans. Sedan är vi redo att vara seriösa.

Kanske kan det förgylla en stund för dig också? Jag förundras över hur allvarlig och saklig Färjan-Håkan är i filmen.

Torpkonferensen

Har varit några dagar på Torpkonferensen. Det har varit alldeles underbart. Det känns som det var det som behövdes för lite av en nystart i mitt arbetet för Jesus.

Den senaste bibelforskningen säger...

Vissa missionsförbundare argumenterar som om den senaste bibelforskningen visat att allt jag tror på är fel, ute och motbevisat slutgiltigt. Jag kan bli lite trött och missmodig av det.

Då känns det gott att läsa N.T. Wright. Nu senast läste jag hans "Paul for Everyone: The Prison Letters: Ephesians, Philippians, Colossians, and Philemon" på badstranden, blandad med bad och strandmat. En underbar semesterupplevelse, rekommenderas till alla.

Det går inte att ifrågasätta att N.T. Wright som en av vår tids ledande bibelforskare. Dessutom europe och tidigare biskop i engelska kyrkan. Det han säger borde vara rimligt att lyssna till. När han står för en stabil evangelikal tro, och utifrån bibeltexten ställer sig bakom en traditionell kristen syn i moralfrågor då känner jag mig trygg i min tro.

Så, den senaste bibelforskningen säger att det grundläggande i min tro fortsatt har ett gott stöd i Bibel och bibelforskning.

Många unga dras till klassisk kristen tro

Colleen Carrolls "The New Faithful: Why Young Adults Are Embracing Christian Orthodoxy" är en riktigt intressant bok. Omdömen från några andra än mig finns här.

Idag så hör man ofta att ingen riktigt gillar den klassiska teologin, och att vi måste mjuka upp vår teologi så att den passar dagen unga. Att ändra teologin så att den passar i vår samtid, göra det mer ofarligt och slätstruket.

Colleen Carroll visar genom ett sociologiskt perspektiv att många unga dras till en klassisk kristen tro med den traditionella förståelsen av apostoliska och nicenska trosbekännelserna tillsammans med traditionell syn i moralfrågor. Boken är en stor teologisk bredd och ungdomar från såväl de katolska och orthodoxa som de evangelikala kyrkofamiljerna beskrivs.

Jag kan inte se annat än att många ungdomar dras till klassisk kristen tro och att ett bra sätt att evangelisera kan vara att stå för det kyrkan alltid har stått för och se hur det kan presenteras i vår tid i våra former.

Nu går det att fylla kyrkor med att spå ut teologin också. Rob Bell är ett exempel på hur en trevligare variant av kristendomen lockar många, en av hans lockbeten är en form universalism, att alla kommer till himlen. Väl känd med en missionsförsamling där universalism i olika former predikats i många år, är jag inte så imponerad av sådan undervisnings förmåga att ge en långsiktig växt. Jag tror att man kan få ett tillfälligt lyft, att allt känns bra, men att det inte ger den kraft och det driv som behövs för att leva ett kristet och engagerat liv över tid.

Därför vill jag stå för klassisk kristen tro, jag tror att den evangelikala varianten av klassisk kristen tro är den mest bibliska och den som har bäst möjlighet att leda till stabil växt över tid. Sedan så har jag en förkärlek för baptiströrelsen, men inser att jag läser betydligt bredare och lever också bredare i församlingslivet.

Så, Collen Carrolls bok stöttar mig i övertygelsen att inte sälja ut teologin för att nå snabba framgångar. Istället tror jag att de långsiktiga stabila framgångarna kommer genom en mjuk, kärleksful och tydlig evangelikal teologi. En hel del föreslår faktiskt också att snabba framgångarna ofta kan komma genom ett tydligt evangelikalt budskap.

Är baptiströrelsen en amerikansk import?

Ibland kan man höra att baptiströrelsen är amerikansk i sitt ursprung, och eftersom allt amerikanskt anses dåligt så borde vi istället vara goda lutheraner. Oftast är det inte direkt uttalat, utan ligger där lite vagt i bakgrunden för att misstänkliggöra.

Hela döparrörelsen har ett kontinentaleuropeiskt ursprung
I boken "Scholar, Pastor, Martyr - The Life and Ministry of Balthasar Hubmaier (ca 1480-1528)" utgiven vid IBTS, visar H Wayne Walkeer Pipkin man hur tydligt baptistiska tankar det fanns i den tidiga anabaptismen. Visst är det så att baptiströrelsen började bland brittiska separatister och att det är först 1609 som baptiströrelsen kan sägas ha börjat på riktigt. Men, rötterna i anabaptismen är djupa, och för mig är det inget tvivel om att dessa brittiska separatister hade goda kontakter med anabaptister och att anabaptismens tankar var väl kända bland dem.

Baptiströrelsen tar sin början bland britter
Vi kan också se att baptiströreslen hade sin början bland britter och att det var på de brittiska öarna baptiströrelsen växte och mognade. Redan 1644 finns en väl utarbetad baptistbekännelse och 1689 har vi en verkligt mogen baptistbekännelse som används av många än idag, den så kallade Second London Confession eller 1689 Baptist Confession of Faith. Även om baptiströrelsen senare kom att få stor framgång i Nordamerika så var det på de brittiska öarna som den mognade och fick sin form.

Kontinentaleuopas baptiströrelse är ett barn av J.G. Oncken
Baptiströrelsen i kontintentaleuropa och delvis Sverige är i stort sett är barn av J.G. Oncken. F.O. Nilsson hade nära kontakt med Oncken. Den trosbekännelse som man hade som grund för församlingsplanteringsarbetet var 1847 års tyska bekännelse, ingen brittisk eller amerikansk skapelse, utan en helt igenom tysk skapelse. Genom Oncken ser jag också en koppling till de anabaptistiska mennoniterna. Det finns verkligen grund för att se en särskild kontinentaleuropeisk baptistisk identitet, som skiljer både från britter och nordamerikaner.

Svensk baptitrörelse har ett viktigt element av luthersk folkväckelse
Även om J.G. Oncken hade ett tidigt inflytande och att man tidigt fick nordamerikanskt stöd, så måste jag dra slutsatsen att luthersk folkväckelse på många sätt var basen i svensk baptiströrelse. Det är bara att ta den tidiga ledaren Anders Wiberg med hans bakgrund som exempel.

Slutsats
Det går inte säga att svensk baptism skulle vara någon amerikansk import. Baptiströrelsen har djupa rötter i Kontinentaleuropas radikala reformation. Den kom till mognad på de brittiska öarna. Kontinentaleuropas baptiströrelse har sitt ursprung i J.G. Oncken och baptistförsamlingen i Hamburg. I Sverige fanns också inflytande från J.G. Oncken och Hamburg. Luthersk folkväckelse är en viktigt grund i Svensk Bapiströrelse. Sedan har vi fått mycket stöd av nordamerikanske baptister, till exempel Betelseminariet, men någon amerikansk import av en främmande rörelse kan jag inte se att det rör sig om.

Församlingsledarens omsorg om församlingen

Konferenshelgens viktigaste läsning för mig var David Dicksons "The Elder and His Work". En bok skriven på 1800-talet, men i denna version med uppdaterat språk och med noter som förklarar och kommenterar utifrån vår samtid.

Dickson skriver påtagligt modernt om hur en församlingsledare på olika sätt kan ha omsorg om församlingen, särskilt genom hembesök och samtal. Att inte låta någon bli bortglömd, och att se de andliga behov som är särskilda för varje individ. Många goda praktiska råd som jag har tagit åt mig. Så här vill jag göra församling. På något sätt låter det så naturligt att var och en i församlingsledningen har ansvar för ett distrikt eller krets i församlingen och tar hand om den andliga vården av de som bor där. Att inte lägga allt på pastorn eller diakonen. Jag hoppas kunna skriva mer om ämnen från den här boken senare.

På något sätt känns det rebelliskt att suttit och läst John MacArthurs "How to Study the Bible" i bänken i Norrmalmskyrkan. MacArthur får mig att känna mig trygg i min tro och känna mig utmanad till en djupare andlighet. Det här är en enkel bok om hur man studerar Bibeln, den borde översättas till svenska. En församlingsledare bör ägna tid och studiet av Bibeln så att det finns något att föra vidare till församlignen, jag gillar när det nästan bubblar över av saker att dela med sig av. Det jag vill dela med mig av idag är de fyra ben MacArthur ser i studiet av Bibeln:

• Läs Bibeln
• Tolka Bibeln
• Meditera över Bibeln
• Undervisa ur Bibeln

Sista punkten är intressant, tanken är att det först när man undervisar ur Bibeln som man riktigt lär sig den. Jag tror verkligen att en församlingsledare bör ta varje tillfälle att undervisa ur Bibeln. Oftast är dessa tillfällen enkla och informella, vid kyrkkaffet, när vi träffas på stan eller när vi fikar hemma hos varandra. I min bekantskap finns en pingstpastor som verkligen är en förebild i detta, Bibeln är alltid nära honom, och han kan lätt hitta ett relevant Bibelord för en vardagssituation, men samtidigt alltid mjukt och kärleksfullt.

Idag åker jag på en resa och kommer inte vara på webben förrän om en dryg vecka. Ha det så gott och fundera vad just du kan göra för att bry dig om någon i församlingen under veckan och vad just du kan göra för att se något behov i det omgivande samhället.

Saknas det något i GF:s teologiska grund?

Det har varit en underbar helg, med propositionsordningar, gudstjänster och gemenskap. Att få vara med och grunda ett samfund var riktigt spännande, även om kroppen var trött efter en heldag i Filadelfia med röstkort i handen.

Nog ser man att det drar åt många olika håll i det nya kyrkan med arbetsnamnet Gemensam Framtid (jag röstade på arbetnamnet GF-kyrkan). Men, ändå vill jag hoppas att det kan komma något positivt ur det hela.

När jag firade nationaldagen med vänner som har sitt ursprung och kristna fostran i ett annat land, var det naturligt att vi gick igenom handlingarna från bildarmötet och kommenterade. Den tydliga kommentar jag fick var att det saknas en viktig punkt i teologisk grund, läran om människan och människans falna tillstånd saknas. Jämför gärna med Westminsterbekännelsen, som har kapitlet "Kapitel VI. Om människans fall, om synden och om densammas straff".

Kanske säger det här ganska mycket om vårt nya samfunds attityd till saker och ting i allmänhet och om till frälsning i synnerhet. Nog kan själva orsaken till mångas vilja att ändra i punkterna 11 och 12 i Teologisk Grund är att utan en lära om människans tillstånd för och efter frälsning så blir hela den här grejen med frälsning och medlemskap rätt så vag och obegriplig.

Är vi goda personer? Videon nedan försöker ge ett svar på frågan:

Är du en god människa? from Josef Löwdin on Vimeo.

Johannes Palmquists lif och verksamhet

1902 skrevs en Theodor Truvé en biografi över Johannes Palmquist "Det gamla vittnet - Johannes Palmquists lif och verksamhet". Johannes Palmquist föddes 22 oktober 1805 och gick hem till herren 14 november 1894.

Det är intressant att se hur tydligt det började med luthersk folkväckelse som sedan tog sitt naturliga uttryck i baptiströrelsen. Det finns ett tydligt ekumeniskt drag, där ett grundläggande evangelium med fokus på individens räddning är det centrala. Johannes Palmquist var väl sedd i många kristna rörelser och fick därigenom många tillfällen att dela med sig av det glada budskapet om räddning genom Jesus. Samtidigt ser vi också de svåra förföljelser som kom från det religiösa etablissemanget, jag tror att vi kan komma att se mer av det i Sverige i en nära framtid. Väldigt många gick i kyrkan och överallt fanns bypräster, men väldigt få fick tillfälle at höra ett rent evangelium om som ledde till frälsning. När någon utanför etablissemanget predikade evangelium ledde det till fördömelse och förföljelse, jag anar tendenser till det även idag.

Omsorgen om de fattiga och sjuka var en viktig del av Johannes Palmquists gärning. Det är en utmaning för oss idag att med samma iver och offervilja arbete med denna viktiga det av det kristna uppdraget. Ibland undrar jag vad som håller oss tillbaka, om det är något fel på vår tro som gör att vi ibland är fega och lata i hjälparbete och diakoni.

I boken ger man en sammanfattning äver ett liv som levts väl:

"Få män hafva lefvat ett så långt och nyttigt lif som "det gamla vittnet", Johannes Palmquist. Han har ej utgifvit några lärda verk eller teologiska arbeten, men han har genom Herrens Ande utsått mycken ädel säd, som mognat till skörd för evigheten. Det pund han fått, använde han väl, och tusental frälsta skola säkerligen möta honom i fridens land såsom en frukt af hans verksamhet på jorden."

Jag tänker att det här är något att ta med till konferenserna i helgen, att kombinera branden för själars frälsning med diakoni och socialt arbete.