Den smala vägen och medelvägen

Nu på morgonen tar den här videon tag i mig. Jag tar åt mig en hel del. Francis Chan poängterar att handling bör följa av Jesu ord. Just nu undrar jag vad jag kan göra idag, trots en begynnande förkylning.





Det här budskapet lär inte har varit främmande bland baptister 1861. Vi kan läsa är bekännelsens punkt 9:

"Wi tro, att en ordentlig Christi Församling är ett samfund af troende och döpta christna, som hafwa med hwarandra öfwerenskommit att söka hålla allt hwad Han hafwer befallt."

Det står inte att vi ska studera vad Kristus har befallt. Det står inte att vi ska göra lite lagom. Det står att en Kristi Församling består av de som gjort en överenskommelse att följa vad Jesus har befallt. Jag ser inga undantag i texten. Det står heller inget om något lagom. Det står heller inget om att några unga radikala är de enda som ska vara aktiva. Eller att några särskilt övertygade ska göra församlingens verk och andra mer ska vara medelvägens lagom halvstatister. Jag ser heller inte något om att det skulle bara skulle vara anställda som jobbar med diakoni, evangelisation och mission.

Ibland letar vi efter radikalitet i de senaste böckerna, försöker hitta någon som radikalt ifrågasätter gamla doktriner, en ny sorts kristendom. Men, jag tror inte Jesus kallar oss till att vara radikala genom att läsa de senaste inne-teologerna. Jag tror att vi är kallade till att leva i och bidra till att som skapa nya församlingar som "är ett samfund af troende och döpta christna, som hafwa med hwarandra öfwerenskommit att söka hålla allt hwad Han hafwer befallt." Att göra där vi står. Att radikalt följa Jesu undervisning. Att våga ta lärdom från de ställen där tron fungerar och leder till handling, ett exempel är Hindustani Covenant Church i Indien.

Men, jag tror också att vi ska se att Svenska Baptistsamfundet har en historia av radikal lärljungaförsamling, församlingsgrundande, handling och överlåtelse. Jag tror det är nyttigt att lyssna till Shane Claiborne, men, vi bör också lyssna till vår egen historia. Fortfarande finns mycket att lära om radikalitet av J.G. Oncken, Anders Wiberg och andra. "Communities of Conviction: Baptist Beginnings in Europe" av Ian M. Randall är en bra introduktion till baptisternas historia i Europa.

Församlingsplantering

Det blir en riktigt viktig konferens i höst den 15-17 oktober i Fiskebäcks Missionskyrka. Den heter Pionjär 10 och kommer att handla om församlingsplantering. Huvudtalare är Dietrich Schindler, Tyskland. Jonas Melin skriver om detta här. Jag tror att det här kan bli riktigt bra.

Vad innebär det att vara radikal?

Vad innebär det att vara radikal? Stefan Swärd ställer frågan på sin blogg idag:

"Är man radikal och nytänkande om man har läst några inne-teologer, och odlar vissa idéer. Eller är man radikal och nytänkande om man faktiskt grundar församlingar som växer, och där många människor kommer till tro?"

Det kan vara en bra fråga att ta med sig som läxa under några dagar. Jag ska tänka över det noga. Kanske blir det mycket snack och lite verkstad ibland.

Hur kan man hålla fokus på "att befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek; och att bidraga till evangelii allmänna utbredande"?

Och visst är det så att "Wi tro, att Ewangelium — det är, det glada budskapet om den salighet som genom Christum är förvärfwad, bör predikas för alla kreatur"

En bakåtsträvares grundbibliotek (Hedegårds bibelsyn)

Äntligen börjar samlingen bli komplett. Naturligtvis finns det mycket mer, men det här är en slags grund för ett Hedegårdianskt bibelstudium.

Gamla Testamentets Isagogik
Willhelm Möller - Inledning till Gamla Testamentet
I översättning av David Hedegård

Nya Testamentets Isagogik
Theodor Zahn - Inledning till Gamla Testamentet
I översättning av Bruno Nyström och David Hedgård

Nya Testamentets text
Nya Testamentet på vår tids språk
I översättning av David Hedegård

En uppslagsbok till Bibeln
Biblisk uppslagsbok
Utgiven av Aapeli Saarisalo och David Hedgård

På något sätt är det något friskt och fräscht över de böckerna. När man följer den gängse litteraturen, då är det något uppfriskande över att få ett annat perspektiv på frågorna kring Bibel och Bibelsyn.

Nu tror jag inte att Hedegård och sådant Hedegård översatt är det enda man bör läsa när det gäller frågor om Bibel och Bibelsyn. Men, jag tror att det är ett viktigt perspektiv som vi inte ska glömma. Det jag verkligen gillar är att det är konservativ teologi som inte är anglosaxisk eller helt rent amerikansk.

Andy Naselli

Med stort intresse följer jag Andy Naselli. Jag tror att vi kan komma att se en hel del av honom i framtiden. Just nu avslutar han sin doktorsutbildning för D.A. Carson. Jag har Andy Nasellis inledning till Nya Testamentet på väg från Amerika, det är en förkortning av en motsvarande bok av D.A. Carson.

Jag följer Andys blogg flitigt, senaste inlägget, A Personal Update, är ett bra tillfälle att lära sig mer om honom.

MacArthur som godnattsaga

Under våren läser jag ett avsnitt ur Johan MacArthurs kommentar till Romarbrevet, (del 1 och del 2) som godnattsaga innan jag somnar. Det här är en kommentar som är en sällsam kombination av kommentar och predikan. Tillgängligt men påtagligt kärvt.

Jag gillar verkligen det kärva anslaget, det är en utmaning för mig, det får mig att tänka och ifrågasätta en del jag tagit för självklart.

Det är alltid en risk med det man väljer att läsa, särskilt det man läser innan man somnar och det man läser först på morgonen. En period läste jag ett avsnitt av i Rosenius Husandakt varje morgon, det förändrade mycket. Vi får se nu hur det påverkar mig att läsa MacArthur, jag hoppas att det blir en positiv inverkan.

När jag är klar med MacArthur lutar det att det blir något av Bonhoeffer, kanske den här.

Jag inser att jag borde tala om kvällsandakt, det låter mer andligt, kristligt och bra. Godnattsaga låter så barnsligt och enkelt, men det är kanske just det jag vill åt.

Bonhoeffer

Den här intervjun med en författare till en ny biografi är riktigt intressant, "Bonhoeffer: Pastor, Martyr, Prophet, Spy: An Interview with Biographer Eric Metaxas".

Christianese - finns det ett särskilt kristet sätt att tala?

Jag skrattade när jag såg den här videon. Sedan blev jag mer allvarlig.

Jag tror det ligger något i det. Att vi ofta har ett sätt att uttrycka oss som kan vara riktigt svårt att tränga in i för nya kristna.

Postmodernism- längtan efter det autentiska

I en tid då mycket flyter, där inget är för alltid, där relationer är för stunden, där finns också en längtan efter det autentiska och eviga.

Kyrkofäder, kloster och tidegärd är en väg. Andra dras till den enkla organisationen med husförsamling och inget mer. Simple church är något andra talar om.

Jag dras till det som varat länge och som inte försöker vara trendigt. Till exempel tror jag att vi kan lära oss en hel del av anabatisterna, både de ursprungliga och de som finns än idag. Anabaptismen kommer att vara en viktig inspirationskälla för svensk frikyrklighet de närmaste åren, det är jag övertygad om.

Men, det som jag verkligen gillar är de församlingar och sammanhang som verkligen är otrendiga. Det är något autentiskt över de som mest predikar ett klassiskt evangelium, har en klassis trosbekännelse och sjunger gamla sånger på gammalt sätt.

Metropolitan Tabernacle i London bevarar arvet från Charles Spurgeon och puritanerna på ett fullkomligt otrendigt sätt. Ibland lyssnar jag på någon predikan av Peter Masters därifrån. Det är riktigt otrendigt bra.

När vi samlas i något missionshus, mest det äldre gardet, då mår jag bra. De gamla sångerna, enkelt och okonstlat. Ibland nästan lite töntigt, inte beräknande på något sätt. Det är som vi ibland glömmer allt om Willow Creek och sådant och istället bara vilar i gudsdyrkan och mår bra. Ingen direkt organisation, ibland tar vi pianist ur någon av de som råkar vara där.

Jag inser att mitt intresse för de gamla baptistbekännelserna kanske är ett utslag av den postmoderna kulturen, längtan efter det äkta som är så svårt att hitta idag. Det äkta och autentiska som tycks vara så undanflyende. Tiden när man verkligen trodde rakt igenom allt i 1689 års baptistbekännelse. Eller tiden när Anders Wibergs spred väckelse över Sverige.

Den här sången från Southern View Chapel är en sådan sak som känns autentisk för mig. Inget Hillsong, inga trender, bara en dam som sjunger en vacker sång med ett viktigt budskap. Det som kanske främst gör det autentiskt är att hon på intet sätt försöker vara autentisk, hon bara är som man är och gör som man gör i församlingen. De har sjungit så här länge, och kommer att fortsätta att göra så länge, trender må komma och gå, men de kommer att gilla den här sången länge än.

Postmodernism - rädslan att binda sig

Jag tror att vi ofta överdriver det här med relativism i vår kultur. När människor tror att något är sant och på riktigt så är de sällan särskilt relativistiska, se till exempel på sport och bevis för dopning. Postmodernistisk relativism blir ibland en ursäkt för att tro på något som man anar att det inte är sant (som en del kristna). Ibland är postmodern relativism ett sätt att krångla sig undan vissa etiska ställningstaganden som man tycker är jobbiga.

Jag tror inte att postmodernistisk relativism är så djupt rotad i vår kultur. Jag tror nog att vi snarare lever i ett senmodernt samhälle än ett postmodernt.

En halvt senmodern eller postmodern attityd hos mig visar sig att jag just nu läser Theodor Zahns bok i Nya Testamentets isagogik, istället för det som påbjuds från etablissemangets Teologiska Högskola. Nog har vi en lite annan attityd till etablissemang och auktoritet än för en tid sedan. Hela samfundsgrejen har förändrats och lokalförsamlingen får alltmer en självständig roll.

Något som jag tror är verkligt i vår tid, är en postmodern rädsla för att binda sig, att vara beroende, att våga behöva varandra. Det kan märkas i parrelationer, men också i relationen till församlingen. Man vill ha alla vägar öppna och vara fri. Amanda Palmer ger ett mycket vackert uttryck i sången "I want you but i don't need you"

"I want you, and I want you to want me to want you
But I don’t need you
Don’t need you to need me to need you
That’s just me
So take me or leave me
But please don’t need me
Don’t need me to need you to need me
Cos we’re here one minute, the next we’re dead
So love me and leave me
But try not to need me
Enough said
I want you, but I don’t need you"

Texten har kanske vissa ord som inte passar i kristna sammanhang, men jag ger ändå videon, se med urskiljning.



Jag tror det här får konsekvenser för vår syn på medlemskap och olika former av åtaganden. Vi märker redan nu att det är svårare att för medlemmar att gå in i åtaganden som sträcker sig över lång tid. Hur det påverkar relationen till Gud vet jag inte, men jag gissar att det påverkar i någon form för eller senare. Det jag vet är att Amanda Palmers sång väcker många tankar hos mig kring framtiden för församlingslivet.

Att arbeta för Jesus på en söndag

Många gånger talar man om vilodagen, som om det enda man får göra en söndag är att vila. Vi kan se vad två gamla bekännelser säger i frågan.

Svenska Baptisters Bekännelse 1861:

"10. Wi tro, att den första dagen i weckan af de apostoliska församlingarna hölls helig såsom Herrans dag, i stället för den Judiska Sabbathen, samt att wi på denna dag isynnerhet böra församlas till allmän gudsdyrkan och öfwa oss i gudaktigheten."

Borekullabekännelsen:

"Om Sabbaten förnämligast.
Alla Guds bud ibland de tio äro alltså af lika wärde och helighet, och wi tro det uttryckligen af fjerde budet rörande Sabbaten. Wi anse oss förpligtade, efter dess innehåll, att arbeta i sex dagar med oafbruten flit och stor samwetsgrannhet uti wåra borgerliga kalls angelägenheter, att använda wåra kropps och själs krafter till werldens nytta. Men icke dess mindre förpligtar oss budet att helga en av de sju weckans dagar helt och hållet åt Herran och att på densamma hwila ifrån arbete; det bjuder att owillkorligen underlåta hwarje sysselsättning, som har afseende på wårts bröds samling (timliga) såsom ock hwarje annat werldsligt arbete, som icke är nödvändigt, eller af kärlek fordras efter Christi exempel. Herrans dag skall efter den första Christna kyrkans exempel firas såsom de Christnas Sabbat, till befordran af Guds kännedom och sann Gudsfruktan, till hjertelig förbindelse med Christi lemmar, såsom till arbete för Guds rike. Derföre anse wi, att hwar ock en på denna dag bör flitigt läsa den Heliga Skrift, att barnen då böra underwisas, och att man bör regelmässigt besöka Gudstjensten. Wi akta denna dag såsom en kostelig gåfwa af Gud och för en Christen församlings bestånd helt och hållet nödwändig."

Min slutsatser från de gamla bekännelserna gällande söndagen är:

1. Man bör gå på gudstjänsten och ägna sig åt andlig fördjupning.

2. Man ska undvika världsligt arbete.

3. Söndagen är vikt åt Gud. Vid sidan av vila kan man mycket väl arbeta för Guds rike.

Det var en bra gudstjänst i dag, vi ägnade oss åt allmän gudsdyrkan och övade oss i gudaktigheten. Nu sitter jag här på kammaren och har en del uppdrag från församlingen som bör vara färdiga till i morgon. Min plan är att resten av dagen omväxlande flitigt studera den Heliga Skrift och arbeta för Guds rike genom de uppdrag jag har i församlingen. Just nu känns det både bibliskt och i enlighet med de gamla bekännelserna.

Kanske har vi gjort ett misstag när vi bara talar om vila för söndagen. Kanske är den stora grejen att söndagen är vikt för Gud.

Boktips från Erevna

Idag har Pär på Erevna några bra boktips. Värt att läsa.

Reformation 21 och skapelsen

En intressant nättidning som jag följer varje dag är Reformation 21. Just nu tar de upp en del saker kring kontroversen kring GT-forskaren Bruce Waltke och evolutionen. Artikeln "Life on the Cultic Fringe" sätter det hela i sitt sammanhang.

För att få lite andra perspektiv på debatten kring Bruce Waltke kan det vara intressant att läsa Ken Hams "The Waltke Controversity" och sedan läsa några inlägg på Biologos Fundation.

John Lennox

Apologetik är intressant, särskilt när de nya ateisterna har blivit så aktiva. Dagen recenserar John Lennox bok "Guds dödgrävare" som översatts till svenska, artikeln har rubriken "John Lennox pekar på Gud som ett ord". Recensenten sammanfattar:

"För alla som är intresserad av frågan vetenskap och tro är den nästan ett måste."

Vi var många som såg John Lennox på Apologias konferens för någon vecka sedan och blev starkt berörda av budskapet.

Professor Lennox: Debating the New Atheists from CPX on Vimeo.

Och missa inte Pekka Mellergårds betraktelse över vetenskap "Vi tror ock på vetenskapen". Det är genomtänkt artikel där han reflekterar över vad det kan innebära att tro på vetenskapen.

Bible Design Blog

Idag har jag hängt ganska länge på "Bible Design Blog". Det är en blogg om vackra Biblar gjorda med gott hantverkskunnande. Pundet är billigt nu och Cambridge gör bra många fina utgåvor av Bibeln i flera bra översättningar. Får se om det blir något spännande att bläddra i till sommaren.

Eerdmans Dictionary of the Bible

Beställde just Eerdmans Dictionary of the Bible. Ibland är det svårt att välja kristen litteratur. Man vill ha det som utmanar, det som bygger sund tro och det som visar på den senaste forskningen. Ofta är det här inte förenat i samma bok.

Nu har jag beställt ett bok som ifrågasätter en hel del av det jag tror på. Det är en utmaning som jag vill ha ibland. Det är också nyttigt att följa med i det senaste. Man kan inte bara läsa Hedegård och Saarisalos Biblisk uppslagsbok, även om jag trivs väldigt bra med den.

Att gå på mötena

Det kan finnas många orsaker till besvikelse i en församling. I församlingarna finns det ibland de som har svårt att komma in i gemenskapen och få vänner och gemenskap. Kevin DeYoung ger i inlägget "Dealing With Disappointment in the Church (3)" en enkel analys av vad man bör tänka på om man är besviken på församlingen och inte längre vill gå på mötena:

"4. If I really wanted to be loved and noticed why did I stop showing up? On the one hand, church leaders should know when their members have drifted away. Good shepherds keep an eye on their sheep. But on the other hand, if sheep want to be cared for by the flock, they shouldn’t stay from it. People get hurt when their church absence isn’t noticed. But I have a hard time feeling too much sympathy, unless you’re dealing with a shut-in or someone whose absence is not voluntary. Don’t run away if you want to be found."

För mig är det bara ännu ett exempel på den djupa vishet som finns i Heb 10:25

"och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."

Vad tänkte man då 1861? Söndagens gudstjänst är ett tillfälle för att "wi på denna dag i synnerhet böra församlas till allmän gudsdyrkan och öfwa oss i gudaktigheten". Men det finns så mycket mer att göra tillsammans, till exempel att "befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek; och att bidraga till evangelii allmänna utbredande".

Gammaldags bibelstudium (1850)

Hur såg verktygen ut för ett enkelt bibelstudium i Amerika 1850-talet när Anders Wiberg var där på studieresa?

Den efterforskning jag gjort föreslår följande:

1. King James Bibel var den översättning av Bibeln man läste.

2. Cruden's Concordance var ett vanligt hjälpmedel för att hitta saker i Bibeln.

3. Församlingens Statement of Faith var nog vanligt att ha tillgänglig för att studera doktriner ur Bibeln. Ett vanligt alternativ 1850 bör ha varit New Hampshire Confession. Här finns många referenser till bibelverser att följa.

4. Någon typ av bönbok bör ha varit vanlig som hjälp ute i stugorna. Jag vet inte vilken det skulle ha varit.

5. En pastor i en normal församling bör också haft tillgång till en någon enkel kommentar. Matthew Henry's kommentar eller Matthew Poole's kommentar bör ha varit vanliga.

6. En pastor bör också haft tillgång till 1689 års baptistbekännelse som är en detaljerad genomgång av en baptistisk tro med många bibelreferenser.

Naturligtvis hade en välutbildad pastor tillgång till mycket mer referensmaterial. John Gill's kommentar , detaljerade kommentarer för varje Bibelbok, GT på hebreiska, NT på Grekiska, bra framställningar av systematisk teologi och så vidare.

Men, ute i den vanliga baptisternas församlingsliv tror jag att vi kan komma kanska nära med King James Bible, Crudens Concordance, New Hampshire Confession och Matthew Henry's kommentar och Matthew Poole's kommentar. Jag har alla dessa utom Matthew Poole's kommentar som jag väntar från U.S.A inom någon vecka. Mitt mål under våren är att som en del av det trosbyggande personliga bibelstudiet sätta av tid åt att studier med bara dessa hjälpmedel för att mer tränga in i den tidens tankar och förutsättningar.

Sedan kan man fundera över hur ett motsvarande studium skulle ha sett ut i Sverige vid den tiden. Det jag direkt tänker är Karl XII:s Bibel, Luthers Kyrkopostilla, Luthers Huspostilla, skrifter av Rosenius (husandakt), tidningen Pietisten och psalmboken. Men, jag inser att jag har dåligt med fakta här.

Loci Communes, Luther och kanon

Det förundrar mig, att Luther mer eller mindre vill se Melanchtons Loci Communes som en del av kanon, bredvid Paulus brev. I "Om den trälbunda viljan" skriver Luther rakt till Erasmus av Rotterdam:

"Det kan därför tyckas alldeles överflödigt att bemöta dina argument, helst som de ju redan tidigare av mig flerfaldiga gånger blivit vederlagda. Än mer: i sak har de fullständigt söndersmulats genom Filip Melanchtons skrift om de teologiska huvudbegreppen, som man omöjligen kommer förbi och som enligt min mening förtjänar inte bara odödlighet utan även kanoniskt anseende inom kyrkan."

Luther diskuterade också att dra ifrån vissa delar av Nya Testamentet, till exempel var han tveksam till Jakobsbrevet.

Som sagt, tanken att lägga till, att utöka kanon med något samtida, det förundrar mig.

Calvin

I helgen har jag läst färdigt Bruce Gordons biografi över John Calvin. Det har varit intressant och lärorikt att följa Kalvin i hans arbete med att sprida evangelium. Hans självmedvetenhet och hans ibland svåra personlighet förenas med stor talang som bibelutläggare och teolog.

Det är också intressant att få en inblick i var de stora diskussionerna fanns och vad det var svårt att komma överens om. Utan tvivel var teologin runt nattvarden en betydligt större delare i bland protestanter än vad vi kan förstå i dag. Om man studerar arbetet med Leuenbergdeklarationen ser man också där att nattvarden varit den stora stridsfrågan mellan reformerta och lutheraner.

Det här är en biografi jag kan rekommendera. En recension av boken skriven av Sean Lucas finns här.

Rövaren på korset berättar

Den här sången med Shai Linne har betytt mycket för mig de senaste dagarna.

Adam som historisk person

Svenska Baptsters bekännelse 1861 punkt 3:

"3. Wi tro, att den första menniskan, Adam, war skapad helig, efter Guds beläte, men föll genom friwillig öfwerträdelse af Guds lag uti ett tillstånd av synd och död; och att i följe deraf alla hans naturliga efterkommande hafwa ärft hans förderf; sakna all wilja att omvända sig till Gud, och förmåga att fullkomligen hålla Hans lag; samt äro derföre skyldiga till Guds wrede och ewigt straff."

Bekännelsen säger inte något direkt om skapelsen, men den tycks ta Adam som den första människan som något naturligt. Darwins "Om arternas uppkomst" kom ut 1859, och bekännelsen var i stort sett skriven 1855, därför är det inte rimligt att anta att man hade teistisk evolution som utgångspunkt.

När jag läser Francis S. Collins "The language of God", får jag många tankar. Det är en brilliant skriven bok och det är tydligt att en engagerad kristen tro går att förena med en tro på evolutionen, Pekker Mellergård ger en positiv recension "Big Bang - väl förenligt med tron på en skapare". Samtidigt så tar Collins så lätt på delar av Bibeln, det är som om viktiga delar bara viftas bort med att de ska förstås poetiskt. Jag kan inte se att Adam och Eva som de första människorna och som historiska personer går att förena med Collins bok.

Jonas Mellin skriver i inlägget "Skapelse och/eller evolution" att han anser att:

"teistisk evolution får problem när det gäller människans skapelse. Bibelns berättelse förutsätter nämligen att Adam och Eva är historiska personer och att hela människosläktet har ett gemensamt ursprung."

Jonas Melins artikel är läsvärd. En annan artikel som är värd att läsa är Grace to You Blog med inlägget "The Face of the Battle", där går man igenom den evangelikala diskussionen i Amerika. Bland annat visar man det här klippet med Tremper Longman III:



Det är verkligen intressant att läsa Rom 5:12-21 i den kontexten, för mig är det påtagligt att Paulus ser Adam som en historisk person och att det är en historisk person av avgörande betydelse.

Min slutsats är att bekännelsen från 1861 utgår från Adam som historisk person och att detta inte tycks vara förenligt med teistisk evolution, i varje fall inte den form som ges av Biologos foundation.

Biologos skriver på sin blogg att "BioLogos does not take an official position on the historicity of Adam and Eve". Det finns de som tror att en historisk Adam går att förena med teistisk evolution. Jag tror dock inte att det är en stabil och konsekvent hållning att förena evolution och en historisk Adam, men jag kan ha fel.

Medlemeskap II

Svenska Baptisters bekännelse 1861 punkt 9:

"9. Wi tro, att en ordentlig Christi Församling är ett samfund af troende och döpta christna, som hafwa med hwarandra öfwerenskommit att söka hålla allt hwad Han hafwer befallt: att uppehålla offentlig gudsdyrkan; att under den Heliga Andas ledning utwälja ibland sig sjelfwa h e r d a r eller t i l l s y n i n g s m ä n, och t j e n a r e; att iakttaga Dopet och Herrans Nattward; att utöfwa christlig församlingstuckt; att befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek; och att bidraga till evangelii allmänna utbredande; — samt att hwar och en sådan församling är ett oberoende samfund, fritt uti sitt förhållande till alla andra christna församlingar, och erkännande Christus allena såsom sitt Öfwerhufwud."

David Willgren frågade vad jag tycker om hans inlägg "Att vara medlem". Hans sammafattar den så här:

"En lokal församling kan inte vara allt, ska inte var allt, den ska utforma sin verksamhet/sitt sätt att utföra sitt uppdrag utifrån medlemmarna, inte välja medlemmar utifrån sin verksamhet/sitt sätt att utföra sitt uppdrag. Det är min huvudpoäng. Men den funkar bara om man inser att församling inte är ett komplement till frälsningen utan en följd av den. Församlingen är oundviklig för den som vill följa Jesus! "

Det är verkligen så att församlingen är oundviklig för den som vill följa Jesus. Jag har svårt att se kristen tro som inte leder till en längtan att delta i en kristen gemenskap.

Sedan är det en avgörande fråga var församlingen är. Internationella federationen av fria evangeliska kyrkor förklarar att "de är kyrkor så till vida att Jesus Kristus är närvarande genom hans Ord och Ande, och samlar och vägleder dem, och att de erkänner att alla troende och endast de troende är medlemmar i kyrkan. Om principen att församlingen är en gemenskap av troende så ger det en annan medemsskapssyn än om man tänker någon form av folkkyrka.

Sedan är ju frågan om tro och frälsning avgörande. Om man har någon slags barthiansk universalism får man ju en annan syn på tro och frälsning. Nu vet jag att Barth nog inte ville företräda apokatastatisläran, men i praktiken är det inte en ovanlig syn i vissa frikyrkor.

Det finns mycket som skiljer mellan kristna idag. Synen på Bibel, synen på musik, synen på andens gåvor, viljan till socialt arbete, frågan om hur man bäst evangeliserar, synen på frälsning, hur mycket en medlem ska engagera sig och så vidare. I detta läge när det finns så mycket skillnader och olika synsätt, då finns det en poäng i att en församling har en klar och tydlig vision om hur just den församlingen vill verka där den är. Då minskar risken för besvikelser och konflikter som härrör ur grundfrågor i den kristna tron.

Om man inte gillar att en församling har visioner och en tydlig plan för vad församlingen vill göra i sitt uppdrag, då kanske man kan trivas i en församling där ledningen tydligt säger att de inte har några visioner och inte har några planer för hur församlingen ska arbeta. Kanske kan en sådan församling ha en mycket vag definition av frälsning och medlemskap också. Den stora visionen kan vara en trevlig, harmlös och kravlös församling, men det är också en slags vision. I en sådan kravlös församling kan många trivas, och jag vill inte döma.

Min poäng är att jag tror att en församling mår bra av att vara tydlig med vad man vill, så att man kan dra åt samma håll. Stridigheter som beror på att man vill olika saker i församlingen är vanliga. På en liten ort kanske man inte har mycket att välja på, där har man kanske en frikyrkoförsamling och en luthersk församling, då får man göra det bästa av det man har. Men, på en större ort kan det finnas en poäng i att de som vill olika saker är med i församlingar med olika visioner. Som jag skriver ovan kan skillnaderna vara mer än teologiska spetsfundigheter, det kan handla om bibelsyn, läran om frälsning och synen på vad en församling är.

Och bara så att någon inte missförstår. Församlingar som har krav för att fortsätta vara medlem är ofta ganska vettiga på det sättet att de ser ålderdom, sjukdom, militärtjänst, jordenruntresor och liknande som goda skäl till att man inte kan vara i församlingen så ofta (eller aldrig), men att längtan efter gemenskapen finns och att man gör det bästa utifrån de förutsättningar man har.

Belsebub gillar inte studiebiblar

Ibland undrar jag hur svensk kristenhet sett ut om det för hundra år sedan kommit en svensk studiebibel motsvarande Scofields Reference Bible eller Thompsson Chain Reference Bible.