Ibland kan våra hjältar i historien vara lite annorlunda än vad vi tänkt oss. Stefan Sundström beskriver det väl i sången "Fredmans sista epistel" som handlar om en återuppstånden Fredman och som helt enkelt konstaterar att Bellmans hjälte Fredman var en alkis.
Så är det på ett sätt också med den svenska baptistväckelsen i mitten av 1800-talet. Det var stökigare, skrikigare och rättframmare än vad vi ofta tänker oss. Framför allt var det mer fokus på evangelium och den dubbla utgången. Reformationens teologi i en form som inte var uttunnad och anpassad till smaken hos en välbärgad medelklass.
Bergsjöbloggen berättar i en bloggserie om pionjären Anders Bogren. Mycket intressant läsning.
Seven Surprises of the First Christmas
4 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar