Leta i den här bloggen

Läser in...

måndag 30 april 2012

Två huvudriktningar i den tidiga engelska baptismen

I boken "De frikyrkliga samfunden i Sverige" från 1934 har N.J. Nordström skrivit avsnittet om Svenska Baptistsamfundet. Där kan man läsa om den tidiga baptismens två riktningar, varav en är tydligt starkare:

"Den engelska baptismen delade sig redan från början i två huvudriktningar. Det som skilde åt var läran om förutbestämmelsen eller utkorelsen. Den ena riktningen, de s.k. generalbaptisterna, förkastade den kalvinska utkorelseläran och omfattade den arminianska åskådningen i denn fråga. Den andra riktningen, partikulärbaptisterna, voro stränga kalvinister. Den senare riktningen blev den dominerande."

Vi kan vidare läsa om den amerikanska baptismen som ligger på puritansk grund:

"I Amerika har baptismen fått sin största utbredning. Dess uppkomst där synes icke ha direkt samband med baptismen i England, utan leda sitt upphov ur puritanismen, men den i vissa avseenden är besläktad. Den puritanism, som först vann utbredning i Amerika, kom icke direkt från England utan från Holland på 1620-talet, och det är möjligt att vissa döparidéer också kom från detta land."

Vidare hur den partikulärbaptistiska riktningen är den starka även i Amerika, vilket kanske inte är så konstigt om man står på puritanernas grund:

"År 1707 bildade de amerikanska baptisterna den första sammanslutningen av församlingar, Philadelphia association. Denna antog 1742 de engelska partikulärbaptisternas trosbekännelse, och därmed blev denna riktning den förhärskande även i Amerika under 1700-talet."

Senare läser vi om J.G. Oncken, en man med tydligt reformert teologi om man läser hans trosbekännelse från 1837, även om det jämkades med det lutherska i bekännelsen från 1847:

"Baptismens uppkomst i Tyskland och dess första utbredning på Europasmkontionent - om man undantar reformationstidens döparrörelse - är nära förbunden med namnet Johann Gerhard Oncken."

Så när N.J. Norström skriver om baptisters trosåskådning sammanfattar han på det här sättet:

"Med hänsyn till sin religiösa grundåskådning stå baptisterna närmare den reformerta än den lutherska trosuppfattningen och de har även vunnit sin största utbredning inom den reformerta delen av den protestantiska kristenheten. Men när baptismen har vunnit spridning i de länder där luthersk trosåskådning varit förhärskande, har den givetvis rönt inflytande av denna. Så är fallet i Tyskland och de skandinaviska länderna."

Det här stämmer väl med vad jag tycker mig se hos de svenska baptistpionjärerna. Starkt inflytande både från luthersk teologi, till exempel genom teologisk utbildning vid Uppsala universitet, möter reformert inflytande från J.G. Oncken, Nordamerika och Brittiska öarna.

Vad kan man dra för slutsatser av detta idag?

En slutsats är att när unga idag dras till en reformert baptistisk teologi så är det knappast något nytt och främmande de kommer med, det är en teologi som varit den mer livskraftiga i den tidiga internationella baptiströrelsen och det är en teologi som fanns bland de svenska baptistpionjärerna. De som ser viktiga sanningar för idag i 1689 års baptistbekännelse har i baptisternas historia ett gott stöd för sina tankar.

En annan slutsats är att baptiströrelsen ända från början haft en bredd i sin teologi och att det rimligtvis är sunt att fortsatt ha plats för den bredden. Att likrikta och strömlinjeforma baptiströrelsen är att i längden försvaga den. Det en del ser som splittring tänker jag ibland är sund pluralism.

Happy Birthday Prof Fiddes

Happy Birthday Prof Fiddes

Paul S Fiddes fyller 65 år idag. Han är en av de mest tongivande baptistteologerna i samtiden. I inlägget "Att tänka teologiskt med Paul Fiddes" förordar jag hans bok "Tracks and Traces: Baptist Identity in Church and Theology", kanske inte så mycket för att jag håller med om det han skriver som för att Paul Fiddes verkligen hjälper mig att tänka teologiskt om frågor i samtiden utifrån en baptistisk utgångspunkt.

För den som läser engelska har Andy Goodliff en sammanställning av dagens hyllningsbloggar.

söndag 29 april 2012

Några inflöden i teologi

Tänkte bara berätta kort om några inflöden som hjälper mig just nu.

Uppbygglig läsning
  •  R.C. Sprouls månadshäften "Table Talk" är min dagliga läsning med förklaring över en bibelvers för varje dag och ett antal uppbyggliga artiklar för månaden.
  • Toralf Gilbrants "Svensk studiebibel" är min Bibel för uppbyggliga bibelläsning. Jag gillar verkligen dess inledningar och förklaringar.
Teologi och praktik för församlingsarbetet
  •  John MacArthur läser jag inte jättemycket men finns alltid i bakgrunden. För mig ger det en balans mellan det reformerta arvet och DTS Seminary. Hans fokus på textutläggande predikan påverkar mig mycket. Ser jag en predikan på webben är det gärna MacArthur jag väljer.
  • Baptisternas teologiska seminarium i Prag, IBTS, är viktigt för mig. Deras fokus på en tät men porös gudstjänstgemenskap påverkar mycket om hur jag tänker om församlingsarbetet. De tar fram det anabaptistiska arvet på ett mycket bra sätt och visar hur det kan göras i vårt samhälle idag.
  • Teologiska seminariet i Dalls, DTS, visar för mig hur en tydligt evangelikal teologi kan förenas med den senaste bibelforskningen. Jag läser inte mycket därifrån, men det är gott att de finns där i bakgrunden och visar att vi inte är kusiner från landet med en gammeldags teologi.
  • Curtis Freeman vid Duke Divinity School visar vikten av det gemensamma arv i det första  årtusendets kristendom vi har i alla samfund och vikten av att dela med oss av det bästa ur våra olika traditioner.
  • Timothy George vid Beeson Divinity School berättar hur reformationens teologi är aktuell idag. Mer och mer tror jag att det är att gå till reformationens män som skapar en teologi som håller för framtiden.

lördag 28 april 2012

Ett argument för Bibelns ofelbarhet

Jag bläddrade lite Norman Geislers "Baker encyclopedia of Christian apologetics" och hittade ett starkt argument för Bibelns ofelbarhet:

Gud kan inte fela.
Bibeln är Guds ord.
Därav följer, Bibeln kan inte fela.

Grundtanken är att det ligger i Guds natur att inte göra fel. Om Bibeln är Guds ord följer det därför att Bibeln som är Guds ord inte kan innehålla fel.

För mig så är det här argumentet i grunden hållbart. Det är min attityd och utgångspunkt. Sedan har vi ju inte tillgång till de ursprungliga texterna och en del fel har smugit sig in när skrifterna kopierats. Och så är det att en del saker vi inte kan förklara idag kanske får en förklaring i framtiden.

Så jag känner att det är intellektuellt hållbart att tro att Bibeln är ofelbar. Men, det kräver ju en viss ödmjukhet i att vi inte kan ge svar till alla problem som kan uppkomma i studiet av Bibeln och att vi ibland får lita på att Gud har det svar som inte vi har.

Min utgångspunkt är annars budskapet från BWA 2005 där man tillkännager:

"Vi tillkännager att de gudomligt inspirerade Skrifterna, Gamla och Nya Testamentet, är högsta auktoritet som det nedskrivna Guds Ord och som fullt pålitligt för tro och levnadssätt"

Här är några tankar från kommentarer jag skrev på inlägget "Bibelsyn" för något år sedan

Lausannedeklarationens mening med att Bibeln är "utan fel i allt den påstår" tolkar jag så här:

1. Att originalskrifterna (som vi inte har tillgängliga) är utan fel. Det har smugit sig in mindre fel i den kopiering som skett genom åren.

2. Att man man har som övertygelse att Bibeln i originalskrifterna inte innehåller felaktigheter och motsägelser, men att man noterar att det finns frågeställningar som vi ännu inte ha svaret på. Attityden är att Bibeln är ofelbar, men att vi ännu inte kan förklara allt, det kan finnas svåra frågor som ännu inte fått sitt svar, men övertygelsen är att det egentligen finns svar även om vi ännu inte har dem alla nu. Jag tror att en bok som "New International Encyclopedia of Bible Difficulties" visar på den attityden. Man tror att svårigheterna har en lösning, att det är vår uppgift att försöka lösa svårigheterna, men ändå med insikten att det inte är säkert att vi hittar den rätta lösningen eller ens alltid har ett bra lösningsförslag.

3. Att Bibeln lämnar öppet för tolkning av "VAD den faktiskt påstår, och NÄR den påstår något". Magnus Kronberg skriver på sin blogg "I en kommentar till Lausanne deklarationen så skriver John Stott att vi är helt beroende av alla troendes tolkning för att kunna förkunna evangeliet till hela världen." Jag tror det är en rimlig tolkning av intentionen med Lausannedeklartionen. Att tolkningar bör brytas med varandra inom församlingen och mellan samfunden. Samtidigt är, om jag förstår Lausanndeklarationen rätt, en attityd att det finns en bästa och mest bibeltrogna tolkning för en given fråga, men att vi inte har facit (det får vi kanske i himlen) och det bästa är att att genom hårt arbete, Helig Andes ledning och samarbete göra så gott vi kan för att hitta en bra tolkning.

Visst är det viktigt att notera att skillnaden i nog ofta mer är tolkning än grundläggande Bibelsyn, visst är det så att frågorna många gånger mer är "VAD den faktiskt påstår, och NÄR den påstår något..." än direkt ifrågasättande av "att både det Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de wanligen så kallade Apokryfiska Böckerna ej infattade) äro af Gud ingifna samt utgöra den enda och fullkomliga regeln för wår christliga tro och wandel."

Det är ganska intressant att se hur International Council on Biblical Inerrancy hanterar denna fråga. Man såg att inte bara grundläggande bibelsyn räckte för att utrycka det man ville, utan man såg också ett behov av att bekänna en viss hermeneutik och även tillämpningar i vissa brännande frågor.

Först gör man en detaljerad deklaration om Bibelns ofelbarhet. Sedan gör man en detaljerad deklaration om man regler för tolkning av en ofelbar Bibel. Sedan gör man en detaljerad deklaration om vad man kommer fram till när man tillämpar dessa regler på en ofelbar Bibel. De har lyckats skapa ett ganska vattentätt system. Frågan är förstås om de har gjort en riktig tolkning i allt de gör. Men, de är påtagligt ärliga med vad de tror på och vad de står för.

Själva sammanfattar de det så här:

"Summit I (October 26-28, 1978) produced the Chicago Statement on Biblical Inerrancy.

Summit II (November 10-13, 1982) resulted in the Chicago Statement on Biblical Hermeneutics.

Summit III (December 10-13, 1986), drafted the Chicago Statement on Biblical Application.

With this statement the proposed scholarly work of ICBI has been completed, for the doctrine of inerrancy has thus been defined, interpreted, and applied by many of the leading evangelical scholars of our day.
"

måndag 23 april 2012

Tord Fornberg rekommenderar bibellexikon

Tord Fornberg har skrivit en intressant bok inledning till NT "Det trovärdiga vittnet - En bok om Nya Testamentet". Ännu har jag bara bläddrat i boken, men det ser ut att vara ett gott hantverk utifrån det perspektiv där den har sin grund. Jag hoppas kunna skriva en kort recension av boken till sommaren. Det enda jag kan säga nu är att Andy Nasellis "Introducing the New Testament: A Short Guide to Its History and Message" borde läsas parallellt för att visa att en evangelikal utgångspunkt är nog så hållbar.

Nåväl, ämnet för det här inlägget är de bibellexikon Tord Fornberg rekommenderar. Som vanligt en lista med mina kommentarer:

  • The Anchor Bible Dictionary.  Sex volymer sprängfyllda med den senaste bibelforskningen. Har man råd ska man investera i detta. På  ett sätt är det ett ansvar inför församlingen att ha jämfört det man undervisar mot detta standardverk. Jag har skrivit ett kort inlägg om Anchor Yale Bible Dictionary "En kväll med Anchor Yale Bible Dictionary". Inte ditt första uppslagsverk till Bibeln och inte ditt enda, men ingen samling av referenslitteratur till Bibeln är komplett utan det. Ett bibellexikon i ett band som också har David Noel Freedman som redaktör  är "Eerdmans Dictionary of the Bible"
  •  Gads Bibelleksikon. Jag har tyvärr inte fått tillfälle att se på det här bibellexikonet. Har satt upp det på önskelistan.
  • Svensk Bibliskt Uppslagsverk. Ett svenskt uppslagsverk under redaktion av Anton Fridrichsen och Ivan Engnell utgivet 1962-63. Har använt det en del och märker att det sammanfattar den svenska kritiska forskningen som den låg vid tiden. Vetenskapligt och omfattande. Samtidigt känns det åldrat och är lite tungt att läsa. Det som slår mig är att det ger så lite mat till undervisning, skulle jag undervisa så skulle det bli akademiskt, torrt och på något sätt utan glöd. Ett intressant komplement är Illustrerat Bibellexikon i tre band från 1967 under redaktion av Thoralf Gilbrant, där finns ett underbart underlag för att undervisa Bibel, där finner jag ofta inspiration och användbart material.

söndag 22 april 2012

tisdag 17 april 2012

Bibelns ofelbarhet

Jag tänker en del på Bibeln ofelbarhet nu. En bok jag läser och en föreläsare jag lyssnat till har fått mig att tänka om ämnet igen. Lite kort tänker jag mig det går att dela upp i tre synsätt:

1. Bibeln är ofelbar.
Här tänker man att Bibeln är ofelbar i allt i originaltexterna. Originaltexter som vi inte har tillgång till. Och vi kan inte förklara allt, ibland kan det se ut som det finns motsättningar. Men, vi har sett att det som sett ut som vara saker i Bibeln som motsagts av vetenskapen senare visat sig vara riktiga och snarast visa på Bibeln ofelbarhet. Därför är övertygelsen om Bibelns ofelbarhet en attityd, en inteckning av att framtida forskning ska lösa problem och en övertygelse om att Bibeln undervisar att den själv är ofelbar. Utan att blunda för svårigheter så ser man man Bibeln som ofelbar. Det är här jag känner mig hemma och här min övertygelse finns. Personligen tänker jag att R.C. Sproul skriver mycket bra om Bibelns ofelbarhet.

2. Bibeln är felbar, men i grunden mycket pålitlig.
Man blundar inte för den samtida bibelkritiken, men när man kommer till att undervisa Bibelns budskap så hamnar bibelkritikens resultat i bakgrunden. Man kan utan att blinka hålla med BWA 2005 och säga att "Vi tillkännager att de gudomligt inspirerade Skrifterna, Gamla och Nya Testamentet, är högsta auktoritet som det nedskrivna Guds Ord och som fullt pålitligt för tro och levnadssätt". Samtidigt så erkänner man en del av bibelkritikens resultat i detaljer och tror att Bibeln i detaljer kan vara felbar. Nog finns det något sympatiskt i det här. Bland den svenska kristenhetens mer evangelikala bibellärare på de teologiska högskolorna är det här nog en rätt så vanlig uppfattning. Man älskar Bibeln och dess budskap, men blundar inte för den samtida bibelkritiken och man vill inte vara den obildade kusinen från landet. För mig är det otvivelaktigt bröder och systrar som gör mycket gott, och jag undrar om det i praktiken är så stor skillnad mot ett generöst antagande om Bibelns ofelbarhet. Samtidigt anar jag att det här kanske lägger en grund som inte håller i längden och att det kanske utan mening öppnar för synsätt 3.

3. Bibeln är felbar och det påverkar Bibelns trovärdighet.
Här använder man problem i Bibeln för att ifrågasätta dess trovärdighet. En sak till exempel är att spela ut evangelierna mot varandra. Frågan är om inte Bart D. Ehrman är en av de intressantaste exemplen på detta. Från Bibelns felbarhet drar man slutsatsen att Bibeln inte är trovärdig. Det finns också en liten mys-version av det här där man visar att Bibeln inte är trovärdig i detaljer, men att de budskap som man själv tycker är viktiga ändå är trovärdiga. Då finns bra möjlighet att göra olika ideologiska tolkningar av olika slag. Och nog har vi sett ett antal ideologiska tolkningar den sista tiden.

tisdag 10 april 2012

Lösa tankar om Demingerdebatten

En vän frågade mig om jag följt med något i Demingerdebatten och nu senast om Siwert Öholm och hur han följer Deminger till Svenska kyrkan. Jag har bara följt det något, men har några ganska grunda tankar:

Om Demingerdebatten så tror jag att vi ofta missat något av Guds helighet i våra gudstjänster och vårt sätt att vara församlingar. Det har blivit lite "bästa kompis Jesus". Så att några uttrycker en stark längtan efter med av Guds helighet i gudstjänsten är väl inte så konstigt tänker jag.

Sedan tror jag att vi behöver mer av traditionen. I det senmoderna samhället blir det allt viktigare att vara en del av en berättelse, att ha någon form av rötter. Där tror jag att de äldre samfunden kan ha det lättare. Sedan tror jag att t.ex. Hillsong lyckas berätta den stora berättelsen utan historiskt djup, men med väldigt stor fokus här och nu.

Ett samfund som inte kan kommunicera att man vill något särskilt nu och som inte har har någon drivande berättelse med koppling bakåt i tiden får problem i ett senmodernt eller postmodernt samhälle. Missar man dessutom en tydlig bibelundervisning och en doft av Guds helighet i gudstjänsten, ja då kan det gå illa.

Det är vad jag tänker idag.

fredag 6 april 2012

Paul Washer om att vittna ärligt och med respekt för individen

I min bönegrupp har vi utmanat varandra att berätta om Jesus för någon i påsk och gå ett steg längre än vanligt. På många sätt är påsken ett bra tillfälle att förklara de glada nyheterna om Jesus.

Nu i långfredagens vila och eftertänksamhet tänker jag både på korset och hur jag kan dela med mig under påskaftons ätandehögtid. Paul Washer säger en del genomtänkta saker i ämnet i klippet nedan (tack Job 25 för tipset):

Att blogga som församlingsledare

En vän frågade mig om råd när det gäller att blogga som församlingsledare. Här är några tankar som svar:

1. Säg inte något annat än du i princip kan säga på kyrktorget eller vid kyrkkaffet. Du måste vara hel som person och inte ha en teologi i bloggen och en radikalt annan i kyrkan. Det hindrar inte att man kan lägga en särskild vikt vid vissa frågor på bloggen som man kanske inte tar upp så ofta i kyrkan. Det hindrar heller inte att man kan vara mer tydlig i bloggen än på kyrkkaffet eller när man undervisar.

2. Skriv gärna rätt så rakt ur hjärtat och var inte rädd för att ta ställning. Men, gör samtidigt tydligt att det är dina tankar och lämna alltid öppet för att andra kan tänka annorlunda och ändå vara goda kristna.

3. Respektera din tradition. Du har fått uppdraget att undervisa genom din församling och den tradition du skolats i. Undervisa därför med särskild respekt för den tradition du står i. Som baptist är det till exempel naturligt att låta det lutherska arvet, Anders Wibergs trosbekännelse och budskapet från BWA 2005 vara med i mina tankar. Som medlem i en församling gemensam med missionsförbundet innebär det också att jag är mjukare med kritik av Karl Barths teologi och mer nyanserad gällande barndopet.

4. Ställ dig under ansvar för några kristna ledare du litar på. Be några ledare du litar på läsa bloggen regelbundet och be dem ta upp med dig om det är något du undervisar som inte är bra eller som kan leda fel. Det här är både en trygghet för dig och ett ansvar inför den kristna kyrkan.

Det är vad jag tänker om ämnet idag.

onsdag 4 april 2012

Världsledande i baptistisk ekumenik

De sista veckorna har jag förstått att vi är världsledande i baptistisk ekumenik i Sverige och att några av världens ledande baptistteologer följer oss med stort intresse. Alla gemensamma församlingar i olika former tillsammans med det nya samfundet Gemensam Framtid gör oss till det experiment så många drömt om att göra. Nu sker det i verkligheten mitt för allas ögon. De ledare vi väljer och de vägval vi gör i församlingar och samfund kan komma att påverka baptisters syn på ekumenik i stora delar av världen.

Något jag är övertygad om är att en sund baptistisk ekumenik bygger på att vara i dialog med och förvalta arvet från kyrkofäderna, reformatorerna, vår baptistiska trosbekännelser och vårt särskilda sätt att vara församling genom historien. Jag känner mig helt trygg med att blogga om gamla baptistiska trosbekännelse, baptistpionjärerna och reformatorerna. Slarvar vi bort det, så tror jag att det allvarligt hämmar det ekumeniska arbetet. Vi behöver lära oss av historien för att ta ut vägen för framtiden, vi behöver också finna trygghet i traditionen för att våga ta nya vägar.

Jag tror också att vi ska fokusera mer på positiva baptistiska bidrag till Sveriges kristenhet, mer än att kämpa för vart och ett av baptismens särdrag. Vad vi som baptister kan ge som ekumenisk gåva till andra kristna bör vara vår främsta fråga. Men, samtidigt är jag övertygad om att det görs bäst om vi får vara trygga i en sprudlande baptistisk identitet där vi stolt vågar säga att vi är baptister som med vårt arv kan ge ett särskilt bidrag. Att vi kan se oss som en baptistisk del av en större gemenskap.

Hur mycket jag än älskar små halvt anabaptistiska täta gemenskaper, så är jag långt ifrån säker på att det verkligen är där framtiden finns. Senast på kyrkkaffet hörde jag mig själv förklara att vi mer bör tänka John Calvin predika för hela Geneve än att bygga den rena brudeförsamlingen.

Kanske kommer jag att ändra mig och jag dras verkligen till både anabaptismens lärljungaskap och darbyismens febriga längan efter Jesu återkomst. Men, nu undrar jag om inte en sund baptistisk katolicitet genomförd i praktiken kan vara Sveriges viktigaste bidrag till den världsvida kyrkan i vår tid.

måndag 2 april 2012

Hur man behåller sin tro genom högskolestudier i teologi

Flera goda förslag om hur man behåller sin tro genom högskolestudier i teologi. Kanske de viktigaste att ta en dag i veckan fri från studier och att ge tid till att läsa Bibeln utan något annat syfte än att ha en stund med Gud.